Om bjudna och oinbjudna besökare i hus

Träffar en del intressanta människor här i grannskapet. Alla vet vilka vi är eftersom husägaren meddelar samtliga invånare att vi finns i huset. I början var många nyfikna på oss och visste naturligtvis mer om oss än vi om dem. Men vi börjar känna igen en del så här tredje året i rad och snabbast gick det att lära känna hundägare eftersom man stöter ihop ofta och de flesta vill småprata. Jag vet att många avskyr den här bykänslan där ingen är anonym men det finns ju också en trygghet i den. Området är väldigt attraktivt för inbrottstjuvar och sådant bidrar till sammanhållning i ett grannskap. Här handlar det inte bara om småtjuvar som hoppas på en laptop och ett Playstation eftersom området riktigt skriker ut att det finns klocksamlingar, smycken, konst och antikviteter att hämta. Det finns all anledning att vara försiktig. Fenomenet i sig är intressant, de som har råd väljer att bo med likar för att kunna bo där det känns tryggt och säkert. Samtidigt krävs det så oerhört mycket säkerhetsåtgärder för att avgränsa sig och försöka hålla obehöriga borta. 

Nu råkar det här liksom bli två berättelser i en men jag vill börja med att berätta att jag känner mig mer otrygg än tidigare. Jag har förstått att det är vanligt förekommande med utmattningssyndrom. En slags samsjuklighet helt enkelt. Hemma i lägenheten har jag inte skänkt en tanke åt sådant här men där är det en helt annan situation. Ett lägenhetshus med portkod och säkerhetsdörr och tjuven måste antingen bryta sig in genom säkerhetsdörren utan att väcka grannarna eller vara fasadklättrare för att ta sig in. Det kan självklart hända men det är inte särskilt sannolikt. Risken att det skulle ske medan jag ligger och sover är i alla fall bra mycket mindre än här. 

Med det sagt vill jag säga att jag haft otroligt svårt att somna om kvällarna. Som om jag inte hade nog med sömnproblem redan. Häromnatten låg jag vaken och lyssnade till tystnaden. Klockan var någonstans mellan ett och två på natten och alla andra sov. Plötsligt hörde jag något oväsen utanför huset eller möjligen från nedersta våningen. Det var svårt att lokalisera. Jag frös till is medan hunden sov obekymrat alldeles bredvid mig. Jag smög upp och tittade ut genom alla fönster (skulle aldrig våga gå nerför trappan) men såg ingenting. Skulle precis dra mig tillbaka när jag lägger märke till att lampan vid ytterdörren var tänd. Husets ytterdörrar har lampor styrda med rörelsesensor. Tyvärr ser man inte själva dörren från fönstret utan bara att lampan är tänd. Jag fick hjärtklappning och skulle precis gå och väcka min man när lampan plötsligt slocknade. Jag stod kvar en lång stund och tittade för att se om jag kunde se någon. Men uppgången förblev tom. Innan jag skulle kunna lägga mig igen ville jag gå en runda (fortfarande på samma våningsplan) för att snabbt kasta ett öga genom alla fönster en sista gång. Sista fönstret blev då det ovanför ytterdörren - och då var belysningen tänd igen! 

Jag kan skratta åt det nu men då var det verkligen inte roligt. Jag blev stående som en staty i fönster i vad som kändes som en evighet innan jag kunde gå och lägga mig igen. Och hur trött var jag inte följande dag?! Urk, det var inte alls bra. Naturligtvis tänkte jag att det kunde varit en räv eller ett rådjur eftersom vi sett både ock på tomten men märkligt att de skulle välja att vara vid trappan till ytterdörren. Allt rådjursmums finns på andra sidan huset där vegetationen frodas. Hur som helst blev det inte mer spännande än så men efteråt har jag fått någon låsning på ligga och lyssna innan jag somnar. Och då somnar man inte.  

Min man pratade med boende längre bort på gatan som berättade att de har övervakningskameror utomhus som startar så fort något rör sig i närheten och att rådjuren ständigt får dem att gå igång. Jag borde sova där istället, de sover säkert med varsitt jaktvapen under kudden. 

Det om detta. Den andra saken jag ville få in i inlägget var en annan boende vi pratade med. De har byggt om en del av sitt hus så att det blivit en separat del och hyr de ut den för saftiga pengar. De använder den kända sajten för privata uthyrningar som alla hört talas om. Detta ger familjen en extra inkomst på cirka 35 000 kr per sommar. Fantastiska pengar som bara trillar in och förgyller tillvaron utan ansträngning. Jag skämtade och sade att han inte får skvallra för husägaren om han plötsligt får syn på vår annons där vi hyr ut delar av lånehuset under de veckor vi bor här. Onekligen frestande, haha.

Skämt åsido är det synd att vi inte har råd med ett stort hus i den här typen av område. Jag skulle kunnas tänka mig nyttja en liten del av huset och sedan hyra ut resten. Huset skulle finansiera sig självt. Och tänk vad mycket mindre mörkrädd jag skulle vara om mitt hus ständigt vore fullt av gäster.