En riktig rysare

I söndags förmiddag satt vi här i fullständig harmoni. Vi hade just avslutat en lång och trivsam frukost och min äkta hälft tog tag i lite post som legat oöppnad sedan i fredags. Jag lämnade honom vid matbordet och hällde upp en kaffe till innan jag bänkade mig i tevesoffan för lite morgonnyheter. 

Jag hann bara ta en klunk innan han ropade något och han lät både chockad och förvånad. Låt mig säga så här, jag hörde på hans röst att det inte var goda nyheter.

Han berättade att vi missat villkorsändringsdagen för vårt bolån. Svarstalongen skulle ha varit dem tillhanda flera dagar tidigare. Problemet var bara att vi fick brevet i fredags och detta är jag helt säker på då jag är ett pedant städfreak som vet exakt när och var något hamnar på sidobordet i hallen - och hur länge det legat där. Och om någon nu undrar varför jag inte öppnade brevet i fredags så har vi en överenskommelse att han tar hand om alla fönsterkuvert. Detta delvis just för att undvika att något viktigt glöms bort eller missas för att båda trott att den andre tagit tag i det.

Värdelösa, vidriga Postnord! Jag skrek rakt ut och sprang iväg och kastade mig på sängen och begravde ansiktet i en kudde (jag är ungefär tre år gammal, jag vet). Helt knäckt. Fick inte fram ett ord. Fick knappt luft. 

Vårt bolån är uppdelat på tre delar. 

Två delar rörlig ränta och en del uppbundet på 5 år. Kul va? Nu när räntorna legat på historiskt låga nivåer har vi alltså dragits med ett lån på lite över 4% ränta. Den största lånedelen också, naturligtvis. Som vi har räknat ner, väntat och längtat!! Ni som hängt med ett tag vet att vi till och med var inne på att lösa lånet i förväg. Det visade sig att vi inte skulle spara något på det så vi bestämde oss för att låta det gå tiden ut istället. Vi har hållit örnkoll på att den nuvarande bindningstiden går ut i Mars. Det datumet är inetsat i minnet hos oss båda. Vi hade redan kommit överens om att min man skulle höra av sig till banken i god tid för att meddela dem att vi inte önskar förlänga lånet med den monsterräntan.

Så där låg jag och kände hur jag typ höll på att få en hjärnblödning av traumat. Såg framför mig hur vi skulle få betala 4% ränta på lånet i ytterligare fem års tid...

Min man som är något mer sansad i krissituationer satt redan i telefonkö till banken. Allt för att rädda situationen. Hur ska vi kunna skicka in en svarstalong om vi inte fått den i tid? Och vem använder svarstalonger i pappersform år 2017? Han hade hämtat papper och penna, allt för att anteckna vem han talar med och han var beredd att leta rätt på högsta ansvariga person om nöden krävde. 

Medan han satt i telefonkö (beräknad väntetid en timme) läste han igenom bankens papper en gång till. Då ser han att under all annan text, under "kryssa för räntebindningstid" och "För räntebindningstiderna på 1,2,3,4 och 5 år ska du fylla i det alternativ du har idag på svarstalongen blabla..." står det att man automatiskt får 3 månaders räntebindningstid om man väljer att inte svara innan villkorsändringsdagen. 

Jag förstår att ni tänker haha, vilka jävla nötter som inte läste hela pappret innan ni började grina. Och det kan man ju tycka så här i efterhand. Men en chock orsakar kortslutning i hjärnan. När vi väl läste att vi missat datumet blev det härdsmälta i skallen och vi kunde inte ta in mer än att datumet var passerat. 

Det hela slutade i alla fall med att vi hängde kvar i telefonkön för att meddela banken att vi fått brevet först i fredags och för att säkerställa att vi nu förstått allting rätt (i sviterna av sammanbrottet liksom). 

Det vi nu ser fram emot är lägre boendekostnader! Hurra!