lördag 3 september 2016

Spegel, spegel på väggen där...

Kan ni tänka er den dag då det inte behövs köpas någonting till hemmet? 
När allt är struket på listan och ingenting mer behövs. Och nu menar jag inte inköpslistan i köket där alla förbrukningsvaror går åt på löpande band. Jag menar den där andra listan, den med sällanköpsvaror. Jag vill ha det minimalistiskt och rena ytor men det finns ett antal standardsaker som saknas. I vår iver att inte samla på oss plotter blir det istället att vi inte har en del av de saker som de flesta har hemma. Eller så har vi bara en av varje och om den skulle gå sönder står vi alltså utan. Vi var utan skohorn i över ett års tid, bara för att nämna något. Nu har vi ett plastigt fult från Ikea, kostar en tia, trots att jag egentligen vill ha ett i rostfritt stål som jag spanat in från Svenssons. Men sådant står på en annan lista, önskelistan.

Kanske bäst att tillägga att jag alltid varit lite sådan, det är inte alls direkt kopplat till mitt sparande utan handlar bara om min motvilja att lägga på hög. Jag h a t a r plotter. Helst vill jag bara ha det allra, allra nödvändigaste. Problemet med det är att det alltid finns något man upptäcker att man saknar. Och nu menar jag inte en slagborr som man drar fram kanske en gång vartannat år utan vardagssaker som brukar ingå i ett hushåll. Och det lilla plotter som får finnas måste vara myssaker som påkostade doftljus och liknande. Sådant som personer som jag brukar få i present (perfekt!). 

Men vissa saker är som sagt självklarheter. Tonåringens rum var ett av de rum som målades om i somras och därinne fanns vår enda helfigursspegel. Inte för att vi tycker att vi är ovanligt fula och undviker att spegla oss utan just för att det känns onödigt med flera saker av samma sak. Han har rummet närmast ytterdörren också, så det var enkelt att bara kila in där om man ville kolla helheten innan man gick hemifrån. 

Sonen ville gärna ha kvar spegeln i sitt rum men när vi lyfte ner den från väggen upptäckte vi att den färgat av sig!  Där spegeln suttit var det fullt av fula svarta märken. Tänk er paniken om man hade lyft ner den av annan anledning än för att man bokat en målare. Den fina silverskimrande tapeten bakom var helt förstörd. Spegeln hade en ram i något slags fuskskinn och den hade färgat av sig. Jag tänkte att det skulle räcka att rengöra hela spegeln och att jag sedan kunde sätta små möbeltassar på baksidan och luta den mot väggen. Istället för att hänga upp den, så slipper jag göra hål i den nymålade väggen också. 

SIDOSPÅR: vi har inte satt tillbaka en enda sak på väggarna förutom i hallen, just för att vi inte klarat att göra hål i väggarna. Vi känner att vi måste vara helt säkra så att vi inte ångrar oss och känner åh nej...varför satte vi den där? Den skulle passa mycket bättre här borta!

Tillbaka till spegeln: först försökte jag dammtorka av den med en dammtrasa och då smulade det jättemycket om fuskskinnet och när jag vände på den blev jag alldeles svart och kladdigt om händerna. Som om den läckte färg. Då gav vi upp och bar ner den i soprummet. Aldrig i livet att jag tar risken och lutar den mot en -svindyr - nymålad vägg. Jag förstår inte vad som hänt, den har bara suttit på väggen och aldrig varit i kontakt med fukt eller väta. Så jag vågar inte gissa vad det där svarta kladdet var för något. Och nu saknar vi alltså en helfigursspegel. Den som lider mest utav detta är tonåringen, haha. Jag tänkte köpa en ny på Ikea och frågade min kompis inredaren om hon kunde ställa upp och köpa en spegel. Hon åker ändå dit titt som tätt i jobbet och jag känner att jag inte alls orkar springa runt och trängas på Ikea i mitt sjukliga tillstånd. Men hon föreslog Mio för att hon ändå skulle dit. Det här var för ett par veckor sedan och hon hade planerat att åka dit förrförra veckan.

Lustigt nog blev ärendet framflyttat och lustigt nog hann det komma en Mio-katalog i brevlådan under tiden. Jag brukar bara kasta dem men nu öppnade jag den för att vi pratat om Mio. Och vad låg där om inte en värdecheck?! Handla för 600 kr och få 300 kr i rabatt. Vet ni hur nära det var att jag missade det? Det hugger till i mitt sparhjärta bara jag tänker på det. Så nu gäller det bara att komma iväg innan erbjudandet går ut, om cirka två veckor.

Nu över till något annat. Senare idag ska jag, hör och häpna, följa med på en grej. 
En av barnens kusiner fyller år och vi är bjudna på middag. Man märker att man inte är i form när man tycker det är jobbigt att åka hem till folk som bor tjugo minuter bort, sitta där ett par timmar och sedan åka raka spåret hem igen. Helst hade jag bara velat stanna hemma men jag har inte träffat någon i släkten sedan jag gick på semester i början av sommaren så jag har låtit mig övertalas. Jag kan tänka mig att några av er tänker att det är just det här som är problemet, att man måste lära sig säga nej och inte ta på sig saker. Jag vet allt det där men jag känner också att jag behöver komma utanför de här väggarna ett par timmar. Se något annat och normalisera tillvaron för mina barn, åtminstone för en kväll. Och hellre där än att folk får för sig att komma hit. Jag blir handlingsförlamad vid blotta tanken på att ha gäster. Ni vet allt städ, trix och fix. Även om man bara bjuder någon på fika så är det en radda saker att tänka på. Så jag planerar att följa med. Min man har köpt presenten (och fått den inslagen) till födelsedagsbarnet så jag behöver bara tänka på att klä på mig själv och följa med. Tänk att det skulle behövas en sjukskrivning för att nå dit, hehe. Jag har nog köpt  95% av alla presenter i den här familjen sedan 1998. Men nu blir det andra bullar och inget ont som inte har något gott med sig osv.

