fredag 23 januari 2015

När barnbidrag blir sparbidrag

Det blev lite ändringar i schemat, middagsbjudningen är framflyttad till imorgon. Inte mig emot, jag är definitivt piggare en lördagskväll än en fredagskväll. 

Att spara barnbidraget brukar vara ett hett ämne och kan väcka många känslor, särskilt bland dem som tycker att det bör vara behovsprövat. Jag ska inte gå in på just det men helt kortfattat kan jag säga att jag anser att man kan göra hur man vill med barnbidraget så länge pengarna verkligen kommer barnet till godo. Barnbidraget hamnar ju i familjens allmänna inkomstflöde och om jag sedan sparar just de pengarna eller från någon annan inkomstkälla känns oväsentligt. Enligt mitt sätt att se det är det hushållens sparande som är intressant och inte varifrån pengarna kommer.  

Om detta kan man säkert tvista men jag tänkte förklara hur jag menar genom att bjuda på en liten anekdot på ämnet.

När jag fick mitt första barn var jag ängslig och mån om att göra allt rätt. Så där som förstagångsföräldrar ofta är. Naturligtvis öppnade jag ett sparkonto år ungen redan när vi låg på BB. Jag ville ju kunna ge honom den bästa framtiden. Ungefär samtidigt fick en kompis sitt andra barn. Hennes sambo drog in stora summor pengar varje månad och de hade mycket bättre ekonomi än mig. Trots detta var jag ändå på henne om att hon "måste" spara till barnet. Jag hade då precis börjat spara barnbidraget på babyns nyöppnade konto och kunde inte förstå varför de inte sparade till sitt barn. När jag tog upp det för andra gången så försvann hennes sambo bort till datorn i ett par minuter, kom tillbaka och sade - Sådärja, nu har jag öppnat ett sparkonto åt lille Pelle och satt in 200 000 kr. Haha, rätt åt mig. Pinsamt minne men idag kan jag skylla det på gröt i skallen. 

Hur som helst har jag dragit lärdom av detta och väljer alltså att se till hushållets totala sparande istället för att haka upp mig på själva barnbidraget. 

Men bidraget är onekligen en summa som är lätt att spara för den som kan avvara den. Särskilt i vårt fall eftersom den dessutom dimper in på en separat bank och automatiskt hamnar utanför det vanliga kassaflödet. När jag fick mitt första barn låg barnbidraget på 950 kr i månaden. Idag ligger bidraget på 1050 kr. Om vi hade sparat varenda utbetalat barnbidrag så skulle vi i dagsläget ha fått ihop cirka 300 000 kr. Med en enkel överslagsräkning skulle jag gissa att det diffar på ungefär 50 000 kr som vi förbrukat genom åren. Det är svårt att säga, jag har lagt äggen i olika korgar även när det gäller barnens pengar och det skulle innebära en ansträngning att söka upp och summera ihop de olika sparposterna. Det är inte det viktiga här utan det är slutbeloppet.

Att spara cirka 1000 kr i månaden blir nämligen MYCKET pengar över lång tid.

Och den största anledningen till att vi valt att spara till barnen är att vi inte vet hur vår ekonomiska situation kommer att se ut i framtiden och allt sparande ger trygghet i vardagen. Något jag däremot har svårt för är när barnbidraget görs till en prestigefråga. Det är SÅ FINT att spara barnbidraget och skamlöst skryter folk om att de sparat hela barnbidraget varje månad. Om ni inte förstår min poäng här så kan ni hoppa upp i texten och läsa anekdoten om Pelle en gång till. Och att lyckas spara barnbidraget säger faktiskt ingenting om eventuella brister i hur ekonomin sköts i övrigt. Förmodligen kan man väl hitta en och annan som snudd på kvalar in till Lyxfällan men som minsann "sparat barnbidraget".




