Det här med bil och skjuts

Det finns en sak rörande vår livsstil som jag har ett komplicerat förhållande till och det är det här med bilåkande och skjuts. För mig är det en hederssak att inte snylta på andra. När det gäller nöjen som kostar pengar är jag alltid mån om att avböja på rätt sätt. Detta för att jag verkligen inte vill hamna i situationer där andra tror att det handlar om att jag egentligen vill att de ska bjuda eller betala för mig. Det handlar ju absolut inte om det. Jag har råd att gå på krogen, eller gå ut och dricka drinkar och allt vad det nu kan handla om. Men jag väljer bort det eftersom jag inte är road av att lägga pengar på sådant. Och jag är definitivt ingen gratisätare, jag tackar lätt nej till olika event och tillställningar med gratis mat och dryck om jag av någon anledning inte vill gå. Jag skulle med andra ord aldrig gå bara för att det erbjuds gratis mat. Det kan ju kanske framstå som lite märkligt med tanke på att jag samtidigt blir jätteglad när det delas ut gratis juiceflaskor på stan. Skillnaden ligger väl någonstans i att vara sparsam men inte girig och snyltig. Vilken slags person man vill vara. 

För mig är det alltså viktigt att man gör rätt för sig och inte utnyttjar andra. Vi är alltid noga med att bjuda tillbaka och vara generösa i olika sammanhang. Sådant jag skrivit om tidigare, jag vill bara ge bort bra presenter och skulle aldrig gå bort tomhänt osv. Det här med skjuts hamnar däremot i en egen kategori. Vi har ingen bil och det blir en del samåkande med andra. Och det är just det, att jag ibland kan tycka att det är jobbigt när folk säger att de ska skjutsa eller hämta. Naturligtvis går detta att kompensera genom att man bjuder på lunch eller betalar en bensinpeng. Men det är inte det, det är inte kostnaden i sig som skaver utan mer tjänsten. 

Möjligtvis handlar det om att känna sig osjälvständig eller så gillar jag bara inte känslan av att ligga till last, jag vet inte. Det går väl an när det handlar om en bilresa vid något tillfälle, och då helst till någon gudsförgäten plats långt bort dit det ändå inte går några bussar. Men som det är nu kan jag berätta om åtta (!) bilturer inom en väldigt begränsad tidsperiod. Inte med samma chaufför som tur är, men ändå. 

I lördags var vi bjudna på ett släktbaluns modell större och blev skjutsade från dörr till dörr, tur och retur. Oerhört bekvämt. En enkel resa tar ca 20 minuter med bil. Att åka kommunalt till samma ställe skulle ha tagit oss ungefär en timme. Sidospår: Ja, jag följde med på festen. Det blev inte särskilt sent eftersom det var en del mindre barn med, vilket passade mig perfekt eftersom jag har behov av ungefär samma rutiner som en sexåring just nu. För övrigt var det den roligaste kvällen på länge så jag är glad att jag orkade hänga på. 

Igår skulle min man till en golfklubb långt bort (inte för att spela golf utan på någon slags stor hundträff). Han fick skjuts dit och hem av några andra deltagare. Samtidigt skulle min yngsta son iväg på en aktivitet (även den längre bort än vanligt) och vi fick ordna så att han kunde få åka med någon annan i gruppen. Sist men inte minst: i slutet av den här veckan skulle jag behöva åka på en släktgrej med mina bröder och mamma, även det någon timme utanför Stockholm. Med andra ord en himla massa åkande och pusslande med tider och platser. Folk bedyrar oss att det inte gör något och jag tror dem faktiskt men gillar det ändå inte helhjärtat. Jag har lättare för när grannen ringer på och undrar om jag vill hänga med till stormarknaden och handla. Då är det ja tack eller nej tack och ingen som behöver anpassa sig efter mig. 

Som ett litet sidospår till detta kan jag nämna att min man ringde mig medan jag satt och skrev den här texten. För att meddela att hans syster undrar om jag vill åka med till Ikea någon dag den här veckan. Om jag vill åka med så hämtar hon mig. Jag kunde inte låta bli att skratta, han hade nämligen ingen aning om vad jag satt och skrev om. Utöver det måste jag tillägga att det är lite gulligt med alla släktingar och vänner som kommer med sådana här förslag för att de tycker synd om mig som "sitter hemma hela dagarna". De tycker att jag behöver roas och rastas och att det vore kul för mig att komma ut litegrann.