tisdag 22 augusti 2017

Tillbaka till verkligheten

Jahapp - där tog den slut. Sommaren. Nu har vi varit hemma i lite mer än en vecka. Som vanligt känner man sig trångbodd i början och det är en stor omställning tillbaka till verkligheten. Lite ensamt blev det också. De fyra sista dagarna i lånehuset hade vi hand om värdfamiljens två yngsta ungdomar som kom hem tidigare för att umgås med oss. Det var härligt när huset levde upp med mycket liv och rörelse, prat och skratt.

Det är en del att packa upp när man kommer hem från semestern. Och lite att göra inför skolstart, så det tänkte jag ta upp nu. Framför allt det här med barns kläder. Jag upplever nämligen att mina barn alltid haft lite kläder i förhållande till andra barn. Inte så att det sticker ut, naturligtvis. De kanske har ungefär lika många ombyten som en person som håller sig till sina favoriter men de har definitivt mindre som ligger i garderoberna. Våra begränsade förvaringsmöjligheter gör att vi rensar regelbundet och inte köper mer än nödvändigt. Så var det redan på den tiden jag fortfarande var en Slösa. Jag orkade helt enkelt inte med stora drivor av barnkläder i olika storlekar liggandes. Hopplöst att försöka hålla ordning på vad som är urvuxet eller trasigt. 

Det brukar sällan vara minimalism i barngarderober. Det är bara att titta inom släkten där barnens kusiner drunknar i kläder och prylar. Och det med föräldrar som är väldigt ekonomiska och noggranna, men det hjälper inte. Deras hus svämmar över i alla fall. Och det här är naturligtvis inte unikt för dem utan tvärtom normalt för de flesta. Jag förstår att man behöver en extra uppsättning kläder på förskolan men det känns inte som om det handlar om dubbla uppsättningar av ytterkläder utan tre- och fyrdubbla.

Grovt  förenklat kan man säga att folk köper så oerhört mycket till sina barn och säger sedan att det är så dyrt att ha barn. Känns dubbelt. Naturligtvis är det dyrt med barn och vissa kostnader är svåra att komma ifrån men det mesta går faktiskt att påverka. Det blir så dyrt som man själv väljer att göra det. 

Jag är nyfiken på hur genomsnittliga utgifter för kläder för barn och ungdomar ser ut. Enligt Konsumentverkets beräkningar ligger kläder och skor på 500 kr/mån för åldersgrupp 11-14 år och 530 kr/mån för 15-17 år. Hygien har de beräknat till 180-220 kr/mån. Vi ligger lite under vad gäller kläder men ändå inte alltför långt ifrån om man räknar med träningskläder och träningsskor (det finns en separat post för fritid och lek så frågan är var man ska räkna in sportkläder). Man kan väl snarare fråga sig hur många som ligger i nivå med Konsumentverkets beräkningar? För vår del stämmer det nästan men inte hygien, där ligger vi långt under. Jag bunkrar när det är riktigt billigt och det hårvax sonen köper hos frisören är drygt och räcker länge. 

Tillbaka till mina barns kläder. Mina två barn är väldigt olika. Stora killen bryr sig inte särskilt mycket och har inga önskemål om märkeskläder, medan den yngre brodern har ett genuint klädintresse. Han går all in på sin preppystil och har full koll på alla märken. Han väljer allt med omsorg och det får han gärna göra eftersom det är upp till honom om han tycker det är värt att lägga pengarna på ett dyrt plagg istället för flera billiga. Det blir färre plagg i garderoben men han sköter om plaggen och de håller länge. I somras har han använt shorts och tröjor som vi köpte för två år sedan. Mjuka shorts med resår och snörning i midjan är riktigt bra köp kan jag säga så här i efterhand. Däremot har han vuxit ur sina jeans, som nu blivit både för korta och trånga i midjan. 

