torsdag 19 maj 2016

Så lurad av tonåringen

Idag kom jag att tänka på en sak, för ett tag sedan skrev jag om hur jag har en inbyggd spärr som gör att jag har svårt att plocka pant ute. Eller rättare sagt, jag skrev om när jag inte ville bära hem två ölburkar för att jag var rädd att grannarna skulle se mig. Det är där gränsen går och skammen reser sig som en hindrande mur mellan mig och den i diket kastade burken. Även om man skulle försöka gömma sig bakom ett miljötänk och se sig omkring och högt och tydligt utbrista: 
- Nej fy vad folk skräpar ner, vi måste hjälpas åt att hålla naturen ren! så finns ett stort motstånd.

Löjligt? Kanske men det känns som höjden av tattigt. Vad skulle nästa steg bli, att äta upp folks överblivna rester på Mc Donalds? Att till slut bli någon man inte vill förknippas med. Men stopp och vänta lite, nu ska ni inte förväxla det med någon som går och lägger sig hungrig, som inte har något val utan jag pratar just om var gränsen går för den som har jobb och pengar.

Det jag ville säga var i alla fall att jag den senaste veckan lagt märke till en kille som letar pant i papperskorgarna i området där jag jobbar. Det som gör honom intressant är att han ser ut som vilken vanlig kille som helst. Om någon hade presenterat honom för mig och sagt att han jobbade i någon av kontorsbyggnaderna hade jag aldrig ifrågasatt det. En helt vanlig svensk man, uppskattningsvis mellan 35-40, vårdad klädsel och kortklippt hår. Och jag har sett honom flera gånger den här veckan. Det finns flera soptunnor längst gatan och han letar systematiskt igenom alla. Idag såg jag honom precis när jag stängde dörren till jobbet och såg att han höll två plastpåsar i ena handen. En var tom och i den andra låg kanske 2-3 pantburkar. Eftersom han har två påsar med sig antar jag att han har ett större distrikt än det område vi befann oss i. Kanske ägnar han flera timmar varje kväll åt pantsamlande? 

Jag fick hejda en impuls att springa efter honom för att fråga "Vad är din historia?"
Det ser helt klart ut som en kille med bostad och dusch. Ser absolut inte ut som en missbrukare eller hemlös. Men han är helt klart tillräckligt desperat för att försöka hinna plocka pantburkar innan någon annan hinner före. Och han gör det till synes ogenerat trots att det är ett område där det rör sig oerhört mycket människor vid den tiden. Ja, jag är nyfiken. Eller nyfiken låter så gamigt och sensationslystet så jag skulle hellre säga undrande. Som jag skulle vilja veta varför han samlar pant, hur hans ekonomi ser ut, om han har jobb eller är arbetslös och hur hans liv ser ut nu och hur det sett ut tidigare!

Jag inser att det här inlägget dryper av fördomar mot pantsamlare men tror och hoppas att ni känner mig bättre än så och förstår helhetstanken bakom. 

För övrigt blev jag ordentligt lurad av min sluga tonårsson. 
Han bad om pengar för att kunna köpa mellanmål som han skulle ha under de nationella proven på skolan. Säg den förälder som kan säga nej till en sådan förfrågan? Självklart ska den lille plutten ha något som fyller på energidepåerna. Vårt skafferi är inte direkt proppfullt med härliga mellis utan det fanns på sin höjd ett par trötta bananer. Jag hade bara en hundralapp i plånboken och hann knappt räcka över den så var ungen som bortblåst. Trots att jag ropade efter honom att jag ville ha tillbaka hälften, en 50-lapp. Men vi vet ju alla att de inte hör särskilt bra i den där åldern. Hörselgångarna slammar igen under puberteten. 

Efter en stund kom han tillbaka och visade glatt upp en flaska bubbelvatten och två dyra påsar Beef Jerky. Kvar av hundringen: 10 kr. Men slutklämmen var mest intressant. När han log sitt ljuvaste leende och sade - Jag fick inte köpa dem för pappa när vi var och handlade igår. 





15 kommentarer:

  1. Sjukt att ditt barn ljuger dig rakt i ansiktet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man ska vara petig så ljög han faktiskt inte. Han bad om pengar till ett mellanmål att ha under provet och köpte ett mellanmål att äta under provet.

      Däremot hade hans pappa sagt nej när han ville köpa dem som snacks dagen innan, för att han tyckte att påsarna var dyra.

