onsdag 5 mars 2014

Övre åldersgräns på ekorrhjul?

Kommentar i kvällens avsnitt av Tonårsbossen: 
"Att jobba är bra, roligt och nödvändigt."

Denna mening är givetvis ryckt ur sitt sammanhang men den väckte funderingar. Kvällens avsnitt handlade om ytterligare en tonåring som saknar respekt för pengars värde men strunt samma, det är kommentaren i sig som är kärnpunkten här. 

Givetvis är det viktigt att lära ungdomar att man "måste" arbeta. Att de ska försöka utbilda sig till något de står ut med är intresserade av att arbeta med i framtiden. Inga konstigheter. 

Poängen är att jag fortfarande får höra liknande kommentarer med jämna mellanrum. Med tanke på att det var ca 150 år sedan jag var 17 år kan jag inte låta bli att undra vid vilken ålder det anses legitimt att hoppa av ekorrhjulet?

Är det okej att sluta jobba vid 30? 40? 50? 

Okej i den bemärkelsen att man inte behöver hålla ett försvarstal eller förklara sig in absurdum.

7 kommentarer:

  1. Är du 167 år så är det nog okej att hoppa av utan förklaring ;-)
    Nä då.
    Jag tror alltid det kommer sticka mer eller mindre i ögonen på en hel hop människor om man slutar jobba vid 50 eller tidigare!
    Det är ju ganska provocerande, speciellt om man levt ihop pengarna på egen hand (inte exempelvis arv) Blir lite - kanske hade jag också kunnat vara där om jag tänkt till i tid...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, kroppen känns bara som 90 år så än är jag ung... :)

      Visst kommer det alltid att sticka i ögonen på en del men i det här fallet tänkte jag mer på de värderingar vi tutas i, oavsett ålder, att MAN MÅSTE JOBBA.

      Troligtvis uttryckte jag mig oklart i mitt inlägg men jag försökte få fram att det är vad som förväntas av oss och ve den som bryter mot gängse normen. Det förväntas att vi säger att det är "bra och kul att jobba". Trots att många jobbar för att de måste av ekonomiska skäl och ingenting annat.

      Radera
  2. Hej och tack för en intressant blogg. En liten undran bara: vad är det för kommentarer du fortfarande får? Jag hänger inte med där :).

    Är syftet med ditt sparande att kunna sluta jobba tidigare? Eller har du något annat mål? Att du har ett mål och försöker förverkliga det, väcker nog mycket avundsjuka. Folk vill men kan inte - du kan!
    Jag äter inte fikabröd vilket en del människor blir irriterade över. De blir provocerade eftersom jag kan avstå medans de inte kan. Till saken hör att jag är smal. Hade jag varit rundare, så hade det nog inte varit så provocerande.
    Stå på dig! Oavsett varför du sparar.
    Misan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Misan!
      Tack själv, blir jätteglad över att du gillar bloggen!

      Syftet med mitt sparande finns beskrivet längre bak i bloggen men kan sammanfattas så här: jag vill kunna välja själv. Antingen inte jobba alls eller jobba mycket mindre. Oavsett vilket ska det vara ett eget val som inte är beroende av en löneinkomst.

      Jag säger aldrig att jag ska sluta jobba. Däremot kastar jag in en brandfackla då och då när jag berättar att jag skulle sluta arbeta (som anställd) direkt om jag hade råd. Ett uttalande som provocerar eftersom folk förväntas jobba även om de har råd att låta bli.

      Du har helt rätt gällande avundsjukan. Känner igen mig i fikabrödet eftersom jag aldrig köper aldrig läsk, flaskvatten, fikabröd, godisbitar och liknande. Mina kollegor köper den typen av bukfylla nästan dagligen och jag tackar konsekvent nej till att smaka/äta. Dels vill jag helt enkelt inte vill ha, dels slipper jag känna att någon skulle uppleva att jag snyltar istället för att köpa eget.

      Jag är också smal och det blir tröttsamt i längden att höra att man inte behöver banta. Som om det vore enda anledningen till att skippa fikabröd och läsk.

      Radera
  3. Har nu hittat informationen om ditt syfte i dina tidigare inlägg. Har kört igenom din blogg nu :)
    Mitt tuffare sparande började först för ca 1 år sedan. Mina vuxna barn har äntligen börjat bidra ekonomiskt men det har flödat friskt under deras tärande år. Jag ångrar idag att vi inte var mer ekonomiska under dessa år - alltså hade ditt tänk tidigare. Men bättre sent än aldrig!
    Min uppfattning, när man pratar om pengar, är dock att de flesta tycker att det verkar sunt att arbeta mindre. De som vill arbeta gör det för att de trivs med arbetet och den sociala samvaron. Kanske beror det mycket på vad man gör på fritiden och hur man prioriterar. Inte vet jag. Kan ha med åldern att göra också - är nog 15 år äldre än du. Dock har jag inte upplevt att folk blir direkt provocerade. Mycket värre med "du behöver ju inte banta, varför äter du inte bullar?".
    Misan

    SvaraRadera
  4. Upplever att snacket om att man borde jobba mindre/skulle vilja jobba mindre i vissa fall bara är trams och något som man säger utan att mena det. När jag säger att jag redan jobbar mindre så blir man direkt misstänkliggjord och det uppfattas aldrig som positivt. Folk kan bli stressade över att jag inte betalar lika mycket skatt då.

    Alltså blir jobbandet något moraliskt nödvändigt som är till för andras skull och inte i första hand för den som utför jobbet. Det är så mycket dubbelmoral i detta att jag brukar hålla tyst för det mesta när jobba/inte jobba/jobba mindre kommer på tal.

    Dessutom orkar jag numera inte lyssna på folk som "vill" så mycket men inte gör verklighet av de möjligheter de faktiskt har. Är så överraskad över att så många, i synnerhet medelålders och lite äldre, inte ser vad det faktiskt skulle kunna göra åt sin situation. De kan sitta på flera fastigheter som inte används och annat outnyttjat kapital som de inte har tid att njuta av men jobba ska de...och klaga över att de inte har tid till att leva.

    Intressant blogg förresten, rolig bild med grisen på vågen. :)

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att anonym har rätt, det är oftast bara trams. Framförallt när kvinnor väljer att arbeta mindre än heltid. Det ses ALLTID som en kvinnofälla, utan utrymme för några andra tolkningar.

      De som oftast påstår att de vill jobba mindre är högavlönade som kommit högt upp på karriärstegen och jag tror att det är något de säger dels för att visa att deras position gett dem makt även över privatlivet, dels för att döva det dåliga föräldrasamvetet. De säger det utan att egentligen ha en tanke på att gå ner i tid eftersom det oftast betyder att de i så fall måste dra ner på lyxkonsumtionen och det är de inte beredda att göra. Man kan gärna byta upp sig i bostad och status men hur skulle det se ut om de bytte ner sig...

      Tar även till mig lite av kängan du delade ut :) Jag "vaknade" sent och insåg först i fjol att jag faktiskt har möjligheten att bryta mig loss och välja hur jag vill leva mitt liv. Grämer mig dagligen över att jag inte förstått detta tidigare, då hade jag varit närmre mina mål nu. Men bättre sent än aldrig!

      Radera