onsdag 29 juli 2015

Post-Semester Stress Disorder

När löpsedlarna varje höst lockar med "bota din jobbångest" eller "så klarar du att börja jobba efter semestern" anar jag att jag inte är ensam om att känna som jag gör. 
Som att efter fyra veckors grönbete tvingas spännas fast framför plogen igen, för att plöja åker åtta timmar om dagen. Det är exakt den känslan man får när semestern är över. Och jag undanber mig vänligt men bestämt kommentarer i stil med "man ska vara glad att man har ett jobb att gå till". Det fattar ju jag med. Alternativet är inte roligare, i alla fall inte om det är ofrivillig arbetslöshet, men tanken på det lindrar inte känslan. Hatar jag mitt jobb? Nej. Men jag är hellre ledig. Mycket hellre. Jag springer hellre lös än går i koppel. Jag skuttar hellre runt i det fria än sitter i bur osv. (okej, nog med metaforer). 

Fördelen, om man nu kan kalla det så, är att man stärks ännu mer i sin övertygelse att fortsätta enligt planerna. Eller jag blir det rättare sagt. Någonstans är det märkligt att vi människor accepterar att vara lediga och fria endast en av årets 12 månader. Att vi finner oss i att jobba 47 av årets 52 veckor. Hur kunde vi gå med på den urusla dealen?

"Men herregud vad hon gnäller" tänker ni och jag håller med, men det är min blogg och viktiga känslor som måste ut. Det är inte utan att jag är något tacksam att vi hållit kostnaderna nere under sommaren så att jag slipper spenderarångest utöver allt annat. Grovt räknat har vi lagt cirka 1000-1500 kr mer än vi brukar på mat och kanske ytterligare en tusenlapp på andra kringkostnader. That's all. Tonårssonen är just nu på resande fot  tillsammans med en kompis familj. Han har fått med sig lite pengar, matbidrag samt fickpengar, men det är inte heller några belopp att tala om. Sommarens utgifter är något jag planerar att summera längre fram men det här är i alla fall en fingervisning. Vi har lyckats med en riktig snålsommar utan att lida för den sakens skull. 

Vi bor fortfarande kvar i lånehuset. Det känns underbart att vara kvar här och det fungerar som en förmildrande omständighet för mig nu när jag jobbar på dagarna. Det är nytt och annorlunda att promenera till bussen genom ett tyst och sommarsömnigt villakvarter och att ha en ny väg till jobbet. Och det är riktigt mysigt att gå från jobbet och veta att man ska till huset, eftersom jag förknippar det så starkt med semester. Det är lite som att ha semester efter arbetstid, om ni förstår hur jag menar. Att dessutom komma hem till vår lägenhet hade gett en mer slutgiltig känsla. Omställningen kommer att bli stor i alla fall, vi har vant oss vid att bo i ett jättehus. Det går fort att vänja sig vid lyx. Och jag har vant mig vid att ha spinnande katter i knät varje kväll. Jag har också vant mig vid att strykbrädan alltid står framme - utan att vara i vägen - istället för att behöva fällas ihop och bäras bort efter varje användningstillfälle. Jag har vant mig vid att hänga tvätt på tork utomhus och jag har blivit van vid alldeles för många bekvämligheter för mitt eget bästa. 

Jag är väl medveten om att jag ska återanpassas till lägenhetslivet sedan men nu försöker jag ta en huvudvärk i taget... 




20 kommentarer:

  1. Det sämsta med semester är att det ger mersmak.

    SvaraRadera
  2. Vilken mjukstart du fått =) Bo kvar i semesterhuset, och börja jobba.
    Jag drog iväg hemifrån på en 10 dagars arbetsperiod, nu hemma en vecka för att vila upp sig igen =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har sina fördelar. Tror att det hade blivit ännu mer deprimerande annars, om vi hade flyttat hem först. Låter skönt att göra som du gör, varva jobb med ledighet. Inte samma brutala chock för kropp och psyke...

      Radera
  3. Man kan ju annars undersöka möjligheterna att gå ner i arbetstid om man känner att 47 veckor framför plogen är i strid med ens livsmål. Om man känner att det inte är värt de sista tusenlapparna, men det är där skon klämmer för de flesta tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så! Jag brottas ständigt med tanken om att gå ner i tid men har blivit för snål för att vilja avstå de tusenlappar det innebär. Det är klart att det är där skon klämmer, jag erkänner. Samtidigt som jag inser att de ynka tusenlapparna handlar om att jag behöver spara ett par månader längre för att komma i mål men samtidigt kanske får en drägligare tillvaro NU...

      Men - glada nyheter (kind of i alla fall) - är att jag lovat mig själv att gå ner i tid OM det visar sig att situationen på min arbetsplats blir svåruthärdlig i höst. Verkligen lovat. Så vi får se...

      Radera
    2. Jag tycker att problemet är att mitt jobb inte hinns med på deltid och om ngt tas bort är det de roliga, stimulera, utvecklande sakerna.

      Radera
    3. Så kan det givetvis också bli.

      En annan sak som jag funderat på är hur jag i så fall skulle lägga upp det hela. Att utöka hellediga dagar känns som ett måste, för mig gör det ingen skillnad att plocka bort några timmar hit eller dit de dagar som jag ändå måste ta mig dit och vara där. Och är man där mindre kommer man nog inte in i det på samma sätt. Dessutom kan jag tappa mycket pengar på det med tanke på att jag har prestationsbaserad lön *suck*

      Radera
  4. Håller med Fredrik. Det går att välja annorlunda, om det är något man verkligen vill och längtar efter. Precis som du gör nu, när du snålar och sparar för att så småningom kunna "bli fri"... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet. Fredrik har alldeles rätt. Tyvärr har han alldeles rätt i att det är svårt för sparare att frivilligt och medvetet tappa inkomst också. Jag kan vara helt ärlig och erkänna att det är precis så det ligger till.