Så vi skulle köpa nya jeans till skolstarten. Jag tänkte två par, prisvärda från någon kedja. Han vill ha ett par, lite dyrare. Vi kom överens om en summa men ganska snabbt hittade han en jacka och ett par jeans han ville ha. Just den jackan var nedsatt till halva priset och tillsammans kostade båda plaggen mer än vi hade budgeterat. Han kunde alltså bara få en sak och det var jeans vi behövde. Det slutade med en kompromiss: han fick betala hälften själv. Det blev ett svårt beslut för honom, den lilla snåljåpen. Under de två senaste somrarna har han dragit in sammanlagt 8000 kr och fram tills ögonblicket i klädbutiken gjort av med 250 kr. Inte mer än rätt att han får betala lite själv. Det blev så jobbigt för honom att han bad att få fundera en halvtimme, haha. Till slut valde han jackan. Lite roligt ändå att det är det snålaste barnet som vill ha de dyraste sakerna...

Den äldre tonåringen behöver ett par jeans och har önskemål om ett par nya Vans. Skorna kostar 749 kr men han brukar kunna använda dem i ungefär ett års tid innan de blir utslitna. Allt som allt kan man säga att en månads barnbidrag täcker vad de behöver i klädväg inför hösten. Inte särskilt dyrt, med andra ord. Eller barnbidrag, det blir ju ett studiebidrag och ett barnbidrag numera men summan är densamma. 

Brukar ni kolla på Konsumentverkets beräkningar? 
Där finns en del att fundera över. T.ex att hushållskostnader är något högre om man bor i en storstad istället för i en mindre tätort. Jag som trodde att det var tvärtom, att konkurrensen är hårdast i storstäderna och att i mindre orter som kanske bara har Lasses Livs borde maten vara betydligt dyrare. En annan sak jag noterade var att en 61-åring beräknas ha samma kostnader för kläder, fritid och hygien som de i gruppen 18-30 år. För kvinnor skiljer det dock 20 kr i hygienposten vilket jag gissar avser mensskydd, som man inte längre behöver vid 61 års ålder. Nu kostar mensskydd i och för sig mer än 20 kr/mån men det var det jag spontant kunde komma på. 

Japp, jag gillar tabeller :) 






11 kommentarer:

  1. Jag blev nästan lite förbannad (...) senast jag och min man skulle ta ett banklån, och det just var konsumentverkets lista över vad ett hushåll kostar som låg till grund för hur bankmannen räknade ut vad vi behövde ha kvar av lönen efter att lånen var betalda. Vi klarade inte riktigt den gränsen, men nu var det en förnuftig bankman i det här fallet så vi fick vårt lån ändå. "Men jag begriper inte hur ni klarar er på så lite", var han ändå tvungen att kommentera... Fast jag ska inte sticka under stol med att våra barn kostade bra mycket mer i kläder och prylar än vad som gäller för den listan så länge de bodde hemma. Numera försörjer de sej själva, och då är det nästan hur lätt som helst för mej att snåla och spara på det mesta av hushållets kostnader. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan ju bli riktigt tokigt om man går efter Konsumentverkets beräkningar. Nu har jag inte kollat upp exakta siffror men kan tänka mig att jag kanske ligger under gränsen för existensminimum. Den stora skillnaden är att jag valt det frivilligt och har pengar på banken som kan lösa i princip vilken oförutsedd utgift som helst. Inte samma sak som att vara trängd i en sådan situation utan utvägar.

      Så på många sätt är siffrorna missvisande men man vill ju ändå hitta riktlinjer att jämföra med.

      Radera
  2. Har en 15-årig märkessnobb härhemma så det blir dyrt. Vi hade en deal att han skulle klara sig på barnbidraget och det gör han väl också, hjälpligt iallafall. Vinterkläder köper jag + sportkläder + allting annat som pengarna då såklart inte räcker till pga stort modeintresse... I sommar har han jobbat o varenda krona är redan inplanerad i olika outfits o hutlöst dyra sneakers. /Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle kunnat vara min son om det inte vore för den lilla detaljen att han ogärna gör av med sina egna pengar...

