lördag 3 januari 2015

Köpstopp OCH snusstopp

Mitt förra blogginlägg var nummer 200. 
Wow, det hade kunnat uppmärksammas med ett rungande HURRA HURRA om det inte vore för att jag var totalt världsfrånvänd och mådde apa när jag skrev det. Det tog mig två timmar att skriva de få raderna och lyckas läsa igenom dem efteråt. Nu känner jag mig redo att berätta varför. För fyra dagar sedan slutade jag snusa och jag känner mig fortfarande som en kallsvettig narkoman på rehab. Jättefräscht sätt att starta nya året på, och nyårsafton blev väl sådär halvkul för alla inblandade. Humöret åker jojo och jag har en tendens att vara rätt ocharmig emellanåt. Men det är ju bara tillfälligt och de kommer att tacka mig sedan, när de inser att detta gör oss lite rikare i längden.

Snusstoppet var ett spontant infall och ingenting jag hade planerat även om tanken legat där och gnagt ett bra tag. Det som stört mig är att jag kämpat så hårt för att dra ner på alla utgifter samtidigt som jag slängt ut pengar på...SNUS?! 

Tyvärr, den hedersamma utmärkelsen Årets Sparmedalj 2014 gick inte till Snålcoachen. Juryns motivering: För snål för att betala 2 kr för en plastpåse på mataffären men det går kanonbra att vid samma köptillfälle betala 26 kr för en dosa snus. Diskvalificerad. En brödrost framstår som mer intelligent.

Jag har snusat i ungefär 15 år men gjort flera längre uppehåll, både när jag skaffat barn och när jag bott utomlands. Nu är det många år sedan men jag har inget minne av att det var någon större grej att lägga bort snuset då. Jag har alltid bara använt portionssnus och var så diskret att min egen mamma inte ens känner till mitt snusande efter alla dessa år. Eftersom jag inte har problem att hoppa över det där stoppa-in-en-påssnus-momentet emellanåt när nöden kräver så ansåg jag mig inte heller vara särskilt beroende. Alltid lika roligt att vi tror att vi har kontroll över vårt handlande. De flesta av oss lever i livslögner och jag är givetvis inget undantag. Samtidigt som jag tyckte att jag hade kontroll så lade jag märke till att jag ökade snusandet för att toleransen höjts och kroppen krävde mer nikotin. Vilket i sin tur naturligtvis leder till ökade kostnader. Prognosen pekade inte på någon minskning av snusandet, snarare tvärtom.

Jag är helt enkelt less på att behöva betala för snus samtidigt som jag vill spara mer pengar. Därför bestämde jag mig och gick cold turkey. Ingen nedtrappning och inga nikotinhjälpmedel. Inget daltande med mig själv. Istället är det face the pain som gäller. 

Första dagen ville jag bara dö. Detta sagt av någon som förnekat att hon skulle vara beroende, haha. Jag drabbades av rätt kraftiga abstinensbesvär, ungefär samma symptom som influensa. Vidrigt, men man får ju skylla sig själv. Andra dagen kändes det svårare, jag mådde inte riktigt lika dåligt så suget blev mer påtagligt och viljan måste hela tiden vinna över begäret. Tredje och fjärde dagen kom suget i intervaller och värst är det efter måltider, särskilt under eftermiddag och kväll. 

Jag försöker köpslå med självdisciplinen och vill gärna övertala mig själv att börja igen. Att det kanske var förhastat, trots allt. Nedtrappning fungerar nog bättre, trots allt. För att inte tala om favoriten: det är inte så dyrt. 700-800 kr i månaden är överkomligt för någon som inte slösar pengar på något annat. Jag har råd! 

Och då ska vi komma ihåg att jag bara är inne i första fasen än så länge, nikotinabstinens. Sedan kommer nästa fas, psykologisk abstinens och den är tydligen mycket svårare att bemästra. Jag har ingen aning om jag kommer att orka hålla ut hela vägen men jag ger det ett försök. 

Till alla som aldrig snusat - ett varmt grattis på er! Och vad ni än gör, börja aldrig.


23 kommentarer:

  1. Har sett snusstopp från "andra" sidan när min man slutade, av snålhet Han sa inte till mig att han slutat men det märktes på hans humör...Han tränade som en galning - som något substitut tror jag. Det funkade, han har inte snuset på säkert 15 år.
    Håll ut, tänk på besparingen både i hälsa och pengar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del av oss nikotinister berättar ogärna för andra att vi planerar att sluta eftersom vi inte orkar med omgivningens "hjälp" och kommentarer. Dessutom vill man inte berätta för alla om man misslyckas.

