onsdag 15 juli 2015

Tandläkarnas favoritblogginlägg

Jag hade tänkt att dagens inlägg skulle handla om något djupsinnigt filosoferande i stil med "Blir man lyckligare av att bo i stort hus med pool?" men det var innan jag var en hårsmån från att dra på mig en kraftfull tandläkarräkning. Nu tror jag att jag klarade tanden men helt säker är jag inte ännu. Tanden känns mörbultat eller vad man ska säga. Det hela var jättefånigt. Vi tvättade en maskin imorse och jag hängde upp den på en tvättvinda i trädgården. Jag struntade i att använda klädnypor när jag hängde tvätten, oklart varför. Och naturligtvis, efter några timmar hade ett par saker ramlat ner på marken. Jag kilade ut för att hänga upp dem igen. Klädd i en solklänning som har ett litet tvinnat snöre som skärp i midjan och i slutet av varje snörände sitter ett par små mässingsfärgade metallkuber. Jag använder sällan den här klänningen just för att metallkuberna är så irriterande. De är så tunga att skärpet går upp med en gång, när man gjort en rosett. Flera gånger har jag tänkt att klippa bort dem men naturligtvis har det inte blivit av. Ni kan se vartåt det barkar, eller hur? 

Jag böjer mig ner, tar upp en kökshandduk som hamnat i rabatten och skakar den ordentligt. Råkar snärta upp dessa idiotiska metallgrejer och en av dem slår rakt i min framtand - hårt. Varför jag nu står och skakar tvätt med öppen mun, det kan man ju också fråga sig. Det gjorde ont. Det känns verkligen i tanden. Och "ploink-ljudet" som uppstod när metall mötte emalj klingade till rejält. Jag stod som förstenad i ett par sekunder, utan att våga känna efter om jag bara hade en halv framtand kvar. Jag utgick från att tanden i bästa fall var spräckt, i värsta fall halv. Efter ett tag vågade jag mig in och synade tanden i badrumsspegeln men kunde inte se någon synlig skada. Det som oroar mig en aning är att jag fortfarande känner av smällen. Tanden är liksom öm och jag får för mig att tanden plötsligt kan spricka. Jag hämtade också en sax och klippte av de där jäkla metallgrejerna, men det är så dags nu. 

En helt annan sak är att jag inte kunde hålla mig från elvispen och bakbunken igår. Jag har länge velat testa att baka sådana där ljusa kärleksmums med glasyr och kokos. Jag har aldrig ätit den sortens kaka och därför ville jag gärna provsmaka själv också. Jag har inte ätit godis, kakor eller något sött överhuvudtaget (förutom frukt) sedan jag juice- och soppfastade. Ingenting. Nada. Inga livsmedel med uppenbart tillsatt socker. Ingen sylt, ingen saft, ingen ketchup eller liknande heller. Jag har absolut haft ett litet sockersug men helt ärligt är jag mest sugen på att äta överhuvudtaget, sött eller mindre sött. Jag kan inte säga att just sockriga och söta saker lockar mer än något annat. Intressant med tanke på hur jag gått runt och påstått att jag förmodligen är gravt sockerberoende. Tidigare brukade jag kasta in åtminstone någon chokladbit i munnen varje dag men jag lider alltså inte av någon större abstinens. Nu svävade jag ut lite men swish tillbaka till kakbaket...

Jag bakade min ljusa kärleksmums och det doftade himmelskt. 
Högtidligt skar jag en liten ruta åt mig och...den sockerexplosionen i munnen alltså! Som om någon hällt en deciliter socker rakt i munnen på mig. Jag hade faktiskt ingen aning om att en kaka kan smaka så otroligt jättesött efter en tids sockeruppehåll. Och då äter jag ändå bananer emellanåt, som också smakar sött. Smakar socker så sött? Otroligt!






4 kommentarer:

  1. Aoch! Auch..? Nej det blev tyska. Ja du vet vilket uttryck jag menar. Hoppas tanden är ok! Jag måste berätta om en liknande händelse, och den blev dyr. En otäck mardröm är att jag tuggar sönder tänderna och de ramlar ut. Tänk dig då min fasa när jag smugglade in en kola på toan (före gröndrinkstiden) för att smygäta på en ickelördag utan att bli påkommen av fyraåringen. Mitt i det söta kolatuggandet framför den fläckiga spegeln krasar det till. Ett riktigt "kliva på vinbärssnigel-ljud" och munnen blir full av hårda tandbitar! Hjälp! Mardrömmen, nu blir den sann, nu tuggar jag loss alla tänder, tänkte jag och var på väg att svimma.

    Det var en gammal lagad kindtand som inte pallade fulkola i smyg. Resten av tänderna sitter kvar men nu har de fått en implantatkompis, inte billigt alls. Men skräcken när det krasade..ryser fortfarande. Hoppas din tand är vid god vigör och att du får en fin helg.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, underbart! Har upptäckt att du har paradhistorier i bred repertoar att bjuda på under middagsbjudningar!! Min tjejkompis lyckades med samma sak på en buss från Palma under en gemensam familjeresa. Vi hade lämnat våra män med ungarna för att åka och shoppa och fika på egen hand och det här lyckades hon alltså med på hemresan från den utflykten. Men hon väntade med tandläkare tills hon kom hem till Sverige igen.

      Min tand klarade sig och jag är så, såååå, tacksam.

      Radera
  2. Urs å fy! Det där med trasiga tänder är ju verklig skräck!!
    Hur har det gått, är tanden i form igen?
    Jodåsåatt, sötsaker med socker är verkligen sött!
    Fast man blir ju smått immun när man äter socker varje dag.
    Men efter ett sockeruppehåll så kan saker man tidigare älskat att gluffa i sig, inte smaka gott längre.
    Så ser jag fram emot inlägget om ifall man blir lyckligare av att bo i stort hus med pool! :)
    Fortfarande semester? God fortsättning på den i så fall!

    SvaraRadera
  3. Tack, tanden klarade sig och både jag och min plånbok drar en lättnadens suck.

    Jo, det var en sockerchock utan dess like och jag har hållit mig ifrån kakor och sötsaker efter den lilla provsmakningen. Det jag minst behöver nu är att lägga på mig något igen efter alla uppoffringar. Det vore så ovärt. Däremot kommer jag att gå tillbaka till en - förhoppningsvis- balanserad och behärskad chokladkonsumtion igen i höst. Choklad är nämligen ALLTID GOTT :)

    Det utlovade blogginlägget kommer. Jag har inte haft många tillfällen att sitta ostört under de senaste dagarna men det kommer så småningom.

    God fortsättning på dig också!

    SvaraRadera