tisdag 20 februari 2018

Slarv är dyrt

Vi har en riktigt märklig sjudagarsperiod bakom oss. Nästan så att man kan tro att det för tillfället vilar en liten förbannelse light över oss. 

Egentligen började det redan morgonen när sonen trodde att han tappat plånboken. Han hann gå halvvägs till bussen när han upptäckte att den var försvunnen. Vi gick ut samtidigt eftersom jag skulle till tvättstugan och sonen hoppades att plånboken råkat ramla ner i tvättkorgen när vi trängdes i hallen. Hellre det än att han tappat den ute eller att den blivit stulen. Tvätten var redan sorterad så jag hivade bara in allt i maskinerna och det var fullt möjligt att hans lilla läderplånbok åkte tvättkarusell i 60 grader medan vi letade febrilt uppe i lägenheten. 

Plånboken var en julklapp från 2016 och kostade mellan 400-500 kr. Den innehöll betalkort, busskort och legitimation (att skaffa nytt kostar 400 kr). Det här inträffade före morgonkaffet så jag var kanske inte på mitt soligaste humör när jag vände upp och ner på allt i jakt på den försvunna plånboken. Sonen fick traska till skolan och jag väntade på att tvätten skulle bli klar för att kolla om den råkat åka med där. Jag hade även loggat in på banken för att kontrollera hans saldo och kunna spärra kortet. Men innan jag gick till tvättstugan fick jag en plötslig ingivelse och lade mig på hallgolvet för att titta under hallbänken ytterligare en gång. Jag hade tidigare böjt mig ner och kikat under och sett att den inte låg där så jag vet inte varför jag fick för mig att se efter en gång till. Men tro på fasen, längst in i det bortersta hörnet låg den. Syntes knappt mot det mörka golvet.

Till saken hör att mina barn är ovanligt duktiga på att hålla reda på sina saker. Och det är inte det vanliga föräldraskrytet utan en sanning. Förutom en sovsäckspåse som sonen tappade bort på sin allra första övernattning med skolan så har de faktiskt aldrig slarvat bort något! Den där sovsäckshistorien har ett underhållningsvärde i sig eftersom vi (redan på den tiden) var för snåla för att köpa en egen sovsäck och istället lånade en av en friluftande släkting. Så istället för att köpa en billig och enkel sovsäck så lånade vi alltså en dyr kvalitetssovsäck i övre prissegmentet. Som sonen glömde på bussen hem så att vi fick ersätta ägaren med en ny dyr sovsäck. Sämsta spartipset!

Jag har inte heller tappat bort mycket i mitt liv så det är genetiskt betingat eller så är barnen bara formade av sina ordningssamma föräldrar. Jag har dock tappat plånboken en gång när jag var höggravid. Vi hade varit i skärgården och åkte Norrtäljebussen hem på kvällen. När vi hoppat av vid Danderyds sjukhus upptäckte jag att plånboken var borta, men vi hade sådan tur att busschauffören hittade den när han gick genom bussen vid slutstationen. Han ringde upp oss innan vi hunnit anmäla plånboken försvunnen eller höra av oss till SLs kundtjänst. Han ville absolut inte ha någon hittelön så vi tog med en fin vinflaska istället. Slutet på den historien är att busschauffören och hans fru ringde upp oss ett par veckor senare för att berätta att de öppnat vinflaskan och ville tacka och höra om bebisen. Hur gulligt?!

Men tillbaka till den gångna veckan. Dagen efter den försvunna plånboken stod maken snopen med en avbruten nyckel nere i porten. Ny nyckel kostnad 220 kr. Två dagar senare diskar jag ett porslinsfat som glider ur mina händer och går i bitar när det träffar diskbänken. Fatet hade vi ståendes på köksbänken för att ha olivoljor och liknande dekorativt samlade. Tyvärr hade jag inget likvärdigt fat att ersätta med utan fick ge mig ut för att leta efter ett nytt. Det blev ett från Granit (billigt och bra) kostnad 129 kr. Men det tar inte slut där, igår skulle jag sopa upp grus i hallen och plötsligt bröts skaftet av nere vid själva fästet vid skyffeln. Ni vet, ett sådant där sopset med långa skaft som de flesta har hemma. Så nu vågar jag knappt använda något här hemma och undviker särskilt brödrosten och mixern, haha. 

Det är inga dyra saker men ändå. Nästan så att man undrar vad som ska gå sönder imorgon. Det vore naturligtvis värre om teven eller kylen gick sönder för då pratar vi inte längre om några hundralappar, men lite lustigt ändå att allt hände inom en vecka. Jag hoppas att nästa vecka blir mindre spännande. 

Och en nyfiken fråga, går saker sönder i följd hemma hos er också?

Den nu återfunna plånboken

Får drömma om ett sådant här sopset!




