söndag 31 december 2017

Gott slut & Gott nytt

Nu är det inte många timmar kvar till det nya året. 
Människor har hunnit flytta, byta jobb, gifta sig eller skilja sig och resa till avlägsna platser i världen. Medan jag suttit hemma och låtit mossan gro på huvudet. Mitt år har inte lett till någon som helst förändring. Den enda skillnaden är att jag ökat distansen till min arbetsplats. Jag känner inte samma skuldkänslor över att inte kunna jobba eller uppfylla samhällets förväntningar och krav. I framtiden behöver jag lösa situationen med den dåliga relationen till arbetsplatsen, men i första hand behöver jag läka en sönderstressad kropp och själ. Där är jag nu och tar en dag i taget.
Ser livet som det är. 

Just nu mår jag bra så till vida att jag får vila och har mycket avlastning. Hela familjen är ledig tillsammans ett par veckor och det är skönt att få släppa taget för en stund. Ingen vardagsstress eller något som måste göras. Vi har varit hemma varje dag sedan annan dag jul. Våra julvärdar (alltså inte på tv, utan de som höll i julfirandet) åkte till fjällen direkt efter julhelgen så de skickade med oss en del av julmaten. Barnen tröttnade först och pratade längtansfullt om kryddiga nudelrätter med kyckling, medan min man tappert pressade i sig de sista resterna. 

Naturligtvis trevligt för plånboken att få påfyllnad i kylskåpet, men det är något med julmat som gör att det är svårt att äta av den mer än tre dagar i rad. Oavsett alla tips om att göra omelett eller pytt i panna av resterna. Prinskorvarna blir inte roligare för att man blandar runt dem med potatis och lök i stekpannan. Längtan efter pasta, ris och krispiga sallader växer för varje tugga man tar av julmaten. 

Igår vågade vi oss ut en sväng, vi åkte till lånehuset för att umgås med familjen som bor där. Det var så mysigt, nästan som att fira lilla nyår (även om vi kom hem långt tidigare än tolvslaget). Ikväll firar vi hemma i lugn och ro, precis som vi gjort varje år sedan vi skaffade hunden. Kanske gör vi som förra året och går över till grannarna en stund men jag är också fullt nöjd med att bara hänga hemma. I fjol bjöds vi på nyårsmat och kände oss väldigt bortskämda som bara dök upp till dukat bord men i år har vi handlat egen mat och kommer att äta hemma. Barnen har fått bestämma meny och de har också hjälpt till att laga dessert - helt utan konflikter. När det gällde sås till köttet vill en ha tryffelbea och den andra rödvinssås men det är ju sådant som är enkelt att lösa. 

Så det ser ut att bli en lyckad kväll :)

Ja, så nu återstår bara att tacka er läsare för det gångna året som varit. Tack för att ni läser, kommenterar, tipsar och delar med er av känslor och åsikter. Jag älskar kommentarsfältet och utan er, ingen blogg. 

Gott Nytt År nu kompisar.


Tack 2017 och hej 2018!





14 kommentarer:

  1. Tack för detta blogg året. Fast du inte mår bra så har du orkat leverera nya inlägg. Vilket jag har varit väldigt glad för. Älskar din blogg. Du har hjälpt mig otroligt mycket att få större pengar över vilket jag är väldigt tacksam för. Och nu har jag kommit så pass lång så att jag ska själv ha köpfria månader. Troligen 6 månader.
    Du inspirerar mer än du tror. Och jag ser fram emot nya inlägg. Och hoppas att du kommer att må bra igen detta kommande år. Är själv kronisk sjuk och man vill inget annat än att må bra.
    Och tack än en gång för denna fantastiska blogg!


    Gott nytt År!


    Marielle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och åter tusen tack för de fina orden!! Bloggen har aldrig varit någon belastning eller tyngt ner på något sätt. Tvärtom har den en läkande kraft. Om jag inte hade fortsatt blogga hade jag troligtvis mått sämre och tappat livslusten helt. Bloggen skänker livet mening och jag behöver den stimulansen och kontakten med er som läser. Förr hann jag inte alltid uppdatera för att jag jobbade mycket, Nuförtiden är problemet att jag inte orkar. Jag påbörjar ett par inlägg, men tappar kraften. Raderar och börjar om. Ibland tar det två dagar att få till ett inlägg som jag tidigare hade klarat att få till på 40 minuter.

      Men det gör ingenting. Det är ingen som piskar på, ingen som ställer krav eller förväntar sig att jag ska producera i en viss takt. Jag är bortskämd med så mycket förståelse och omtanke att jag inte finner ord att beskriva den tacksamhet jag känner. Och så länge ni orkar läsa orkar jag skriva.

