söndag 15 januari 2017

Ett tillägg om mat. Och ungdomar.

Ett blogginlägg om dagen, det är ni inte bortskämda med så ofta. 
Men nu finns det en anledning till att skriva igen och det är lite av en uppföljning av gårdagens inlägg om mat. Igår bloggade jag om mat och tipsade sedan min man om att lyssna på det omtalade avsnittet av Sparpodden där Onkel Tom är gäst. Jag berättade för honom om Onkel Toms dotter som inte fick barnbidraget och så pratade vi kring det. Våra barn får inte heller barnbidraget men har heller aldrig frågat. Ni vet ju hur vi trasslat med olika försök till månadspeng och varianter på det. Hur som helst tycker jag allt som oftast att det fungerar bra att ha barn och leva som vi gör. Nästan lite väl bra ibland. I alla fall om man tänker på att vi inte har bil, något som de aldrig ifrågasatt utan bara accepterat, och att de sällan har vidlyftiga önskemål. 

Igår skröt jag alltså glatt för min man om hur bra det fungerar för oss och det straffade sig naturligtvis redan dagen efter (idag) då vi hade en livlig diskussion kring frukosten. Anledningen till att jag väljer att dela med mig av det här är att jag vill att ni ska förstå att barn och tonåringar ofta tycker att gräset verkar grönare på andra sidan. Sonen har en flickvän i en annan stad och han jämför ofta och gärna med dem. De lever ett helt annat liv i en liten ort några mil utanför en större stad. Där bor de i ett stort och fint hus, har två bilar och flickvännen tävlar inom den dyraste idrotten. Det här är inte något sonen bryr sig nämnvärt om även om han trivs väldigt bra i deras hus. Så det handlar inte om att han tycker vi ska sälja allt och bygga ett flashigt hus ute på landet. Istället handlar det om att de lägger väldigt mycket pengar på mat. 

Så nu kanske ni förstår vad jag menade när jag skrev att det följer upp gårdagens inlägg. Just denna morgon fanns det en riktig frukostbuffé här hemma. Det blev ett par pannkakor kvar häromdagen som man kunde äta. Man kunde välja flingor eller müsli. Bröd och flera sorters pålägg. Men trots detta tyckte sonen att det saknades god helgfrukost. Han blev sur för att vi inte lyxar till det på helgen, som de gör hos flickvännen. Där finns juice, O'boy, varma bagels och en massa godsaker på frukostbordet. 

Utöver detta vill jag tillägga att ungdomar påverkas av bilder på påkostade frukostar på Instagram. Frukosten är den nya mattrenden. Eller tja, det gäller det mesta i matväg. Sonen vill alltid ha Ben & Jerry's och en massa andra dyralternativ. Ett paket GB glass är inte bra nog. 

Tillbaka till frukosten. Vi försökte förklara att de förmodligen, precis som vi, anstränger oss lite extra när de har gäster. Och han är ju trots allt gäst i deras hem. Men nej. Så äter de alltid. Och vi är så tråkiga. Ni som inte har barn kommer att tycka att sonen är en bortskämd skitunge medan ni som har tonåringar förmodligen kommer att förstå vad det handlar om. Barn jämför sig med varandra. Jag gjorde likadant när jag var i den åldern. Man ser inte hur bra man har det utan ser bara det man inte har. Att lära sina barn förstå detta, är en viktig del av uppfostran. 

Jag blir inte speciellt upprörd. Ungdomar idag lär sig tidigt om dyra vanor och vill ha exklusiva märkeskläder och prylar. Det är ingen stor grej att en unge vill dricka O'boy och äta bagels istället för flingor och mjölk eller pannkakor värmda i mikron. Han har inte tjatat om någon vinterjacka för 7000 kr. Men likväl handlar det om vilken nivå man väljer. Vilka kompromisser man ska göra och hur man lyckas så att alla är nöjda eller åtminstone tillfreds. 

Vi har gjort som så att vi köper O'boy några gånger om året. Det brukar vara när barnen fyller år (då de får välja själva vad de vill äta hela den dagen) och ibland när de har någon som sover över här. Och när det är slut är det slut, till nästa gång. Det gjorde vi långt innan vi blev sparsamma, det handlade mer om att de inte skulle proppa i sig onyttigheter hela tiden. Vi ville lägga grunden för bra matvanor helt enkelt. Och nu handlar det inte om huruvida vi ska börja köpa O'boy eller juice till helgerna utan om det svåra med att vara flera inblandade i de ekonomiska besluten. Barn tvingas in i föräldrarnas liv där de aldrig är fria att göra egna val. Det här sker naturligtvis åt båda hållen. I andra situationer upplever barn otrygghet för att föräldrarna inte tagit ekonomiskt ansvar. 