20 kommentarer:

  1. Alltså snålcoachen!! Dina inlägg är som bomull för själen! Igenkänningsfaktorn är HÖG. Humorn är slående mitt i prick och om du skrev en bok skulle jag kö...a tills jag fick låna den på biblioteket! ;) Mera, mera! // Tonårsmamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det är väl där problemet ligger OM jag någonsin får till en bok. Ingen köper den, förutom biblioteken...

      Radera
  2. Instämmer helt med föregående inlägg!! Fullkomligt älskar dina blogginlägg. Mer mer mer.....

    SvaraRadera
  3. Så är det - en olycka kommer sällan ensam. Fransmännen menar att det har med "biorytmer" att göra, perioder av flyt följs av oflyt. Välsynkad familj! Gullig historia m busschaffisen - karma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har märkt att det stämmer. Läskigt nog har jag också fått erfara att dödsfall kommer i tre (om en går bort så följs det av ytterligare två dödsfall kort därefter).



      Radera
  4. Underbart inlägg! Detta är min främsta fundering när jag läser sparbloggar - händer det aldrig något oförutsägbart?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joodå, det händer! Var ju inte länge sedan jag fick skaka fram tusentals kronor för en tandläkarräkning. Det kändes surt, men skönt att slippa tandvärk ändå. Däremot håller jag med om att många sparbloggar verkar fokusera enbart på medvind och inte så ofta på motvind. Så att säga. Men i den här bloggen är det inte mycket som händer i det fördolda :D

      Radera
  5. Det som jag tycker är underligt och som jag har funderat över sen barnsben...Hur kommer det sig att det är mammor som alltid hittar allt? Minns hur familjen sprang runt som yra höns speciellt på mornarna och letade och mamma var den som till 99,9% hittade grejorna som vi hade tappat eller förlagt. Pappa hittade ju aldrig något! Konstigt./ Rosen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som Martina Montelius (dramatikern, inte Hollywoodfrun): "En kvinnas främsta uppgift i livet är att kunna bli väckt mitt i natten och kunna svara på var samtliga föremål i familjens ägo befinner sig just där och då." Jag blir förbannad på mig själv när jag bara i förbifarten ser och långtidslagrar att min man hängt sitt passerkort i badrummet och att mellanbarnets mobilskal nr 2 ligger under hennes byrå. Det måste finnas bättre användning för dessa hjärnutrymmen??

      Radera
    2. Men visst är det väl konstigt och vad beror det på? Svara mig den som kan! För det verkar trots allt vara mer regel än undantag./Rosen

      Radera
    3. Ja, det är helt sjukt! Jag lever med tre killar och det går inte en dag utan att de frågar mig var saker ligger. Inte utan att man känner sig som den där legendariska Saida ibland.

      Radera
  6. Japp, sedan jul diskmaskin, spis o kylskåp, då är man nöjd att man hyr sitt hus kan jag lova ;-). Angående att tappa bort saker så har jag en olympisk mästare i grenen härhemma. 16-åringen kan inte hålla ordning på nåt, man får vara glad att han hittar hem typ. Tur att vi bor på en liten ort där ungefär alla känner alla, har genom åren fått x antal tfn-samtal av typen "jag var nere vid torget, jag tror det är A's jacka som ligger därnere, ser den ut så o så? Jag har jagat bussar med kvarglömda ipads, hittat kassar med kvarglömda kläder i skolan o fotbollstränarna bara skrattar åt alla grejer han glömmer där.. Själv har jag aldrig glömt nåt nånsin o har superkoll. Märkligt det där../Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, man kan tro att du har barn med xlntliving längst ner i kommentarsfältet. Stackars barn, att vara så glömsk!!

      Men som jag skrev till Xlntliving så har mina barn också glömt grejer i skolan osv. Skillnaden är att de inte försvunnit så att vi tvingats köpa nya. Vilket jag är OERHÖRT tacksam över.

      Radera
  7. För ett antal år sedan lyckades jag på en och samma månad få veterinärräkning, trasig toalettstol och så gick tvättmaskinen sönder. Som tur var hade jag både buffert på både husdjurskontot och huskontot, tack vare budgetdisciplin och automatiska överföringar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis ändå, du beskriver nämligen exakt varför man bör ha ett buffertsparande! Och det är i dessa lägen man är glad att man är så smart och varit förutseende när det gäller ekonomin!!

      Radera
  8. Ja coachen, vi ÄLSKAR dig!

    Jag smålog, i smyg, när tvättmaskinen brakade. ÄNTLIGEN skulle jag få dyka in i testresultat av låg energiförbrukning, lägst ljud, bäst skonprogram. Så ljuvligt. Och jag älskar min nya tvättmaskin även om det kanske inneburit att jag är aningen smutsigare nu för tiden. Min fascination för snabbtvätten på 30 grader får mig att köra både det ena och det andra på det programmet då det kanske skulle till en 60-gradare emellanåt..

