fredag 16 december 2016

Von oben-sparare och småsparare

Lite då och då ramlar jag över text som avhandlar snålsparandet med en von oben-attityd. Det är det här gamla vanliga "haha, folk vill leva jättesnålt för att kunna sluta jobba och fortsätta leva jättesnålt". Underförstått: fy fasen vilka low-lifes! När det bloggas om detta brukar det framföras av höginkomsttagare med rejält välfyllda aktiedepåer. De vill visa att man visst kan bygga upp en förmögenhet samtidigt som man njuter av livets goda. Att det går att luncha på Cadierbaren och åka skidor i alperna samtidigt som förmögenheten växer så det knakar. Inget ont om dem egentligen, de vet inte bättre. 

I någon av texterna läste jag att det är mycket smartare att köpa designmöbler av t ex Bruno Mathsson än att låta sig luras på slantarna på Ikea. Och ja, det stämmer ju naturligtvis eftersom det förstnämnda är ett mer långsiktigt köp och en del saker har ett bra andrahandsvärde, om man nu skulle behöva sälja sina möbler. Samtidigt är en fåtölj för upp mot 30 000 kr kanske inte det första en vanlig löntagare överväger när denne vill satsa på att bygga upp en aktieportfölj. 

Jag som själv inte handlar möbler på Ikea skulle nog ändå påstå att det är andra faktorer än ett eventuellt andrahandsvärde som avgör om människor köper designmöbler eller inte. Andrahandsvärdet kommer liksom med på köpet men är inte avgörande. Det handlar mer om att visa framgång eller god smak och stil. Det är inte konstigare än så. 

Okej, var börjar man? 
Naturligtvis kan man utgå från att alla som vill bygga sig en förmögenhet, eller åtminstone förbättra sin ekonomiska situation, är höginkomsttagare. Att det rasslar in så mycket pengar varje månad att de räcker till både ett fett sparande och en härlig livsstil fylld med sköna utsvävningar. Good for you i så fall. Men för mig är det ett något märkligt synsätt. Inte saken i sig, att vissa har råd att både bygga portfölj och göra utsvävningar utan att man verkar utgå från alla som är intresserade av pengar-ekonomi-sparande har höga inkomster. 

Är det så omöjligt att föreställa sig att människor med låglöneyrken eller medelinkomst skulle vilja förändra sin ekonomi och sina liv? Kanske är det många av dem som allra mest drömmer om en annan tillvaro? Ett vårdbiträde eller en förskollärare kanske också vill börja hårdspara för att en dag kunna välja hur tiden ska disponeras. Jag har svårt att se hur man skulle ha råd att både köpa designmöbler och en massa aktier på en förskolelön. Men det är naturligtvis inte dessa människor man har i åtanke när man skriver utan man skriver en text som riktar sig enbart till likasinnade. Och det får man naturligtvis göra. En hästblogg riktar sig ju i första hand till hästintresserade, för att göra en enkel jämförelse. Men det är någonting med det här "folk är så här, de vet inte bättre och de gör fel" som skaver lite. Det finns en lite självgod attityd som går ut på att man godkänner en viss form av livsstil och fördömer andra. 

Viktigt att tillägga att det här inte handlar om en persons åsikt eller en enskild text utan att det här elittänket poppar upp lite då och då på olika ställen. De kan ha rätt i sak men det är viftandet med pekpinnar som provocerar.

Jag anser att alla människor skulle må bra av en stunds eftertanke. Vad som är viktigt i livet, vad man känner att man har för mycket av och framför allt vad man har för lite av. Kanske fundera lite på varför vi kliver upp varje morgon och gör saker på rutin, som små robotar, utan att överhuvudtaget tänka tanken att vi kan förändra något. Jodå, många gör det. Då och då läser vi om folk som säljer allt för att segla jorden runt eller börja om på nytt i en ny världsdel. Eller att man säger upp sig som sekreterare för att istället starta hunddagis. Folk gör sådant också men den stora massan gör det inte. Och man kanske inte behöver det heller, man är nöjd som det är. Men den stora massan är inte nöjd. 

Det räcker att kolla runt bland ens egna vänner och bekanta. Så många av dem som drömmer om att få mer tid med sina barn, resa mer, uppleva mer eller som skulle vilja satsa på sina framtidsplaner och hobbies. De flesta kommer aldrig dit eftersom vardagen slukar för mycket tid, pengar och energi. Och hur många är det inte som skulle vilja ha bättre ekonomi? Eftersom pengar och valmöjligheter går hand i hand. När vi har pengarna har vi också valmöjligheterna. 