Det här är inte en helt lätt fråga. 

22 kommentarer:

  1. Jag tycker att du verkar ha en otroligt bra inställning och helhetssyn gällande situationen. Fortsätt försöka resonera logiskt och för en diskussion med tonåringarna så kommer det bli jättebra.

    //Humankapitalisten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack det var vänligt sagt, för att inte tala om stöttande, för en tonårsmamma som får utstå en del prövningar :)

      Radera
  2. Jag som 100 % ensam vuxen med mina tonåringar gör så här: de bestämmer maten för det mesta och det är jätteskönt då alla alltid är nöjda och glada Så klart hör jag ibland att den och den föräldern lagar sååå god mat och jag säger som det är: ja, det gör ju jag med. Och får medhåll. Snabbt avväpnat och ingen diskussion.
    Jag unnar mig ett glas vin ibland. Tonåringarna får chips, läsk och godis på fredag/lördag.
    Men det där med hipp frukost bland ungdomar var nytt. På helgen äter jag kl 8 efter löptur, en dotter vid 9:30 och den andra vaknar först till lunch.
    På vardagar: en macka till ena dottern kl 05:45 och en till den andra kl 06:45.
    Bästa bloggen har du! Glad måndag :)
    PS! Barnbidraget "behåller" jag och mina flickor har ingen månadspeng. De får pengar när de behöver efter önskningar och diskussion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror ibland att just den där bestämmande-biten verkar funka bättre bär man är en ensam vuxen med barn/tonåringar. Då har de lättare att acceptera situationen som den är och har inte samma möjligheter att utöva påtryckningar åt TVÅ håll. Bara en tanke. Även om det ofta nog är tuffare att vara ensam om allt.

      Jag försöker dock se sonens gnäll som det välfärdsgnäll det ändå är. Han har allt han behöver så det här är bara vanligt tonårsgruffs som man tar sig igenom. Just den här sonen, av mina båda söner, är den som alltid vill ha mer och bättre så jag har sagt att det är en perfekt drivkraft för honom sedan när han ska ta sig fram själv i livet.

      Radera
    2. Har en dotter av varje i allt! En handlar allt 2nd hand - en vill ha allt nytt. En sparar sina slantar - en handlar nya kläder direkt, typ helst igår.

      Radera
    3. Fascinerande det där, och hög igenkänning! Jag har två grabbar med samma pappa och samma uppväxtmiljö. Ändå är de som natt och dag.

      Radera
  3. I dina kläder hade jag tipsat grabben om att göra sin glass själv, det gör jag här hemma då jag älskar glass och tycker en halv liter Hägendaz för 50 spänn är rena rånet. Det är lite pyssel förvisso, men det blir sååå mycket godare. Ben och Jerrys skulle jag dock inte vilja ta i med tång, köpte den en gång med ett presentkort på Hemmakväll för att jag var nyfiken, örk blää! Skulle jag välja så tycker jag att Sia glass tillhör de bättre av "fulglassarna".

    /Herr Snålgris

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, fulglassarna. Jag tycker Sia gr superbra glassar. Det finns liksom en hel del mellan överprisade Ben & Jerrys och GB storpack med syntetiska smaker.

      Min andra hälft önskar sig faktiskt en glassmaskin. Alltså en riktig proffsmaskin med inbyggd kompressor. Så att man kan göra egen godare, nyttigare och roligare glass. Grejen med tonåringar (och många vuxna med för den delen) är att de köper en LIVSSTIL. Och då krävs varumärken. Det är därför en bytta Ben & Jerry's smäller högre än vad hemlagad supergod glass skulle göra trots att det borde vara precis tvärtom. Men det där fattar man först när man mognat lite :)

      Radera
  4. Jag tycker att ni verkar ha en sund inställning och en bra diskussion med era tonåringar. Vi har två tonåringar 16 och 18. De får hela barnbidraget (fick det vid 15). Jag har gett dem det för att de ska lära sig hushålla med pengarna. Men då ska det också räcka till alla deras kostnader utöver mat och husrum. Många av deras kompisar får hela barnbidraget till rena nöjen, men mina barns barnbidrag ska räcka till kläder, nöjen, fritidsaktiviteter, klippningar, utemat, mobiler och mobilräkningen m.m. De jobbar också bägge extra utöver studierna, för att dryga ut sin egen kassa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var härligt att höra de orden från en annan tonårsförälder.

