Ett skönhetsingrepp senare

Idag var jag hos en hudläkare för första gången.

Det började med att jag upptäckte en hudförändring i ansiktet. En liten hudfärgad formförändring under ögat. Jag lyckades skrapa bort den med nageln (DIY i sin bästa form). Den försvann helt och jag kände mig lättad. Men efter ett par veckor kom den fula lilla jäveln tillbaka och då insåg jag att jag inte borde stoppa huvudet i sanden (eller skrapa bort den igen) utan kolla upp det istället. Jag ringde och blev naturligtvis superstressad när sköterskan i växeln gav mig en tid redan samma vecka. Mitt i semestertider och det omtalade vårdkaoset. Tyvärr är jag en aning störd i huvudet och dramatiskt lagd så jag hade redan självdiagnostiserat mig med hudcancer när jag åkte till läkarmottagningen. Det var ingen rolig känsla och jag släpade med min sjukskrivna make eftersom jag behövde någon att hålla i handen. 

Att jag aldrig lär mig? Grundregeln för psykisk balans: aldrig ta ut något i förskott. Inte oroa sig i onödan. 

I alla fall, jag kom dit och fick betala 350 kr i receptionen. 

Läkaren tittade på hudförändringen i en sådan där tittburk med förstoringsglas som man kan köpa på leksaksaffären om man vill låta barnen titta på småkryp. Åtminstone såg den precis likadan ut. Han hummade lite, sedan blev det några sekunders tystnad och jag höll andan och tänkte NU KOMMER DÖDSDOMEN. Istället sade han att det är en helt ofarlig godartad förändring och att det är ett normalt inslag i hudens åldrande. 

"Åldrande", ursäkta? sade jag.

Även om jag naturligtvis blev jätteglad och lättad över det positiva beskedet så kändes det inte så muntert att höra honom mala på om hudens åldrande. Som om jag vore 80 år och som om man inte redan hade nog med ålderstecken som eskalerat efter 30. 

Han sade också att den landstingsfinansierade vården inte tar bort dessa, det räknas som kosmetiskt ingrepp och det får man ordna med själv. Oftast gör man inget, tillade han. Jag kände plötsligt ett skrikande behov av estetisk kirurgi eftersom jag inte ville ha den där grejen i ansiktet som påminner mig om mitt åldrande. Förmodligen såg jag nedstämd ut och kanske kände han hur han sänkt min självkänsla med allt babbel om vad som händer när man blir gammal, för plötsligt vände han på steken och erbjöd sig att ta bort den åt mig. 

- Även om vi aldrig brukar göra det. 

Jag kände att det här var ett unikt tillfälle och tackade raskt ja innan han skulle hinna ändra sig. Utan att fråga hur han skulle ta bort den. Tänkte han bara trolla fram en skalpell ur skrivbordslådan och skära bort den, utan bedövning? Men nejdå, han berättade att han skulle frysa bort den. Wow, coolt.

- Gör det ont? 

- Det svider. 

- Jahapp. 

Han försvann ut ur rummet och kom tillbaka med en crème brulee-brännare i rostfritt. Jag borde ha bett om en paus och tagit en selfie med den där, jag lovar mina ögon var stora som tefat. Det såg ut som om han plötsligt tänkte förvandla sig till kock och karamellisera sockret gyllenbrunt på en efterrätt. Ivrigt viftade han med brännaren och sade att det var flytande kväve med en temperatur på -195 grader. Jag tänkte på filmen "The day after tomorrow" och hur han skulle kunna förvandla hela mig till en istapp. Det där skulle han alltså spreja i mitt ansikte, en centimeter från ögat. Det kändes lite oroväckande och jag hoppades att han var stadig på handen och att de övat träffsäkerheten på läkarlinjen. Men allt gick jättebra och som ytterligare en bonus kollade han mina leverfläckar. Jag har bara tre stycken på hela kroppen så det gick snabbt och de såg bra ut och är fortfarande ofarliga. Avslutningsvis tryckte han ett papper i handen på mig och önskade trevlig sommar. 

Medan vi väntade på bussen tog jag fram lappen. 

Vid det här laget hade det börjat svida rejält i ansiktet, på det nyfrysta stället. Och det började bli svullet. 

På papperet stod det:

1. Under ett par timmar efter frysningen bildas en kraftig svullnad i området som behandlats. Ibland uppkommer en vätske- eller blodfylld blåsa. Detta är normalt. 

2. Svullnaden märks allra mest om behandlingen utförts runt ett öga. Var ej orolig även om ögat är nästan igensvullet dagen efter behandlingen. 

3. Efter någon dag börjar det vätska från såret. Såret läker normalt på cirka 3-4 veckor. 

Härligt. Jag har en fullbokad heldag på jobbet imorgon och jag kommer att se ut som en MMA-fighter i fejset. Med lite tur har jag alltså ett helt igensvullet öga som kan fungera som spännande icebreaker i säljsamtalen. 

Trots allt är jag superglad. Det var inte hudcancer och jag fick ett kosmetiskt ingrepp på köpet. Det klagas så mycket på vården men jag måste säga att jag gillade den här killen som gjorde det där lilla extra.