9 kommentarer:

  1. Ja du, det är inte lätt att veta hur andra familjers ekonomi ser ut. Det är inte alltid det är som det ser ut på ytan. I mitt "förra" liv med en stor försörjningsbörda att mäkta med fanns inget annat val än att använda barnbidragen till familjens försörjning. Det sparades till varje barn ändå, men inte alls hela barnbidraget. Idag är jag glad att det inte sparades mer.... med tanke på hur de hanterade pengarna när de blev 18. Mitt råd till föräldrar är spara gärna till era barn, men inte i deras namn. Då kan ni själva avgöra när de är mogna att ta ansvar för sparpengarna. Av mina fyra hulliga...änglabarn var nog endast en det vid 18 års åldern. De övriga tre i en stigande skala från dåligt, värre till katastrof. Måste blivit något fel i uppfostran...... De har blivit bättre med åren, men det hade varit mycket roligare att kunna ge dem de pengar de rumlade upp vid 18, senare i livet när de gjort nytta inte bara som kung för en dag. Så sparar ni i barnens namn, se till att de får lite pengavett och tvinga dem göra en budget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Neeej, jag har inga planer alls på att ge barnen tillgång till pengarna när de fyller 18 år. De har inga sparkonton i eget namn utan det står på oss vuxna så att vi kan ha kontroll över pengarna. Det är ju trots allt vi som har sparat ihop dem! Tanken är att vi ska kunna portionera ut dem på något vi anser vettigt. T ex körkort eller kontantinsats till första lägenhetsköpet.

      Och inte är det konstigt om man behöver eller vill använda barnbidraget till familjens försörjning, det är väl ändå själva grundtanken med bidraget?!

      Radera
  2. Vi sparar större delen av bidraget, ett par hundralappar går in på vårt ICAkort. Barnen får en del pengar både i födelsedagspresent och julklapp av släktingar och de sätter vi in på samma konto. Ska det göras större inköp till barnen tar vi därför pengar därifrån men eftersom barnens mor heter Snålmor är de där större inköpen ganska sällsynta. Det är eg sportutrustning som kostar pengar, vår dotter åker skidor och tävlar på en än så länge låg nivå men tex kostar ett par nya pjäxor runt en tusenlapp. Tanken är att det yngre barnet ska kunna använda sakerna senare.

    Den långsiktiga planen med sparandet är att kunna betala för deras körkort. Där vi bor bör man ha körkort och jag vet hur galet jobbigt det är att vara ensamt ansvarig för att ordna fram pengar till det. Jag fick själv jobba ihop varenda krona vilket var ganska tungt och stressande när man samtidigt gick gymnasiet.

    Jag tycker absolut att man ska försöka spara pengar till sina barn eftersom jag också vet hur tungt det är att börja sitt unga vuxenliv utan en endaste spänn eller någon som helst möjlighet till back up hemifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt, och det är ännu tyngre att börja sitt unga vuxenliv i dagens Sverige. När jag flyttade hemifrån kryllade det åtminstone av lediga bostäder till en rimlig kostnad...

      För övrigt har vi valt att göra ungefär likadant. Någon gång då och då har vi tagit från "barnbidragskontot" för att göra större inköp, t ex nya cyklar m.m.
      Barnens mormor har regelbundet satt in en slant vid jul och födelsedagar och dessa pengar tänker vi använda till att betala körkorten.

      Jag har aldrig tänkt ge barnen dessa pengar som just pengar utan planerar istället att kliva in och finansiera saker som jag anser viktiga. Nöjespengar kan de få jobba ihop själva :)

      Radera
    2. Mycket klokt tänkt! Vår stora flicka vill väldigt gärna börja köra folkrace precis som sin pappa när hon blir tillräckligt gammal. För att finansiera detta plockar hon tomburkar, framförallt när de är på tävlingar där många dricker läsk men inte orkar ta rätt på burkarna. Vi har aldrig sagt att hon ska betala själv för vare sig bil eller utrustning utan det är hon själv som tänker att det kostar pengar att köra och därför börjar spara redan nu. Från början tänkte jag att ja ja, det går snart över men efter två somrar har hon faktiskt plockat ihop mellan 4000-5000 kronor! De pengarna är på samma konto som det övriga men jag tänker att när hon blir så stor att hon kan ha ett eget sparkonto ska få föra över det hon tjänat ihop och bestämma själv.

