Hög eller låg levnadsstandard var frågan

Igår vid middagsbordet gled samtalet in på julklappar.

Det är hög tid att få in önskelistorna och släktingarna behöver lite vägledning till barnens julklappar. Julen är inte lika rolig för oss med lite äldre barn eftersom det är svårare att komma på bra julklappar. Jag saknar tiden när man åkte till en stor leksakskedja och köpte Lego, pussel och målarböcker. Det var tider det. I vår familj värderas julkänslan högt och vi är mycket för ett stämningsfullt firande och själva julkänslan så det är ingen kommersiell jul med köphysteri i fokus, men trots detta är det svårt att värja sig mot verkligheten runt omkring. När man vet att alla andra får nya datorer, iPads, dyra märkeskläder och stora summor pengar.

Några intressanta tankegångar kom upp under samtalet. Jag är förvånad att även inom familjen får syskon sina egna och olika upplevelser. Den yngsta anser att vi har hög levnadsstandard medan den äldre protesterar högljutt och anser det vara precis tvärtom. Dessvärre har vi ett umgänge som enbart består av konsumtionsbenägna människor och han har ett mångårigt förhållande bakom sig med en flickvän vars familj hade vanor som var dyra. Då är det klart att vi framstår som Pingstvänner bland en grupp hedningar. Vi kanske ska börja hänga med er sparnördar istället? 

Diskussionen började med storebroderns berättelse om jämnåriga kompisar vars föräldrar lägger ca 5000 kr på barnets födelsedag och lika mycket till jul. Dessutom åker de utomlands ungefär två gånger per år, plus kanske någon weekendresa och vecka i fjällen. Sonen frågade på vilket sätt deras ekonomi skiljer sig från vår egen och menade att det måste innebära enorma skillnader mellan utgifterna. Och det gör det ju verkligen, det har han alldeles rätt i. Naturligtvis började vi med att förklara att det verkligen inte ser ut så för alla, men det vet han redan och kontrade med att han inte jämför med något som står i tidningen utan vad han ser i sin egen omgivning. 

Förstå det här rätt nu, han efterfrågar inte 5000 kr i julklapp, han vill förstå skillnaderna i levnadskostnader. Han har inte full förståelse för hur vi kan välja att leva på ett annat sätt. 

Det roliga var att det yngre barnet ser det helt annorlunda. Han lägger fokus på helt andra saker och säger att alla hans kompisar tycker att vi bor så snyggt och stilrent (jag blir ju jätteglad när jag får höra det, haha). Han rabblade upp några saker som han menar avgör hur man uppfattas av omgivningen: att vi alltid väljer saker med kvalitet när vi köper något, att vi är välklädda och har väldigt dyra klockor. Han tog också upp att vi gillar att bjuda på saker och att hans kompisar uppskattar det. Vilket faktiskt stämmer, vi harvar på med billiga vardagsmåltider men oavsett om det är vi eller barnen som bjuder hem någon så ser vi till att det aldrig känns snålt. Förra helgen hade han en kompis här på övernattning och då köpte vi naturligtvis sådant som vi inte brukar ha hemma till vardags. Han säger också att viktigast för honom är att ha lite fickpengar eftersom ingen vill vara den där som bara tittar på när kompisarna köper dricka eller går och äter på Subway. 

Antingen har barnen väldig olika måttstockar eller så ändrar man sig med åren. 

Jag vet inte vilket, men det är intressant att se hur olika de upplever vår situationen.  

Jag tar aldrig illa upp när ämnet förs på tal utan gillar att vi kan ha ett öppet samtalsklimat i familjen. Mina barn är medvetna om att det finns klyftor i samhället, men det är också viktigt att förstå att barn och ungdomar kan tycka att det är konstigt eller knäppt att man faktiskt har råd men medvetet väljer att inte använda pengarna. Särskilt med tanke på vilka budskap de matas med hela dagarna. 

Egentligen är det inte annorlunda mot någon av alla gånger man suttit i grupp och ska planera t ex en möhippa och någon tycker att det är fullt rimligt att alla ska lägga tusenlappar medan någon annan tycker hundralappar känns mer skäligt. Även vuxna har helt olika syn på vad som anses lagom eller skäligt i olika sammanhang.