      Var rädd om hälsan och lycka till med de köpfria månaderna. Håll mig (oss!) gärna uppdaterad om hur det går.

      Radera
  2. Gott Nytt År och tack för en trevlig blogg!

    SvaraRadera
  3. Gott nytt år och tack för det gångna året. Du har en fantastisk och tänkvärd blogg. Hoppas din arbetssituation löser sig på ett eller annat sätt. Är du tvungen att gå tillbaka eller finns det möjligheter till något helt nytt? elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de vänliga orden Elsa.
      För en gångs skull önskar jag faktiskt att man kunde få en liten inblick i framtiden. Precis som jag som tonåring hade behövt veta att bättre saker väntar så hade samma besked underlättat nu. Huruvida jag blir tvungen att gå tillbaka är svårt att svara på i nuläget. Jag är fast anställd med det grundskydd som det innebär. De verkar inte intresserade av att köpa ut mig, men de har tydligt visat att de inte är intresserade av att ha mig tillbaka. De skulle aldrig mer lita på mig, att jag inte skulle bli sjukskriven på nytt och de har heller ingen som helst tolerans för svaghet.

      Jag kan ärligt säga att jag känner mig lite pressad och tvingad att sluta, men å andra sidan vet jag att jag aldrig mer kommer att klara det hårda och ovänliga klimatet på den arbetsplatsen.

      Tyvärr är man ju inte direkt het och eftertraktad på arbetsmarknaden efter en så här lång sjukskrivning. Även om man blir helt återställd och inget hellre vill än att jobba. Det jag ärligt kan säga är att jag inte tror att jag hade blivit lika sjuk på en annan (icke destruktiv) arbetsplats och att jag då inte heller hade behövt vara sjukskriven lika länge. Så det mesta är relaterat till den nuvarande arbetsplatsen och ingenting säger att det behöver bli så på en ny arbetsplats.

      Radera
  4. Tack för en superbra blogg! Önskar ett nytt år med mer ork och mindre utmattning (både till dig och mig själv).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack, det sammanfattar min önskelista riktigt bra! Mer ork - mindre utmattning till oss <3

      Radera
  5. Tack för många tänkvärda och kvalitativa inlägg! Du borde kunna sälja dina texter som krönikor till någon livsstils- eller veckotidning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I WISH!

      Det skulle de för övrigt behöva mellan alla livsstilstips som bara går ut på att konsumera och slösa bort alla pengar :)

      Radera
  6. Håller med ovan - du är inspirerande och välartikulerad och det vore som pärlor för svinen om du gick tillbaka till ett vanligt kneg. Om det är någon tröst i sjukskrivningen har du verkligen inspirerat både mig (och som synes ovan många andra) att tänka om både kring det ena och andra. Det är livskarma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag saknar faktiskt mitt vanliga kneg och det inkluderar mina kunder och samarbetspartners. Lokalen var mitt andra hem under många, många år och det var en härlig känsla av tillhörighet. Men säg den glädje som varar för evigt. Nu sitter man här och inser att man måste byta riktning och börja om från början igen.

      Men jag har också lärt mig en läxa, med väldigt bitter eftersmak. Att gå vid första kränkningen är en bra grundregel som gäller alla relationer, även de på arbetsplatsen.

      Och jag ÄLSKAR din tanke om livskarma! Det är finfin tröst. 2018 är året då jag blickar framåt :)

      Radera
  7. God fortsättning! Jag blir alltid lika glad när jag ser ett nytt inlägg. Sparar det tills jag gått och lagt mig, då läser jag det i lugn och ro :) . 2018 kommer jag (och sambon, förhoppningsvis) att sortera, rensa och bringa ordning här hemma. Minst 365 saker ska ut ur huset och jag kommer att ha köpstopp inom vissa områden. Tack för alla läsvärda texter och inspiration. Hoppas 2018 blir ett bra år för dig! Hälsningar Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK! Om du visste hur glad jag blev när jag läste det där. Det där lilla extra, att du sparar läsningen tills du lagt dig, awwww <3

      Jag är nämligen också en sådan som älskar att spara det bästa till sist. Det godaste på tallriken eller i godispåsen och även när det gäller sådant som att läsa ett brev eller annat som betyder mycket för mig.

      Kör hårt med utrensningen! Var tuffa och osentimentala. Känslan efteråt är oslagbar. Det är underbart att dra ut en låda eller öppna ett skåp utan att det är stökigt, proppfullt och oorganiserat därinne. När man vet var allting är, och inte har mer skit än vad man behöver (+ minnessaker osv naturligtvis). Jag är helt övertygad om att onödiga prylar stjäl en massa energi i hemmet. Varmt lycka till!

      Radera