      Du skrev att din man slutade av snålhet men jag kan tycka att det är toppen oavsett vilken anledning man har. Just idag avskyr jag nämligen tobaksindustrin som är så äckelnöjda över att de tjänar miljarder varje år genom att lyckas få människor så in i helskotta beroende av deras produkter. Jag vill inte ge dem mer pengar!!

      ...men det där träningssuget du nämnde. När ungefär kommer det? :)

      Radera
  2. Jag ska också sluta snusa när mitt "lager" är slut... det räcker nog ett par veckor till. Har också slutat upprepade gånger tidigare och inte snusat på ett par år, men sen gjort misstaget att ta en snus och sen är cirkusen igång igen. Man börjar snylta på kollegors snusdosor och sen är det kört. Så nästa gång jag slutar så blir det med den kunskapen i ryggen.. för mig funkar det inte att "bara ta en", då är det redan försent.

    Sist jag slutade snusa och höll upp i lite drygt ett år så tyckte jag helt klart att de 3-4 första nätterna var värst, vaknade kallsvettig och frös och var stekhet om vartannat. På dagarna tyckte jag inte det var så farligt så länge som man höll sig sysselsatt med något. Träning som sagt gjorde susen för mig, det tog bort suget nästan helt.

    Jag lägger bara cirka 200 i månaden på snus men tycker ändå att det är för mycket.

    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Är det jag eller snuset som förändrats genom åren? Jag har slutat tidigare och varit utan nikotin i långa perioder men jag minns det som helt odramatiskt och jag levde på som vanligt. Jag kände säkert av nikotinbegäret och har förträngt lidandet till en viss del men jag minns tydligt och klart att jag INTE "låg sjuk" i två dagar. Den här gången var det mycket tuffare att ta sig igenom första dagarna och jag känner igen mig i vad du beskriver. Jag har drömt märkliga mardrömmar också...hu.

      På ett sätt önskar jag att jag slapp sluta, jag gillar verkligen snuttefilts-känslan som kommer med snuset. Jag hörde någonstans att sluta röka/snusa är som att skiljas från en av sina allra bästa vänner och hur sjukt det än må låta för den som aldrig nyttjat nikotin så ligger det något i det.

      Glöm inte att blogga om ditt snusstopp när lagret tagit slut. Ser fram emot det :)

      Radera
  3. Bra där! Känner igen mig från när jag slutade röka för tolv år sedan. Från att ha varit en vanerökare (= nikotinist av värsta sorten) i många många år, med ett flertal enstaka rökstopp som alla resulterade i återupptaget missbruk efter ett tag, satt jag en dag under köksfläkten med cigaretten och...bara fick nog. Bestämde mig för att sluta i samband med min 44:e födelsedag som skulle infalla tre dagar senare. Och gjorde det. Jag minns tre dagar i total dimma - koncentrationssvårigheter är bara förnamnet - och sedan var jag igenom. Jag har aldrig varit röksugen sedan dess. Jag tror att jag helt enkelt hade rökt färdigt. I början sparade jag pengarna jag brukat lägga på cigaretter (ett paket om dagen, på den tiden tror jag att de kostade runt 40 kr/paket) och kunde köpa mig både ett fint dragspel och en pälskappa efter en tid. Kappan går fortfarande under namnet "slutaröka-kappan", och dragspelet har jag också kvar. Men några pengar lägger jag inte undan längre (borde kanske börja med det?). Det som jag fortfarande ibland funderar över är hur jag prioriterade - varför jag som ensamstående tvåbarnsmamma med absolut inga marginaler ändå valde att under många år lägga tusentals kronor på cigaretter. Tänk vad mycket roligt och bra jag och barnen kunde ha gjort för de pengarna! Jag brukar inte gå omkring och älta det som varit, men är det något jag ångrar i mitt liv så är det att jag började röka. Och något av det bästa jag gjort är att sluta. Så grattis till snusstoppet! Håll ut, det blir lättare.

    Tack för en fantastiskt bra och rolig blogg - har alldeles nyligen hittat hit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna,

      välkommen och tack för dina fina ord om bloggen. Det värmde i hjärtat!
      Och jaaa, jag tror att det är precis som du uttrycker det, man måste helt enkelt ha rökt/snusat färdigt. Jag inser att det ligger så mycket i de orden och det finns inte motivation att sluta om vi inte känner oss klara. Man måste känns sig redo att släppa taget och är man inte det så kommer man att ge upp.