      Själv kan jag skratta åt detta och blev inte ett dugg arg. Tonåringen är så otroligt skötsam och ordentlig, både hemma och i skolan, så om vårt största "tonårsproblem" är hans sug efter torkat kött så är det faktiskt helt okej. Men jag förstår naturligtvis att du aldrig någonsin gjorde något oförargligt tonårshyss och aldrig spelade ut dina föräldrar mot varandra :)

      Radera
  2. Jag blir oxå nyfiken på din burksamlare.
    Kan du inte ta med dig en tomburk, och liksom råka träffa på honom och erbjuda den till honom.
    Så kan ju intervju konversationen inledas lite diskret.
    Sedan skriver du ett rafflande blogginlägg om saken.
    Han verkar inte ha samma drivkraft som jag med sitt burksamlande, att bespara djuren lidande. Eftersom han plockar från papperskorgar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det vore något! Att ha en påse pantflaskor på jobbet och vid första bästa tillfälle genskjuta honom ute på gatan! Och så en djuplodande intervju på det :)

      Extra roligt att du tycker det kan bli ett RAFFLANDE inlägg av det hela, haha.

      Radera
  3. Jag tycker att du ska plockar burkar om du vill plocka burkar (av miljö- eller penningskäl). Det förefaller orimligt och demoraliserande och gå omkring och förställa sig och tänka på vad andra ska tycka.

    Vad är det för poäng med att sträva efter ekonomisk frihet eller oberoende om man ändå inte kan vara den man är och stå upp för sina värderingar (t.ex. att det är ett orimligt och ineffektivt slöseri att inte plocka upp omkringströdda pengar i form av burkar)?

    Apropå värderingar. Det måste finnas ett bättre ord än "tattig" för att beskriva det du avser. "Tattig" kommer av "tattare" som är en nedsättande benämning på resandefolket (en av Sveriges nationella minoriteter).

    Jag själv hör förresten till dem som slänger burkar. Ser upp till dem som samlar. De har tycker jag definitivt kommit ett steg längre i sin personliga utveckling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt i att man egentligen inte borde bry sig om vad andra tycker men det gör vi kanske lite till mans? Det är i alla fall vad jag uppfattat av det jag sett och hört i livet.

      Men nu är det inte så att min personliga utveckling eller mina värderingar påverkas av huruvida jag plockar pant i naturen eller inte. Jag anser inte heller att jag går omkring och förställer mig. Tvärtom lägger jag dessutom stor vikt vid att vara ärlig i bloggen och vill kunna ta upp allt möjligt kring sparandet och då ingår den här typen av erkännanden oavsett om andra tycker jag gör bort mig när jag berättar det. Jag bjuder på det helt enkelt.

      Men jag orkar verkligen inte bry mig om synpunkter på ordval och formuleringar så då har jag i alla fall kommit någonstans i min personliga utveckling :)

      Radera
  4. Ja, vi är många som samlar burkar, av olika skäl. Idag stannade jag mitt på ett övergångsställe och böjde mig ned för att ta upp två överkörda burkar. Den bilist som kom tog liten notis om mig, utan jag höll på att bli påkörd.

    Själv pantar jag dem aldrig. Numera finns det en låda i soprummet där en idrottsförening tacksamt tar emot, så jag lägger en del där.

    Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken bra idé med insamlingen för idrottsföreningen! Innan jag själv fick barn kommer jag ihåg att det kunde ringa på dörren och utanför stod ungdomar med en lapp från skolan om att de samlar pengar till en klassresa och de frågade efter pant. Då brukade jag skänka de burkar och flaskor som jag hade till dem. Nuförtiden verkar de inte gå runt och ringa på längre, inte här där jag bor i alla fall.

      Önskar dig detsamma - en fin helg alltså, och se upp för vårdslösa bilister!

      Radera
  5. Alltid kul att läsa bekännelser! :) Känner igen lite av tänket förstås. Inte plockar man burkar bara hur som helst. Jobbar dock på det där överdrivet självmedvetna tänket.

    Dock ser jag inte så ofta burkar i city- och centrummiljöer. Kanske för att det finns så mycket annat att titta på då. Men så fort jag går på promenad lite avsides, kanske i naturen, så ser jag ibland burkar. Oftast låter jag dem vara för jag har ingen påse eller något att förvara de ofta blöta eller smutsiga burkarna i. Jag missar på så sätt kanske tio-femton burkar i månaden. Det är ok. Någon annan får pengarna.

