Några kronor in - några läsare ut?

Bästa spartipset för hushållskassan: sjuka barn.

Matkostnaden halverad. 

Extra utlägg: två paket glass.

Skämt åsido, här är det sjukstuga och båda barnen ligger. Den ena har en hosta som kan väcka döda och den andra är antingen magsjuk eller matförgiftad. Peppar peppar har vi vuxna klarat oss..än så länge. Jag vädrar, byter sängkläder och handdukar som besatt i ett försök att städa bort eländet. Tursamt nog har vi två toaletter så att den som är sugen på att kräkas håller sig till den ena och vi andra besöker den andra. Framför allt försöker vi skydda min man från att bli sjuk eftersom han är sårbar som småföretagare. Mina vilodagar har bytts till rollen som sjuksköterska med dygnet runt-jour. Jag gör inte annat än rusar från den ena sjukbädden till den andra. Men det är lyxigt ändå för jag slipper dåligt samvete vilket jag alltid fick när jag jobbade och visste att jag satte mina kollegor i skiten. 

Den senaste snackisen och något som tagit upp på flera av ekonomibloggarna är besöksjagande inlägg. Vad ska man säga? Det härliga är ju just att de flesta ekonomibloggar varit fria från sponsring och produkter. Jag fattar att man gärna vill dra in några kronor på sin blogg och det borde väl gälla särskilt den som vigt sitt liv åt pengar och sparande? Allt annat handlar ju om att hitta inkomstkällor eller kunna göra besparingar så egentligen är detta inte konstigt i sig. Om man dessutom är en sparare av den kalibern att man plockar upp en pantburk i diket så förstår man ännu mer vad dessa intäkter får för betydelse. De kan blogga och inte få betalt, eller blogga och få betalt. Det är ju trots allt pengar för något de hade gjort ändå. 

Apropå det här med pantburkar (nu tar vi ett litet sidospår) så har det blivit mitt nya sätt att räkna kronor. När jag slipper betala bussresan för att maskinen är ur funktion så motsvarar det 30 pantburkar! Det var gratisutdelning av en ny slags dricka igår, ordinarie styckpris 20 kr. Vi fick 2 st = 40 pantburkar. Det är så här man lär sig pengars värde, haha. 

Åter till ämnet, ber om ursäkt för att jag kom in på ett sidospår. 

Det är naturligtvis upp till var och en att välja reklam i bloggen eller att jaga tillfälliga klick. Just det här med att jaga klick har en väldigt negativ klang och det är väl kanske mest för att det lätt kan skada trovärdigheten. Personligen väljer jag konsekvent bort bloggar som är nedlusade med reklam. Det blir så jobbigt och plottrigt att läsa. Jag har bland annat lämnat ett par riktigt fina ekonomibloggar med underbara skribenter för att jag inte klarar av bloggportalen de valt. Kanske beror det på min övertrötta hjärna, att den inte kan koncentrera sig just nu. Jag vet inte faktiskt. Det kan också bero på att jag alltid uppskattat spar- och ekonomibloggar just för deras rena och enkla formspråk. Det är den personliga texten som gör bloggen. En frizon långt bort från samarbeten och annonsinlägg. 

Jag brukar varva läsandet av sparbloggar med både livsstilsbloggar och kändisbloggar. Kan låta lite märkligt men det är underhållning på samma sätt som att bläddra i en skvallertidning (som jag ju inte köper längre). Men med åren har det förändrats och blivit allt färre bloggar av den senare kategorin. Det är så mycket sponsrade inlägg och betalda samarbeten att jag helt tappar intresset att följa bloggarna. För att inte tala om all dold reklam som förekommer. All produktplacering. Och reklam för den egna produkten, när det finns en sådan. Bloggarna själva försvarar sig med att det ligger otroligt mycket jobb bakom en blogg och att de måste få betalt för den tid som de lägger ner på att förbereda texter och lägga in bilder osv. Att ingen vill jobba gratis. Jag säger inte emot, men de tappar mig som läsare i alla fall.  

Tyvärr gick utvecklingen i rask takt mot samma sak på Instagram. Det verkar bara gå ut på att marknadsföra produkter åt sina följare. En annan sak som nästan drev mig till bettskena var kommentarerna på kändisars instagram. Eller rättare sagt, alla frågor om allt som syns i bilden. Var har du köpt tröjan/byxorna/skorna/jackan/mössan? Eller varför inte vasen/soffan/tavlan/mattan/glasen/kattmatskålen/läppstiftet/hårborsten osv i all oändlighet. En bild - 100 frågor. Många frågor om färgkoden på väggfärger. Varför frågar man? Är det för att synas och hoppas på lite uppmärksamhet eller är man verkligen beredd att måla om hemma för att få ha samma väggfärg som någon B-kändis? 

Jo, jag kan förstå att man blir inspirerad och vill få tips. Jag fattar. Men det är inte mindre irriterande för det. Och jag är helt övertygad om att jag inte är den enda som tröttnar och slutar följa när det saknas personligt innehåll. 

Det är inte utan att jag undrar vad nästa stora grej blir. Efter Instagram och Youtube. Vad kommer att komma?