Jag undrar om någon avlagt en doktorsavhandling på temat julhandel? Om inte vore det ett tips för framtiden. Jag tänker närmast på en sådan här dag, den 23 december. Dan före dopparedan. Dagen då man borde hänga hemma och terapeutiskt sticka nejlikor i apelsiner eller kvalitetstesta allt julgodis och bara andas ut.
Det föll sig så att en släkting ringde och ville önska god jul över en fika i vårt lokala köpcentrum. Själv hade jag egentligen inga som helst planer på att lämna hemmet mitt i julorkanen som man vet härjar därute och tackade därför först nej (ett privilegium man har som sjukskriven) men drabbades av dåligt samvete och följde med i alla fall.
Det var trevligt och jag var glad att jag följt med. Det var soft, vi satt i sköna läderfåtöljer och pratade bort en timme. Det här fiket har ett bra och strategiskt läge mitt i centrumet så att man har full koll på vimlet åt tre håll. Och det är där min poäng kommer in.
Det var ett lämmeltåg av människor som strömmade förbi åt alla håll. Det påminde om utsläppet efter en konsert på Ullevi (eller Friends Arena eller Globen, ni fattar). Detta myller av människor blev extra påtagligt när man själv satt still och blickade ut över kaoset. De flesta var fullastade med påsar och kassar. Självinslagningsdisken där jag förra veckan slagit in mina paket syntes inte för alla människor runt omkring som väntade på sin tur. Man såg bara att det fanns en punkt likt stormens öga, ett stilla område mitt i den vandrande massan.
Jag förtydligar: människor köper julklappar och köar i evigheter för att slå in dem i julpapper. Den 23 december. Vad är det man väntat på? Ledighet, pengar eller både ock?
Lika fascinerande varje år att se hur alla har panik i blicken dagarna före jul, nyår, midsommar och påsk. En planeringsförmåga lika med noll. Eller är det den nya lönen som lockar till nya inköp? Vill man plötsligt köpa fler julklappar än vad man från början planerat? Jag vet en tidigare chef som brukade stoltsera med att hon köpt alla julklappar och var klar tidigast av alla varje vinter. Men sedan hände något när decemberlönen kom, då for hon iväg och köpte ett helt lass med paket som hon staplade i kapprummet på jobbet. När vi något häpet undrade varför hon köpte fler julklappar så visade det sig att hon inte kunde motstå att handla för jullönen också.
Det får mig att undra om det är vanligt att göra så?
Att det plötsligt inte räcker med det man redan köpt. En ny lön blir en ny shoppingrunda. En ny anledning att konsumera mer. Känner folk sig snåla om de inte handlar upp alla pengar innan jul? Känner man sig mer generöst lagd när det är påfyllt på kontot? Äsch, vad ska jag med pengar till i januari när jag kan slösa bort dem innan december är över...
Som kung kung i baren - men under granen istället.
Och hur ska alla dessa stressade julkonsumenter hinna vila upp sig innan mellandagsrean drar igång?
Själv behöver jag ingenting och kommer att hålla mig långt borta från reor och butiker. Nu väntar den bästa tiden, uppesittarkvällen och gemenskapen. Jul med släkt och familj. Att få umgås med familjen under deras julledighet och barnens skollov.
Så hörrni kära vänner, jag hoppas ni alla får en riktigt skön jul och låter lugnet infinna sig.
STORA JULKRAMEN
från er Snålis!
 |
| Jag - hela julen! |
Ja som alla säger så är julen en helg för att mysa tillsammans med familj. Men om man inte har det? Och sitter ensam på julafton är det jäkligt jobbigt hur alla säger att meningen med julen är ju att umgås och mysa med familjen, att de viktiga är att vara tillsammans.
SvaraRaderaKonstigt tycker jag är att alla säger att julen,är en tid av att var generös, en tid av givande men samtidigt är det så snålt med just det där att ge av sin tid och av gemenskap,för på julen då ska det vara familj och släkt, och inga andra. Inte ett enda år av alla mina ensamma jular är det någon av mina vänner som sagt att ”kom över till oss, drick lite glögg, ät lite godis, spela spel och bara umgås” nej för då ska det vara familj och släkt och tillhör man inte någon av de kategorierna får man ”fira jul” ensam
Samma här, visst blir man fundersam över att generositeten inte sträcker sig längre än till sig och sitt. Kände en man en gång i tiden som hade polska traditioner med sig. Då när vi firade jul tillsammans, dukades det alltid upp en extra tallrik för en främling en bekant eller en vän.