    Däremot är det ofta lönsamt att gå och lämna saker till återvinning i grovsoprummet. Där hittade jag för en månad sedan 44 burkar. Plockade upp dem och gick till matbutiken 200 meter bort. Det är märkligt men det är någon som ofta slänger burkar i soprummet. Inte så många som 44 men sällan går man därifrån helt tomhänt.

    Det jag tjänar mest på är dock M3 Panel som du tipsade mig om 2014. Har inkasserat presentkort för 1200 kr från dem vilket är lika mycket som tre andra paneler tillsammans på fyra år. Tack för det tipset generösa Snålcoachen! :)

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad roligt att du uppskattar M3 Panel!
      Det är faktiskt den bästa panelen eftersom det går hyfsat snabbt att samla poäng och de bjuder på poäng även när man blir utgallrad från en undersökning. Jag löste själv in presentkort (400 kr) hos dem alldeles nyligen och väntar nu ivrigt på att dessa ska dimpa ner i brevlådan.

      Jag håller med dig om burkar i stadsmiljö, där ser jag nästan aldrig några utan det är på hundpromenaderna i mitt bostadsområde som jag ser slängd pant då och då. Jag har faktiskt funderat på vilka det är som kastar burkar och flaskor i naturen istället för att åtminstone lägga dem i en papperskorg. Sådana finns ju placerade med typ 10 meters mellanrum på alla gångvägar i området. Har man en påse med sig är det naturligtvis lättare att samla pant än att bära omkring på burkarna. Jag får väl börja med en liten ryggsäck eftersom jag oftast har händerna fulla med hundkopplet och bajspåsen :)

      Hur som helt är det just diskussionen ner-till-minsta-krona som är intressant. Du skriver att du är beredd att avstå de 10-15 kronorna i månaden. Att någon annan får pengarna istället. Jag håller med dig och kan också avstå de kronorna men det som gör det intressant är att jag inte är beredd att göra motsatsen, dvs slösa bort samma summa. Jag tar ju med egen påse till affären för att inte behöva betala 2 kr och det är därför psykologin intresserar mig när jag kan gå förbi 2 kr som ligger på marken (i form av pant). Jag skulle kunna plocka upp dem, panta och använda pengarna till en ny påse. För att dra ett exempel som jag hoppas blir begripligt.

      Radera
    2. Haha, javisst är ditt resonemang i sista stycket begripligt, tror även att många sjuåringar skulle tycka det! ;)

      Men jag tycker inte att det är så konstigt det där. Jag har i alla fall lätt av avstå från chansen till det som jag ändå inte räknat med. När jag går ut på promenad är aldrig mitt syfte att hitta pant och då har jag inte förlorat något på att inte ta upp panten om den visar sig. Så resonerar jag.

      Däremot gillar jag inte när undersökningar på nätet krånglar och man inte får ut ersättningen man förväntat sig. Det händer mig ibland och då anmäler jag detta till panelen och genast kompenserar de mig för det. I den situationen finns nämligen en förväntan och ett arbete är utfört. Då är jag tuff, jag ska ha min ersättning! (Ingen panel har nekat mig den heller.)

      Kanske kan jag avstå från 10-15 kr också pga av att jag faktiskt kan "slösa" samma summa på småfika när jag är på språng. Köper ofta kafe och bulle på 7Eleven eller Pressbyrån. För mig som nu är student kostar det bara 15 kr. Nog blir det en sådan fika i veckan, ibland två. Däremot sällan/aldrig fika på café som kostar alltför mycket. Vi var några studenter som skulle träffas på ett café härom veckan för ett arbete. Jag tänkte, "Kk, jag köper en kaffe bara". 32kr!!! Nå, jag betalade (surt) och tänkte "aldrig mer"... ;)

      Förlåt men 32 kr för en kaffe på vanligt café i Stockholms innerstad? Jag var oerhört förvånad. Det kostade ju 25-27kr nyss. Eller? Fattar inte caféerna att de skulle ha fler gäster om kaffepriset hölls lågt men att de tog igen det på bullarna istället. Ett paket kaffe kostar ju lika mycket (eller mindre ibland) som en ynka kopp, ofta utan ingående påtår! Skandalöst. Varför låta sitt sociala liv bli caféers levebröd? Nej, jag har börjat bjuda hem folk. Det har förvånat stockholmare som är vana vid att man träffas ute. Men varför ska andras ekonomi och landets BNP hela tiden gynnas av hur jag väljer att leva mitt sociala liv? Det är något jag tänkt på ofta senaste åren. Mångas sociala liv är hela tiden en sak som någon annan tjänar pengar på. Varje social kontakt är objekt för någons vinst utöver den sociala vinst parterna i mötet gör. Caféer, restauranger får sitt och till och med möten på nätet betalas till bredbandsbolag...

