Sommarlunken har infallit

Ja nu har jag verkligen kommit in i en skön lunk. Min äkta hälft är ledig och allt sker i sitt eget tempo. Vi lever det lilla livet i all enkelhet och det räcker bra för mig. Det finns egentligen inte särskilt mycket att berätta: frukost ute eller inne beroende på väder, promenader med hunden och resten av tiden lallar vi mest omkring. Eller lallar och lallar, vi gör typiska sommarsaker. Handlar mat och pysslar lite i trädgården. Bakar bröd och hänger tvätt. Slappar vid poolen eller nere vid badbryggan. Men allt är kravlöst och det man inte orkar idag kan vänta tills en annan dag. 

Hittills har vi bara ägnat oss åt varandra men igår hade vi gäster för första gången. En tidigare arbetskamrat som bytte jobb, flyttade, bildade familj och skaffade barn inom loppet av ett år (ingen större risk att samtalsämnena tryter). Vädret var på vår sida hela dagen så vi kunde duka upp utomhus. Det är alltid lika roligt att se reaktionerna när folk ser huset för första gången. Alla tappar bokstavligen hakan och tycker det är en sekelskiftesdröm utan dess like. Just den här kompisen älskar gamla hus med tidstypiska detaljer och det här huset är minst sagt kulturhistoriskt intressant så hon var i sitt esse under hela besöket. Dessutom tog vi en promenad på maten för att titta på ytterligare drömhus. Den tidigare kollegan är inte förvånad över att jag blev sjukskriven, hon upplevde det som en oerhört dysfunktionell arbetsplats och är glad att hon begav sig därifrån i tid. Ni anar inte hur skönt det var att prata med någon som är insatt och där man inte behöver filtrera något. 

Apropå det, bland kommentarerna hittade jag en fråga om att komma tillbaka till arbetslivet. Denna fråga måste jag tyvärr vänta lite med att besvara men jag förstår att folk undrar och ärligt talat undrar jag också. Har faktiskt börjat på ett blogginlägg om framtiden, men än så länge bara i huvudet. Håll ut - det kommer!

Som jag var inne på tidigare är vi inställda på ökade matkostnader. Dels är alla hemma och äter frukost, lunch, mellanmål, middag och ibland något litet på kvällen. Nu låter det som vi äter hela tiden men med mellanmål menar jag mest något till barnen så att de inte ska hinna drabbas av undernäring före middagen. Min man är gravt beroende av jordnötter och äter alltid en näve "för att orka laga mat". Han har alltid jordnötter hemma och det står alltid en öppnad påse i skåpet närmast spisen. Den vanan (ovanan) har han naturligtvis tagit med sig hit också.

Tillbaka till utgiftssidan är det både bökigare att ta sig till stormarknaden och dessutom har vi upptäckt hur dyr den faktiskt är. Vissa saker är billigare men de flesta är bra mycket dyrare. Vi betalar helt klart mer för matkassen än hemma. Stormarknaden saknar konkurrens i området och då pratar vi ett stort upptagningsområde. De drar naturligtvis fördel av det och parkeringen är alltid smockfull. Vi har en cykel med cykelkorg där vi lägger de tyngsta sakerna, som t.ex mjölk och yoghurt. Resten bär vi. 

Min bror åkte till mamma ett par dagar och då åkte min man hem för att hämta posten. På vägen tillbaka passade han på att kila förbi vår matbutik i hemkvarteren för att dyka ner i kort datum-hyllan. Han fick med sig en hel färsk kyckling till halva priset och några andra prisvärda fynd. Kycklingen kör vi i ugnen idag tillsammans med färskpotatisar som får gotta till sig i lite olja och flingsalt. Vi har bakat mycket bröd och gjort egen glass så vi försöker hålla det på en bra nivå. Det ska ju vara gott också. En fördel är att vi har gasspis här och maten blir tveklöst godare. I alla fall när man steker. Varför det blir så mycket godare vet jag inte men det smakar helt klart annorlunda. Även köttfärssåsen får en helt annan smak. Kanske någon läsare som vet varför det kan skilja sig åt smakmässigt?

Eftersom vi slänger allt matavfall separat i bruna papperspåsar ser vi väldigt tydligt vilket matsvinn det handlar om. Vi försöker verkligen inte kasta mat utan använder påsarna till det som blir över vid matlagningen, dvs. potatisskal, kaffesump och liknande. Det är inte så att vi brukar kasta särskilt mycket mat annars heller men här blir det extra tydligt när det inte bara försvinner ner tillsammans med de andra soporna. Jag förstår att det här inte är något nytt för de läsare som bor i egna hem men för oss lägenhetsbor är det en bra ögonöppnare. 

Nästan alla våra luncher är rester i nya kreativa tappningar. Något som kanske är självklart för de flesta med ekonomisk tänk men samtidigt tror jag vanligt folk oftast kastar det där sista som blir över men inte räcker till någon matlåda. En fördel, förutom bättre ekonomi, är att det blir en slags bekväm snabbmat. Rätt skönt att slippa stå mer vid spisen än vi redan gör. Jag kan inte tjata nog om hur stor skillnad det gör att ta tillvara på allt. I alla fall för en familj på två barn och två vuxna.