      Jag känner mig oftast säker i min föräldraroll och med de gränser jag tycker är vettiga men tonåringar kan ligga på rätt hårt när de sätter den sidan till och ibland vet jag inte riktigt vad som ska räknas som rimligt. Precis som du skrev i din kommentar skiljer det väldigt mycket mellan hur stora belopp som tonåringarna har att röra sig med.

      Sonen är dessutom en "problemfri" tonåring (duktig i skolan, skötsam, snäll och hjälpsam) och därför känns det lite märkligt att han inte riktigt fattar det här med pengar och att man kan välja att hushålla med dem. Vi pratar om det och försöker förklara men han tycker nog ändå att pengar är till för att rulla.

      Hans yngre bror är sparsam (nästan snål, i alla fall mot sig själv) så de där två är verkligen Slösa och Spara.

      Att skaffa ett extrajobb blir nog den naturliga lösningen här också, så småningom. Det var så jag gjorde när jag inte var nöjd med den månadspeng jag fick som ung. Det var en bra drivkraft!

      Radera
  5. Om det är nybakat som lockar uppmana sonen att baka på helgen ;)kostar dessutom billigt och smakar mycket, ägg i olika former är också bra grejer å chokladmjölk kan göras både billigare och nyttigare själv. Om han hjälper till och gör helgfrukosten mysigare kanske han ser det hela i ett lite annat perspektiv. Helgfrukost kan ju bli en social och trevlig stund med. Tända ljus, kanske lite trevlig musik och ett snyggt dukat bord gör mycket.

    Jag tycker att du haft bra argument i frågan men kan också se sonens perspektiv och att det kan finnas poänger med det han menar, inte med de ord han använder (och jämför de olika sakerna på borden)kanske men hela grejen med att göra helgfrukosten speciell. Nu tycker jag kanske att bara att äta ihop och det ni enligt din beskrivning ställer på bordet är helt ok.

    Att låta sonen vara med och utforma helgfrukosten ger ju både ansvar, förståelse och inflytande. Han kanske kan få vara värd och göra frukosten någon gång, allt från ev inköp med budget , bestämma vad som ska finnas(recept?) och "tillreda" antingen själv eller tillsammans med ö familj. Sätt lite förutsättningar som att det ska finnas sådant som alla äter och att det inte får vara "godis" utan ska vara nyttigt/vettigt å ge honom sen lite fria tyglar inom ramen. Förhoppningsvis får ni en trevlig frukost och dessutom en stolt son.

    Hela frukostfixandet går ju att se som ett tillfälle att låta honom få inflytande och lära sig något, att ta ansvar och se resultat. Egentligen är det ju inte pengar som i slantar som man som vuxen behöver ha koll på utan prioriteringar och ansvar i alla möjliga olika situationer.
    At låta barnen vara delaktiga i hushållsekonomin rent praktisk iom mathållningen kan ibland vara ett superbra sätt att lära dem, istället för att ge dem månadspeng för eget spenderande som läromedel.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för utförliga och målande tips. Väldigt pedagogiskt, får känslan att du kanske är lärare eller barnpsykolog :)

      Vi brukar anstränga oss lite extra på helgerna (tända ljus osv) och är framför allt måna om att sitta tillsammans och äta. Eftersom vi sällan gör det på vardagarna när alla ska iväg olika tider och det är tidigare morgnar som gäller. Ibland gör vi smoothie, ibland varm choklad (alltså på kakao och inte O'boy) och det händer att vi gör scones eller värmer croissanter i ugnen. Så det brukar inte vara någon misär det handlar om.

      Jag tror att mycket av skillnaden ligger i något odefinierbart psykologiskt som kommer av att a) tonåringar är tonåringar och b) han jämför oss - hårdsparare - med flickvännens familj som är "vanligt folk". Vilket alltså betyder att de åker till en matbutik och köper allt de känner för. Vi köper efter pris. Så när det är bra pris på bredbar ost så har vi bredbar ost - så att säga. Jag tror helt ärligt att han tycker det är lite töntigt eller pinsamt och inte riktigt kan ta in varför man inte bara köper det man vill ha. Han säger ofta "det kostar ju bara 59 kr" eller liknande och tycker därför inte att det är någon big deal. Att en sak för 2000 kr är dyr fattar han ju, men en femtiolapp hit eller dit borde inte spela någon större roll. Ungefär så.