      Det glädjer mig att du inte ältar det som varit när du rökte under en period med knappa marginaler. Varför straffa sig med onödig ångest över det som inte går att göra ogjort? Det är så lätt att ha åsikter och jag är den första att erkänna att även jag skakar på huvudet över t ex hur de i programmet Lyxfällen oftast visar sig vara storrökare som glufsar i sig alldeles för mycket skräpmat samtidigt som de gråter ut att ekonomin inte går ihop. Trots att jag VET exakt hur nikotin fungerar och att det hjälper "för stunden" när man känner stress över vad-det-än-är i livet. Har man det tufft - oavsett anledning - så är det klart att det blir ännu svårare att bryta ett nikotinberoende.

      Jag funderar stark på att öppna ett extra konto där jag månadsvis ska sätta över det belopp som jag annars hade köpt snus för. I alla fall under 2015. För att göra det mer verkligt och för att hålla motivationen uppe. Tveksamt dock om det blir någon slutasnusa-kappa för pengarna, även om tanken är frestande...

      Radera
  4. Jag tror du blir klokare för vart år som går. Bra beslut, håll ut och lycka till nu!
    Själv slutade jag snusa helt omedvetet när jag höll på att bygga mitt hus. Eller egentligen när själva byggandet var klart och allt tapetserande, målande och listning tog vid..... som om ingenting hade jag inte hunnit snusa eller ens tänkt på snus på sju-åtta dagar. Så då slängde jag det snus som fans kvar. Så sluta snusa gick väldigt lätt, bygg ett hus! Då är det är mycket värre med denna envisa förkylning som envetet håller sig kvar. ja ja jag är man.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det är tur att du började med några snälla och uppmuntrande rader. En fånig förkylning är nämligen INTE alls jämförbar med lidandet som kommer av nikotinabstinens ;) Synd att kommunen inte har någon ledig mark där jag kan bygga ett hus...

      Istället måste jag gå till jobbet och vara trevlig mot en hel massa människor. Detta oroar mig verkligen och jag har ingen aning om huruvida jag kommer att klara det. Redan på tisdag kanske de tvingar in snus i min mun för att de inte orkar med mig längre...vi får se.

      Radera
  5. Nu eller aldrig. 1000 kr extra i månaden som pensionär. Inget lull lull. Inte en krona mer till snusbolaget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra pepp! Tack, LOVE IT!

      Det får bli veckans mantra: Inte en krona mer till snusbolaget. De tjänar miljarder, jag bidrog till det och vem var vinnare - förlorare...JUST DET!

      Radera
  6. Jättebra ju, inte för att jag har haft pekpinnar tidigare men det är ju faktiskt jättebra.
    Snus som dessutom blir dyrare.
    Jag kan tänka mig att det är svårare under vissa delar av dagen, då man kanske har en mer vana att ta snus?!

    Hihi... ja man får en del konstiga förslag från sig själv... när det är jobbigt hittar hjärnan på alla möjliga förslag... SE UPP, den är klurig och listig! :)

    Men du... lycka till och heja heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Snuset har hela tiden varit mitt guilty pleasure. Så skamligt att ha köpstopp men köpa snus. Och du har helt rätt i att det är svårare under vissa tider på dagen.
      På morgonen, efter måltider och på kvällarna efter 18. Då kommer det riktiga "attacker" och det är då karaktären och viljan testas. Det var nära ögat några gånger de första 1-2 dagarna men nu känner jag mig tuffare och kan ignorera den där lilla missbrukaren i mig som försöker få mig att trilla dit igen.

      Jag har valt att inte kasta något snus utan det ligger ett par dosor här och där. I handväskan. I kylen. I hallen. Det fungerar för mig, att jag väljer att avstå och gör ett aktivt val. Om jag hade börjat med att kasta allt snus finns det en risk att jag hade gjort personbästa ner till kiosken redan första kvällen. Det är en utmaning i sig när man tänker "men vad onödigt att dessa går till spillo, bäst att snusa upp dem först och sluta sedan. Det är mer ekonomiskt!" Haha. Nej.

      Tack för pepp! Vågar knappast misslyckas nu när snusstoppet är offentligt på bloggen :)

      Radera
  7. Hej Hallå!

