Dagen har tillbringats på barnkalas. En kakbuffé senare orkade vi ingen middag så det fick bli varma mackor med gårdagens överblivna tacofärs. Nu ligger jag i soffan och kämpar mot sömnen. Funderar på hur jag ska orka uppbåda energi nog för att klara en ny lång och tung arbetsvecka.
Men lite klirr i kassan piggar alltid upp! Swedish Match bjöd på en extra bonusutdelning på 12 kr per aktie utöver den ordinarie utdelningen på 8 kr. För mig som innehar 565 aktier blev det 11 300 kr i utdelning. Härligt härligt! Önskar att jag haft många fler aktier...För övrigt är Swedish M en av mina första aktier, som jag köpte för mer än tio år sedan. Vi kan jämföra med min allra första aktie, Ericsson. Där blev det bara futtiga 148 kr i utdelning. Inte lika höga hurra-rop på den, haha.
Signaturen A skrev i kommentarerna till mitt förra inlägg: känner inredaren till den här bloggen och/eller dina tankar om ekonomi? Om ja, hur ställer hon sig till det? Jag har ett svagt minne av att du tidigare skrivit om att du är anonym på bloggen men ett uppdaterat inlägg i frågan hade varit uppskattat!
Och vem är jag att neka ett sådant önskemål?
Jag är fortfarande anonym eftersom jag är övertygad om att det finns ämnen där anonymitet är att föredra. I de flesta fall anses det vara något negativt när man skriver anonymt på nätet eftersom det förknippas med näthat och trollande. Men när det handlar om intima och personliga ämnen kan det vara en stor fördel eftersom man kan skriva vad man vill utan att behöva ta hänsyn till omgivningen. Jag vet att jag berättat tidigare att jag egentligen inte bryr mig om ifall ni, mina läsare, skulle veta vem jag är. Vad spelar det för roll om ni vet vad jag heter och att jag gillar att ta med egna påsar till affären? Det är väl ändå strunt samma. Ibland skulle det rentav vara en fördel om ni visste var jag bor eller andra detaljer som kan vara relevanta för ämnet. Det är inte heller så att jag med den här pyttelilla bloggen tror att jag skulle få galna fans som står utanför min bostad. Så anonymiteten är inte mycket att slå vakt om när det gäller er bloggläsare, särskilt inte om ni lockats hit för att ni delar mina intressen: sparande och pengar.
Anonymiteten är till för att skapa ett tryggt rum där jag kan dela med mig utan att behöva ta hänsyn till vad släktingar, vänner, arbetskamrater och grannar ska tycka och tänka. Det handlar inte om att skämmas eller vilja dölja sparsamheten. Den märker de nog ändå. Nej, det handlar om någonting som är privat. Min blogg och detaljerna i den skulle väcka så mycket nyfikenhet och ge upphov till spekulationer som jag inte orkar med. Men framför allt handlar det om att kunna ta upp exempel från verkligheten och då är det viktigt att det sker utan möjlighet till identifiering. Hur kul är det för "Slösiga Stina" att läsa om sin katastrofala ekonomi i min blogg och samtidigt veta att alla som känner mig kan lista ut vem jag syftar på? Min man är den enda som i nuläget känner till bloggen och han orkade läsa ungefär tre inlägg innan han tappade intresset. Inte så konstigt kanske med tanke på att det är honom jag ventilerar alla mina sparplaner med varje dag.
Med detta sagt, inredaren känner inte till bloggen.
Inte för att hon skulle ha något att anmärka på utifrån hur hon omnämns men samma regler gäller för alla. Vi är för övrigt fundamentalt olika. Jag är sparsam och håller hårt i mina pengar medan hon shoppar och äter ute hela tiden. Hennes företag går bra och ger vinst så hon har därför möjlighet att låta kulorna rulla. Hon är inte på något sätt oansvarig för att hon valt att inte spara varenda krona men så har hon också sin hobby som jobb och möjligheten att styra när och hur mycket hon ska jobba.
Så det handlar inte om att hänga ut andra utan snarare om att skydda dem och samtidigt ha tillgång till användbara måttstockar för privatekonomi. Jag har trots allt valt en alternativ livsstil och vill inte skylta med den i onödan. Jag har tappat räkningen på alla gånger jag suttit i sällskap med någon som säger - snålhet är det värsta jag vet! och sedan rabblar upp exempel som enligt mig handlar om smart sparsamhet och inte snålhet. Och man orkar inte ta diskussionen om det en gång till med ytterligare en person. Man orkar inte förklara och försvara.
Tack för inlägget! Jag förstår absolut hur du tänker och om jag hade haft en sparblogg hade jag gjort precis som du med anonymiteten.
SvaraRaderaJag tycker ändå att ämnet är väldigt intressant, särskilt det du skriver om personer som hatar snålhet. Jag försöker spara pengar men det är få, om någon, som skulle beskriva mig som snål. Vad med att ta med egna påsar till affären är det de ogillar? Att de inte själva gör det eftersom de förstår att det är en väldigt smart grej ur såväl en ekonomisk som ekologisk synvinkel?
Hur som helst, tack för inlägget! :)
/A
Tack själv, jag tycker att ämnet är väldigt intressant och välkomnar förslag på saker att skriva om. En stor anledning till bloggen är just att jag älskar att prata om hur folk tycker, tänker och pratar kring pengar. Det är SÅ intressant och ett SÅ laddat ämne.
