onsdag 1 juni 2016

Amorteringskravet infört

Idag är det den 1 juni, dagen då amorteringskravet börjat gälla. 
Med tanke på vilken panik det varit kring dagens datum blir det spännande att se hur det kommer att påverka bostadsmarknaden på lite längre sikt. Någon eventuellt bostadsbubbla tänker jag inte spekulera i, så det lämnar jag åt experterna. 

Däremot tänkte jag ändå passa på att peta in några personliga reflektioner kring det här med hushållens belåning. Herregud, de låga räntorna har verkligen möjliggjort för folk att gå bananas som om det inte fanns någon morgondag. Klart att ekonomin till slut går på nedgång när alla vill hoppa upp ett snäpp och få vara med och leka överklass, men utan en tanke på att allt sker med lånta medel.

Folk har lånat hej vilt på sina bostäder för att bekosta bilar, resor och konsumtion och det kanske inte är så konstigt att många vanliga löntagare rycks med när går att plocka ut en extra årsinkomst eller två utan någon som helst ansträngning eller motkrav. Helt plötsligt finns ingen som vill ta ansvar för morgondagen. Inte när man plötsligt kan köpa en bostad man tidigare bara kunnat drömma om, lyxrenovera upp den ytterligare och utöver detta kunna tillbringa några härliga vinterveckor i Thailand. Många medelsvenssons har kunnat leva loppan de senaste åren, i vad som känns som en fest utan slut. 

Jag finner det lite märkligt att den totala överbelåningen har tillåtits fortsätta växa trots alla varningar. Det är inte bostaden i sig och den eventuellt höjda räntan som kommer att slå undan benen på många, det är överbelåningen. När allt är lånade pengar, då kan det bara sluta på ett sätt. Se bara vad som hände nu innan amorteringskravet skulle träda i kraft, folk fick eld i baken för att hinna höja sina befintliga bolån. Sbab gick ut och berättade om en ökning på 80-85% för att höja befintliga lån, jämfört med samma period i fjol. Det blev alltså rusning till den här fantastiska uttagsautomaten som kallas bostad. Där har vi ju en del av problematiken, att man lockar folk som inte redan har en fullt belånad bostad att att höja bolånet. Låna 85% av bostadens värde. Ett billån och några krediter på det så har man satt sig i en sårbar position.

Min egen lilla blygsamma skuta har aldrig riktigt känt av om det är bra eller dåliga tider. Samma anställning och låga kostnader gör att det inte blir så höga vågor. Jag har svårt att föreställa mig hur de som befinner sig i riskzonen tänker. Oroar de sig? Eller tänker Kalle Banan "ja, men det gäller inte mig" och stoppar huvudet i sanden? 

Om det är någon som vågar sig på en framtidsprognos är det bara att gå loss i kommentarsfältet. 

9 kommentarer:

  1. Det skulle vara intressant med några konkreta exempel på människor som betett sig som du beskriver. Jag känner faktiskt inte till några sådana exempel. Det beror nog mest på att jag inte vet så mycket om mina bekantas ekonomi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vill bara poängtera att vi är två olika kommentatorer här (anonym 1 ovan och anonym 2 nedan). Intressant att vi oberoende av varandra skrev en snarlik kommentar på inlägget :-) /Anonym 2

      Radera
    2. Jag har många exempel men vill vara diskret då jag inte vill hänga ut andra hur som helst. Ju bättre ekonomi desto mindre insyn får man - det är min erfarenhet av andras ekonomi (angående din kommentar om dina bekanta). Däremot upplever jag att folk inte skäms för att de lånar på sina bostäder utan tvärtom gärna berättar om det eftersom de ser värdeökningen som redan intjänade pengar.

      Nåväl, det gäller inte nära vänner men vänner från arbetsplatser och vänners vänner. Men informationen kommer direkt ur hästens mun, inte hörsägen. Två personer har lånat upp bostaden för bilköp och då passat på att köpa bilar i annan prisklass än vad som skett om man hade blivit hänvisad till billån med sämre villkor. En av dem passade på att köpa ny storbildstv eftersom man fått låna mer än vad bilen kostade.

      Vidare har vi familjen som höjde bolånet för att renovera köket men använde pengarna för att åka till Thailand i tre veckor över jul och nyår. Naturligtvis fanns aldrig några planer att riva ut köket som både var hyfsat nybyggt och påkostat.

      Jag rapporterar bara att jag sett att det förekommer, det är givetvis upp till var och en att göra sina val.

      Radera
  2. Själv har jag inte stött på någon som använt sitt hus som bankomat och undrar därför hur vanligt det verkligen är (kanske inget man pratar högt om iofs). Däremot många i min krets som är högbelånade (Sthlm), men generellt tycker jag dessa känns medvetna om sin situation. Dock är det ju abstrakt att ta hänsyn till risker "borta i horisonten" när t.ex. familjesituationen här och nu kräver ett större eller annat boende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är många som är belånade upp över öronen och det gör dem naturligtvis sårbara om något händer. Det behövs inte ens en bobubbla, det räcker med en längre sjukskrivning eller tillfällig arbetslöshet för att få dem på fall. Och det är naturligtvis upp till var och en vilken risknivå man vill lägga sig på.

      Och bland mina närmsta vänner finns även två som gjort helt sanslösa bostadskarriärer, som sakta men säkert bytt upp sig med hjälp av vinsten från tidigare försäljningar. Men det är inte dessa två jag syftar på när jag ger exempel på Bankomat-fenomenet till anonym ovan. Inlägget handlade ju till stor del om huruvida de med hög belåningsgrad oroar sig eller inte.

      Radera
  3. Jag har träffat flera! Min vän bytte kök bara för att det "endast kostade 65:- mer i månaden". Och det är bara kolla blocket så finns det många fler..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju lite problematiken kring alla enkla betalningslösningar som erbjuds (även sk räntefria köp, snabblån). Långivarna viftar med sitt lockbete: låga månadskostnader.

      Radera
  4. Det är lätt att tro att man är en riktig fattiglapp, när man hör och ser folk leva det goda livet på lånade pengar. Kan förstå att man kan vara nödd och tvungen att låna till bostad, men till Thailandresor och dylik lyx verkar ju uridiotiskt när man har lån upp över öronen. Minns i början på nittiotalet när folk fick gå från hus och hem, det otäcka var att det kändes som det hände från en dag till en annan, folk blev tagna på sängen. Har man barn så är det ju också deras tillvaro som man, med flit riskerar att göra otrygg, bara för en ny plattv eller en Thailandsresa. elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, människan glömmer fort och tror inte på skräckscenarion utan "det gäller inte mig". Även om vi haft låg ränta under lång tid säger det sig självt att det inte kommer att hålla i sig för alltid.

      Radera