Just nu lever jag på sjukpenning och får ungefär 16 000 kr i månaden (efter skatt). Jag försöker lägga undan 5000 kr till sparande (inte nu i december men annars) Det är inte mycket jämfört med när jag jobbade men det är ändå viktigt för mig att sparandet hålls vid liv. På mitt jobb fanns en anställd som tjänade ungefär vad jag får ut i sjukpenning. Vi råkar dessutom ha ungefär samma boendekostnader. Skillnaden mellan våra hushåll var att de har bil men saknade barn och för oss är det tvärtom. Jag har ingen bil men två barn som äter ungefär lika mycket som fullvuxna elefanter. Arbetskamraten lyckades inte spara en enda hundralapp på den inkomsten. Det som blev över när alla räkningar var betalda gick till nöjen, kläder och uteluncher. Jag brukar tänka på henne varenda gång jag för över sparpengarna från min sjukpenning, just för att hon alltid sade till mig "Jag skulle aldrig kunna spara, jag tjänar för dåligt". När det egentligen bara handlade om planering och prioriteringar. 

Alla kan spara men alla kan inte både spara och leva livsnjutare. 
Och det här tjatet om att sparsnålarna lever så himla tråkiga liv? Vem avgör vad som är "tråkigt" egentligen? Man ska naturligtvis lägga pengar på det som skänker ens liv glädje och mening men herregud, hur stor del av pengarna rasslar inte iväg på annat istället? Jag tvivlar på att vanliga slösare känner att de verkligen köpt sig livskvalitet varje gång de drar runt i stora köpcentrum och lägger pengar på saker de egentligen inte behöver. 

Sparande är till för alla, och kan få ske efter förmåga, utan pekpinnar. 







33 kommentarer:

  1. Nu blev jag väldigt nyfiken. Vad tänker du att en förskollärare tjänar? Vårdbiträde eller förskollärare skriver du? En förskollärare tjänar minst 10000 mer än ett vårdbiträde så jag undrar om du inte menar barnskötare (som tjänar likt ett vårdbiträde)?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är förskollärare, får ut ca 21000 kr netto (28000 brutto). Ska man se till svaret nedan från J så är inte vår löneskillnad speciellt stor netto, man skulle till och med kunna säga att jag går minus då jag har studieskulder kvar vilket hen antagligen inte har.

      Radera
    2. Jag blev också nyfiken på din syn på förskollärares lön! Skillnaden mellan gymnasielärares lön (som automatiskt har magister- eller masterexamen) och förskollärares lön är oftast mycket liten. Nyutexaminerad förskollärare kan utan tvekan få över 30 000 kr i ingångslön. Fortfarande finns gymnasielärare som efter 20 år i yrket harvar på med max 35000kr/mån även om flertalet lärare i den kategorin numera har löner över detta, t o m långt över 40 000 kr/mån. På den skola jag jobbat denna termin (jo är tillbaka och jobbar igen lite!) - en av Sveriges största gymnasieskolor- har flertalet lärare mellan 40000 och 55000 kr i månaden, en har över 60 000. Snacket om dåligt betalda lärare (oavsett stadium) är kraftigt överdrivet. Men lönelyftet nyligen är det nog få oavsett erfarenhet som tjänar mindre än 30 000, om ens någon i Sverige. Det skulle vara på vissa orter där bristen inte finns och lärarna inte byter jobb.

      /Eva

      Radera
    3. Ber verkligen om ursäkt för dålig koll på löneutvecklingen inom gruppen vård- och omsorgspersonal. Det kanske var väldigt dåliga exempel? Men baserade på att jag känner två förskollärare som tjänar runt 25 000 kr/mån brutto. I alla fall för ungefär 2-3 år sedan när lönerna kom på tal. En annan kvinna, bekant till oss, arbetar inom hemtjänsten för 23 000 kr/mån brutto.

