torsdag 6 augusti 2015

Sämre än sämst

Det här är inte bra alls. 
Det känns som om jag kommer att behöva upprätta ett akut kriskonto om det skulle uppstå eventuella ändringar i livsplanen. Jag har hela tiden planerat att jobba kvar på min nuvarande arbetsplats i cirka två år för att sedan ta mig vidare i livet, på ett eller annat sätt. Det är naturligtvis inte hugget i sten men det är planen om ingenting bättre dyker upp. Skulle någon erbjuda mig ett jobb med bättre villkor så skulle jag givetvis överväga det. En Lottovinst skulle naturligtvis också förändra framtidsplanen. Men om allt bara lunkar på och jag flyter med samtidigt som jag klarar att hålla min sparplan så...tja, då finns det ju ingen större anledning att vända upp och ner på tillvaron i onödan. 

Som jag redan skrivit om så vantrivs jag inte på mitt jobb även om målet är att sluta jobba. Jag trivs med mina arbetsuppgifter och kollegor. Jag kan påverka min lön vilket känns sporrande och motiverande. Arbetsplatsen ligger på gångavstånd från min bostad och det är en av anledningarna till att jag sökte mig dit från allra första början. Att slippa åka kommunalt som jag avskyr (ett extra plus är såklart att jag slipper köpa busskort). Med andra ord kan jag lika gärna jobba kvar istället för att söka mig någon annanstans och känna att jag klivit ur askan i elden. 

Eller stopp stanna! Så tänkte jag fram till för några dagar sedan. Jag har som policy att aldrig blogga detaljerat om jobbet och det skulle inte heller tillföra något till bloggen men nu känner jag att jag behöver berätta vad som händer. Jag ska försöka hålla det på en lagom nivå. En stor anledning till att jag vill berätta är att jag känner oro för hur det kommer att bli - och påverka mig ekonomiskt. Nu behöver det inte bli så illa som det låter och jag borde lugna mig lite istället för att måla fan på väggen, det förstår ju jag också. Men med tanke på att jag har mått dåligt i två dygn, sovit uselt och har en gnagande liten ångestboll i magen så känns det omöjligt att försöka knåpa ihop ett glättigt inlägg om något annat. En annan policy jag har i bloggen är nämligen att vara ärlig och då funkar det inte med konstlade och tillgjorda inlägg. 

Så here goes: vi har fått en ny överordnad på jobbet. Eller borde jag säga drabbats av? En hel del hade jag snappat upp i ryktessvängen redan innan och det skapade ju en del obehag men jag vägrade låta mig påverkas och ville bilda mig en egen uppfattning. Och nu har jag gjort det. Bildat mig en egen uppfattning alltså. Låt mig sammanfatta det hela så här: ni vet sådana där listor över vad som gör någon till en usel chef? Det är buslätt att få till en bingorad, om jag säger så. Och ordet osympatisk har fått ett nytt ansikte. 

Det är inte bara illa utan mycket illa och jag ser hur arbetsplatsen sakta men säkert försätts i kris. Om inte något ändras snabbt så ser jag ingen möjlighet att vara kvar. En gång tidigare har jag mått dåligt på ett jobb av olika anledningar och då lovade jag mig själv att det aldrig skulle upprepas. Det är helt enkelt inte värt det. Vantrivsel sliter så på både kropp och psyke och man känner sig som ett vandrande vrak. Dessutom hinner det oftast gå alldeles för långt innan man kommer till insikt om att man borde ha gjort något åt det för länge sedan. Jag är  i grund och botten en harmonisk och glad varelse med en positiv attityd och jag har aldrig problem med sömnen utan sover som en kattunge, djupt och opåverkbart. Nu har jag haft svårt att somna två kvällar i rad och imorse vaknade jag nästan två timmar för tidigt, utan att lyckas somna om. Det är inte kul. Dessutom känner jag att jag tappar arbetslusten och det är ju den som hjälper mig tjäna pengar till sparandet.

