torsdag 2 november 2017

Om jag hade råd

Fick en förfrågan bland kommentarerna om att göra ett inlägg om vad jag skulle göra vid en storvinst. Först måste jag säga att jag älskar när ni kommer med önskemål om inlägg och förslag vad ni vill läsa om. Fortsätt gärna med det! 

Jag vet att inte alla uppskattar att höra om andras drömmar och jag kan själv känna hur jag tappar intresset när någon ska berätta vad de drömt om på natten. Det är hemskt att säga, med det är så otroligt ointressant. Och det sagt av en person som älskar att lyssna på till synes ganska ointressanta vardagsbetraktelser och små händelser som egentligen inte betyder så mycket. Älskar att höra om hur folk lever sina liv, men vad de drömt - nej. Helst inte.

Med det sagt ska jag försöka besvara frågan utan att tråka ihjäl någon stackars läsare. Sådana här önskeplaner kan naturligtvis se olika ut under olika perioder. Ena dagen vill jag flytta till solen och värmen, nästa dag vill jag bo på en gård där jag kan ha en massa djur och odla tomater. Men de senaste åren har jag haft en återkommande och väldigt stark önskedröm om att starta en verksamhet för fattigpensionärer. En grupp som jag verkligen ömmar för och som kommit i kläm ordentligt i vårt samhälle. 

Jag vet precis hur jag skulle vilja göra! Jag skulle köpa en herrgård eller liknande och inreda den till min drömbostad. En rejäl slant skulle faktiskt läggas på att skapa inbjudande lyx. En del av godset skulle hållas helt privat, till exempel ett övre våningsplan. Dit har bara familjen tillträde och där bor vi. Men storkök, matsal och sällskapsytor på nedervåningen ska alltså användas till den här verksamheten. Jag kan till exempel tänka mig att driva soppkök två vardagar i veckan, men istället för soppa serveras en riktig braklunch. Vällagad och god husmanskost med många tillbehör. Alltid nybakat bröd, salladsbord och dessertbord. Tanken är att gamlingarna ska rulla därifrån :) 

Utöver lunch skulle jag även bedriva övernattningar på helger. Kanske lördag lunch till söndag lunch. Jag vill ha ett par gästrum i huvudbyggnaden, men även en eller två gästhus på gården. Syftet skulle vara att skämma bort de äldre. Jag skulle ha tät kontakt med organisationer som Frälsningsarmén och liknande för att sprida ordet. Man ska på ett enkelt och okomplicerat sätt kunna söka för att få komma som lunch- eller helggäst. De kriterier jag tänker mig är att man hör till kategorin fattigpensionär och sittandes ensam. Det är dessa människor jag vill skämma bort ordentligt. Vistelsen ska kännas femstjärnig men ändå hemtrevlig. Gästrummen ska vara mysiga och ombonade med färska blommor, ett par aktuella tidskrifter och en välfylld fruktskål. Och en liten korg med choklad, kex och salta snacks. Allt det där man kanske fått välja bort i vardagen för att pensionen inte räcker. I badrummen ska det finnas ett generöst utbud av hygienartiklar och fluffiga handdukar. Man ska inte behöva släpa med något annat än kläder och mediciner. Och när man åker hem får man givetvis ta med sig tidningar och de godsaker man inte orkat äta upp.

Man kan även söka som volontär. Och då vänder jag mig också till pensionärer som uppfyller samma kriterier som gästerna, men som kan tänka sig att hjälpa ett par timmar. Man får ingen lön, men deltar i gemenskap och måltider tillsammans med gästerna. Räcker mina pengar till kan jag tänka mig att volontärer belönas med ett par matkassar hemkörda. Genom ett volontärsystem kan fler få chansen att vara med. Jag skulle inte vilja ha för stora grupper utan kanske 5-6 personer per helg, så att det hålls familjärt och att man känner att man hinner ge varje gäst tillräckligt med uppmärksamhet. 

Drömmen vore att göra det här till något känt och populärt så att människor vill ställa upp eller skänka saker för att hjälpa till. Jag skulle vilja ha olika teman och kunna bjuda på små överraskningar. Det kan vara vad som helst: intressanta föreläsningar, skönhetsvård (att någon kommer och ger de äldre manikyr eller pedikyr) eller en trubadur som underhåller efter maten. Jag kan tänka mig att mindre barngrupper som dagmammegrupper kan komma på besök och sjunga för de äldre på "soppköksdagarna". Så kan man avsluta med gemensam fika eller kanske korvgrillning ute när vädret tillåter. Tänk er vid Lucia eller andra högtider, vilken upplevelse det skulle bli!

En annan sak jag verkligen skulle lägga krut på är just dekorationer efter årstid och tema. Det ska vara en riktig wow-upplevelse att komma dit under påsk, advent, Lucia osv. 

Det finns ingen hejd på vad man kan göra. 
Både jag och min man skulle jobba med verksamheten. Barnen skulle få vara med i den mån de har lust och tid. Det är därför en del av bostaden skulle hållas helt för privat bruk, så att de ska känna att de kan välja och leva sina liv med kompisar och läxor utan att bli störda. Men de skulle också vara vana vid att komma hem och höra sorlet av en grupp äldre som mumsar i sig mat, pratar och umgås i matsalen. Gästerna ska ju inte komma bara för att bli mätta utan också för den sociala biten, att få träffa andra och inte bara sitta hemma. 