      Radera
  6. Har inga barn, men gott minne. 1972, fyllde jag 14 år, älskade musik och var ofta tillsammans med kompisar och spelade skivor, mest hårdrock, Deep Purple dånade allt som oftast hur högtalarna och plågade våra föräldrar.
    Hur som helst tog pappa med mig till radioaffären en dag för att jag skulle få en alldeles egen stereo. Efter resonemang med expediten så kom de fram till en alldeles lagom dyr Luxor. Tro du att jag var tacksam och nöjd, nä,jag ville ha en likadan som kompisarna hade,den stereo som var mycket dyrare och finare. Så där stod jag i mina v-jeans och tjurade och gnällde. Expediten muttrade lite, underförstått att han tyckte att jag var en riktig skitunge.
    Idag skäms jag lite när jag tänker tillbaka, men får väl skylla på att jag inte förstod bättre. Den billigare stereon, var förmodligen den vi hade råd med.´
    Om din son behöver ha lite perspektiv på tillvaron, så kan han få sova över här i min lite större klädkammare med gästsäng. Hos mig serveras det alltid härlig havregrynsgröt med lingonsylt, har sällan bröd hemma men kan lyxa till det med lite hembakt för hans skull.
    Skämt o sido, han verkar vara en typisk tonåring.ME



    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tack för din underbara skildring av tonåren på 70-talet. Ler från öra till öra när jag verkligen ser allt framför mig, inklusive v-jeansen. Så kul! Och radioaffären! Det var annat det, än Elgiganten och Media Markt. De hette ju alltid "Gunnars radio & TV" eller något annat personligt. Finns väl kvar ett par stycken än idag även om de flesta inte klarat konkurrensen med de stora kedjorna.

      Och ja, sonen är en typisk tonåring. Men precis som jag skrev till signaturen Mickan nedan så äter han faktiskt gröt på vardagarna. Eftersom han tränar mycket är han stor i maten (väldigt stor i maten) så det är perfekt. Men tydligen ska man då få äta 5-stjärnigt på helgerna...

      Radera
  7. I min familj vill min 6åring ha havregrynsgröt. När vi väl lyxar till det med något annat. Brukar han svara men mamma kan inte jag få gröt imorgon. Jag tror i långa loppet skulle nog din son tycka att det blev uttjatat med "lyx-frukost"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt med en 6-åring, de brukar vara så tillmötesgående och gulliga :)
      Just den här sonen äter faktiskt gröt och macka till frukost på vardagarna. Helt frivilligt eftersom alla i familjen gillar gröt. Men på helgerna tycker han att vi borde servera något som liknar en brunch på Grand Hotel...

      Radera
    2. "som liknar en brunch på Grand Hotel"... eller bara hans föreställning om en brunch på Grand Hotel? För så här: Brunch på Grand Hotel är sååå överskattat! För några år sedan var det några kompisar som kom på att de skulle äta brunch där på julafton med halvvuxna/tonårsbarn och jag och mina barn hängde på - tyckte det lät som en rolig grej. Kan lugnt säga att det var bland det sämsta jag har ätit i förhållande till det höga priset. Även om sällskapet var det bästa. Lärpengar, lärpengar - och dit går jag inte och äter brunch igen. Hälsa honom det! :)
      /Anna

      Radera
    3. Haha, det ska jag hälsa!
      Jag förstår precis vad du menar, var en gång på ett väldigt tjusigt ställe (innan jag blev Snålcoach) där jag skulle bruncha med ett gäng tjejer. Brunchen bestod av en "brunchtallrik" vilket måste universums sämsta uppfinning i matsammanhang.

      Själva grejen med brunch är väl ändå att det ska vara en generös buffé med stort urval där man får gå och plocka saker i omgångar?! Inte få en tallrik med ägg, bacon, prinskorv, salami och en brioche, typ... DEN BESVIKELSEN!!

