måndag 21 november 2016

Det här med bil och skjuts

Det finns en sak rörande vår livsstil som jag har ett komplicerat förhållande till och det är det här med bilåkande och skjuts. För mig är det en hederssak att inte snylta på andra. När det gäller nöjen som kostar pengar är jag alltid mån om att avböja på rätt sätt. Detta för att jag verkligen inte vill hamna i situationer där andra tror att det handlar om att jag egentligen vill att de ska bjuda eller betala för mig. Det handlar ju absolut inte om det. Jag har råd att gå på krogen, eller gå ut och dricka drinkar och allt vad det nu kan handla om. Men jag väljer bort det eftersom jag inte är road av att lägga pengar på sådant. Och jag är definitivt ingen gratisätare, jag tackar lätt nej till olika event och tillställningar med gratis mat och dryck om jag av någon anledning inte vill gå. Jag skulle med andra ord aldrig gå bara för att det erbjuds gratis mat. Det kan ju kanske framstå som lite märkligt med tanke på att jag samtidigt blir jätteglad när det delas ut gratis juiceflaskor på stan. Skillnaden ligger väl någonstans i att vara sparsam men inte girig och snyltig. Vilken slags person man vill vara. 

För mig är det alltså viktigt att man gör rätt för sig och inte utnyttjar andra. Vi är alltid noga med att bjuda tillbaka och vara generösa i olika sammanhang. Sådant jag skrivit om tidigare, jag vill bara ge bort bra presenter och skulle aldrig gå bort tomhänt osv. Det här med skjuts hamnar däremot i en egen kategori. Vi har ingen bil och det blir en del samåkande med andra. Och det är just det, att jag ibland kan tycka att det är jobbigt när folk säger att de ska skjutsa eller hämta. Naturligtvis går detta att kompensera genom att man bjuder på lunch eller betalar en bensinpeng. Men det är inte det, det är inte kostnaden i sig som skaver utan mer tjänsten. 

Möjligtvis handlar det om att känna sig osjälvständig eller så gillar jag bara inte känslan av att ligga till last, jag vet inte. Det går väl an när det handlar om en bilresa vid något tillfälle, och då helst till någon gudsförgäten plats långt bort dit det ändå inte går några bussar. Men som det är nu kan jag berätta om åtta (!) bilturer inom en väldigt begränsad tidsperiod. Inte med samma chaufför som tur är, men ändå. 

I lördags var vi bjudna på ett släktbaluns modell större och blev skjutsade från dörr till dörr, tur och retur. Oerhört bekvämt. En enkel resa tar ca 20 minuter med bil. Att åka kommunalt till samma ställe skulle ha tagit oss ungefär en timme. Sidospår: Ja, jag följde med på festen. Det blev inte särskilt sent eftersom det var en del mindre barn med, vilket passade mig perfekt eftersom jag har behov av ungefär samma rutiner som en sexåring just nu. För övrigt var det den roligaste kvällen på länge så jag är glad att jag orkade hänga på. 

Igår skulle min man till en golfklubb långt bort (inte för att spela golf utan på någon slags stor hundträff). Han fick skjuts dit och hem av några andra deltagare. Samtidigt skulle min yngsta son iväg på en aktivitet (även den längre bort än vanligt) och vi fick ordna så att han kunde få åka med någon annan i gruppen. Sist men inte minst: i slutet av den här veckan skulle jag behöva åka på en släktgrej med mina bröder och mamma, även det någon timme utanför Stockholm. Med andra ord en himla massa åkande och pusslande med tider och platser. Folk bedyrar oss att det inte gör något och jag tror dem faktiskt men gillar det ändå inte helhjärtat. Jag har lättare för när grannen ringer på och undrar om jag vill hänga med till stormarknaden och handla. Då är det ja tack eller nej tack och ingen som behöver anpassa sig efter mig. 

Som ett litet sidospår till detta kan jag nämna att min man ringde mig medan jag satt och skrev den här texten. För att meddela att hans syster undrar om jag vill åka med till Ikea någon dag den här veckan. Om jag vill åka med så hämtar hon mig. Jag kunde inte låta bli att skratta, han hade nämligen ingen aning om vad jag satt och skrev om. Utöver det måste jag tillägga att det är lite gulligt med alla släktingar och vänner som kommer med sådana här förslag för att de tycker synd om mig som "sitter hemma hela dagarna". De tycker att jag behöver roas och rastas och att det vore kul för mig att komma ut litegrann. 




14 kommentarer:

  1. Fast nu tycker jag du tänker lite bakvänt - är väl fantastiskt bra att samåka ur miljösynvinkel?! Spelar roll då vem som skjutsar, huvudsaken är väl att man inte tar varsin bil om det går att undvika. En dag kan du skjutsa tillbaka och då var den saken ur världen liksom. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt. Förutom att jag inte kan skjutsa tillbaka, men man kan ju ställa upp på många andra sätt och vara till hjälp.