RaderaKan bara hålla med.Jag är singel, medelålders och har inga barn. Liten släkt långt bort som jag knappt känner. Jag "firar" ensam i år då mitt kära syskon behagade dra på resa. Dessutom inne på 4e julen som sjukskriven. Hela bekantskapskretsen vet hur det förhåller sig och jag har till och med förödmjukat mig och BETT om sällskap om det inte passar i jul, så iaf någon stund i mellandagarna och nyår. Mina kompisar är inga hjärtlösa människor. Men INGEN kostar på sig att höra av sig, ta en fika etc. Lika dant varje storhelg de senaste åren. Undrar lite hur de tänker, mycket snack och lite verkstad... Som ensam på jul och nyår är man hänvisad till kyrka eller volontärarbete verkar det som. Men det är ju inte det man (jag) längtar efter precis. Nä, hej å hå. Nu hoppa i pyjamasen och sova bort så mycket helg det går. Efter trettonhelgen är man åter populär och passar in! En tröst i bedrövelse iaf att JAG har då inte bidragit till vare sig överkonsumtion eller mats innan i helgen! 😀
RaderaJa tyvärr är julhelgen inte en helg då vänskap står högt i kurs. Mina vänner vet att jag är ensam under julen men ingen som bjudit in, ens en liten stund under dagen. Konstigt att det ska vara så snålt med just det där med att vara tillsammans, att bjuda in en vän att dela lite mat, lite sällskap, spela spel eller det som man gör med sin familj och sin släkt, varav vissa man inte ens gillar att umgås med egentligen. När inte ens de bästa vännerna bjuder in några timmar på julafton då undrar man ju vart generositeten tagit vägen. Går ut med hunden och ser in i alla hus jag går förbi hur det överallt äts tillsammans och granen lyser. Själv går jag tillbaka till soffan, till min bok och ser lite på tv. Äter en skinksmörgås, dricker lite julmust och klappar katten och känner mig mer ensam än någonsin.
RaderaTänker varje jul att jag ska skita i julen. Men jag gillar pynt, julmusik och god mat. har förstått att många sitter ensamma precis som jag ,det är ändå en tröst. Vi har något gemensamt. God jul till er alla mina ensamsittade medmänniskor.
RaderaKänner igen mig. Också varit sjukskriven flera år tidigare. Jular alltid ensamma då (och fortfarande). Har ingen egen familj. Hänvisad bara till kyrkor och välgörenhet trots släkt och vänner till vardags. Märkligt eftersom man lever och har levt helt vanligt liv annars, de senaste åren med arbete och fritid som andra. Högtiderna är de ensammaste och mest ickegenerösa tiderna på året! Inga telefonsamtal, ingenting och om man själv tar kontakt är man obekväm plötsligt. Anmärkningsvärt! /Annan anonym
RaderaJag har blivit väldigt berörd av era berättelser. En kombination av sorg och ilska över hur människor vet att ni sitter ensamma men ändå väljer att inte bjuda till. Det är inte bara oartigt utan förfärande okänsligt. Jag valde faktiskt att skriva ett helt blogginlägg i ämnet för att det är viktigt. Ämnet kräver att vi lyfter blicken från våra instagramflöden där vi scrollar oss igenom andras perfekta julfirande. Allas jul är olika. Alla kan vi göra någons jul lite bättre.
RaderaJag beklagar att jag lade fokus på att umgås, det var oerhört tanklöst med tanke på alla de som inte har någon att fira med. Jag vet också att ni förstår att det inte var illa menat, utan en motvikt till den kommersiella delen av julen. Den sanslösa köphysterin. Men det spelar ingen roll, jag borde tänkt till innan. Jag tror att många kan relatera till det här med ensamhet, och jag ser det som ett växande problem i samhället. Ensamheten ökar och inte blir det bättre av alla nya påhitt som att skicka sms istället för att ringa samtal. Vi borde bli bättre på att se varandra mer, bli bättre på att höra av oss och ge av vår tid. Både Mia och flera andra skriver i sina kommentarer att folk VET att de sitter ensamma, men ändå inte bjuder in. Inte ens en stund. Inte ens under mellandagarna. Det är för mig obegripligt och jag är uppfostrad annorlunda. Jag skulle bli uppriktigt jätteglad om någon ville fira med oss.
Och känner man att det absolut inte skulle vara socialt accepterat att ta med någon utomstående så kan man väl stuva om i schemat. Som vi som inte firar hemma hos oss, jag hade lätt kunnat tänka mig att åka lite senare för att hinna bjuda vännen på julfrukost till exempel. Eller anordna en "lilla julafton" hemma oss på juldagen. Where there's a will there's a way, tänker jag. Det är samma sak som när folk säger att de inte haft tid att höra av sig. Men seriöst?! Vill man höra av sig gör man det oavsett hur stressigt man har det.
Sms gör att vi avskärmar oss, det enda som är bra med sms det är när man ska meddela något, som vid försening t ex. Ett samtal ger så mycket mer.
RaderaVisst är det så. Jag älskar sms-funktionen eftersom den är smidig och underlättar i vardagen. Roligt också att spontant kunna skicka över information eller saker man vet roar mottagaren. Men för ensamma tror jag att det lätt bygger på ensamheten ännu mer.