Hur som helst, kan nog vara nyttigt att förflytta sig lite. Största faran med sjukskrivningen är avsaknaden av rutiner. Jag kämpar verkligen med att kliva upp samtidigt som barnen på morgnarna, duscha och klä på mig och sedan hålla mig i köket eller vardagsrummet. Det är så frestande att bara ligga kvar i sängen hela dagen. Vilken antingen eller-människa jag är alltså. Inga medelvägar här inte, antingen hundra projekt på en gång och inte en lugn sekund eller så vill jag bara ligga i sängen och kolla på Youtube medan jag mumsar rostade mackor med sylt. 





8 kommentarer:

  1. Jag har ALLT jag behöver! Tvärtom så har jag t o m gjort mig av med en del som andra anser livsnödvändiga: strykjärn och strykbord t ex och smörgåsgrill och brödrost har jag endast pga barnen. Jag jobbar mot ett mindre boende på sikt och om möjligt ännu färre prylar. Vad jag däremot gärna vill ha mer av är pengar. De skulle t o m gärna få ligga framme och stöka om de skulle vilja! Ha ha ha...
    Hälsn fr sö Dalsland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, så olika vi människor kan vara. Jag blir stressad när det ligger pengar och skräpar hemma. Och strykjärn känns som ett måste, i alla fall när det finns kläder som behöver strykas. Killarnas skjortor om inte annat. Men skönt ändå att känna att man har allt man behöver. Hoppas nå dit en dag!

      Radera
  2. Jag har aldrig tänkt på hur mycket saker vi har som vi aldrig använder förräns nu. Våra förråd består nästan enbart av "plotter" och några värmeljus ;). Vi väntar tillökning om några månader och jag har ett stor behov av att "rensa ut" just nu. Tur är nog det för det är välbehövligt. :)
    Hoppas att ni hade en trevlig kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Plottret är hemskt. Jag avskyr saker som bara ligger och dräller överallt. Även om det betyder intryckt i ett skåp eller förråd. Och man ska lyssna på kroppen, vill den rensa så är det bara att passa på :)

      Radera
  3. Intressant. Hemma hos oss är det jag som "bromsar" och frun köper hem i mitt tycke onödiga saker som hon tycker är finurliga, men som jag redan innan hade kunnat berätta att "den där kommer bara samla damm i redan överfulla kökslådor". Det är små plastsaker oftast och de kostar inte många kronor. Men jag stör mig rejält på tanken att ha något som ligger där som jag inte använder, då ska det bort! Senaste "smarta" inköpet var en sats med 10 st olika mått, i plast och fina färger. Problemet var väl bara att det inte var dl, krm, osv utan amerikanska mått. Vi har inga recept där dessa mått kan användas. Trots det kastas eller bortskänkes inte denna måttsats utan ligger kvar och samlar damm i kökslådan, antagligen pga att om vi skulle kasta den skulle frun erkänna att det var ett "dumt" köp, vilket hon sällan gör. Jag brukar faktiskt i smyg rensa bort lite grejor som jag vet vi aldrig använder och lägga i en påse i garderoben. Ligger väl en 15 saker där, som jag inte har hört att någon saknar. Hehehe. Tycker hennes beteende är lite smågulligt faktiskt för hon är alltid så supernöjd och belåten när hon hittat nån rolig sak lite billigt. Sen används den två gånger och glöms sen bort. Har inte hjärta att bromsa för mycket heller... ;) Vissa grejor har faktiskt varit riktigt användbara. Men klutter (svenskt ord, finns det?), det hatar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad jag kan känna igen mig i din fru! Jag var sådan förut, tyckte det var så roligt med tex fina köksgrejer som sedan inte kommer till användning. Smart av dig att rensa bort och gömma dem i garderoben. Perfekt om ni får chansen att vara med i en loppis eller liknande. Jag vet inte om ni har några barn men mina barn har haft vårmarknad på skolan i alla år och då har man kunnat skicka med dem en massa skräp (hehe). Sedan är det bara att se till att inget nytt skräp kommer hem från samma loppis...

      Det sista jag kom hem med, om jag ska återgå till hur jag kan relatera till din fru, var mugg/flaskhållare i silikon, 70% rabatt utförsäljning på en köksbutik. Jag tänkte inte efter alls utan trodde att man skulle trä dem över flaskhalsarna och på så sätt kunna stapla flaskor i skafferiet eller kylen. Så jag och mitt ordningssinne köpte fyra stycken. Det visade sig inte alls fungera, utan man ska bara lägga burkarna på dem...? Helt värdelöst. Bortslängda pengar.

      Radera
  4. Vad bra att du orkar gå på middag (om än motvilligt). Det brukar ju vara bra med lite mänsklig kontakt utanför väggarna trots allt.

    Vi har inga mattor, gardiner enbart i sovrummet och några få tavlor. Från början var det för att vi var studenter och jag skämdes lite för det, men nu har jag insett att t.ex. just mattor bara samlar damm. Bättre för oss som nu har en ettåring att ha lättstädade golv. Skäms inte längre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Motvilligt var ordet. Jag märker att jag har en tendens att dra mig undan socialt och det är kanske inte så konstigt om man inte mår bra men samtidigt tror jag det stjälper mer än hjälper om man isolerar sig 100%.

      Förstår vad du menar med mattor och småbarn. Har vänner som har ljusa mattor under matbordet - och småbarn. Fattar inte hur de klarar det psykiskt, haha.

      Radera