torsdag 29 december 2016

God fortsättning!

Det blev en lång tystnad kring jul men ni vet hur det kan vara med storhelger, man tycker man ligger bra till i tidsplaneringen men det är alltid saker som dyker upp. Och jag glömde helt bort att lägga upp någon julhälsning till er så jag får önska god fortsättning nu istället. Hoppas ni alla haft en härlig jul och att ni ser fram emot ett nytt år!

Vår jul blev mycket trevlig, med allt som hör därtill. Vi firade hos släktingar vilket innebar minimal ansträngning från vår sida. Skönt för en sjukskriven och sliten gammal get. Trots att vi erbjöd oss att ta med bidrag till julbordet viftades detta bort. Säga vad man vill om den här typen av högtider men vi har turen att vara bortskämda med fridfulla och stämningsfulla jular (med släktingar som har vett att uppföra sig). Jag är väl medveten om att alla inte har det lika bra och att det är en jobbig högtid för många. Så jag är verkligen tacksam. 

Dessutom är det en riktig mathelg. Själv är jag inte överdrivet förtjust i julmat men som tur är går det ut på att folk ska plocka vad de gillar. Vårt julbord är fullt av hemlagade rätter. Släktingarna rasslar in med folieklädda formar i händerna. En kom med flera sorters sill, en annan hade med sig Janssons och en tredje kom med rödbetssallad. Några kom med fantastiska desserter. Så till kaffet dukades det fram klassiska mandelmusslor att fylla med grädde och sylt, rysk ostkaka och sist men inte minst en tiramisu som drog stora applåder. Min man som älskar mat (jag kan säga att det är ett under att han inte har Edward Bloms matglada kroppshydda) proppade som vanligt i sig till bristningsgränsen. Det börjar i och för sig bli dött lopp mellan honom och den hårt tränande tonårssonen. Och mannens glädje visste inga gränser när han blev erbjuden att ta hem en låda Janssons eftersom det blev alldeles för mycket mat över. 

Eftersom vi inte firar hemma har vi varit måttfulla med egen julmat. Vi nöjde oss med julskinka och köttbullar, en bytta färdig rödbetssallad och ett par flaskor julmust. Med andra ord blev det ingen dyr julmånad för vår del. Tyvärr har jag inte haft tid att sätta mig och summera utgifterna men jag tror det här är vår billigaste jul någonsin. Vi drog verkligen ner på både julmat och julklappar och detta utan att egentligen sakna något.

Vilket var tur. Att vi drog ner på klapparna alltså. H E R R E G U D vilken julklappshysteri det blir när man är många som firar tillsammans. Det finns saker man inte ska säga högt men ärligt talat tycker jag det känns galet överdrivet när småbarnsföräldrar köper ett tiotal klappar var till sina egna barn samtidigt som släktingarna också kommer med ett helt berg klappar till samma barn. En tvååring som får 20-30 paket tröttnar efter hälften och det slutar med att föräldrarna får sitta och öppna dem istället. 

Trots att vi inte var ett dugg sparsamma när våra barn var små (snarare tvärtom) försökte vi verkligen hålla antalet nere. Just för att vi tänkte på hur många paket barnen skulle få totalt sett. Dessutom ville vi att de skulle uppskatta vad de fick från släktingar som ansträngt sig och varit generösa mot våra barn. 

Men nu blev det en julklappsutdelning som aldrig verkade ta slut. De minsta barnen tröttnade halvvägs och de äldre släktingarna skruvade uttråkat på sig. Vi fick ta en vätskepaus med glögg och julmust mitt i utdelningen för att orka dela ut alla klapparna. Jag har aldrig gillat julklappsberg men gör det ännu mindre nu. Dessutom ser jag tydligt hur de äldre släktingarna blir besvikna när barnen bara river upp alla paket och kastar sakerna åt sidan för att öppna nästa. Utan någon koll på vem paketet var ifrån. Och personligen vill jag gärna att julen ska handla om mer än bara julklappsöppning. 

