Man ska inte sälja skinnet innan björnen är skjuten

Nu kan ingen längre förneka att bostadsmarknaden kylts ned och det ordentligt.

Min goda vän Inredaren har 4-5 objekt i veckan liggandes på Hemnet och hon har nära samarbete med ett flertal mäklare, privatpersoner och företag som förser henne med jobb. Hon har en bra inblick så det blir en del prat om bostadsmarknaden och ibland får jag nästan dagliga uppdateringar. 

Hennes generella uppfattning är att det är värre än vad gemene man tror. Det är många objekt som inte blir sålda utan får plockas bort för att sedan läggas upp igen. Det tar tid och allt fler säljare tvingas sälja under utgångspris. Det handlar även om spekulanter som får kalla fötter och drar sig ur i sista sekund, ibland så sent som dagen för kontraktskrivning vilket innebär tvära kast för säljaren som andats ut och slappnat av i tron att affären var i hamn. Och istället får man börja om från början igen, med nya visningar och hopp om spekulanter. Det här har ni säkert redan hört och läst, men för mig blir det en mer personlig rapportering än den media gör.

För mig har det alltid känts mer en lånebubbla än en bostadsbubbla, om ni förstår hur jag menar. Även om det ena hör ihop med det andra. Men någonting har skavt en lång tid när folk passat på att höja sin levnadsstandard genom att utnyttja det nuvarande låga ränteläget för att baka in extravaganta renoveringar, bilköp och resor i bolånen. Många vi känner har skaffat sig ett lite för dyrt boende i förhållande till inkomsten. Som om ränteläget skulle vara för evigt. Dessutom pratar många fortfarande om att byta upp sig, göra vinst och köpa dyrare. Det är inte intressant att försöka minska sin skuldsättning utan inställningen är snarare att lån ska vara gratis. 

En annan sak är att grannen värderade sin lägenhet (identisk med vår och likvärdig standard) förra veckan. Hon blev snopen när det blev en mycket låg värdering, jämfört med tidigare värderingar. Hon hade hittat ett radhus med sänkt utgångspris och var intresserad av att kunna göra ett klipp. Personligen hade jag räknat med prisfall på min egen bostad när ett radhus i attraktivt område i samma kommun drabbas av en kraftig prisnedgång. Men jag tror att det för många kan vara psykologiskt svårt att acceptera en värdeminskning på den egna bostaden. Det är en så uppblåst förväntansbild, jag vet många som pratat om pengarna ("vinsten") i sina bostäder som om det vore en faktiskt summa som redan finns på bankkontot. De senaste årens uppgång har gjort att folk pratar om teoretiska framtida bostadsvinster som om det vore ett bestående innestående kapital. Klart att det blir en rejäl kalldusch för dem när de inser att de räknat med pengar som inte finns. Bubbla eller inte, bopriserna faller. 

Utöver alla de bostäder som redan byggs har min kommun har färdiga byggplaner för tusentals och åter tusentals lägenheter som ska bilda nya attraktiva stadsdelar. Mestadels dyra och lyxiga nyproduktioner. Jag misstänker att merparten av dessa inte kommer kunna säljas och jag undrar vad som ska hända med alla dessa nya bostadsområden...

I övrigt är jag faktiskt enbart positiv, jag anser att bostadspriserna behövde korrigeras och att man måste ställa krav på låntagare. Det har tjatats om en bostadsbubbla i snart 15 års tid men hittills har ingen lyssnat. Undrar om det här kommer att bli dramatiskt eller om det bara är en tillfällig svacka?