Jaja, nu ska jag inte klaga ner er. 
Hur som helst ska krispengar avsättas från och med nu, om jag plötsligt säger upp mig eller så. Jag har ägnat flera år åt att spara ihop Fuck you-money men när det närmar sig skarpt läge och de kan råka komma till användning så visar det sig att jag inte alls är lika pepp på att använda dem i förtid. Nu har jag i alla fall två arbetsdagar framför mig att ladda upp mig på och det ska bli så skönt. Jag och den andra personen som har huvudrollen i den här texten kommer nämligen inte att befinna oss i samma kommun. A piece of paradise. 


25 kommentarer:

  1. Men balle, rent ut sagt. Det låter inte roligt. Men om du andas i två dagar nu och sedan tänker en runda till när du är utvilad. Några frågeställningar: kan det vara så att din egen uppfattning av tjifen slog ut i blom liksom i kombination av att den sköna semestern ofrivilligt tog slut? Kan det vara så att tjifen är lite obalanserad som ny på platsen och i panik spelar ut hela registret för att finna sin plats, och kanske lugnar ned sig om ett tag? Hur mycket måste du ga att göra med tjifen dagligdags, kan det räcka att du yogaandas, intalar dig att din inre kärna är oföränderlig pch opåverkbar och att tjifens otrevligheter inte tar sig igenom ditt professionella teflon? Kan det bli så att tjifens fulsidor gör att hen åker ur bygget för att någon ännu högre tjif ser att medarbetarna börjar lacka ur? Ta det lite lugnt ett tag men en nödplan är såklart alltid bra att ha. Men jag tänker bara att ibland är vi mer påverkbara och då kan vi bli lite irrationella..
    Kram från Morsan
    Vigselringar för båda:1300kr

    SvaraRadera
    Svar
    1. I've got your point och jag förstår att man lätt drar kopplingar till post semester depressionen, särskilt när jag nyligen vigde ett helt inlägg åt den känslan. Det vore underbart om det hade varit så enkelt men tyvärr är det inte så. Jag varken kan eller vill samarbeta med en person som är oberäkneligt fientlig och som hela tiden vill skapa konfliktsituationer. Jag trodde att jag hade stött på de flesta människotyper men den här tar faktiskt priset. Har du någonsin hört talas om någon som börjar sin nya tjänst med att göra sig omöjlig med allt och alla? Det borde väl ändå vara hyfsat ovanligt? Det finns mycket att säga kring det här men förbannat tråkigt nog känner jag att det omfattas av sekretess. Låt mig bara säga följande: jag har inte överdrivit och alla på arbetsplatsen upplever situationen lika frustrerande. Men vi får se, om vi har tur segrar det goda över det onda. Jag hoppas givetvis på att ditt sistnämnda alternativ slår in och att någon reagerar när personalen börjar med påtryckningar. Just nu har jag en väldigt kort tidshorisont och försöker tänka att det väl ändå är ganska spännande när framtiden är obestämd...

      Prisvärda ringar, hörru! Kärleken sitter inte i kvittot från smyckesbutiken som tur är och känslorna kan ju få växa i takt med besparingarna istället, hehe.

      Radera
  2. Aj vad tråkigt! Det är verkligen mer stressande än man kan tro att ha en sådan chef. På en tidigare arbetsplats hade vi ett liknande problem men det blev faktiskt lite bättre efter att medarbetarna framfört sina synpunkter på den chefen till högre ort. Så det finns hopp! Hoppas du får använda dina pengar till något roligare!
    /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för pepp! Det värmer och jag hoppas att du har rätt i att det finns hopp.

      Problemet är lite att jag totalt tappar förtroendet för beslutsfattarna bakom detta totala vansinne.

      Radera
  3. Det är precis sånt här man har FY pengarna till. Börja sök nytt jobb och sätt en deadline, säg 6 månader - då du säger upp dig no matter what. En sådan deadline gör eländet mer uthärdligt, och det är ovärderligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, great minds think alike. Jag har tjatat hål i huvudet på min omgivning angående just en deadline. Bollar med datum fram och tillbaka, väger för- och nackdelar mot varandra. Men ingen ändring - inget årsskifte har jag sagt hittills. Dvs. problemet ska vara löst innan årets slut.