      Däremot är han duktig att hålla sig framme vid de stora reorna och jag skulle säga att de allra flesta märkesplagg vi köpt har varit nedsatta till 40-70%. Han behöver storlek extra small eller möjligen small och de hänger ofta kvar till sist på reorna (på herravdelningen för vuxna) så det går verkligen att fynda.

      Tillägg angående sneakers: min yngsta son älskar ju skor medan hans storebror tycker att det är bortslängda pengar. Han säger (citat) "Det är bokstavligen som att dra tusenlapparna i smutsen". Jag är benägen att hålla med, vi har inte riktigt klimat för svindyra skor.

      Radera
    2. Så sant det där med klimatet, så då får man istället köpa ohemult dyra sprayer och liknande produkter för att skorna ska hålla sig i bra skick och dessutom köpa x antal "beaters" (skor som man inte behöver vara rädd om) i form av Vans eller liknande som jag själv skulle tycka är såna som han skulle kunna nöja sig med in the first Place. Jaja.. /Lisa

      Radera
    3. Jag håller med dig Lisa och min äldsta son (och hans kompisar) har Vans och liknande skor som ligger i rimlig prisklass.

      Vi brukar tajma in riktigt bra erbjudanden som t ex när Stadium kör "Köp 3, betala för 2" och liknande. Då passar vi på och köper de skor som behövs både för privat bruk och idrotten i skolan.

      Vill man ha något utöver detta får man antingen avstå något annat eller lägga till födelsedags- eller julpengar från mor/farföräldrar.

      Radera
  3. Tycker nog konsumentverkets uträkningar kan vara helt uppåt väggarna ibland. Brukar oftast kunna hålla mig långt under vad gäller mat och annan konsumtion men absolut inte när det gäller barnens klädkonto. Den summan överstiger mina teens lätt. Framför allt vad gäller jeans, ytterkläder och träningskläder. För att inte tala om skor. Är det bara min tonårspojkes fötter som växer till båtstorlek :-)? Jag betalar allt som är basic och allt till deras sporter men vill de ha nåt speciellt får de betala det själva. Jag lägger hellre en större slant på kvalitet men absolut inte på märken. Det är dyrt med barn men jag vet att det är jag själv som gör det dyrt så...får skylla mig själv :-).
    Anne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Deras uträkningar är säkert uppåt väggarna men det är svårt att hitta riktlinjer någon annanstans. En tråd på Familjeliv känns ju inte heller som pålitlig statistik över hushållens utgifter...

      Som jag skrev till personen nedan har barnen blivit bortskämda genom åren av generösa släktingar (de var första barnbarnen på ena sidan och sådant kan resultera i en köpfest:)). Dessutom har äldsta sonen fått ärva en del fina plagg av en god väns son som legat storleken över honom. Framför allt en hel påse dyra jeans. Eftersom han ser upp till den här killen och hans klädstil var det aldrig något problem med att ta över kläderna.

      Radera
  4. Min dotters mormor och farmor köper så mycket kläder och skor åt henne att det snarare blir för mycket åt det hållet. Jag är naturligtvis väldigt tacksam men tycker inte man behöver så många par skor att vissa förblir oanvända...

    Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina barn har också haft turen att ha generösa släktingar som köpt fina kläder åt dem genom åren. Jag uppskattar det verkligen, däremot är det ju bra om barnen får vad de behöver och inte sådana mängder att det förblir oanvänt.

      Radera
  5. Jag köper för mycket kläder till mina barn. För mig är det viktigt att de har rena och hela och någorlunda moderna kläder även på förskolan (de är 4,5 och snart 2). Jag tar inte på dem kläder med fläckar eller hål eller plagg i fel storlek såvida de inte ska måla eller nåt annat smutsgöra. Jag hade själv inte så fina kläder när jag växte upp eftersom vi inte hade så mycket pengar, därför är det här med kläder viktigt för mig. Jag köper dock en hel del begagnat, på rea och missar sällan erbjudanden typ 20% på jeans eller 3 för 2.
    /Sara

    SvaraRadera