fredag 13 oktober 2017

Ungdomstrender - då och nu

Undrar vad det var för ljushuvud som kom på idén att barn ska ha lika avancerade och dyra mobiltelefoner som vuxna. Någon måste ju rimligen ha varit först. 

Från början kanske tanken var att barn skulle överta en gammal mobil som fortfarande fungerar, men det utvecklade sig snabbt till att barn förväntar sig egna nyinköpta mobiler. Den här trenden spred sig så snabbt och omfattande att tillverkarna inte ens hann med att producera en produkt mer anpassad för barn. Elektronikföretagen jublar - de får sälja likadana mobiler och surfplattor till vuxna som till barn. Ja nästan alla åldrar, tala om breddad målgrupp.

Tänk efter ett ögonblick - vari ligger det rimliga i detta? Ta till exempel min sons klasskamrats pappa som är advokat med specialistkompetens. Jag kan tänka mig att mobilen är ett av hans främsta arbetsverktyg och att han behöver använda många av de avancerade funktioner den erbjuder. Hans son kommer till skolan med exakt samma modell. En telefon värd ca 7000 kr, rätt mycket pengar för en "barnleksak".

Naturligtvis måste man inte vara högutbildad för att använda en avancerad modell och idag har alla vuxna likvärdiga mobiler oavsett inkomst. Vad jag ville med mitt exempel var bara att förtydliga hur skevt detta blivit. Och nu är det väl någon bloggläsare som ivrigt hävdar "nä nä, jag har minsann kvar min Nokia som jag köpte 2005". Det är mycket möjligt att du har men sätt dig på ett café en eftermiddag och kolla hur många fler du hittar. Du är nog ganska ensam om din Nokia.

Jag är uppriktigt förvånad över hur snabbt vi anammade trenden utan invändningar. Jag läste någonstans att ungefär hälften av alla barn i sjuårsåldern har egen mobil med internetuppkoppling. Och att svenska barn är världens mest uppkopplade småttingar och genomsnittsåldern när barn får egen mobil är sju år. Sju år är alltså när de börjar första klass, den riktiga skolan. De flesta sjuåringar har inte ens någon läskunnighet att tala om! Även om det finns variationer i barns mognadsnivå och miljö så är sjuåringar fortfarande små barn. Varför ge dem en fullt utrustad smartphone? 

Det finns inte längre en diskussion om huruvida barn ska ha mobiler eller inte eftersom det har blivit en självklarhet. Och jag har ingen avsikt att säga emot argumentet att det är bra att kunna nå varandra. Det jag snöat in på är att gränsen mellan barn och vuxens konsumtion suddats ut och att det inte stannade vid mobiler. Det gäller även bärbara datorer, surfplattor och dyra spel. Nu nuddar jag inte ens vid faktorer som strålning, stillasittande eller huruvida skärmtittande gör oss asociala. Inte heller är det här en fråga om att barn måste hänga med i utvecklingen eller att man som vuxen kan begränsa skärmtiden. Pengar och konsumtion är mitt fokus den här gången. 

När började vi tycka det är okej att barns ägodelar ligger i nivå med vuxnas?

För nu handlar det inte längre om enbart teknikprylar, utan även om märkeskläder och annat. Med två skolbarn har jag kunnat följa utvecklingen över tid och se hur medvetna dagens barn är. Det går inte att jämföra med trender när vi var unga. Då handlade det om kostnader som de flesta föräldrar hade råd att betala. Det var självklart att nöja sig med billiga accessoarer och hålla till godo med lågbudgetmärken på smink. Alla hade parfym av märket Date och tvättade ansiktet med Clearasil. Det var målgruppsanpassade produkter och vi höll oss till dem.  

Idag vill högstadietjejer ha märkesväskor, Isabel Marant-skor och solglasögon från Céline. Ingen kan inbilla mig att ett par Isabel Marant-skor för 4000 kr eller Céline-brillor för 3500 kr är jämförbara med de märken som var inne när vi var unga. Milsvid skillnad mot den Salomonrygga som var populär då. Det är fråga om helt andra kostnader. Givetvis innebär inte det att alla ungdomar får skor för 4000 kr, men bara det faktum att de överhuvudtaget tycker att det är rimligt att som barn röra sig i den prisklassen säger en hel del. Ungdomar utan egen inkomst. 