Nog om detta. Idag är första dagen efter jul som jag hinner andas ut. Vi har besökt släktingar och haft vänner här om vartannat. Våra vänner från USA är i Sverige just nu. Det är en av mina bästa vänner från studietiden och hennes amerikanska make. Det gäller att passa på att hinna umgås och ta vara på tiden eftersom vi ses så sällan. Igår bjöd vi hem dem till oss och kickade igång samvaron genom att bjuda på afternoon tea med nybakade småbröd. Vi låg lite efter i planeringen och stod bokstavligen med händerna i degen när de kom men å andra sidan doftade det ljuvligt när bröden gräddades så det var förhoppningsvis väl värt väntan. Vi dukade även fram lite godsaker som vi hade hemma, bland annat pepparkakor och ädelost! För att kunna bjuda på en svensk specialare. Detta provsmakades under stor munterhet och vi fick bildgoogla för att  visa att det är en existerande och erkänd kombination och inte något vi bara hittat på. 

Middagen blev inget fynd från kort datum-hyllan (haha) utan en krämig laxpasta gjord på färsk pasta och laxfilé skuren i tärningar. Jag måste säga att den gick över alla förväntningar så det är ett hett tips om ni vill laga en enkel men trevlig bjudrätt som dessutom tillagas på bara några minuter. Rena snabbmaten! Utöver detta hade vi planerat för toscakaka och glass till efterrätt men alla blev så mätta att vi aldrig kom dit. 

Mycket prat och skratt blev det i alla fall. Jag måste säga att jag överhuvudtaget mått bra hela julveckan även om jag blir trött och lätt får huvudvärk. Jag blir helt slut av att göra saker men det känns ändå värt det. Idag tog det däremot stopp. Vi hade tänkt åka bort till några vänner på en snabbvisit för en hälsosam hundpromenad. De bor bara tio minuter härifrån med buss, så det är egentligen inget större projekt, men mannen fick ta med sig hunden och åka utan mig. Jag kom nämligen inte ur sängen imorse. Jag var så trött att jag knappt kunde prata, än mindre släpa mig upp och klä på mig. Det behövdes en rejäl sovmorgon och jag är fortfarande sängliggandes (med datorn på magen medan jag skriver det här). Jag tänker sova ett par timmar till när jag avslutat mitt blogginlägg. Det verkligen fysiskt värker i kroppen. Nu tänker jag inte boka upp mig på något mer. Jag vill hinna träffa amerikanarna igen innan de åker men det får bli först efter nyår. Jag känner att jag måste ta kroppen på allvar och inte pressa mig så hårt. Det är så lätt att bara halka med när alla är lediga och vill passa på att komma hit eller att vi ska besöka dem. 

Så nu säger jag tack för mig för denna gång och njut av årets sista dagar! 


10 kommentarer:

  1. Julhysterin gick mig totalt förbi denna gång. Trevligt att höra att du haft bra också.
    God fortsättning till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag hade det väldigt bra, även om jag möjligtvis bevittnade en aningens julhysteri under själva klapputdelningen :)

      Radera
  2. Det där med tindrande barnaögon på julafton - Den tiden verkar vara förbi. när julklappsutdelningen får motsatt verkan, kan man ju ta sig en funderare över om man inte gör ungarna en otjänst. Jag minns en del av mina julklappar med glädje och hur kär jag var i några av dem. Undrar om dagens barn kommer att komma ihåg sina?/Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra fråga! Jag har också starka barndomsminnen från en del jular och födelsedagar. Min första "riktiga" cykel efter småbarnscyklarna är ett sådant minne. På min tid (och så himla gammal är jag inte...) fick man även praktiska grejer som ridhjälm eller skridskor i julklapp. Sådant som inte längre räknas som presenter, för att det är sådant man bara köper ändå. Tiderna förändras...