      Håller absolut med om nöjespengar för övrigt, jag tycker det är väldigt bra att man lär sig att roliga saker kostar pengar och prioriteringar. Jag är lärare och träffar en del ruskigt bortskämda tonåringar som inte tycker att det är värt att jobba. Sjukt jobbigt och dålig lön, nej tack. Då är det bättre att vara sur och otrevlig hemma så att man får det man vill. Men snälla nån. Jag brukar tala om att de ska vara väldigt glada och tacksamma över att de inte är mina barn, då skulle deras sammanlagda nöjeskonto vara inte en endaste spänn.

      Radera
  3. Jag sparar lite till barnen i deras namn och så sparar jag i mitt namn som jag tänker att jag kan använda till att hjälpa dem med vid körkort och flytt. Jag tänker att deras sparande ska vara en liten spargrund som jag hoppas att de ska vilja bygga vidare på själva som vuxna.
    Samtidigt så tänker jag att om de skulle få för sig att festa eller resa upp allt så är det inte hela världen, eftersom jag har det mesta sparat i mitt namn.
    jag försöker lära dem om sparande och pengars värde och än så länge är de mycket förståndiga, men man vet ju aldrig/Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var ett väldigt förståndigt barn men spårade ur fullständigt mellan 18-20. Just sayin'...

      Jag tycker att du tänker klokt, körkort och flytt är ju två svåra och dyra utgiftsposter för den som är ung och ska börja stå på egna ben. Själv sparar jag ingenting i deras namn eftersom jag utgår från hur jag själv var i den åldern. Jag festade upp hela min flyttkassa genom att åka på två partyresor till italienska rivieran. Inte mitt stoltaste ögonblick, haha.

      Radera
  4. Mina föräldrar har sparat ihop en summa pengar till mig som nu ligger och frodas (visserligen på ett fondkonto med rätt hög avgift men ska försöka ändra på det). Det är inte en summa i storleksordningen "köpa lägenhet" men en summa som ändå ger en skjuts. Det som mina föräldrar gjort bäst är att ha ett ekonomiskt tänk och jag vet att skulle det krisa i mitt liv eller min ekonomi någon gång så vet jag att de har tillräckligt bra ekonomi själva att hjälpa mig. Jag har bekanta med liknande ekonomi som mig själv men med föräldrar som lever på lön-till-lön och det påverkar dem ganska mycket. Jag tror att får man en svindlande summa att köpa lägenhet för redan vid första flytta hemifrån-tillfället garanterar det inte på något sätt att det går bra med ekonomin framöver men vet man att man har ansvar för sin egen ekonomi men med säkerheten att om det skiter sig totalt eller om ex en borgensman behövs så finns föräldrarna där, så tycker iallafall jag att det ger en bättre start i livet.
    Mvh, en som skriver baserat enbart på sin egen erfarenhet såklart ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att dina föräldrar sparade ihop pengar till dig!
      Dessutom tror jag att det får barnen att bli mer ekonomiska än om de växer upp med vuxna som lever från lön till lön.

      Jag tänker nog inte så mycket på att ungarna ska curlas genom att köpa en lägenhet när de ska flytta hemifrån (särskilt inte med tanke på vad det skulle kosta i storstadsregionerna) utan mer på att hjälpa till med kontantinsatsen. Bolånetak och amorteringskrav gör det ännu svårare att köpa en bostad och det kan vara svårt för dem att spara ihop till kontantinsatsen.

      Radera