Jag skulle älska att ägna mitt liv åt detta och det skulle skänka så mycket glädje och mening. Jag kan faktiskt inte tänka mig något mer tillfredsställande. Det här scenariot utgår från en riktig storvinst (personen bakom kommentaren hade en vinst på 140 miljoner som förslag), och det skulle naturligtvis inte vara genomförbart annars. 

Vad skulle ni göra för 140 miljoner?

18 kommentarer:

  1. Anledningen att drömmar kan tråka ut är väl när de är helt frikopplade från verkligheten. En önskedröm någon jobbar på att realisera är ofta hur spännande som helst, även om den - som i ditt fall - inte är något jag själv skulle önska.

    Vad jag skulle göra för 140 miljoner... ingen aning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror ingen av oss egentligen har en aning om hur vi skulle hantera 140 miljoner, men jag skulle verkligen trivas med att göra något annat än köpa en yacht i Marbella och festa runt.

      Radera
    2. Jag med! Så långt är vi överens, DET låter skittrist.

      Radera
  2. Hoppas verkligen att du vinner, för det där är en fantastisk idé !!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla, nu spelar jag ju aldrig och får ungefär två Trisslotter om året så det krävs en sjujäkla tur om jag ska lyckas kamma hem en storvinst...

      Radera
  3. Vilken härlig dröm/plan..och genomtänkt.Hoppas att den slår in.. Jag skulle jobba ideellt på nåt vis, förmodligen bistå unga kvinnor som blivit utsatta för övergrepp i nån form. Sen skulle jag prova olika typer av sysselsättning,,bara för att jag kan.. allt jag drömt om..starta fik på landet med kakbuffe och bruncher, därefter kanske en affär, sen en secondhandbutik, sen nån form av tillverkning som skapar arbete för de som idag tvingas tigga, sen köpa en stuga uppe i Norrland och hyra en lägenhet i värmen..kreativitet, fantasi och drömmar är underbart��

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sådan här dröm bygger på flera saker.
      Dels att få bo fantastiskt fint, och inte vara beroende av andra, men också för att ägna tiden åt något som känns meningsfullt.

      För mig är det viktigt att det inte känns som ett "jobb". Även om det skulle innebära en massa arbete när det kommer till planering, inköp och förberedelser. Att ha så många matgäster kräver en hel del, men å andra sidan skulle vi inte behöva laga mat till familjen och det skulle alltid finnas stora välfyllda frysar. Och jag skulle kunna göra ett uppehåll på ett par veckor om jag känner mig sliten, innan jag fortsätter bjuda hem människor. Det är därför jag inte kan tänka mig en butik eller ett fik, då har man lokal med allt vad det innebär i form av öppettider m.m.

      Radera
  4. Åh, vad fint!! Vad jag hoppas att du vinner pengar (även om det verkar svårt när du inte spelar :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag vet. Det blir lite moment 22 över det hela. Får kanske investera i EN Trisslott (eller Lottorad) i månaden...

      Tror inte på spelande, men man vet ju aldrig. Alltid är det någon som vinner.

      Radera
  5. Wow, Snålcoachen! Vilken dröm och med så tydliga bilder av allt. Det man kan visualisera är så mycket lättare att realisera.:D

    Jag förstår att du vill ha dessa pengar själv för att realisera din superfina idé. Andras pengar till det (skattemedel, bidrag, fondmedel o dyl) skulle göra dig beroende på ett sätt som kanske skulle hindra dig. Så fort man får andras pengar att hantera så är det pengaägaren som egentligen styr. Annars skulle det nog lätt finnas intressenter som skulle vilja bidra eller investera i detta.

    Blev faktiskt väldigt känslomässigt berörd av att läsa ditt inlägg. Måtte din dröm bli realiserad och det blir den åtminstone i någon form - om du verkligen vill det. Det är vad jag tror på, om viljan och modet finns kommer möjligheter att öppnas för en när man väl tar de första stegen.

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Har väldigt lätt för att visualisera saker :)

      Och tänk att du förstår PRECIS vad jag menar! Nej, det skulle inte vara samma sak att driva detta med andras pengar, snarare ser jag det som omöjligt. Själva tanken är att inte bedriva näringsverksamhet utan drömmen handlar om att det är min familjs privata bostad där vi väljer att bjuda in människor och dela med oss av vårt överflöd.

      Jag skulle inte bli lycklig av att sitta i en stor herrgård med ytor jag inte behöver och som inte kommer till användning. Däremot skulle jag bli oerhört lycklig av att få bo i en sådan miljö om jag känner att jag kan använda det för att glädja andra - samtidigt som jag själv njuter av att bo praktfullt.

      Det som skulle fungera är istället att folk kan skänka saker till verksamheten. Till exempel mat eller hygienartiklar. Eller som jag skrev i inlägget: tjänster. En frisör som kommer och lägger håret på gästerna eller en fotvårdare som pysslar om deras fötter.