RaderaJag kan, som de flesta andra, vara känslig för vad folk tycker och tänker men en del saker har jag verkligen lärt mig strunta fullständigt i. Det är bara roligt att kunna jämföra sig med "slösare".
Och du har helt rätt i att jag tror att det många gånger kan vara en lite öm tå, att andra blir medvetna om sin egen oförmåga att hålla i pengar. Eller så förstår de helt enkelt inte eftersom de utgår från sin egen situation där pengar rinner mellan fingrarna och då gör ett par påsar hit eller dit naturligtvis ingen större skillnad på ekonomin. De kan inte ta in hela bilden, att man förändrat ALLT i sin privatekonomi.
Jag har också en blogg om spara och gratis, nouw.com/livetsguldkant. Jag har också valt att vara anonym av samma själ som du. Sen förstår jag inte varför snålhet är fult. Sparsamhet är en dygd hette det förr i tiden.......nu är det tvärtom.
SvaraRaderaDärför att snålhet förknippas med girighet och någon som roffar åt sig och snyltar på andra. Vilket inte alls är samma sak som sparsamhet men folk fattar verkligen inte skillnaden utan fortsätter tjata om att det är "snålt att ta med påse till affären". På vilket sätt är det snålt? Vem drabbas av det? Stormarknaden som omsätter miljoner varje månad och som vill att jag går runt som reklampelare med deras kassar?
RaderaVidare verkar sparsamhet också ha blivit något fult nuförtiden, det har du alldeles rätt i. Som tur är struntar jag i vad folk tycker :)
Sparsamhet behöver inte innebära snålhet. En snål människa är någon som aldrig vill ge, glädja någon annan med en present eller att bjuda på något. Mina sparsamma grannar som är fattigpensionärer, slösar inget, men kan alltid bjuda på en kopp kaffe med tilltugg, erbjuder sig alltid att betala om de får hjälp.Jag tar inte emot några pengar, de räcker med att de beter sig schysst. Jag har haft andra i min närhet som har slösat, med sina bra löner (haft mycket mer inkomst än jag), och sen har en tendens att snylta samtidigt som de anklagar andra för snålhet som en slags utpressningsmetod, för att få som de vill. De är värst med sitt gränslösa beteende. Folk som har tillräckligt med pengar men som inte kan hålla i dem, utan de räknar kallt med att åka snålsjuss på andra.
SvaraRaderaDU ser en skillnad mellan sparsam och snål och JAG ser en skillnad mellan sparsam och snål men jag möter massor av människor som inte ser den skillnaden.
RaderaJag förknippar snålhet med girighet och ovilja att bjuda eller dela med sig. Snåla människor är ofta bra på att roffa åt sig och sko sig på bekostnad av andra men vill aldrig själva bidra med något. Som du själv skriver, de snyltar gärna på andra.
En eloge till dig som inte tar betalt av dina grannar! Vad glad jag blir när jag läser att du hjälper dem utan tanke på egen vinning. Är det några man vill hjälpa och skämma bort så är det de som har det sämre ställt. Särskilt pensionärer som oftast har små marginaler och inga möjligheter att påverka sin situation (inte på samma sätt som unga, starka och arbetsföra människor).
Ja, jag förstår också dina motiv till att vara anonym och tycker inte det är ett problem att du är det, även om man liksom bli lite nyfiken på personen bakom ändå :)
SvaraRaderaSjälv har jag ju också valt att vara anonym, fast det är några fler än bara en som vet om min blogg, läser den och vet vem jag är.
Jag skriver inte riktigt lika mycket om andras ekonomiska förehavanden (tror jag - kanske får gå tillbaka och läsa, för att påminna om vad jag skrivit tidigare... Vet att min svåger varit på tapeten i alla fall...) så jag behöver kanske inte vara anonym för andras skull.
Eller jo, kanske för min dotter förstås. Speciellt nu när hon blivit tonåring och börjat tycka saker kan vara pinsamma... :)
Sen känner jag ibland att min anonymitet hindrar min i skrivandet, då jag får utesluta vissa bitar som annars skulle kunna få fler att förstå vem jag är...
Samtidigt, hade jag inte varit anonym så hade jag säkert censurerat vissa bitar istället, som jag nu, som anonym, delar med mig av.
För mig är det också så att det är ett ganska udda liv jag delar med mig av här, så skulle någon som känner mig hyfsat väl hitta hit så skulle de ganska snart förstå att det är jag som är bakom bloggen :)
Nåja, återstår att se om jag fortsätter vara anonym.
Eller om jag alls fortsätter blogga.
Men...du tänker väl inte sluta blogga? Det vore så tråkigt, jag skulle sakna dina inlägg och din lite-udda-på-ett-superintressat-och-inspirerande-sätt-livsstil.
RaderaDet intressant är att du skriver att anonymiteten ibland hindrar dig i ditt skrivande, eftersom jag upplever det motsatta. Om människor i mitt liv kände till bloggen skulle jag uppleva det som hämmande och begränsande. Jag skulle fundera alldeles för mycket på hur jag framstår och vad de ska tycka.
Några nygamla sparknep :) http://www.apartmenttherapy.com/choose-a-challenge-5-ways-to-trick-yourself-into-saving-money-231155?utm_source=facebook&utm_medium=social&utm_campaign=managed
SvaraRaderaTackar, sparknep är alltid välkomna!
Radera