Hemma!

Nu är vi tillbaka hemma i lägenheten. Grönbetet är slut och det var dags att krypa tillbaka in i skokartongen igen. Det är nu jag borde skriva något käckt i stil med "borta bra men hemma bäst" men jag tycker faktiskt inte riktigt att det stämmer. Jag är glad att vara hemma absolut, men hade å andra sidan inte alls haft något emot att bo kvar ett par veckor (eller månader) till. Men nu är vi här. Och inte bara vi utan även vår packning. 

Och som om det inte vore nog jobbigt som det är att komma hem med hundra Ikeakassar, så hade vi ju lite till att stöka med. Halva lägenheten var tömd på möbler. Eller rättare sagt, möblerna och allt annat bohag hade staplats i den andra halvan av lägenheten. Det var lätt att förtränga när man satt på badbryggan och dinglade med fötterna i vattnet som om det inte fanns någon morgondag. Som om det inte fanns någon hemflytt. Framför allt hade jag glömt bort att vi belamrat minstingens rum med allt lösöre från vardagsrummet, så till den milda grad att han inte kunde komma fram till sin säng. Verkligen smart gjort av oss.

Vår lägenhet och lånehusets vardagsrum är i storleksordning ungefär lika stora så det är något av en omställning. Det är inte utan att man känner sig lite instängd. Jag ser på det som att drabbas av jetlag. Symptomen är inte detsamma, däremot är omställningen lika svår. Att inte bara kunna öppna en dörr och kliva rakt ut i en trädgård. Och allt det där som kommer med husägarliv. 

Så vi kom hem till stök och givetvis en massa att göra. För att säga något positivt om hemkomsten, trots allt, så har målaren gjort ett fantastiskt arbete. Dra mig baklänges vad fint det är! Det är bara att inse, du får vad du betalar för. Våra väggar är perfekta. De har aldrig varit så släta och jämna. Tak, väggar och lister ser ut som nya igen och för första gången ser vi inga skarvar efter gamla tapeter. Det här är banne mig lycka! Mitt stora bekymmer just nu, förutom att hindra barnen från att nudda väggarna, är att få upp tavlor och hyllor. Jag vill inte sätta tillbaka allting där det satt tidigare (känns lite fantasilöst) men vill inte heller råka hänga upp en tavla för att sedan komma på att det blev fel. Det kommer att skära i mitt hjärta varje gång vi måste skruva och borra i väggarna, som när barnen var små och fick sina första sprutor på Barnavårdscentralen. 

Jag måste erkänna att vi inte överansträngt oss hittills. Igår var vi bortbjudna när goda vänner bjöd in till trädgårdsfest för att fira en födelsedag. Alla barn och tonåringar som var där connectade direkt tack vara Pokémon Go och det är inte ofta man ser dem umgås över åldrarna på det sättet. Det var en härlig syn och till och med vår motsträviga tonåring som inte tycker sig passa in varken vid barnbordet eller vuxenbordet tinade upp och hade kul med de yngre barnen. Festen var slut för vår del när min man åt för mycket Pavlovatårta till efterrätt och blev lätt grön i ansiktet. Men det gick bra, han behövde bara gå hem och lägga sig raklång. Han slocknade på en sekund och sov sedan i två timmar, helt utslagen av gräddkoma. Själv har jag lärt mig var gränsen går och vet hur mycket grädde jag tål. 

Lite stressad blir jag när jag är bortbjuden och ska försöka hitta något att ha på mig. Klädkontot har stått nästan helt still de senaste åren och det är en utmaning att leta fram något som kan funka och som man inte haft på sig de senaste gångerna man träffade samma människor. Klassiskt minimalistproblem. Jag undrar verkligen hur alla de här superminimalisterna med åtta plagg i garderoben gör när de behöver klä upp sig. Kör de samma "lilla svarta" varenda gång, sommar som vinter? Och undrar inte omgivningen om det brunnit i garderoben om man alltid dyker upp i exakt samma kläder? 

Nu planerar jag inga klädinköp alls för tillfället men om man ska köpa några kläder så känns vettiga vardagsplagg som kan användas vid många olika tillfällen som ett smartare val än festkläder. Men det är inför fest man står där med klädpanik. Det är ju aldrig samma "vad ska jag ha på mig-hysteri" när man ska till tandläkaren eller gå och köpa glödlampor på Clas Ohlson. Om man ska på större tillställningar som bröllop är det lätt att låna något men det blir lite konstigt om man behöver ringa runt och låna kläder varje gång man ska bort på middag.