lördag 5 augusti 2017

Snart slut på grönbetet

Nu är det bara en vecka kvar i lånehuset och sedan går det lilla flyttlasset tillbaka hem igen. Det har gått otroligt fort och jag är inte alls beredd på en ny höst än. Just nu gäller det mest att hinna utnyttja och njuta medan det varar. Varje dag påminner jag mig om att jag snart sitter i en liten lägenhet igen. Precis som jag skrev förra året så är det många fördelar här i huset. Att kunna öppna dörren och släppa ut hunden och låta honom gå ut och in som han vill. Sitta ute och äta. Alla fina promenadvägar längs vattnet och i de lummiga villakvarteren. Och en personlig favorit: att saker har plats att stå framme. I vår lägenhet måste allt ställas undan för att inte vara i vägen. När jag ska stryka måste jag plocka fram strykjärnet från klädkammaren och sedan hämta strykbrädan som står ute på balkongen (framför eller bakom den hopfällda torkställningen, beroende på vad som användes senast). Här står sådant utanför tvättstugan, lätt att nå och använda. Tvättstugan i sin tur har massor av förvaring, en bred arbetsbänk och smarta lösningar. 

Dessutom är det nyttigt med variation. 
Det är skönt att ta en paus från den egna diskmaskinen och tvättmaskinen. Slippa de vardagliga rutinerna. Handla i en annan matbutik. Laga maten på en annan spis med en annan utsikt från köksfönstren. Vi har passat på att baka en hel del eftersom det är roligare i det här köket. Lätt att stå tillsammans och göra saker när det är gott om arbetsytor och funktionellt. 

När jag skriver sådant här betyder det inte att jag inte trivs hemma i vår lägenhet. Jag trivs alldeles utmärkt men det mesta blir så mycket enklare här och dessutom gör miljöombytet att man känner sig mer inspirerad. När man undersöker barns levnadsförhållanden så tittar man just på om barn har tillgång till fritidshus. Det behöver alltså inte vara ett eget hus utan bara att man har möjlighet att åka iväg på semestern. Detta för att man anser det gynnsamt för barns uppväxt och välbefinnande. Naturligtvis är sådan variation viktig även för oss vuxna. Att hemester har blivit så populärt tror jag mer beror på att många reser och är borta så mycket hemifrån under hela året. Min man har kunder som har över 200 resdagar om året och då kanske det är skönt att slippa flänga runt när man är ledig. 

I det här villakvarteret har förvånansvärt många varit hemma under juli men våra gäster har reagerat över att både värdfamiljen i det här huset och de i grannhuset är bortresta hela somrarna. Varför ha så stora hus med stora trädgårdar och badbrygga om man ändå aldrig är hemma på sommaren, frågar de. För att de har lika stora hus någon annanstans, svarar vi.

Den här veckan har vi haft tre dagar i rad med matgäster. Det kan tyckas mycket men det händer ofta att vi brukar försöka lägga det i rad. Kanske inte nu när jag varit sjukskriven men tidigare har vi oftast försökt planera smart. Det behöver inte nödvändigtvis vara kompisar utan kan vara lika gärna vara någon förälder eller syskon som får äran att komma och länsa faten. Detta beror på två saker: man spar både tid och pengar på det. Tid eftersom det blir mindre att förbereda och pengar för att det blir mängder av tillbehör över och då behöver inget gå till spillo. Hellre att det får glädja fler gäster än att vi trycker i oss från samma ostar flera dagar i rad.

Oavsett vad vi bjuder på (mat eller fika) så går ingen härifrån hungrig. Vi bjuder sällan eller aldrig på klassiska köttbitar utan brukar köra pastarätter, matiga soppor eller grytor. Till detta serveras alltid en mängd tillbehör. Allt från hembakat bröd och röror till olika grönsaksrätter eller sallader. Genom åren har vi blivit mästare på att ordna finfin bjudmat för en rimlig peng. Man äter med ögonen också och istället för att tycka att soppa känns enkelt blir gästerna hänförda av allt smaskigt plock som dukats fram. Ny mat lagas för varje bjudning men då finns alltså en massa annat smått och gott att servera till maten. Har man inte bil så lär man sig planera på det sättet. Annars skulle det bli både dyrare och mer släpande av tunga matkassar. 