RaderaTrist Anonym. Tycker det är tråkigt att vi har den här släktnormen, särskilt som släkt inte alltid är synonymt med de man helst umgås med. Snålis - håller helt med, det är en bedrövlig psykos som infaller vid decemberlönen. Jag jobbade ett tag i nära anslutning till en varuhuskedja och såg graferna. Dag före jul och även julafton nota bene - folk får panik och köper vad skit som helst inom räckhåll. Troligtvis är du något på spåret ovan - det slår slint helt enkelt. God jul på dig med och tack för alla högkvalitativa och tänkvärda inlägg även i år!
SvaraRaderaTackar varmast för de fina orden! Ibland får jag för mig att du är signatur Morsan som försvann från kommentarsfältet och varit djupt saknad ända sedan dess. Det är något med språkbruket som påminner om henne.
RaderaHur som helst har du en stark poäng där, när du skriver att släkt inte alltid är de man helst hade umgåtts med. I de flesta familjer finns någon person som är svårare än andra. Uttrycket "släkten är värst" osv. Finns ju en anledning till att det är ett populärt tema i filmer.
Vi brukade bjuda in pappas farbror till julmiddagen, om han var nykter, under ett antal år i min barndom för han hade ingen egen familj. Mina föräldrar tyckte inte han skulle vara ensam på julafton.
SvaraRaderaFint och generöst gjort av din familj. Önskar fler kunde göra det. Särskilt med tanke på det "anonym 19:15" skrev, att bli bjuden en liten stund under dagen innebär stor skillnad för den som sitter ensam under julen.
RaderaDu behöver inte be ursäkt för att du har skrivit som du har gjort. Det var bra gjort. Jul handlar inte om att pracka på prylar på de som redan har allt, det handlar om umgänge som du själv upplever. Kanske har ditt inlägg gjort att en del ögon har öppnats och det skapar "nya vanor". Vet hur det känns att vara ensam under julen. Där jag bor finn nu "morgonsim" på badhuset på Julafton, så det förgyller dagen för en del. Tack för alla intressanta och roliga blogginlägg.
SvaraRaderaTack. Känns bra att dela tankar om högtider och förväntningar. Och jag hoppas verkligen att ämnet inspirerar till att höra av sig till någon man vet är ofrivilligt ensam. Om så bara ett telefonsamtal eller en inbjudan till någon av mellandagarna.
RaderaMorgonsim på julafton låter ungefär som den julträning som är tradition där min son tränar. Där är det alltid en massa träningsnördar som ses tidig julaftonsmorgon :)
Personligen tycker jag inte att handla i sista minuten är någon konstigt, även om jag inte gjorde det i år har jag gjort det flera gånger tidigare. Det är väl inte konstigare än att man väntade till sista minuten med att lämna in ett skolarbete när man var liten?
SvaraRaderaPersonligen tycker jag det är sjukt tråkigt att shoppa (missförstå mig rätt här, jag tycker det är tråkigt att shoppa, jag har inget emot att ge bort gåvor). Detta gäller inte bara vid julen, det gäller året om, jag gör det så sällan som möjligt, jag väntar med att köpa nya jeans tills mitt sista par gått sönder och när jag väl då hittar ett par jag gillar så köper jag flera stycken lika dana för att inte behöva göra det igen på lång tid.
Köpte t-shirts nyligen då jag behövde lite nya träningskläder, hittade en t-shirt jag tyckte var bra och som det var stor rea på, då köpte flera identiska men med några olika färgvariationer, bra nu behöver jag inte köpa nya t-shirts att träna i på nått eller några år.
Jag säger inte att det är ett bra beteende, bara att det är ett väldigt vanligt beteende för väldigt mycket i våra liv, om det är något vi inte vill göra/trycker är tråkigt så skjuter väldigt många människor på det.
Saker man tycker är tråkigt och inte gillar att göra skjuter många människor ofta på till i sista sekund. I en kurs jag läste på universitet för nått år sedan så presenterades en undersökning om folks vanor, mins tyvärr inte i detalj vad som sas men i princip visade den att om folk fick välja mellan att städa i dag eller om 30 dagar så valde en kraftig majoritet att städa om 30 dagar trots att det i undersökningen hade funnits flera fördelar förknippade med att städa nu direkt.
Jag förstår hur du menar, men håll med om att det blir ett lustigt flockbeteende. Det vore naturligtvis mycket smidigare att handla två veckor tidigare och slippa köer och trängsel. Allt tar minst dubbelt så lång tid också när det är så mycket folk. Jag förstår att det blir kaos på stormarknaden då man vill åt färskvarorna dagen innan storhelg men det förklarar inte köerna på Bolaget.
RaderaJag är ändå övertygad om att kaoset den 23e december handlar mycket om pengarna som kommit in på kontot. Tror absolut din teori om att skjuta upp tråkiga saker har ett finger med i spelet, men resten handlar om pengarna. Många har alltid noll kronor kvar i slutet av månaden och väntar på att lön och barnbidrag betalas ut.