      Radera
  2. Jag kan ju självklart bara tala för hur jag själv resonerar kring det där med bil och att skjutsa. Jag har haft bil i halva mitt liv nu och de gånger jag föreslår att jag ska köra någonstans, hämta eller lämna etc, så tycker jag inte det är jobbigt eller krävande alls. Är vi flera som ska på en gemensam utflykt och väljer att ta just min bil (även om de andra har egen), så brukar vi dela på bränslekostnaden. Hämtar jag eller lämnar någon som inte har bil för att jag vill, väntar jag mig inget i gengäld utom vetskapen att personen ifråga skulle göra samma sak för mig. Lånar jag ut bilen, eller blir tillfrågad om att skjutsa för någon annans skull däremot, förväntar jag mig något som "betalning", eftersom det ju kostar mig pengar. Dock behöver det inte alls vara pengar, utan kanske att bli bjuden på fika eller lunch, en gentjänst etc.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt bra och rättvist resonemang tycker jag! Jag brukar erbjuda bensinpeng när det är lämpligt och avböjer personen brukar jag ändå ha dem på minneslistan i huvudet så att jag kommer ihåg det någon gång när jag har nybakade bullar eller något annat :)

      Radera
  3. Förstår precis hur du menar med att det är tjänsten och inte kostnaden som är det primära. Har alltid åkt buss överalllt och trivs med det. Vi bor som tur är med jättebra bussförbindelser till i stort sett allt. Däremot har barnen en del kvällsaktiviteter (ut i skogen typ) som kräver skjuts. Då känns det ibland jobbigt med den där tjänsten. Samtidigt tycker jag man borde samåka mycket mer bla med tanke på miljön. Svårt det där. Tycker så illa om att "stå i skuld".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då förstår du min känsla även om jag ser här i kommentarerna att man inte behöver känna så. Men det är något att jobba med, jag känner också att jag inte vill stå i skuld (eller vara till besvär).
      Vi har väldigt bra kommunala förbindelser där jag bor och bussarna går tätt, men det här handlar oftast om utflykter som är låte längre bort eller bökigare att ta sig till. Alternativt att det är tunga saker som ska med hem.

      Radera
  4. Hmm...kruxet här är att du "inte vill stå i skuld" alltså? Ja, det är ett fenomen som jag tycker verkar vara lika utbrett som Jantelagen...

    Hur ser din inställning ut till att hjälpa/göra tjänster? Här på bloggen framstår du ju som en schysst person som bryr dig om andra och gärna hjälper om det behövs. Jag inbillar mig t o m att du tycker om att göra det (tror att de flesta människor tycker om att kunna hjälpa andra). Så varför ska du förmena andra människor den glädjen det innebär att kunna göra dig/er en tjänst någon gång ibland?

    Tycker att ordet tacksamhetsskuld borde bytas ut mot tacksamhetsglädje faktiskt... :)

    Tacka och ta emot, och gläd dig över att det finns hjälpsamma människor - och att ni tillsammans bidrar till att skona miljön lite lite grann.

    /Anna



    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Anna, tacksamhetsglädje är ett jättebra ord. Det är en gåva till en glad givare att ta emot gåvan med glädje och tacksamhet! :)

      /Eva

      Radera
    2. Jag vet, det är så märkligt! Jag gillar verkligen att kunna vara till hjälp, ställa upp för andra och kunna göra någon glad och gissar att de flesta andra får samma slags "må bra- känslor" av det. Samtidigt har jag så svårt att "ligga andra till last". Det är verkligen knäppt när man ser det från den vinkeln! Men mycket tänkvärt så tack :)

      Radera
  5. Det här med tjänster och gentjänster - med de flesta personerna så går det liksom på ett ut så småningom (utan att man för den skull behöver hålla räkningen). Jag är en sån som ofta kör och kan gärna skjutsa, det är oftast bara lite mysigt att åka tillsammans och prata en stund. Att din släkt och vänner "rastar" dig är säkert mycket pga omtänksamhet men också för att de mår bra av att umgås med dig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och det är viktigt för mig! Att det går på ett ut i slutändan alltså :)
      Giriga människor som ständigt utnyttjar andra är det värsta jag vet och jag vill verkligen inte förknippas med sådana personer. Det blir ju extra känsligt när man är "snålsparare" och varje utgift räknas. Därför är det extra viktigt för mig att det aldrig tippar över och blir en obalans. Jag kan vara hur snål som helst mot mig själv men det ska inte gå ut över någon annan.

      Radera
  6. Hej! Halkade in på din blogg av en slump och tycker du skriver jättefint och intressant. Jag är definitivt en Spara, men har tvingats utöva denna ädla konst till fulländning nu pga långvarig sjukskrivning. Kommer tillbaka och läser mer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad roligt! Du är varmt välkommen!
      Och jag förstår dig alltför väl, det är ett stort kliv från lön till sjukpenning. Man får trolla med knäna :)

      Radera