      Och jag instämmer helt, detta är ju egentligen vad FY pengar är till för.

      Radera
  4. Det låter riktigt tråkigt. Det skadar ju inte att kolla vad som finns i alla fall. I bästa fall så roteras chefen bort eller blir en bättre chef så behöver du inte göra något snabbt, men det är inte dumt att känna till alternativen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag jobbar på en deadline (se mitt svar till kommentaren ovan). Inte likt mig att handla i affekt men när bägaren är full så är den full... Och som jag skulle se fram emot en bortrotering!!

      Radera
  5. Opportunistiska och narcissistiska psykopater återfinns i alla ledarskikt. Eller är jag helt fel ute? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt och jag har stött på narcissistiska psykopater tidigare (de söker sig inte sällan till ledarpositioner för där får de stort spelrum osv) men den här plockar banne mig hem priset.

      Radera
  6. Usch! Låter inte roligt! Men jag tycker att du fått flera goda råd från övriga som har kommenterat - och jag kan bara instämma: testa att vänta några dagar, försök stå ut under tiden och känn efter igen sen. Ett bra mantra som funkar för mig i såna här lägen är "Endast gott kommer ur det här".
    (Förresten kan jag berätta att jag drömde om din blogg i natt, och att du då precis hade publicerat ett nytt inlägg där du berättade att familjen som äger huset ni bott i under semestern hade haft en baktanke med att erbjuda er att bo där - de ville nämligen att just ni skulle köpa huset av dem - till ett mycket bra pris - och nu hade ni bestämt er för att köpa huset, och ni var jätteglada :) )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, vilken underbar dröm! Tänkte säga att det gärna får vara en sanndröm...tills jag kom att tänka på vad det kostar att dra runt ett jättehus av den här kalibern - driftskostnader och underhåll. Uh-hu...

      För övrigt är jag ganska övertygad om att det här måste vara första gången min blogg figurerar i någons drömmar och det i sig är ju både extremt underhållande och smickrande. Me like!! Säg gärna till om du drömmer om en stor Lottovinst så ska du få min mejladress för att kunna skicka den vinnande Lottoraden direkt till mig :)

      Jag tänker absolut inte göra något förhastat utan vänta ett par veckor för att se hur situationen tas om hand på högre ort. Något borde göras när protesterna väller in. Mitt mantra har varit "Allt händer av en anledning". Och nu ska jag bara ta reda på vilken och varför...

      Radera
  7. Själv är jag medlem i en stor organisation, och även om det bär mig emot att ge folk epitet som narcissist eller psykopat i första taget, så har jag det ständigt på tungan men aktar mig för att säga det! Jag har upplevt medmänskliga och bra ledare, men tyvärr allt för ofta motsatsen. Människor som man skulle sky som pesten i vanliga fall, blir man tvungen att ha och göra med. Insikten som har tagit mig flera år att komma till - att alla är inte som jag, en ganska hygglig människa, har varit svårt.Där jag är, vill inte gå in närmare var, är det lätt att urskilja de med så kallade narssistiska drag. Det värsta är att de kan få en del med sig genom intriger och manipulation. De kan låtsas vara din "vän" , och du tror att du har stöd, fast du inte har det. Det är svårt att "vinna" över sådana människor på ett ärligt sätt. Jag har insett att det enda är att ligga lågt och hålla god min för min egen själsfrid skull, att om det går, ge dem så lite bränsle som möjligt. Tyvärr så är man ju beroende av dem, eftersom de oftast är i en maktposition.

    SvaraRadera
    Svar
    1. You are spot on! Jag satt och nickade medstämmande genom hela din kommentar.
      Jag är inte heller den som lättvindigt diagnostiserar narcissism eller psykopatiska drag men det här är banne mig ett extremfall och det finns tydliga drag av både ock. Ni måste tro mig på den punkten. Det finns inget som helst intresse i att skapa goda relationer med oss andra.