    Jag hade det också så där superjobbigt när jag fick mitt infall för ett gäng år sedan och spontant la ner snuset en vintermorgon.

    Det jag tyckte funkade bäst var att utsätta munnen för skarp mint i form av starka halstabletter, staaaarkt munskölj och nästan hårdhänt tandborstande. Om (när) det började surra och nästan pulsera i hela kroppen gick jag och borstade tänderna noooga och länge å där emellan knaprade jag Vicks Blå och Fishermans Friend Original.
    När det gått uppåt tre veckor från slutdatum räckte det med att jag hade Fishermans Friend med mej överallt å petade i mej mellan varven ett kort tag till.

    Nu, flera år senare kan jag inte ens begripa att jag en gång varit en sådan nikotinslav. Jag sov med snus varje natt... Med det stooora kontrollbehov jag har blev jag efteråt riktigt chockad över hur jag hade kunnat låta något annat styra mitt liv så mycket som tobaken gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du körde med halstabletter och jag häller i mig kaffe på dagarna. Får lite sur mage av det men det är det värt.
      En annan sak som hjälper bra när suget slår till är att byta aktivitet. Jag går ut med hunden, dammsuger, tar en dusch eller försöker koncentrera mig på något annat. Vad som helst, bara inte sitta kvar och känna efter exakt hur sugen jag faktiskt är.

      Jag har också kontrollbehov och undrar om det kanske är vi som har det som lätt blir beroende av t ex tobak, socker eller kaffe? Ja, att kontrollbehovet faktiskt kan ge motsatt effekt.

      Däremot har jag aldrig sovit med snus?! Fascinerande. Jag skulle vara orolig över att råka dregla ut den på kudden under natten eller, ännu värre, svälja den...

      Radera
  8. Jättebra gjort, själv slutade jag 2013 och även om det var jobbigt var det SÅ värt det! Kämpa på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Ja, det är SÅ värt det men det är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ GOOOOOOOTT att snusa också!

      Oj, som du ser råkade jag skriva detta mitt i ett snussugsskov :/
      ...jag kämpar på!

      Radera
  9. Hmmm... Jag trodde väl det var nåt!
    "årets första dag är alltid seg, trots att jag tog sovmorgon"
    Jag tänkte opponera mig där, i ditt förra inlägg, men telefonen ville inte... Och så kommer detta inlägg och förklarar en hel del! (inte om min telefon då, utan om ditt mående ;)
    Jag önskar dig all lycka i detta sluta-projekt!!
    Själv ska jag bli färdig med sockerätandet och sedan sluta...
    (har trott flera gånger förut att jag varit färdig med sockret, men icke) ...och ja, jag hör till skaran kontrollfreak (jobbar på det med och har kommit en bra bit på väg)
    Japp, lycka till!
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ser man på Sherlock :)
      Men årets första dag ÄR alltid seg, kanske just för att man tar sovmorgon...

      Sockerberoende är nog också ett tufft beroende. Jag tänker inte ens ge mig på att försöka utesluta choklad ur mitt liv. Då kommer jag att bryta ihop fullständigt. (Hm, kanske ska införa ett Godisstopp år 2016...?).

      Tänk att vi låser fast oss i alla dessa beroendeformer. Så korkat. Och som kontrollfreak kommer ju problemet först när man vill lägga av. Innan dess hade jag jättebra kontroll över när, hur och var jag ville använda mitt snus...

      Kram och lycka till med sockret.

      Radera
  10. Huvudet på spiken!
    Det var sovmorgonen jag faktiskt till och med hade skrivit en kommentar om, men inte lyckats posta. :)
    Tycker man mest blir slö och slapp av sovmorgnar! I alla fall funkar jag så!

    SvaraRadera
  11. Lycka till snusslutandet! Håll ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är bara min envishet som hindrar mig från att strunta i snusstoppet och peta in en efterlängtad liten snuspåse under läppen.

      Radera
  12. Imponerad av dig och mycket intressant läsning. Slutade också snusa för 4 veckor sedan precis av samma anledningar som du. Varför spara in på allt och fortfarande snusa, absurt. Från att ha levt över 30 år av mitt liv som slösa så sparar jag numer runt 40 procent av min mediokra lön.. /Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är när man slås av hur ruggigt kontraproduktivt det är som det blir lättare att hitta motivation att sluta snusa.

      Tack Jonas men du är ju minst lika imponerande som som själv slutat snusa! För att inte tala om att du lyckas spara 40% av din lön! Du borde blogga :)

      Radera