      En gång sade jag till min man att det ibland nästan känns som om jag räknar pengar på samma sätt som någon med en ätstörning räknar kalorier - det är ganska lätt att bli besatt.

      Radera
  5. Det kallas för motivationsfaktor, en stor och beständig motivationsfaktor för din del.
    Med den är det "enkelt" att nå ditt mål. Om det vid något tillfälle känns jobbigt, slut dina ögon och tänk dig tillbaka till denna tid - den finns inom räckhåll

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag lägger det på minnet. Det och ordet motivationsfaktor. Det behövs för att...tja, keep the engine running...

      Radera
  6. Det har varit härligt att följa din semester och så skönt att det blev en billig sommar!
    Trevligt att semesterkänslan håller i sig!
    Det gör den även här, konstigt nog...
    ...det beror ju knappast på vädret... och jag har även lördagsjobbat lite, vilket jag aldrig göra annars... men jag har kommit in i ett sådär skönt flow och det känns så skönt och semesteravslappnat!
    Ah, du vill ha ankor. Du kunde ju överraska familjen till det stora huset med att skaffa några semester-ankor, De hade säkert trivts gott i poolen...!! ;) Väldigt trevliga djur, fast nej, kanske inte i poolen ändå, om jag tänker efter...! :)
    Fortsatt skön semesterkänsla önskar jag er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tack!
      Ja, ett par ankor hade varit något att överraska med när värdfamiljen kommer hem. Och några höns kanske? De äter ju faktiskt ägg till frukost varje morgon!

      Härligt att du har kommit in i ett skönt flow. Det har inte jag nämligen. Kan inte minnas att det någonsin varit så här tungt att komma tillbaka efter en tids ledigt. Men jag kämpar på, medveten om att det är ett i-landsproblem...

      Fortsatt härligt flow önskar jag dig :)

      Radera
  7. Semester är rätt överskattat, i år blev det 7v, och man mår dåligt av att komma igen. Nä aldrig mer långsemester, max 2-3v

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det. Är. Inte. Överskattat!
      Att komma tillbaka till jobbet efter semestern är däremot överskattat... I övrigt håller jag med dig, det är lättare att återanpassas efter en kortare ledighet.

      Radera
  8. Tycker också det känns lite tungt att semestern närmar sig sitt slut. Därför känns det helt rätt att jag de senaste månaderna satt personliga rekord i sparande. Det började med att jag blev inspirerad av din blogg. Sedan har jag hittat flera andra intressanta bloggar som handlar om att leva sparsamt och investera för att så småningom helt eller delvis leva på avkastningen och vara fri att göra det man själv vill.
    Mvh Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt Karin!
      Vad glad jag blir! Grattis både till att ha hittat till sparvärlden och personliga rekord. Roligt att jag kunde vara med och inspirera. Att komma på att jag kan ta kontrollen över mitt liv och min tid - om än på lång sikt- är bland det bästa som hänt mig. Jag vill aldrig mer tillbaka till ett liv där jag är fast i gamla vanor när man lever från lön till lön. Lycka till i framtiden och jag hoppas att du återkommer och berättar om hur det går.

      Radera
  9. Men idag är det lördag, och i morgon söndag! Nej fy, du har absolut mina starkaste sympatier. Det är just den här känslan som är en av drivkrafterna för mig att spara. Att längre fram i livet slippa sälja 40 timmar i veckan av den dyrbara tiden. Och redan "snart" och nu med för den delen tycker jag att jag kan äga liiiite mer av tiden, inte tack vare sparkapitalets grandiosa tillväxt (här är jag extremt ironisk) utan för att vi blivit bättre på att leva på mindre pengar. Eftersom jag är egen företagare är jag inte styrd av arbetstider så ibland är det möjligt att nalla någon "semesterdag". Där jag bor har vi haft en snittemperatur runt 9-10 grader under hela juli. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den känslan. Besvikelse? Nja, vi har haft det bra ändå, men med tanke på att jag inte duschade inne på typ två månader förra sommaren eftersom vi bara badade i sjön vi bor vid så känner jag mig lite lurad på sommaren. Jag funderar över m våra stackars kroppar kommer vara helt dränerade på d-vitamin redan i slutet på november om vi inte går bananas och åker utomlands en vecka. Till saken hör att ingen av oss VILL åka utomlands, vi tycker typ Dalarna är tillräckligt mycket söderut. Suck, så jag vet inte jag hur vi ska bära oss åt. Idag ska solen skina så vi får väl näcka nela familjen och springa runt och jaga solstrålar.
    Ha en fin helg.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dalarna är tillräckligt mycket söderut, hahaha. Ja, allt är relativt. För min del kan det regna, åska, blåsa och snöa bara jag får vara LEDIG. Det har verkligen aldrig varit så här motigt och tungrott att komma tillbaka efter en ledighet.

      "Det är inte dig det är fel på, det är mig" säger jag till jobbet eftersom det är jag som är förändrad. Förhoppningsvis är det bara en fas och går snart över. Kanske är det så att det känns som slöseri med tid att sitta på jobbet och ruttna när vi har tillgång till det här underbara huset nere vid vattnet? Eller så är det exakt det som gör att jag faktiskt orkar pallra mig till och från jobbet de här dagarna? Möjligtvis hade jag blivit deprimerad på riktigt om vi hade flyttat hem också. Jag vet inte. Det är förvirrande.

      Ta du och nalla semesterdagar! Tajma in dem efter yr.no
      Idag var det sommar på riktigt, förhoppningsvis även uppe hos dig i Lappland...

      Radera