      I min värld ligger det i människans natur att vilja bli omtyckt och accepterad av andra. Och att man måste kunna, och vilja, arbeta gemensamt för att lyckas åstadkomma en förändring. Dessutom känns det märkligt att man använder sig av gammalmodiga härskartekniker som känns förlegade.

      Tar till mig dina goda råd och hoppas att det får kommande veckor att bli uthärdliga. Jag tänker ligga lågt och inte ta strid. Inte kasta bensin på brasan. Men det blir svårt att hitta en balans mellan att inte ta strid men att ändå sätta gränser. En person som haft mycket med henne att göra hävdade bestämt "Vad du gör, låt henne inte trycka ner dig för då kommer hon att fortsätta tills du är helt knäckt. Du måste bita ifrån."

      Radera
  8. Du är en klok kvinna som hittar en lösning på problemet. Som du säger är det ju faktiskt i grund och botten förtroende för företagets ledning som är det största problemet och egentligen inte närmsta chefen. Även om ledningen skulle inse sitt misstag är det svårt, och kan ta tid, att få bort chefen. Det är du som har ansvar för nästa drag tyvärr. Bättre fly än illa fäkta. Önskar dig lycka till!
    Cajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Cajsa!
      Du har rätt i att bättre fly än illa fäkta. Har läst på i ämnet och tyvärr är alla samstämmiga: sök nytt jobb - förvänta dig inget stöd från arbetsgivaren.

      Mycket märkligt men så är det. Sorgligt men sant. Naturligtvis tänker jag se tiden an och försöka att inte handla i affekt men det blir svårt att bita ihop och härda ut.

      Radera
  9. Usch, jag vet precis hur det är. Jobbade på en arbetsplats där ägaren/chefen var allt ni räknat upp och lite till. Företaget gick dessutom inte så bra utan sattes i kk, men ägaren köpte tillbaka det igen. Och alla erbjöds ny anställning. 12 av oss sa FY. Inklusive jag och min sambo (vi jobbade på samma jobb). Och detta var inget vi hade pratat ihop oss om. Det berör ju var och ens privatekonomi, så man måste själv se om man vill och har råd att göra så här. Vi hade.
    Jag hade en chefsposition och hyfsat betalt. Har inget nytt jobb än (sambon har) Men det finns annat i livet än pengar.
    Har inte mått så bra på länge och jag hade gjort samma sak igen utan att tveka! /AnnA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säg inte sådär, det är myyycket frestande att hoppa av det här tåget och "må bättre än på länge"...

      Och ja, det finns absolut annat i livet än pengar men samtidigt vill jag inte dumpa över hela det ekonomiska ansvaret (att dra in pengar) på min man om det inte blir absolut nödvändigt. Men det gläder mig att du tog dig ur det och mår bra idag. Jag vet ju inte om du är sjukskriven eller går på a-kassa men jag kan tänka mig att det är jobbigt om man hamnar i en situation där man är beroende av dessa instanser också.

      Radera
  10. Ja fy för hen lede! Nä att vara kvar i en situation som blir destruktiv för en, det kan man inte spilla dyrbar tid på. Tiden man har i livet är ju det enda som inte går att köpa för pengar. Men snälla, se till att få in en liiiten liiiten bit av en surströmming alt. räka på väl vald dold plats i tjifens rum. En lite hjälp på traven för Karman bara. Payback the norrlandic way :-)

    Blomster ink. bukett: 0 kr ( jag visste att perenninköpen skulle ge utdelning en dag)
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, tänker inte pilla in det i någon del av lokalen där vi andra måste vistas också. Men hon kanske bjuder hem oss på en drink någon kväll inom kort...? För att vi ska kunna lära känna varandra bättre osv. (WHEN HELL FREEZES OVER kanske det kommer att hända...)