Vi bakade bröd och frös in allt som inte gick åt till första gästerna. Bara att plocka fram så mycket som behövs nästa gång. Vi bakade även två olika mjuka kakor som enkelt kunde delas upp på två tillfällen. Lika goda dagen efter. Faktiskt lika goda idag skulle jag säga som nyss tog en liten bit till kaffet.

Det gäller att passa på medan min man är ledig och kan göra det mesta eftersom jag aldrig skulle orka utan hans hjälp. Tyvärr blir jag fort trött och orkar inte på samma sätt som förr. Samtidigt har jag känt mig lite ensam sedan jag blev sjukskriven och behöver omge mig med lite positiv energi från vänner. Det här har gjort att vi kommit ikapp lite socialt igen vilket behövdes. Nu blir det ett par vilodagar på det. Och förhoppningsvis lite tid och energi för att kunna blogga flitigare. 






8 kommentarer:

  1. Tack för en härlig blogg, det är något i orden som är så målande att det förmedlar en (oftast härlig) känsla vilket låter mig klicka in här på bloggen gång efter gång.

    Detta är visserligen inte relaterat till ekonomi, men skulle du inte kunna tipsa om just vilka tillbehör man kan servera? Det låter(!) så gott. Själv fastnar jag vid de stora rätterna, men vågar aldrig pröva mig fram tillbehör/sidorätter (side dishes som det heter här i Australien). Inspiration på alla fronter!

    /R*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack, blir alldeles varm i hjärtat när jag läser så positiva recensioner! Och du fick ett helt blogginlägg av mig. Det heter "recept och mattips" och jag försökte samla lite knep och knåp jag använder mig av när jag bjuder hem folk på mat. Inte så mycket recept på sidorätter kanske utan mer små tillbehör men du får hojta till om vad du saknar så ska jag försöka komplettera :)

      Radera
  2. Älskar dina inlägg coachen, jag ska komma ur kommentarstorkan med för jag uppskattar varje inlägg. Jag har jobbat lite för mycket och haft lite för lite semester så jag har mest försökt tuffa på och njuta av sommarregnet/blåsten på kvällarna. (emoji som himlar med ögonen) Men nu kommer snart ledigheten.

    Härligt det du skriver om bjudmat. Det verkar gängse, för många, att det är en köttbit man ska bjuda på. Helst en dyr en. Vi är lite månskensveganer så det var ganska länge sedan vi slutade med det och gör ungefär som ni. När jag är ledig så proppar jag kyl och skaff fulla och testlagar nya vegorätter, det som blir kvar stoppar jag i frysen som matlådor. Jag älskar att laga mat och att hitta nya rätter som bygger på linser/bönor/etc som går hem hos familjen borgar för billigt matkonto. Med en himmelsk dressing kan en gurka och några mandolinade morötter bli festtillbehör so I HEAR YOU SISTA! Håller med till fullo om bjudmat. För mig blir det snarare lite jobbigt att bli bjuden på le köttbit de luxe numera då jag inte gärna äter kött, och ska jag äta det är jag extremt petig med det. Ska helst vara en för hand strypt älgkalv som ändå var spådd att bli överkörd i nästa kurva.. Typ.

    Och stora lånehuset vs egna lägenheten. Vi bor ju som jag nämnt i en skolåda men på en naturskön plats. När vi reser till/besöker vänner och släkt med stora ytor pirrar det i magen av alla ytor, separata tvättstugor, garderober i plural och egna rum till barnen. Men så kommer jag hem till skolådan och jisses vad jag älskar mitt hem. Jag för en stillsam (extremt tröttsam enligt maken) strid mot cluttret och rensar ut hörn för hörn för att få utrymme i utrymmet. Jag är en bra bit på väg och jag kan redan höra änglarna sjunga den dag varenda hörn är genomlyst, rensat och minimerat på saker.