      Att det finns högavlönade lärare är jag väl medveten om då vi har en och annan sådan ingift i släkten :)

      Radera
  2. Vilket otroligt bra och välskrivet inlägg. Jag håller verkligen med dig om att elittänkandet poppar upp på de allra flesta sparbloggar och det är irriterande och onödigt tycker jag. Det är ju också så att de som fått med sig ett ekonomiskt tänk redan från barnsben också har lättare att hushålla med pengar och spara som vuxna och att dessa individer ofta är välutbildade och har hög lön. Att sedan sitta på sina höga hästar och hävda att allt man åstadkommit beror på att man gjort så bra val visar på okunskap och oförmåga att ta till sig av enkel samhällsanalys tycker jag. Tack för ett klokt inlägg och bra kämpat med sparandet trots sjukskrivningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för en bra och insiktsfull kommentar. Och inte minst dina vänliga ord! Var och en får naturligtvis skriva helt fritt (precis som jag gör) men jag tycker det är värt att lyfta fram att alla har olika förutsättningar. Naturligtvis ser det annorlunda ut om man har mycket mer att disponera efter alla nödvändiga kostnader. Då kan man lätt prioritera att lägga ett par tusenlappar extra på sådant som förgyller eller underlättar vardagen och fortfarande köpa aktier för belopp som vida överstiger vad den med lägre lön kan tänkas lägga undan.

      Radera
  3. Jag är inte säker på att "rikingar" generellt har mer översittarattityd än snålbloggare. Jag har inte upplevt det så och känner dessutom att jag själv kan bli ganska dryg och se ner på folk som okynnesbränner en massa pengar.

    Precis som du skriver kanske de inte begriper att andra måste prioritera, medan vi snåljåpar sitter på facit :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du är härlig!
      Själva poängen här var ju iofs inte att de ser ner på folk som okynnesbränner en massa pengar utan tvärtom, folk som snålar "för mycket" och har "tråkiga liv". Det är ju två väldigt olika saker.

      Dessutom känns det där med snålsparare = tråkig så himla uttjatat nu. I stil med de där visdomsorden om att man inte ska spara för att man kan bli överkörd av en buss imorgon. Man dör tydligen lyckligare om man käkat Belugakaviar varje dag innan bussolyckan händer...

      Radera
    2. Ja, jag fattade din poäng, men menar att om vi ser ner på dem för att de okynnesbränner (och det gör jag) är det inte oproblematiskt att störa sig på att de ser ner på oss för att vi inte göra det. Även om det ena synsättet skulle vara mer befogat.

      Radera
  4. BRA inlägg :) Är långtidsarbetslös och utbränd och 100 % ensam mamma t två tonåringar och med stort intresse för enkelt leverne, köpstopp och fiffiga sparknep. Lärde mig i min uppväxt av en far som svalt genom andra världskriget.
    Nu i juletid har jag gjort klappar av allt som låg i mitt ständigt aktuella presentskåp. Jag lagar mat på minsta lilla nästan skrumpna paprika och har 10 % av allt in som minsta sparkvot vilket får duga med mitt utgångsläge.
    Aktier har jag inga men vet att jag kommer att ärva kosing en vacker dag i framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en tuff situation du beskriver och jag blir alltid lika glad över din starka och positiva vilja att göra det bästa av den. Jag tror att många som befinner sig i liknande sits skulle kunna lära sig så mycket om prioriteringar och hur man v-e-r-k-l-i-g-e-n kan hushålla med pengar och koka soppa på en spik. Detta ämne är en aningens tabubelagt eftersom det finns många som går i försvarsställning så fort man nämner det. De behöver sina cigaretter för att det är det enda som skänker dem tröst i eländet osv.

      Radera
  5. Intressanta reflektioner. I detta fall har min personlighet en stor vinning, jag gillar inte att köpa saker. Jag är för ett enkelt leverne och mår toppen av det :) Höjden av lyx var då jag en månad unnade mig ett månadskort på Västtrafik och fick möjligheten att upptäcka nya platser här i stan.

    "känner att de verkligen köpt sig livskvalitet varje gång de drar runt i stora köpcentrum och lägger pengar på saker de egentligen inte behöver". Den där meningen är klockren, särskilt nu i juletid och när släkten (och alla andra..) inte kan sluta köpa onödiga saker.

    Ha en skön helg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det är vad som utmärker en äkta snålsparare! Jag känner också hur jag ägnar mig åt ett utsvävande leverne varje gång jag fyller på kortet för lokaltransport.

      Intressant också att så många av mina läsare säger sig må bättre av ett enkelt leverne. Själv tycker jag livet lugnade ner sig när jag tog avstånd från konsumtionshetsen och jag verkar helt klart inte ensam om det. Härligt!

