Matprat

Jag måste bara tacka för allt stöd och all uppmuntran ni gett mig i kommentarsfältet. Det värmer otroligt mycket i mitt hjärta. Nytt sedan senast är att jag ansökt om sjukpenning på Försäkringskassans hemsida. Det är nu det börjar på riktigt. 

Lönen har kommit också. Det kändes onekligen lyxigt att få lön innan jag går över till sjukpenning. Jag har naturligtvis inte en aning om hur länge jag kommer att vara sjukskriven men utifrån vad som hänt hittills, dvs ingenting, antar jag att detta kommer att ta lite tid. Så med det i åtanke är det inte konstigt att jag blev glad över pengarna. Tråkigt nog behöver jag ändra mina vanor omgående så jag väljer att inte föra över en massa sköna tusenlappar till Avanza. Det blir inget aktieslösande från den här lönen. Nej, pang in på buffertkontot med hela överskottet! 

Jag vill fylla på där ifall beslutet om sjukpenning drar ut på tiden. Det är rent psykologiskt, för att öronmärka vad som är vad och slippa nalla från något sparkonto. Inte nog med att man tappar en massa inkomst - det tillkommer kostnader också. Det rasslar iväg pengar till läkarbesök och bussresor till och från sjukhuset. Vill man dra det ytterligare ett steg längre så går saker åt på ett annat sätt när man är hemma om dagarna. Precis som jag märkt att matkontot tar ett skutt när barnen är lediga från skolan och äter oss ur huset. Jag har faktiskt aldrig tänkt på hur mycket som liksom ingår i jobbet: kaffe, mjölk, frukt, fika och en del hygienartiklar. Nu innebär det inga större kostnader men ändå, det är pengar i det också. Sparad krona som man säger.

Men det är ingenting som skaver, jag gör inte av med några mängder kaffe eller tvål här hemma så det känns överkomligt. Jag ville mest nämna det när jag ändå berättar skillnaderna. Och för att jag verkligen inte lyckas spara in på en enda spänn genom att inte jobba eftersom jag inte har några kostnader. Jag promenerar till jobbet och köper aldrig lunch ute. Springer inte till kiosken. 

Naturligtvis vill jag sträva efter att anpassa oss till mindre inkomst och försöker tänka ut nya sätt att bli mer sparsam. Det är naturligtvis svårt eftersom vi höll oss till en hårt åtstramad budget redan innan. Skillnaden var att jag då kunde sätta undan 12-15 tusen varje månad utan ansträngning. Nu kommer det inte att vara möjligt att behålla den gamla sparplanen utan jag behöver en ny plan, tillfälligt. 

Det är främst maten man skulle kunna lägga lite mindre pengar på. Helst skulle jag hitta någon aptitdämpande produkt att smussla ner i tonåringens mat. Herregud vad den ungen äter! Och är hungrig all vaken tid. Hans största intresse är träning vilket ju är toppen på alla sätt och vis utom matbehovet då. Dessutom vill han äta "nyttigt" så han googlar ständigt fram nya recept på smoothies och olika snacks och mellanmål. Vi stödjer naturligtvis en sund livsstil och uppmuntrar barnen att använda köket men just det här krockar en aning med vår matbudget. Ni vet hur jag håller på: går alltid bananas på "veckans vara" och "veckans klipp". Jag köper det som har bäst pris och är billigast just nu. Frukt och grönt efter säsong. Nästan all vår mat lagas efter denna princip. 

Hela familjen kan njuta av bra, välsmakande och fräsch mat med enda begränsningen att man inte kan välja utifrån vad man är sugen på just då. Undantag görs naturligtvis men i det stora hela handlas allt till nedsatt pris. Då är det jättesvårt när sonen rabblar långa listor på färska bär och andra dyra ingredienser han vill ha för att göra sina grejer. Vi försöker kompromissa och hitta en lösning som passar alla men det är inte lätt.  

Båda barnen har pengar att röra sig med. De har sina betalkort nu och allt har funkat supersmidigt sedan dess. Jag vill på inga sätt hindra dem från att äta och fika ute med sina kompisar eller kunna köpa något de är sugna på. Det är sådant som ingår i en normal uppväxt och de har trots allt barnbidrag som är till för att ge barnen det de behöver. De har sin köpfrihet så jag anser inte att de drabbas av mitt hårdsparande. Den gemensamma maten här hemma är en helt annan diskussion och jag tycker att dagens ungdomar behöver lära sig att all den här instagramvänliga maten kostar. Inredaren har en dotter som vill kunna styra kosten fullt ut så jag vet att jag inte är ensam om problemet. Och det finns nog många fler som har konflikter kring ungdomars lyxbehov. För tråkigt nog handlar det alltid bara om dyra ingredienser och aldrig om några prisvärda basvaror. 

Våra unga idag ser sina favorityoutubers och bloggare visa upp dyra vanor och då är det klart att paketet med Icas Cornflakes inte känns jättehett. Jag känner hur vi har gått från tjat om chokladflingor till svindyra färdiga juicer. En rätt märklig utveckling måste jag säga, haha. Och jodå, jag är glad över att han inte röker-snusar-dricker-knarkar-stjäl och vad mer för hemskheter man kan komma på men det är inte det vi talar om nu. Ungen äter ju mer än vad hans pappa och jag gör tillsammans.