      Radera
  3. Å coachen. Jag tror ju att vi uppskattar ungefär samma sorts humor så jag tror jag törs jämföra ditt mående med mitt sparkontos dito. Det här året som gått har jag hoppat på ett nytt affärsprojekt. Från att ha dragit in en jämn fin bra lön i min tidigare profession har jag kastat mig in i ett riktigt tufft projekt. Jag har fått lön kanske 6 av årets 12 månader så mitt sparandemål har totalt gått om intet. Det som är glädjande är ändå att familjen ändå klarar sig på makens inkomst när det kniper. Visst har jag varit tvungen att nalla på sparkapitalet (den där förbenade HOPE-rean...) men när vi jämförde våra sparkonton härom dagen konstaterade vi att det ändå inte grävt något betydande hål. (HOPE-rean var ett skämt..) Vi har en buffert som vi kan vara trygga med under hyfsat lång tid om vi BÅDA skulle stå helt utan inkomst. Mitt nya jobbprojekt är ett riktigt hjärteprojekt som jag är fast bestämd att få snurr på inom drygt ett år så jag kan få återta mig plats i spardrottningarnas gille. Jag fick faktiskt lön i går...lite fördröjd.. och genast kände jag bloddoften och suget efter att få spara. Jag har också varit svag i hälsan under julen, en kombination av överansträngning och influensa men det har nog varit den skönaste julen någonsin. Bara familjen, extremt låg ambitionsnivå gällande matlagning och städ och piff. Istället har jag legat på soffan och läst. Och läst. Och sovit. Måste ta bättre hand om mig för jag har varit i en situation liknande din tidigare och det är inte roligt. Så jag önskar oss, och våra nära, allt gott inför det stundande nya året. Vi får njuta av det sparande vi ändå får till under rådande omständigheter, om det så är en krona här och där. Varma kramar från Morsan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad härligt att du hör av dig! Du vet att jag och många med mig kastar oss över dina inlägg. Och ja, vi har samma humor. Och ja, jag kan med lätthet förstå vad du menar. Tufft nu men du kommer att ha igen det längre fram.

      Men visst är det skönt när man känner den där ekonomiska tryggheten? Att man sitter stadigt i båten. Inga sömnlösa nätter fyllda med oro över obetalda räkningar. Både mina sparår och våra låga levnadskostnader är bästa bästa tryggheten i ett sådant här läge. Det går ingen nöd på oss och vår ekonomi påverkas inte på annat sätt än att jag fått dra ner på sparandet. Och sedan undrar folk varför man "lever tråkig och sparar"...!

      Härligt att du hade en fin jul och kunde ligga på soffan och läsa. Det är livskvalitet om du frågar mig!
      Kramar en masse

      Radera
  4. Din julklappsbeskrivning låter som en mardröm. Vi ger själva barnen varsitt morgonpaket att sysselsätta sig med men sedan får de inga fler paket av oss eftersom så många andra släktingar ger. I år var dock dock ganska få i jämförelse med tidigare år - barnen fick fem paket var. Men det var verkligen precis lagom. De kunde uppskatta varje paket och prova och leka, vilket jag tror gjorde givarna glada att se.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag satt ändå på säkert avstånd och betraktade spektaklet... Det var släktens barn, inte mina, som råkade ut för julklappslavinen. Mina barn är ju lite större och hade önskat sig pengar/presentkort av släktingarna så de kuverten var snabbt utdelade ;)

      Däremot håller jag helt med dig om att fem klappar var är ett otroligt bra antal. Inte för få men inte heller för många. Det var roligt att höra att det finns de som fortfarande håller det på en rimlig nivå och att barnen uppskattar vad de fått!

      Radera
  5. Vi har "max en present per familj, per barn" och det blir ändå rätt mycket men inte helt oöverkomligt.

    Jag tror också nöjet försvinner när det blir för mycket så jag skulle gärna att det blev ännu mindre, men alla vill ge i alla fall något till de små¨.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så är det ju, nöjet försvinner! Tycker ni har en bra överenskommelse och det blir ju ändå en del paket när man är många. Såg du att skribenten ovan dig hade fem paket (totalt!) per barn i sin familj och det tycker jag också är ett rimligt antal. Då uppskattar barnen vad de får och det blir roligare för givaren.

      Radera