      Radera
  6. Hej
    Jag jobbar som Undersköterska och får ut ca 19000kr/mån efter skatt. Bor i ett mindre hus ensam med 2 hundar. Jag sparar ca 3000kr +amortering på huset a 2000kr. Oftast går det bra men ibland sticker det iväg med ev nödvändiga renoveringar och dyl som gör det svårt att sätta undan varje månad. Allt går men det tar längre tid att komma upp några större summor på sparkontot. Kämpa på alla spartokiga=)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heja dig! Inget dåligt sparande alls, särskilt inte med tanke på att du har hus och hundar som kostar pengar.

      Det var det jag ville belysa med mitt blogginlägg, att alla kan spara men att sparandet naturligtvis sker efter förmåga. Och att det som är livskvalitet för en person inte nödvändigtvis är livskvalitet för alla. Jag har till exempel alltid varit väldigt ointresserad av mat, i alla fall på nivån ÖVER vällagad och god vardagsmat. Ja, jag har ätit på femstjärniga restauranger och ja, jag kan absolut uppskatta det. Men jag är helt ointresserad och ärligt talat är jag mycket mer hänförd av den miljö och service sådan mat serveras i än av själva maten i sig. Jag är så tråkig att jag kan laga ett storkok och äta samma sak fem dagar i rad (vilket jag inte gör då familjen har lite andra önskemål). Sådant gör naturligtvis vilken matkonnässör som helst gråtfärdig men det förändrar inte saken i sig, att jag inte bryr mig nämnvärt om mat.

      Radera
  7. Vilket bra inlägg, mitt i prick. jag läser lite olika bloggar om sparande och ekonomi. Många intressant tankar om hur man kan forma sitt liv och nå sina mål.Men Ibland undrar jag varför jag läser om liv som är så långt ifrån mitt som de någonsin kan komma.
    Jag snålar inte för att spara utan för att jag måste, finns inget att spara av, men det finns tillräckligt för att leva. jag är mera nöjd nu än när jag hade det gott ställt. Vet inte vad det beror på, men att vara tvungen att tänka på hur man använder sina pengar på bästa sätt, för att få ut maximalt, känns meningsfullt för mig. Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag kanske bör tillägga att jag finner stort nöje i att läsa alla slags sparbloggar (och även ett fåtal slösabloggar) och att jag uppskattar både likheter och olikheter. Det är bara när det finns ett stråk av mästrande som jag kan känna en irritation över att man inte förstår det uppenbara: att alla har olika förutsättningar.

      Och din input är jätteviktig, alla sparar inte för skojs skull utan många gör det för att de måste. Det kanske inte är den läsare en renodlad aktiebloggare vänder sig till i första hand men då bör man heller inte generalisera "alla" snålsparare utifrån sig själv. Tänker jag.

      Sist men inte minst är jag mer nöjd nu än när jag levde slösaktigt, och jag har avstått helt frivilligt. Så jag känner igen mig i den känsla du beskriver.

      Radera
  8. Tycker också inlägget är mitt i prick.

    Med vänlig hälsning

    J

    SvaraRadera
  9. Min farfar sa alltid; "det är inte dom stora inkomsterna som gör en rik utan dom små utgifterna" Jag älskar det uttrycket och han hade så rätt!
    Må så gott och en himla trevlig blogg du har!
    Mvh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har samma i vpr famij men med en tvist - men nog hjälper stora inkomster till.

      Radera
  10. Väldigt bra och välskrivet inlägg! Lever just nu på studiebidrag och jobbar några vikarietimmar här och där. Lyckas trots allt snack om fattiga studenter ändå lägga undan i snitt 3500kr/mån, men det är klart att det underlättar att jag aldrig varit mycket för konsumtion som hobby, utan gillar att pyssla, fixa och hitta saker. Har precis kört ett köpfritt år som lider mot sitt slut, och känns som en bra grej som har förändrat mina vanor långsiktigt.

    Fin självinsikt av Micke ovan, att även vi "tråkiga snåljåpar" *blink blink* kan va en Von oben-attityd ibland. Eller heter det von Unten när det kommer underifrån? Kan bli EXTREMT dömande mot folk som okynneskonsumerar och nästan fnysa när någon säger att de ska till Ikea i helgen - trots att de har ett fullmöblerat hem. Svårt att hantera känslan ibland av att vara den i sällskapet som förstör jorden minst, och försöka få de andra att förstå det utan att framstå som ett fullständigt självgott as.... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, nog ska det heta von oben (eftersom vi har/gör rätt är vi övermänniskor), men von unten var ett roligare uttryck :-).