      Oj det blev en lång utvikning. ;)

      Eva

      Radera
    3. "Varje social kontakt är objekt för någons vinst". Den var bra. Det är verkligen hutlöst när en kopp kaffe kostar mer än ett halvt kilo. Känns som allt umgänge numera, går ut på att konsumera mera, än att umgås.

      Radera
    4. Här är man välkommen att göra så långa eller korta utvikningar man vill och orkar :)
      Det är bara härligt att ta del av erfarenheter och tips. Till ex kommer jag nu att kontakta VARENDA panel som slänger ut mig mitt i en undersökning. Det har jag aldrig gjort, istället har jag slösat energi på att bli irriterad och besviken. Ibland känns det som om de där företagen gör det med flit, när man hunnit svara på massor av frågor innan utgallring. Jag förstår att det är skillnad på tekniskt fel och utgallring men nja, jag tänker höra av mig oavsett anledning.

      Oavsett hur lite eller mycket man vill hårdspara tycker jag absolut man ska kosta på sig fika ute eller vad det nu är för "extravaganser" man lockas av om det är vad man behöver för att må bra. Själv låter jag mina barn få det mesta av den kakan men det beror på att det skänker mig större glädje än om jag gör av med kronorna på mig själv. Man måste hitta sin egen balans. Att leva i nuet med glädje och livskvalitet är lika viktigt som framtidsplanerna. För mig är det inte så svårt, jag har fikat upp oerhört mycket pengar genom åren att jag inte känner behov av det längre men när rätt tillfälle dyker upp gör jag det utan tvekan. Men köper jag fika gör jag det på grund av det sociala sammanhanget och inte enbart för att jag är sugen på kaffe. Men som sagt var, det är där jag befinner mig just nu och sådant kanske ändras med tiden.

      Radera
  6. Har följt dig länge nu och det slog mig att jag inte riktigt kunde säga var du befann dig på din väg på väg till (ett av) målet.

    Du har skissat hur ditt mål ser ut och du har vid något tillfälle nämnt att du fört över sparade pengar till Avanza
    http://spardiet.blogspot.se/2014/05/mal-och-mening-for-nya-lasare.html

    Men nu när HM i veckan varit nere på ca 255:- per aktie kom jag på att du inte nämnt något om hur det ser ut på den ackumulerade sparfronten, eller hur du/ni gör med era sparade medel? Eller är det bara jag som inte har sett inläggen som handlat om detta?
    Oftast blir jag som förtrollad av dina fina inlägg att jag liksom blir som bortkollrad......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de snälla orden!
      Härligt att du blir bortkollrad av mina inlägg men sanningen är att jag är kass på rapportskrivning och att presentera kalkyler. Först och främst pga mitt undermåliga sinne för matte (man kan inte tro att jag jobbar med de belopp jag gör på jobbet, haha), men också för att jag inte tycker det är särskilt kul. Det finns så många aktiebloggar som inte gör något annat än analyserar och redovisar och de gör det jättebra. Förmodligen för att de tycker att det är kul.

      Jag gillar när jag tjänar pengar på mina investeringar men är inte alls särskilt insatt. Jag köper helst i de stora trygga bolagen och kör en buy-and-hold strategi (säljer nästan aldrig). Avanza har jag bara haft i två år så tyvärr är sparandet utspritt på flera ställen och jag funderar på hur jag ska kunna strukturera upp det bättre.

      Varje månad brukar det bli mellan 12-15 000 kr över till sparande. Alltså, från min lön och då är min mans pengar eller barnbidragen inte inräknade. Men jag har valt att utgå från min lön/mitt sparande i bloggen tills vidare. Det är möjligt att det ändras längre fram om jag blir mer redovisningssugen.

      Det senaste åren har jag köpt mindre aktier och istället lagt minst 5000 kr i månaden på amortering. Jag kände att jag vill jobba på bred front och angripa från alla håll. Det var mitt sparlöfte från året innan, att amortera minst 60 tusen det året. Det var så enkelt att jag bestämde mig för att köra ett år till. Resten av pengarna använder jag till aktier eller fonder och ibland bunkrar jag bara för att ha om det dyker upp något köpläge.

      Avslutningsvis köpte jag mina H&M för 296 kr så jag blir sugen på att köpa ett gäng till om priset går ner tillräckligt mycket...

      Radera