      Radera
  8. Jag har också tonåringar, 15 resp 20 där den äldre nyligen flyttat ut. Vi har alltid varit ärliga med våra ekonomiska mål, att vi bor enkelt fast vi inte behöver, att vi siktar på en mkt tidig pension osv (av bl a hälsoskäl). Vi pratar också mycket om samhällsekonomi och politik, bostadsmarknad, skuldsättning, finanskrisen 2008, sociala frågor osv osv (en av oss är nationalekonom), det har väl varit vissa diskussioner men inga uppror. Våra barn har också sett att det både funnits kompisar som har bättre och de som har sämre ekonomisk standard. Nu när de blir äldre och börjar studera och arbeta får de mer och mer andras normer att förhålla sig till och kommer kanske att ifrågasätta sina föräldrar mer, eller inte, och efter ett tag kanske det lugnar sig.
    Jag tror att din sons reaktion på helgfrukosten kanske handlar om era livstilsval som helhet, vilket gör det svårare. Vi är alla olika och har olika behov. En del vill verkligen jobba, tjäna pengar och unna sig, och mår bäst av det. För andra är det helt nödvändigt att leva ett enklare liv för att ha mer möjlighet till frihet, fritid samt vila och återhämtning. Och behoven kan variera genom livet.
    Sen kan jag säga att ha en gemensam helgfrukost händer överhuvudtaget inte med de här tonåringarna som ska sova så länge som möjligt efter ha nattugglat tills de stupat kvällen före, men det skulle vara mysigt...

    SvaraRadera
    Svar


    1. Jag tycker du har många kloka poänger. Inte minst när du skriver att vi alla är olika och har olika behov. Min äldsta son är en riktig livsnjutare, en slösa som har svårt att ha pengar på fickan. Han vill ha ALLT gott och härligt som livet kan erbjuda och helst nu på en gång.

      Jag alltid varit mån om att hålla barnen utanför mitt hårdsparande. Troligtvis för att jag själv vuxit upp med en förälder med strikta riktlinjer som påverkade alla i familjen. Mina söners liv ser ut som deras kamraters när det gäller mobiler, kläder, nöjen, fritidsaktiviteter och liknande. Jag tvivlar på att de upplevt någon form av utanförskap pga sin ekonomiska standard. De kan bli avundsjuka på någon klasskompis som har det iögonfallande gott ställt men som motvikt har de på nära håll haft kompisar vars föräldrar skilt sig och som fått byta från stora fina hus till tvårumslägenhet osv. De har vänner med skilda föräldrar där bara en av föräldrarna har bil eller råd med utlandsresor.

      Vi har ett öppet samtalsklimat här hemma och har aldrig på något sätt försökt lura barnen genom att säga att vi inte har råd eller att det inte finns pengar. Istället är vi ärliga med hur vi tänker kring utgifter och sparande. Vi har inte berättat hur mycket pengar vi har men de vet att det finns tillräckligt med pengar på banken för att de inte ska behöva oroa sig ekonomiskt för sin uppväxt eller för oss. Men barn är barn och ibland är de helt med på notorna för att i nästa ögonblick åter hamna i tonårsdimman...

      Radera
  9. Tack för en bra blogg. Jag har själv inga tonåringar så jag kan inte riktigt jämföra. Dock som några skrivit i kommentarerna så måste inte en lyxig frukost vara dyr men kan kräva en arbetsinsats. Vi gör ofta färskpressad juice med frukt som vi kommer över gratis eller köper billigt. Gott bröd kan man baka själv billigt. Bra pålägg går också att hitta till bra pris men det kanske kräver att gå till ytterligare en butik. På det hela taget så låter det inte som detta är en större ekonomisk fråga utan att det handlar om inställning från er i familjen om hur ni vill arrangera er måltid. Jag tycker barnen ska få lära sig att det kräver en arbetsinsats för att kunna få till den bra frukosten som de vill ha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt klipsk poäng du har där där med arbetsinsatsen. Lustigt nog, utan att dumförklara en stackars pubertetsyngling, så har de ibland en lite egen logik som går ut på att saker som kostar mer per automatik blir lyxigare. Jag försöker lära barnen att inte alltid behöver vara så men ibland går det trögt :)

      Vi brukar göra antingen hemlagade smoothies eller pressa juice ett par gånger i veckan och har mycket egenbakat bröd. Trots detta är det något med förpackningar och köpegrejer som lockar. Ibland, även om det är sällan, kan man nästan surna till lite. För att ta ett exempel: jag köpte ett lite "finare" rostbröd (dvs inte någon smaklös och svampig jättefranska) när den var veckans klipp för en tia. Långt under halva priset. Sonen: Har vi bara det där tiokronorsbrödet?

      Han mognar nog så småningom.

      Radera