Ikea som stormarknad?

Medan alla andra tände grillen eller tog ett dopp i värmen passade jag på att åka till Ikea. Vansinnet i det kan diskuteras men det var min kompis inredaren som skulle dit och undrade om jag ville följa med. Och jag var faktiskt inte nödbedd, om jag inte minns fel har jag inte varit där sedan hösten 2014 och åker man dit tillräckligt sällan är det en kul utflykt. Framför allt skulle det inte falla mig in att kuska kommunalt fram och tillbaka men här erbjöds jag ståndsmässig transport från dörr till dörr, ett tillfälle jag inte gärna missar. En biltur är en biltur för den billöse. 

Jag köpte varken värmeljus eller servetter men kom ändå inte ut tomhänt. Jag köpte en sladdgömma, tre matlådor, ett gäng kaktusar och lika många blomkrukor. Kaktusarna var till barnens rum och matlådorna ska ersätta några gamla som jag vill slänga. Efter en tids användning blir de repiga och missfärgade i botten (särskilt av tomatsås) och jag tänkte tre in - tre ut. Perfekt!

Just det, jag höll på att glömma bort att jag köpte en ny rullvagn till badrummet också! Den är fortfarande ouppackad men jag hoppas vi hinner montera den ikväll. Jag har redan en rullvagn i badrummet men den är nog närmare tio år gammal och börjar se lite sunkig ut så nu åker den ut. En ny kostade 249 kr så det var inte mycket att ringa hem och fråga om. 

Mon Dieu, det kändes ovant att "storhandla" så här lättvindigt! 

Jag köpte till och med en ny blå bärkasse (ni vet de där man använder till att bära tvätt sedan) för 5 kr. Extravagans de luxe, men annars hade jag nämligen inte fått hem mina varor. 

Men vad är det som händer med en därinne egentligen? Till och med jag, som avvand shoppare, fick lägga band på mig för att inte kasta ner än det ena, än det andra i shoppingpåsen. Det är som en masshypnos därinne, folk bara plockar på sig varor, helt hysteriskt. Visst, de låga priserna. Vi fyndar och luras tro att vi sparar pengar trots att det är precis tvärtom. Men det är inte bara priserna utan något mer också. Något med "tillfället". I en av gångarna på vägen till ta själv-lagret hade man exponerat glasflaskor med blåbärssaft och folk lassade på sig flaskor som om de aldrig sett blåbärssaft förut. Okej om man bor i Los Angeles och besöker Ikea för att suget efter svenska matvaror blivit outhärdligt. Men varför, varför, vill folk köpa saft på Ikea i Stockholm? 

Ikea är proffs på att manipulera oss att handla mer än vi tänkt oss och mitt gamla jag gick på det där varenda gång. Men det gör jag inte längre, mitt tidigare köpstopp hjälper mig verkligen att minimera impulsköp. Inte bara på Ikea utan överallt, även i matbutikerna. Sedan kan man naturligtvis vända på det om man vill, om jag inte hade åkt till Ikea så hade det inte blivit några matlådor eller kaktusar. Vilket ju är det bästa spartipset av alla: stanna hemma! Gå inte i några butiker överhuvudtaget om det går att undvika. Kanske bäst att tillägga att vi naturligtvis skippade allt vad mat och fika heter och åkte hem så fort vi var klara. 

Men än en gång känner jag vikten av att hitta balansen mellan familjeliv och sparliv. 

Saker får inte vara smutsiga, trasiga eller ofräscha. Då åker de ut. Och barnen ska inte påverkas mer än nödvändigt. Det får rättfärdiga mina köp den här gången också. Jag köpte åtminstone ingen blåbärssaft.

Däremot kan Ikea gärna få öppna riktiga stormarknader med mat m.m till riktigt låga priser och konkurrera ut tex Willys och Lidl, det vore väl något?