Jag vet barn i tioårsåldern som inspireras av influencers som de följer på sociala medier-kanaler. Tala om formbar målgrupp! 


23 kommentarer:

  1. Intressant läsning men jag tror inte det dröjer länge innan advokatens son använder betydligt fler avancerade funktioner på mobilen än sin pappa =) Personligen tror jag att det kan vara väl använda pengar att köpa mobiler och datorer till barn då de inte är enbart leksaker. Vem vet, en vacker dag kanske småttingen fått till en användbar app...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen, men det handlade ju inte direkt om att behärska tekniken utan att faktiskt använda funktionerna i arbetet. Och det är fortfarande mycket pengar att lägga på en pryl som ungar har till och från skolan... kan jag tycka.

      Radera
  2. Håller med om den sorgliga utvecklingen i konsumentsamhället och barn lär sig så gott som inget om långsiktighet. Det är snarare en tävling mellan småbarnsföräldrar om vem som kan ge mest till sina barn.

    Om man ska vara lite kall och se från investerarnas sida så är det ju faktiskt bra att fler och fler lär sig att allt ska konsumeras, helst ska man konsumera mer än vad man tjänar. Men bra för samhället som helhet? Verkligen inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra synpunkt! Du har alldeles rätt i att det inte finns någon långsiktighet. Tvärtom, det kommer nya modeller hela tiden. Framför allt när det gäller Playstation och mobiltelefoner. Det är ju ingen som vill ha ett PS3 när alla kompisar fått ett PS4...

      Så jag är helt på din linje.

      Radera
  3. Mina barn är snart 5 och snart 2, så det är inte aktuellt med egna telefoner än på ett tag. Och vi har en iPad, barnen har inte egna, trots att vi hörde av andra att barnen ”måste” ha var sin annars blir det bråk. Köpte förresten iPaden för pengar vi tjänat genom att sälja saker så den blev liksom gratis :) .

    En helt annan sak - får man önska ämne till kommande inlägg? I så fall skulle jag vilja veta vad du och din familj gjort om ni vunnit en riktig storvinst, typ 140 miljoner på Lotto eller lite blygsammare 25000 i månaden i 25 år? Ibland köper vi en trisslott och då säger vi när de olika beloppen skrapas fram t ex 10000, det blir en resa till London, 500 kr, då går vi på konsert eller liknande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du vill önska ämne och härligt förslag med storvinsten. Det ska jag absolut ta upp i ett inlägg, även om jag antar att svaret blir ganska förutsägbart.

      Smart också med iPaden. Alltid bra när pengar kan återanvändas så att man inte behöver använda "nya" pengar till inköp. Vi gjorde likadant när vi betalade hunden och allt den behövde med pengar från stora Blocketförsäljningar.

      Radera
  4. Helt galet att barn ska ha telefoner för 7000 spänn.

    Och ja, jag är nog rätt ensam med min Nokia från 2005. Lyckligtvis har jag inga barn som skäms för den :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, dagens ungar lever i en speciell värld. Kanske var du som spökade i mitt undermedvetna när jag skrev Nokia från 2005. Annars vore det ett märkligt sammanträffande :)

      Enda jag inte förstår är hur du klarar dig utan Internet i telefonen. Tycker det berikar livet faktiskt. Aldrig mer tråkigt att åka tåg eller sitta i ett väntrum.

      Radera
    2. Jag vet inte om min nuvarande Nokia är från just 2005. Knappast yngre, tror jag. Den har t ex ingen kamera :-).

      För väntrum och tågresor har jag mp3-spelare (apropå utgången teknik) full med poddar. Och papper och penna :-).

      Radera
  5. Jag parkerade under en ganska lång period nyligen precis vid en gymnasieskola i centrum i staden där jag bor. När jag passerade skolgården var jag på riktigt chockad! Macbooks, senaste iphonemodellerna, märkeshandväskor, prime boots, dyra skinnjackor, svindyra jeans etc på var och varannan ungdom. Många hade garanterat outfits och prylar som kostat betydligt mer än en månadslön för mig. Nu är mina barn inte så gamla ännu och hittills har våra barn fått ärva våra mobiltelefoner när vi bytt och diskussionen om märken har inte riktigt tagit fart ännu. Men det kommer väl...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra spaning av dig och du har alldeles rätt. Dagens ungdomar köper allt mer märkeskläder och har full koll på kapitalvaror. Det har skett en förskjutning av livsstilsvanor, ungdomar vill ha samma kläder och prylar som högavlönade vuxna.

