tisdag 25 mars 2014

När snålhet drabbar andra

Snålhet kom än en gång upp till diskussion i jobbets fikarum. Det är ett tacksamt ämne att diskutera och berätta om. Gnidenhet engagerar och ger upphov till såväl skratt som starka reaktioner.

Olika ord har olika innebörd för olika människor. 
Förvånansvärt många förknippar sparsamhet med snålhet men jag tycker inte riktigt att det är samma sak. Att vara sparsam är att vara ekonomisk medan snålhet främst är förknippat med girighet och själviskhet. Snålhet för mig innebär att man lever på andra. En gamig person helt enkelt. Men som sagt var, folk har svårt att se skillnad. Därför tror jag att det är klokt att låta bli att basunera ut en sparsam livsstil. Att man håller hårt i pengarna provocerar de som låter pengarna rulla. 

Dagens samtal kom att handla om en person som alltid måste berätta om alla klipp, kap, extrapriser och fynd hon gjort. Alltid. Ner till minsta krona. Och nej, den personen var inte jag (och jag känner inte heller personen i fråga). Alla ondgjorde sig över detta lysande exempel på "extrem snålhet". 

För mig är girighet mer chockerande än snålhet. Jag har träffat giriga människor och tycker att det är mycket mer ocharmigt än om någon springer mellan en massa olika butiker för att hitta det billigaste. Det finns många exempel på otrevlig girighet, allt från bedrägerier till roffa åt sig-mentalitet. Även mindre händelser som påverkat vänskapen i negativ riktning. 

En gång blev jag ombedd att vara kattvakt åt en kompis när hon skulle på utlandssemester. Jag skulle bo i hennes lägenhet under tiden hon var borta och självklart köpte jag min egen mat och lät bli att ta av hennes. Några veckor senare ringde hon och ville att jag skulle betala elräkningen för att jag "fått bo" i hennes lägenhet. Till saken hör att jag hade en egen lägenhet att bo i och att det var hon som bad mig att bo hos henne för att hon inte ville flytta på katten. Tilläggas bör att jag inte hade gjort något som fått hennes elräkning att stiga, jag tillbringade dagarna på jobbet och använde på sin höjd spisen för att koka lite pasta på kvällen. 

Ett annat exempel var när jag och min man var bjudna på en nyårsfest. Det är ju inte gratis att ordna en större fest och därför delade vi upp det sinsemellan. Alla skulle bidra med något och det föll på vår lott att bland annat ta med bubbel att skåla i. Vi tog med en flaska finare champagne och kunde därmed bocka av den från listan. Döm om vår förvåning när en flaska Asti Cinzano åkte fram och finbubblet var totalt borta. Värdparet behöll helt sonika flaskan och serverade oss och övriga gäster något helt annat. Jag hade inte brytt mig om det inte vore för att vi kanske framstod som snåla inför de andra på festen. Alla visste ju att vi hade fått uppgiften att ta med oss mousserande dryck...

Idag umgås jag inte med någon av dem och har vänner som är på samma våglängd när det gäller pengar. Det känns bra.

13 kommentarer:

  1. Intressant är att det sällan talas om generösitet? Som talesättet säger - bara för att du är emot ondska gör dig inte god. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant. Det har nog aldrig skvallrats om generositet i vårt fikarum på jobbet...

      Radera
  2. Håller med om att snålhet och sparsamhet ofta klumpas ihop. Vi som är sparsamma men gör vårt bästa för att inte vara snåla drabbas tyvärr. Jag tror att vi skulle ses som snåla om vi var helt öppna med hur vi lever. Därför väljer vi att vara anonyma på nätet och inte "skylta" med vår sparsamhet irl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så! Att jag är restriktiv mot mig själv är INTE synonymt med att jag skulle vara snål mot andra men folk skulle genast göra kopplingen snål mot sig själv - snål mot andra. Så det är definitivt en av anledningarna till att ligga lågt med den egna sparsamheten.

      Radera
  3. Så som jag ser är det de som är sparsamma som kan vara generösa. Det är också dem som andra kan lita på, som betalar i tid och som visserligen inte köper mycket men som samtidigt är beredda att betala för kvalitet. Dock klumpas ofta sparsamhet och snålhet ihop och för mig är snålhet något helt annat. Det behöver inte nödvändigtvis bero¨på hur mycket pengar som spenderas, tex. den som bjuder hem kompisar på en enklare hemlagad måltid men mycket mat och dryck (även om denna inte är dyr) tycker jag är generös. Den som går ut på finrestaurang men kompisarna och sen inte riktigt betalar sin del av notan (självupplevt) tycker jag är snål.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan blir då: ÄR de som är sparsamma också generösa ? I annat fall är de istället snåla - enligt min tes. Generösitet efter förmåga är en konstart. Att bjuda på middag kan vara generöst men endast om man inte förväntar sig att bjudas tillbaka - att ge utan motprestation.

      Sparsamhet, snålhet och girighet och deras inbördes relation har stötts och blötts i evigheter - till syvende och sist handlar de alla ändå om att undvika att dela med sig, det som är filantropins kärna. Att inbilla sig att man är 'bättre' för att man kategoriserar sig som 'sparsam' istället för 'snål' är hårklyveri.

      Radera
    2. Sant! Att dela med sig till andra utan tanke på egen vinning är äkta generositet.

      Jag är gärna extra generös mot osjälviska människor så jag antar att gott föder gott. På sikt riskerar girighet att slå tillbaka och kan stå oss dyrt i slutändan. Man ska vara rädd om sina vänner och det finns ingen sparplan i världen som går i stöpet för att man bjuder på mat eller ser till att göra rätt för sig i olika sammanhang.

      Radera
  4. Jag trodde att det var dom där andra som är snåla och jag ekonomisk ;) (OBS ironi)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det ligger mycket i det. Den klassiska skillnaden mellan snål - ekonomisk.

      Radera
  5. Har haft en hel del bekymmer med snåla vänner, dvs inte bara sparsamma med sin konsumtion för egen del utan rejält snåla mot andra, däribland mig.

    När jag förklarade för en vän sedan 4 år att hon faktiskt aldrig hade ringt till mig en enda gång så blev svaret ett förvånat uttryck. "Förstår du inte varför? Det kostar ju pengar för mig om jag ringer till dig. Du förstår väl ändå att jag vill spara dessa slantar?" Det var ju det som var problemet...att hon ville snåla så mycket på kostnaden av vår vänskap att jag plötsligt förstod att hon hellre väntar på att jag ska ringa henne. Då ville jag inte vara hennes vän längre och det godtog hon direkt. Att bättra sig fanns inte i hennes tankevärld förutom ett försiktigt försök tlll att fråga om sms inte gick lika bra...då gav jag upp direkt.

    Den andra vännen är ännu knepigare då hon tjänar femdubbelt så mycket som jag men är så vaksam över sina pengar att hon absolut vill ha mjölkpengarna tillbaka om den inhandlats på väg hem till mig för fika. Vidare vill personen inte låna min varma tröja på väg hem utan sedan äga den också. Hon uppjagad över att se en bunt med sedlar på mitt bord som om personen knappt kan hålla sig för att ta för sig...

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh jösses, sade hon verkligen så? Det enda som förvånar mig mer än snålheten i att välja bort ett telefonsamtal är att man talar om det för en vän. Skämskudde på den!

      Radera
  6. Tror Per har knäckt koden ovanför, jag har aldrig tänkt tanken fullt ut tidigare men antagligen är det ju så att sparsamhet leder till ökad valfrihet, den som redan är generös använder denna till generösa handlingar medan den som inte är genrös riskerar att istället bli snål...

    SvaraRadera