Att ha men inte ta

Att ha mycket pengar är inte alltid så lätt. 

Det märks tydligt på min lilla son. Han har kämpat och jobbat hårt på sitt trädgårdsjobb. Klippt stora gräsytor och rensat bort enorma mängder ogräs. Förra veckan passerade han tusen kronor i lön och än är det många veckors trädgårdsskötsel kvar. Det är roligt att se hur beslutsam han är och hur mycket han uppskattar att tjäna egna pengar. Han antecknar noggrant timmarna och håller koll på sitt gage. För säkerhets skull kanske jag bör tillägga att han har roligt också. Det märks att ansvaret betyder mycket för honom, att de litar på honom och anförtror honom sin trädgård. Han tycker att det är superkul att göra fint och inte minst att få köra den bensindrivna gräsklipparen. Som förälder är det naturligtvis toppen att se ens lägenhetsunge utvecklas och komma närmare Moder Natur. Lite som när de var små och man åkte ut på landet för kunna peka på en kossa och tala om att det är därifrån mjölken kommer. Och minns ni den där chipsreklamen när en stockholmare i kostym står på en åker tillsammans med en bonde? "Här står jag mitt i naturen tillsammans med en bonde och han odlar naturchips!" Och tror att det är bladen som friteras. "Men de här buskarna då? Varför står vi i den här djungeln?" Haha, det är en underbar klassiker. 

Men tillbaka till pengarna. Ni som varit med ett tag vet att jag har två barn, Spara och Slösa. Och det är alltså Spara som blivit trädgårdsmästare. Så nu lider han de nyrikas kval och kan inte bestämma sig för om han ska köpa saker han längtat efter eller om han ska spara. Han kan inte sluta våndas och med jämna mellanrum vill han diskutera för- och nackdelar. Gulle! Ingen av hans jämnåriga kompisar har sommarjobb (de är ju egentligen för unga för jobb i ordets egentliga bemärkelse) så han är medveten om att han är lyckligt lottad just nu. Samtidigt älskar han att hamstra. 

Vi har sagt att vi inte lägger oss i, det är hans egna ihoptjänade pengar och att han får göra hur han vill. Och det är ju det som är problemet, eftersom han inte vet vad han vill. Roligast var nog ändå när han berättade att han "av misstag råkade se" ett youtubeklipp om aktier (det spritter av glädje i mitt sparhjärta när jag tänker på det!) och kom och frågade på vilket sätt man kan tjäna pengar på aktier. Sanningen är nog snarare att han ville kolla upp vad det är och om det kan vara något för honom, eftersom han regelbundet hör oss prata om aktier och fonder. Jag tror banne mig att jag ska anmäla honom till Unga Aktiesparare. Det ska böjas i tid...

Apropå att hamstra. För ungefär ett år sedan köpte jag en låda godis-sushi till honom. Som en överraskning, för att den var rolig och jag visste att han skulle uppskatta den. Och nog uppskattade han den alltid, det tog flera månader innan han kunde med att bryta förpackningen och börja äta av bitarna. Jag misstänker att han skulle klara sig väldigt bra i Expedition Robinson eftersom han kan sitta och hålla på sitt förråd av mat och förnödenheter i evigheter. 

Men man bör passa sig så att man inte blir dumsnål. Jag vet en kvinna som fått många fina parfymer och stolt radat upp en prydlig samling på en hylla i badrummet. Tyvärr har alla härsknat och är nu obrukbara för att de luktar så illa. Okej att flaskorna är snygga men tanken med parfym är väl ändå att man ska använda den och dofta gott? Min mamma har vissa sådana tendenser när hon tycker att en del saker är för fina för att användas. Själv förstår jag inte vitsen med att låta de finaste kristallglasen stå oanvända i skåpet? Och hur många gånger har man inte varit hemma hos folk och sett de där samlingarna av prydnadsflaskor med smaksatt olivolja och liknande som dekorerar köksbänkarna. Jag antar att de ska signalera att här bor minsann finsmakare. Men istället står de bara där oöppnade, utan att få komma till användning. Jag har sett flaskor med rosmarin eller andra örter, som blivit alldeles grumliga och mögliga och det ser bara sorgligt ut. De gånger jag ger bort sådant hoppas jag att det hamnar någonstans där det får tjäna sitt syfte. 

Och som ett tips till den osäkre: lyxig olivolja eller vinäger som nästan är slut gör att ägaren framstår som mer världsvan än den som ängsligt låter flaskan förbli oöppnad. Om det nu är vad man vill ge sken av men jag har svårt att se någon annan anledning till att man radar upp flaskorna som visningsobjekt. Eller har ni någon annan teori om vad det kan bero på?