      En annan sak jag reagerat på är hur många gymnasieelever det är som har moppebil. Jag vet hur många 17åringar som helst som fått mopedbil av föräldrarna. De kostar mellan 160 000 - 200 000 kr! Vad hände med cykel eller busskort?

      Radera
  6. A-C ja jag har jobbat inom skolan i flera år och har rätt bra koll på olika märken och ser dagligen ungdomar som när jag snabbt räknar ihop bara deras outfit är uppe i kanske 10.000 kr och då,har jag inte räknat med tekniken de använder. Fattar inte hur konsumtionen sprungit iväg. Jag har ocksp en del märkesgrejer men har dels tjänat ihop pengarna själv och sen köpt på rea eller begagnat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min man köper kläder ett fåtal gånger per år och då köper han helst sina favoritmärken, men jag skulle uppskatta att 90% av allt i hans garderob är köpt på rea. Herrmodet ändrar sig inte så jättemycket så de kläderna ser ju ändå likadana ut år efter år. Alla hans höst- och vinterjackor är också reafynd. Köper man till 50-70% så blir det ju helt andra priser.

      Yngsta sonen som har ett starkt klädintresse har också lärt sig bevaka reor, det är enda chansen för honom att få köpa något utöver det vanliga (förutom det han kan önska sig i julklapp eller födelsedagspresent från snälla släktingar).

      Radera
  7. För mig är det enkelt, barn ska självklart få kläder och diverse utrustning. Dock är Herr Snålgris inget för s.k. "märkeskläder", då de i 99% av fallen inte är värda det pris man förväntas betala för dem. Vanliga brukskläder får det bli, och vill dottern har extra grejor så får hon gärna använda sin veckopeng till det. Då får hon välja mellan ett par märkesjeans för 599 kr och att kanske fika/gå på bio några gånger med kompisarna. har fått lite märkeskläder under åren och fan vad besviken ajg har bilvit på dem. T.ex. några par Tiger of Sweden finshorts för 899 kr som gick sönder efter en säsong. Ett par liknande shorts inköpta för 20 spänn i Thailand håller fortfarande efter ca 4 års flitig användning. Har fått sy i en ny knapp bara. Ändå luras folk i att tro att märkeskläder är 5 gånger så bra bara för att de är 5 gånger så dyra. Har någon problem med min dotters eller mina egna märkesval får de gladeligen ta upp det med mig, så ska de få svar på tal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där måste jag ändå säga att jag inte riktigt håller med dig. Min erfarenhet är att de allra flesta märkesplagg vi köpt har en helt annan livslängd än billiga plagg från de stora kedjorna. Min man har köpt en hel del Tiger, Filippa K, Acne osv genom åren och måste haft tur för allt har varit superkvalitet. Ser ut som nytt även efter flera år.

      Vi har också upptäckt att Brothers (som ligger i en behaglig mellanprisklass) har suverän kvalitet på många plagg. Bland annat deras chinos (med skräddartjänster som fri uppläggning) som är riktigt bra.

      Vi gör som så att barnen får betala hälften med egna pengar eller önska sig till jul/födelsedag och passar på när det är rea eller utförsäljning. Köper få men noga utvalda plagg. Jag försöker lära hela familjen att det funkar att ha en minimalistisk garderob. Det är inte mängden kläder som avgör eftersom man oftast bara använder favoriterna i alla fall.

      Radera
  8. Ja, det där är svårt. Har en 15-åring som har allt det där du pratar om, ny iphone, ipad, märkeshörlurar och märkes-allting typ.. Men det beror ju också på hur det sociala sammanhanget ser ut tänker jag. Alla hans kompisar har också allt det där ovan nämnda och ska han då inte ha det? Så himla svårt.. Sen tycker jag också att det är det här med att inte kunna vänta på någonting, allting ska man ha i samma sekund som behovet uppstår liksom. Varför vänta till jul, födelsedag etc? Finns det ens någon som gör det nuförtiden? Som exempel kom nya FIFA -18 ut häromveckan, tror ni att det fanns någon i sonens bekantskapskrets som inte redan förbeställt det? Näpp! Alla satt uppe o väntade på att kl skulle slå 24 för att kunna börja spela direkt och det känns som att det är likadant med allt.. Kommer ihåg hur man själv fick önska sig saker o vänta och vänta o vänta och sen kanske få det. Kan tycka att det är en trist utveckling men är ju vi själva (eller i alla fall jag då) som har målat in mig i ett hörn genom att alltid ge honom typ allting..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad jag känner igen mig i det du berättar! Mina barn är precis likadana, i allt från förhandsbeställningar till bristen på tålamod.