      Radera
    2. Om jag bara hade vetat att jag skulle få så roliga, fyndiga, smarta och härliga bloggläsare hade jag börjat blogga lååångt tidigare! Lika fantastiskt varje gång och det naturligtvis oavsett om det handlar om med- eller mothåll. Men ATT ni läser och tycker till. Så himla värt att blogga!

      Det här von oben/von unten gjorde precis min dag. Kan nu inte sluta fundera över huruvida jag som snålis befinner mig über oder unter slösande människor...

      Radera
  11. Kul att hitta hit, här kommer jag lusläsa och titta in i framtiden! Själv började jag min snålresa i samband med att jag bokade en resa till USA. Innan dess hade jag inte en krona över när nästa lön kom, men helt plötsligt var jag tvungen att få ihop 30 000 för att klara av resan. Tänka sig att det gick och sedan dess har den kunskapen fått mig att säga upp mig, plugga, jobba deltid och ändå casha en bil, åka utomlands flera gånger om året och ha ett gott liv.

    Just nu jobbar jag bara 60% som ekonom och personalansvarig (dvs jag vet vad mina kollegor får ut) och jag känner att det inte är mycket jag behöver offra. När jag sen hör mina kollegor resonera om "åh vad jag skulle vilja göra det här eller det här" och jag som inte ens får ut en tiondel av vad de gör känner att skulle jag vela göra just det de vill hade jag redan gjort det!

    God jul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och varmt välkommen, det finns att läsa bakåt i bloggen om man är intresserad av det. Jag tror att det ligger mycket i det du berättar, att motivationen verkligen kan få rejäl skjuts när man inser HUR mycket pengar man faktiskt kan få ihop. Oavsett om man vill spara långsiktigt eller kortsiktigt. Som exempel kan jag nämna en tjej som i alla år jag känt henne drömt om (och pratat om) en Burberrykappa. Under dessa år har hon köpt andra kläder, rest utomlands och varit på otaliga restaurangbesök och nöjen. Men inte köpt drömkappan. För att hon inte "har råd". Om hon hade lagt undan en tusenlapp i månaden i 1,5 års tid hade kappan varit hennes nu. En tusenlapp!!

      Det handlar om att SE DET. Knäcka den nöten, precis som du har gjort.

      Radera
  12. Är lärare själv, fast inte i storstad så lönen når inte till 35000 för de flesta lärare här (väldigt kul och meningsfullt yrke dock, så värt alla års studier, utan studielån givetvis ;)
    Lyckas spara köpa designmöbler, det är ju faktiskt billigare än Ikea, mina sjuanstolar köpte jag för några hundralappar och laminon för en tusing. Kläder köper jag på Tradera och blocket då jag älskar Rodebjer och fin tröjor i Kashmir (materialet inte att gå runt i området även om det säkert är fint, har inte varit där) och har hunnit se en del av världen genom att arbeta som volontär.
    Gäller att vara klok med sina slantar och sen gärna slösa på andra
    Kram och tack för finfin blogg hoppas du mår bättre snart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina rara ord och bra inspiration! Du har givetvis helt rätt i att man kan fynda designmöbler second hand. Borde ha tänkt på det då jag själv har sjuanstolar (köpta under en hype för ca 17-18 år sedan så då kostade de 700 kr/st, om jag inte minns fel) men jag har fortfarande kvar dem. Hamnar helt klar under kategorin långsiktiga köp! Kram tillbaka :)

      Radera
  13. Förskollärares lön beror nog i väldigt hög grad på i vilken kommun och landsända man jobbar. Jag som jobbar i Norrbotten ser att i södra Sverige ligger ingångslönerna 10 000 kr högre än här. Vi går sakta uppåt, men jag som jobbat tio år har 31 500 i lön och det är ovanligt högt här i min kommun och de närliggande.
    //Ingela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju en toppenlön! Jag känner som sagt två förskollärare som låg på runt 25 000 kr, i Stockholm för ett par år sedan och jag har svårt att tro att de haft en så pass hög löneökning under den korta tiden.

      Blir uppriktigt glad för din skull, grattis till den fina lönen!

      Radera
    2. Åh, tack! Jag blev så glad över ditt grattis :-)
      //Ingela

      Radera
    3. Det var roligt att höra! (eller läsa borde det kanske stå, svårt med ordval ibland när man pratar i skrift) :)

      Radera