      Och jodå, jag skulle verkligen vilja det här men inser ju att jag aldrig kommer att ha tillräckligt med pengar för att kunna göra det.

      Radera
  6. Underbar dröm! Kanske kan du vidarebefordra idéen till någon annan med mer resurser.
    Förslag på vad att skriva om: hur tänker du dig att du själv kan eller kommer att leva som äldre? Eventuellt om dina ekonomiska mål är uppnådda. Både aktiviteter och ekonomiska aspekter vore intressanta att höra.
    Tack för en trevlig blogg! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla. Ja, jag får skriva ett "på ålderns höst-inlägg" även om man helst inte vill tänka på att man ska bli gammal och skruttig en dag...

      När det gäller min vision om ett gästhem för äldre så är själva grejen just att det är MIN dröm, där jag tar driver stället och därför fungerar det inte att vidarebefordra den till någon annan. Det skulle inte fungera att dela detta med någon som lägger ekonomiska intressen i hur verksamheten skulle skötas eller vad pengarna ska gå till. Dessutom är det viktigt för mig att det är min och familjens bostad. Annars hade tanken varit god.

      Radera
  7. Så kul att få sin önskan hörsammad! Dina planer för storvinsten låter HELT FANTASTISKA! Jag har tänkt i ungefär samma banor fast för hästar - ett pensionärshem för gamla ridskolehästar som slitit i trista ridhus år ut och år in med mer eller mindre begåvade ryttare på ryggen. Tjockt med halm i boxarna, stora hagar, gott hö, regelbundna besök av hovslagare och massör och morötter varje dag. Jag köpte själv en fd lektionshäst och tog hand om henne på det här sättet och vi fick 15 fina år tillsammans. Hoppas vi båda vinner 140 miljoner! Hälsningar Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hoppas jag med! Och jag hoppas innerligt att du får möjlighet att förverkliga drömmen om en hästgård. Tycker det är fantastiskt att du redan kunnat erbjuda en häst hela 15 underbara år!

      Djur är också med på min önskelista, och jag tänker mig att jag skulle ha en hel del djur på gården också. Att leva med djur är lycka för mig. Men det ena utesluter inte det andra :)

      Radera
  8. 110 miljoner skulle gå nästan oavkortat till någon form av uppbyggeligt projekt i tredje världen, fokus utbildning för flickor. 30 millar skulle jag fördela mellan barnen och oss. 5 miljoner skulle jag själv ha för att kunna förverklga min dröm om att ha höns på landet, dricka Bollinger varje fredag och lära mig portugisiska. Samt ett antal andra saker jag tänker göra när jag slutar vara livegen, som jag bara inte vet om än.

    Snålcoachis - jag ville tacka dig för en sak. Jag har läst din blogg ett tag men varit för oteknisk för att kommentera. Nu har jag skaffat ett eget konto/blogg och är fri som fågeln att prata med alla mina "kompisar" (ni vet bara inte om att ni varit mina vänner he he stalkervarning). JO jag har slutat snusa på grund av dig. Min man med. #Sparad krona +tandkött. Tack! Plus att jag skrattat så många timmar med din blogg. Du är en hjälte.

    Jag har lite inlägg jag vill be dig om också - bland annat hur du tänker kring stil. Du skrev så klart mer om det när du jobbade, men kan tänka mig att du ändå har en del tankar kring basgarderob, fiffiga kombos med få komponenter etc. Kan man få ett inlägg tro?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men wow, SOM jag älskar när ni kryper fram ur era gömmor och presenterar er :)
      Det är bland det absolut roligaste och bästa med att blogga. När man känner att man inte bara skrivit ord på en skärm utan faktiskt möter människor genom texten. Välkommen i gänget och tack än en gång för alla fina ord (har nog aldrig tidigare blivit kallad hjälte!!)

      Måste också säga att jag gillar hur du vill fördela dina millar. Antar att man får ett par höns med riktigt fin stamtavla om man har 5 miljoner på höns- och skumpakontot. Jag är lite rädd för stora fåglar (eller "har respekt" som jag föredrar att kalla det), men skulle också vilja ha en skock höns som går och sprätter på gårdsplanen och värper finfina frukostägg. Jag tror att det är lycka på riktigt.

      Tack för tipset med ett inlägg om stil. Även om jag inte direkt klär upp mig för att gå ut med hunden så har jag ju trots allt jobbat ett par år med en begränsad garderob och lärt mig göra det bästa av det. För att inte tala om alla sociala sammanhang, när man inte gärna vill dyka upp i samma kläder för tredje gången.
      Så håll utkik!

      Radera
    2. Ber om ursäkt, blev så till mig över allt beröm att jag alldeles glömde bort att säga GRATTIS! Grymt bra jobbat med snuset! Att ni båda orkade - och fortfarande är ett par är milt sagt imponerande.

      Jag kan säga att det enda som hållit mig borta från ett återfall (och det har ingenting med kostnaden att göra) är hur helvetiskt jobbigt det var att sluta. Hur dåligt jag mådde och hur sjuk jag kände mig. Orkar inte göra om den grejen.

      Radera