    Men så stannade torktumlaren. Det var inte lika roligt. Om tvättmaskinen är som min dagliga kostym och följeslagare som jag gärna lägger omsorg på så är tumlaren mer som husgrunden, den ska helst inte synas och när man dränerar runt det syns det ändå inte. Vet du hur mycket en tumlare som inte framkallar en miljon decibel kostar?! Fytt i rackarn en så tråkig utgift. Nu står den där och bröstar sig bredvid min älskade tvättmaskin. Vräker sig med sin kostsamhet. En liten uppsida är att det är en lampa i den så man ser när de stora sockorna försöker äta upp en liten ensam. Det ÄR det som händer när det saknas en socka efter tvätten, jag lovar. I see eaten socks....

    Önskar dig en glimrande onsdag coachen!
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ÄLSKAR er läsare också!
      Du förstår inte hur avundsjuk jag är på dig. Att vår tvättmaskin ska skära ihop är nämligen min våta dröm. Ska man köra några bygelbehåar utan tvättpåse kanske..?

      Alla vitvaror i det här hushållet är ca 5 år gamla - förutom tvättmaskinen som är minst det dubbla. Den är ful och kass och jag hatar den. Kortaste programmet är 45 minuter (!!) och centrifugen låter som en jetmotor. Hela maskinen skakar så att grannarna borde bli rädda.

      Lånehuset (där vi bor på somrarna) har en ny supermaskin som är totalt ljudlös och erbjuder ett effektivt snabbprogram på 15 minuter. De har även en ny, ljudlös, torktumlare så det är rena lyxupplevelsen att tvätta där.

      Det där med strumporna tror jag däremot inte på ;)
      Jag har för vana att snurra den tomma trumman ett varv varje gång jag kommer ner i tvättstugan innan jag lägger i min tvätt och har tappat räkningar på antalet gånger jag hittat en ensam fastklistrad strumpa där!

      Radera
  9. Känner igen att bra respektive dåliga saker kommer i flow...Och bägge mina söner är urslarviga med nycklar, busskort, kläder med mera. De slarvar bort och glömmer hela tiden. När yngsta sonen slarvat bort 5e lägenhetsnyckeln sa jag NEJ till egen nyckel för hans del. Det är 5 år sen och han har fortfarande inte återvunnit förtroendet😀För ett år sen låste han in garagenyckeln i bilen som stod i garaget och gick ut genom den automatiska garageporten, som han dessförinnan han blippa på stäng och lägga tillbaks i bilen. Vi hade bara en garagenyckel och inte samma som till ytterdörrarna för de hade vi nyligen bytt. Var tvungen att ta hit en låssmed för dyra pengar. Fördelen är så klart att nu är det samma på hus och garage. Men det har kostat pengar genom åren. En av sönerna hade under ett par år tandställning- en sån man tar ut när man äter..Hur många gånger blev de kvar på brickan i skolmatsalen för att sen åka i soporna? Eller den semestern när jag ringde och bönade och bad att personalen på Mc Donalds i Staffanstorp skulle leta igenom soporna ...Vi kom på det i bilen på E4 på väg hem från semestern en kvart efter att vi käkat o maken vägrade att vända...memories😀😀

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrattade så mycket när jag läste det här och jag förstår inte heller vad jag gjort för att förtjäna mina grabbar ;)

      Hört från många håll att barn är slarviga och glömska och att saker försvinner eller går sönder hela tiden. Ett tag glömde ena sonen sin jacka i matsalen flera dagar i veckan, men då var den ju inte försvunnen. Han blev bara tvungen att leta rätt på någon i personalen som hade nycklar och kunde låsa upp så att han kunde hämta den innan han skulle gå hem. Båda barnen har också glömt väskan i omklädningsrummet efter gympan osv. så de är inga underbarn på så sätt. Vi har bara haft turen att de inte blivit av med sakerna.

      Har faktiskt en nyckelhistoria att berätta, när äldsta sonen var runt året och vi kom hem efter ett sent restaurangbesök och upptäckte att nycklarna var borta. Då slog det oss att vi gett honom nycklarna inne på restaurangen, så där som man brukar göra för att roa småbarn en stund. Vi ringde restaurangen som precis höll på att stänga och frågade om min man kunde åka dit för att leta efter nyckelknippan, men de bad städarna leta och ringde tillbaka efter några minuter. Inga nycklar. Barnet vaknade samtidigt som vi hade en jourhavande låssmed i luren och skulle precis lämna adressen så att han kunde komma och bryta upp dörren. Jag lyfte upp barnet och *klirr* ramlade nyckelknippan ner på golvet...

      Han hade somnat med nycklarna i handen, vilket vi missade eftersom det var så mörkt inne på restaurangen. Det här var inne på Koh Phangan på södermalm (bildgoogla gärna om du inte varit där). Det var då vi lärde oss att ha extranycklar hos någon som bor i närheten!

      Radera