      Glad också att du uppfattar det som jag, att det är vi vuxna som orsakat detta. Man får höra mycket om hur bortskämda dagens barn är, men vem har man egentligen att tacka för det?

      Som jag skrivit om många gånger försöker jag hitta en balans mellan att barnen ska passa in och känna social tillhörighet och inte överkonsumera.

      En annan detalj jag noterat är att det inte längre beror på en socioekonomisk indelning. I och med det fria skolvalet har skillnaderna mellan eleverna ökat och man har inte längre bara klasskompisar med samma bakgrund. Många av barnen som kommer från andra områden har hur mycket dyra kläder som helst och det är mycket stöldgods och byteshandel. Detta bidrar naturligtvis också till att trissa upp en riktig skrytkultur.

      Radera
  9. Jag tycker personligen det är fascinerande att vuxna lägger så mycket pengar på en mobiltelefon. Har konstaterat att min städerska som tjänar ungefär hälften av vad jag gör säkert har en dubbelt så dyr telefon som jag. Efter att jag själv börjat betala för telefonerna har jag definitivt förlorat intresset för de senaste och satsar någonstans kring 1000-2000 kr på en smartphone idag. Skärmen på min gick sönder ihelgen och det kändes inte som någon katastrof med tanke på telefonens livslängd och kostnad. Ännu konstigare är när en av mina arbetskamrater betalade 3000 kr för att uppgradera sin jobbtelefon till en iPhone. Är det så att hon slutar så får hon inte pengarna tillbaka eller behålla telefonen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu vet jag naturligtvis ingenting om just din städerska men kommer ändå att tänka på hur man brukar säga "de största tv-apparaterna hittar man i de fattigaste förorterna". Att vissa statussymboler blir viktigare i fattigare områden.

      Möjligen är jag fördomsfull och ägnar mig åt anekdotisk bevisföring men många gånger upplever jag att det är viktigare för lågutbildade och lågavlönade att kunna visa upp en fin bil, dyr tv, senaste mobilen och att ha råd att åka till Thailand.

      Idag hjälper alla till att skruva upp konsumtionshetsen. Det är inte längre bara rika som köper saker för rika, utan alla vill vara med!

      Radera
  10. Och jag ser resultatet av det samhälle vi/ni skapat till barnen. Ouppfostrade, moralfria, osociala varelser sitter i våra skolkorridorer.... det enda nöje de har är att surfa på mobilen eller datorn. Nu vill i alla fall jag ha ett sjuhelsikes strömavbrott som vara i minst en månad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det skulle behövas! Och så rätt du har gällande uppfostran. Man tror inte sina öron och ögon när man ser bristen på respekt för vuxna. Vi som har barn måste jobba hårt på att bevara gamla traditioner som hänsyn, respekt och omtanke.

      Radera
  11. Min äldsta dotter fick sina första glasögon när hon var 1,5 år. Åkte till optiker för att prova ut ett par som passade (jättesvårt, småttingar har ingen riktig näsa att vila glasögon på). Den trevliga optikern visar en låda med glasögon och säger: De här kostar inget utan går inom glasögonbidraget för barn, vill ni ha märkesglasögon får ni skjuta till pengar själva. Jag: Märkesglasögon?! Till en ettåring?!

    Inser att diskussionen om märkesglasögon säkert kommer så småningom, men förhoppningsvis inte än på länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj. Ja, det visar verkligen hur samhället har förändrats och hur man vill bygga upp en märkesmedvetenhet inom alla målgrupper. Lite samma sak som när plötsligt allt skulle vara designat (och blev mycket dyrare givetvis!) ner till minsta lilla osthyvel och diskborste. Mönstrat toalettpapper och disktrasor i Limited edition säger väl allt...

      Radera