      Radera
  11. Åh Gud har varit i samma sits och jag kan bara säga att jag blev kvar alldeles för länge innan jag sa upp mig! Härdade ut tack vare fina kollegor vilket verkar vara ett vanligt scenario. Vår arbetsgrupp fick inget stöd eller hjälp från något håll (högre chef, fack). Jag fick dåliga vibbar av chefen på ganska omgående men ville ge henne en chans. Med facit i hand fick hon förstås alldeles för många chanser! Pass upp säger jag bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du berättar men det är verkligen ingen positiv läsning. Jag vet att jag tjatar om detta men ju mer jag hör och läser om detta, desto mer chockad blir jag över att människor med antisociala personlighetsstörningar tillåts söndra och härska på arbetsplatser utan att någon sätter stopp. Det är ju helt ofattbart?!! Dels borde den ordinarie arbetsgruppen (med vettiga, högfungerande människor som är trevliga och kan bete sig) väga tyngre än ETT psyko men så fungerar det alltså inte...

      Tar din varning på allvar och har redan bestämt mig för att "passa mig" noga men jag har svårt att acceptera att det är så här det fungerar.

      Radera
  12. Hej Snålcoachen,

    Jag hade helt missat din blogg och ditt sätt att skriva, men nu är du tillagd i läslistan.

    Jag har haft skit på jobbet och bloggat rätt mycket om det.

    Jag vet inte riktigt vara jag ska börja. I princip så tycker jag att man ska söka nytt jobb omgående, problemet med en dålig chef som du tycker är skit är att det inte heller blir någon vidare referens för framtida jobb. Du mår därför bara sämre och sämre på arbetsplatsen samtidigt som du blir mindre attraktiv på arbetsmarknaden.

    Men, det finns massa men som talar för att man inte ska byta så snabbt. Jag jobbade på ett storföretag så jag ringde HR-avdelningen och fick lite coaching, alltså att gå och prata med någon. Det var jättebra. Här är några tips jag fick.

    1) Läs på om copingstrategier. Alltså att hantera en svår situation. Du är långtifrån den första som hamnat i ett läge som inte går att komma ur hur som helst. Det finns ganska bra och lågt hängande frukter att titta på.

    2) Lägg dig inte i nya chefens sätt och varande. Skapa ingen konflikt, försök inte rätta något.

    3) Säg ifrån om du får arbetskamrater i din omgivning som dränker dig med eländesältning och dålig energi. Ofta kan dom vara värre än chefen. Det är inte vad du behöver.

    Sedan gjorde jag en del på eget bevåg. Jobba med dig själv. Avsätt en stund för att reflektera över tacksamhet. Försök se chefen som en människa och känn empati.

    För mig blev utkomsten bra. Jag hade önskat att jag sluppit ha en konstig chef och jobbat på ett ännu märkligare bolag, men jag gjorde något bra av det och det är jag stolt över.

    Vi ser ut att ha liknande områden vi bloggar om så du får gärna lägga till mig i din länklista. http://onkeltomsstuga.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och välkommen till min blogg.
      Jag är jättenyfiken på vad du har bloggat om för skit på ditt jobb och - det här låter lite fel men jag utgår från att du inte missförstår- ser fram emot att läsa om det.

      Ett stort tack för dina konkreta och konstruktiva tips. Jag är säker på att de kommer att vara till stor nytta. Jag har haft min strategi klar från början, t ex att inte gå i strid så tips nr 2 känns mer som en bekräftelse på att jag försökt att hitta rätt förhållningssätt. Jag försöker överhuvudtaget hålla distans så mycket det går och sköta mitt jobb utan att låta det här påverka mig mer än nödvändigt. Men det är svårt, det påverkar stämningen på arbetsplatsen och jag får en smärre chock när jag googlar problemet och ser hur utbrett det är.

      Radera
    2. För mig blev det en "eye opener", att förstå hur lätt andra kunde rubba hela mitt liv och jag har svurit på att försöka jobba mig bort från beroendet av chefer och jobb så mycket det bara går.

      Du är välkommen till bloggen. Taggen "jobb" kan vara en start såväl som "Om Onkel Tom" sidan i huvudet.

      Radera