    Jag får passa mig så jag inte trillar in i det du är i, som jag varit i, eftersom även matlagning och röjningen av boytan lätt tenderar att stressa mig. Jag vill så mycket. Därför har jag läst böcker de lediga dagar jag haft och planerar att fortsätta med den när den riktiga semestern kommer. Jag har, sedan jag var liten, verkligen haft förmågan att förlora mig i böcker och ligga orörlig många timmar och bara läsa. Det är så njutbart och avstressande för mig. Har testat storytell men att lyssna gör mig stressad istället för avslappnad. Så jag hänger kvar vid böcker, helst pocket som man orkar hålla liggandes. (När jag var sjukskriven för utmattningsdepression kunde inte jag heller läsa.)

    Önskar dig en solig söndag ljuvligaste coachen. Må vi gå en rik, fin höst till mötes (emoji som blåser hjärta)
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Älskar dina kommentarer Morsan. Och du ska känna lika lite press över att kommentera som jag ska känna över att blogga. Det ska vara ett nöje, lustfyllt. Annars får det vara. Jag älskar min blogg och vet att det ibland gått långt mellan inläggen eftersom jag inte är helt frisk och kraftfull. Man tar det när man orkar och tid finns. Tappar jag några läsare på vägen är det inte hela världen även om jag hoppas att de flesta är förstående och håller sig kvar även om det tar tid mellan uppdateringarna.

      Det där med kött = finmat är egentligen ett kapitel för sig. Jag tycker nämligen att få människor kan hantera ett köttstycke på ett tillfredställande sätt. Det är m.a.o inte alltid det blir ett ätbart resultat trots kilopriset. Även om jag absolut inte är vegetarian känns det så förlegat att alla ska ha en stor blodig stek på tallriken så fort det vankas middagsbjudning. För mig är det i så fall mer restaurangmat eller grillkväll.

      Jag måste säga att jag som gäst aldrig gått hem lite besviken för att maten inte varit tillräckligt lyxig. Jag bryr mig inte om ifall det serveras pulversås eller om grönsakerna är lite överkokta. Jag är där för att umgås och inte som representant för Michelinguiden. Tvärtom tycker jag folk borde tagga ner lite, man ska inte behöva vara proffskock för att våga bjuda hem andra på middag. Det är på tok för mycket matsnobberi idag.

      Däremot är jag lite småsnobbig med att jag anser att man kan anstränga sig lite. Duka fint, tända ljus och använda uppläggningsfat. Såsen smakar godare när den kommer ur en såssnipa än ur en kladdig kastrull som står på bordet :)

      Hoppas också på en fin och rik höst! Var rädd om dig och glöm inte att lyssna på kroppens signaler <3

      Radera
  3. Kul att du tog upp detta med bjudmat, satt och funderade på detta häromdagen. Ofta är det här matbudgeten sprängs hemma hos mig. Inte alls för att vi ofta står värd för tjusiga middagar utan snarare för att det räcker med handling till kanske en bjudmiddag så har en 500-ing rykt, vilket är runt 10% av den budgeterade matkostnaden. Jag gillar verkligen att laga mat men jag tror att en snålhetskänsla lätt infinner sig hos mig när jag har folk över och vill "snåla in" på maten (även om det säkert inte upplevs så av andra). Särskilt om man själv tenderar att bli bjuden på finare mat hos dessa. Som alltid är sparsamheten knepigast när den involverar andra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så! Problemet med bjudrecept är att de oftast innehåller så otroligt många ingredienser att man måste handla så mycket för en enda middag. Därför undviker jag recept som kräver dyra och många ingredienser. Det går att "lura" gästen att det är finare än vad det är genom att trolla med dukning och tillbehör. Bjuda på en massa olika saker. Många gånger passar det bättre att servera plockmat än att försöka tajma att 8-personer ska få en varm köttbit samtidigt.

      Och visst händer det att man blir bjuden på mycket finare mat hos någon annan men som barnfamilj upplever jag ändå att "vardagsbjudningarna" hos andra ligger på en nivå som gör att jag inte behöver skämmas för min gryta eller gratäng. Även om deras mat ibland kostar mer per portion.

      Radera
  4. Är det stress som fortsätter att spöka för dig? Hoppas att det går på rätt håll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ärligt talat vet jag inte. Det är en salig blandning av stress, utmattning, oro och ångest. Allmän obalans helt enkelt. Gått lite fram och tillbaka under sommaren men jag hoppas någonstans att allt ändå går långsamt framåt.

      Tack för visad omtanke <3

      Radera