Att vara fotgängare

I de här fina kvarteren har alla bil. En bil per person alltså. På kvällarna står det nästan alltid två bilar på varje uppfart. Begagnade budgetbilar är inte överrepresenterade, i kvarteret finns exempelvis Audi, Jaguar, Tesla, BMW cab och en svincool välvårdad vintage jeep. Det är förvånansvärt ont om stora klumpiga suvar även om det ibland brummar förbi sådana också. 

Så vi sticker ut lite extra med vår bilfria livsstil. Huset vi bor i ligger ungefär 800 meter från centrum och det är uppskattningsvis en kilometer till stormarknaden. Dvs. huset ligger en aningens avsides men fortfarande inom, vad jag skulle kalla, gångavstånd. Men en sak är säker: rastar man inte en hund så promenerar man inte heller runt i området. Det är som att vara i USA där ingen verkar ta sig fram till fots. Ska man någonstans tar man bilen. 

Och i den här typen av område är det mycket grannsamverkan, folk håller helt enkelt extra uppsikt över vilka som rör sig i bostadsområdet. Så vi är knappast anonyma. Familjen vars hus vi bor i har naturligtvis informerat hela grannskapet om vår närvaro (alla känner apan...). Dessutom är det många som känner igen oss från förra sommaren vilket gör att fler och fler vågar sig fram för att nosa på utbölingarna.

Nu har det gått upp för dem att vi inte har någon bil. 

De har sett oss traska gatorna fram och insett att det inte finns något fordon med i bilden. Sådant väcker nyfikenhet och tar stor plats. Större än när vi är hemma eftersom vi bor nära stan i ett område som är vida känt för bristen på parkeringsplatser. Där det är många fler än oss som valt bort bil av olika anledningar (parkeringsbrist är en) men här är det bara vi. Även om vi inte ens bor här egentligen. Jag kan, beroende på humör, bli road av folks nyfiket trevande frågor. Ibland irriterad men oftast road. Det här är verkligen ett eget litet homogent samhälle och människor är inte så villiga att kliva utanför sitt trygga bo. Här bor en slags kulturelit som värnar om individualism och det är högt i tak när det gäller klädsel och liknande. Musikproducentlooken typ. Det råder ingen konservativ känsla som kan upplevas i liknande villaområden, här är det bara coolt att vara avslappnad och inte behöva bära kostym på jobbet. Ni vet när folk klär ner sig istället för att klä upp sig. Men inte mindre konservativt än att vår billösa vistelse är en omskakande upplevelse i deras komfortzon. Alltid samma frågor om hur det fungerar att vara utan bil. Har folk verkligen så dålig fantasi? Jag tycker inte att det är särskilt svårt att föreställa sig hur ett liv utan tex diskmaskin skulle fungera. 

Framför allt därför att den första frågan alltid handlar om hur man får hem maten. Okej om mina föräldrar hade varit utan bil, på den tiden när man inte kunde klicka hem mat på Internet (eftersom det inte fanns något internet då) eller prenumerera på någon matkasse. Inte för att vi klickar hem mat eller använder oss av matkasse men för att det idag finns alternativ till att själv gå och handla sin mat även om man inte tillhör kungafamiljen. Det är inte så att jag upplever att boende här i området ser ner på oss på något sätt, det är mer att de är förvånade. Lätt chockade. Bilden av oss stämmer inte, sådana som vi förväntas ha bil. De frågar sina frågor och jag ser fasan i deras ögon. Hur de för ett ögonblick slås av tanken att vara utan bil och sedan skakar av sig den, uppenbart lättade. 

Ni tror att jag skämtar och överdriver. Det gör jag inte.