Så här är det...ett tag var vi väldigt inställda på att flytta. Om jag hade vetat då att man kunde bli mångmiljonär bara genom att köpa och sälja ett par bostäder så hade jag naturligtvis gjort slag i saken. Istället såg jag bara dyrare boendekostnader och hur folk runt omkring oss tog större och större lån. Så nu med facit i hand kan vi konstatera att vi varit fega och missat det tåget.
Men medan vi fortfarande letade efter ny bostad tittade vi en del på radhus, parhus och stora villor som gjorts om till bostadsrätter. Det är en boendeform som tilltalar oss som inte vill eller har möjlighet att köpa eget hus. Jag provade ett sådant boende innan jag träffade min man, även om jag bara hyrde i andra hand. Ett fantastiskt sekelskifteshus var ombyggt till fem bostadsrätter varav jag bodde i den nyrenoverade vindsvåningen med takfönster och takbjälkar. I källaren fanns en gemensam liten tvättstuga och allting fungerade väldigt bra.
Jag känner till två liknande hus i området där lånehuset ligger. Men de lägenheterna är i regel mycket dyrare per kvadratmeter än genomsnittslägenheten. Inte konstigt när man får mycket huskänsla, trädgård, fina uteplatser, parkering och gott om förvaringsutrymmen. Som sagt, ett bra alternativ till eget hus och möjlighet att bo i villaområden man annars inte har råd att bo i.
Min son gillar att kolla mäklarannonser och visade oss ett objekt till salu. Väldigt fint och många fördelar vi saknar i vårt nuvarande boende. Dessutom 15 kvm större än vad vi har nu - till ett mycket attraktivt pris. Rentav ett iögonfallande attraktivt pris. Ungefär en halv miljon under vad vår lägenhet troligtvis kan gå för i dagsläget. Men det stannade inte där, månadsavgiften var också markant lägre.
Givetvis blir man misstänksam. Även om det skrek lockpris och vi lagt flyttplanerna på hyllan var det här lite för bra för att ignoreras. Om vi kunde få det för samma belopp som vi får för vår lägenhet skulle vi alltså bo större, bättre och billigare! Helt sjukt.
Vi var på plats fem minuter innan visningen och redan då hade det hunnit bildas en stor folksamling. Det var t r ä n g s e l. Och konkurrensen riktigt kändes i stämningsläget, folk var lite buffliga och suckade irriterat när det blev kö vid trappan.
- Lockpris, väste min man i örat på mig när vi gick in. Även om det var lite slitet med äldre vitvaror så var planlösningen och de tillhörande uteplatserna bland de bästa vi sett. Dessutom fanns en del detaljer som gjorde boendet till något utöver det vanliga. Man ska ju inte låta sig ryckas med när man går på visning men jag blev omedelbart fäst vid bostaden och kunde se mig själv bo där. Hela familjen var rörande överens: hit flyttar vi gärna!
Min man hade kontaktat banken redan innan visningen och väntade bara på ett besked från dem. Det var ingenting vi oroade oss över eftersom det inte handlade om att ta mer i lån. Dessutom var månadsavgiften ju mycket lägre. Det som oroade var naturligtvis alla dessa hugade spekulanter och de flesta försökte inte ens dölja sin iver. De hade kunnat höja priset med en miljon och det hade verkat mer rimligt och ändå dragit många intressenter.
Morgonen därpå ringde vi tillbaka till banken och själva lånet var inga problem men däremot godkänner man inte en så liten bostadsrättsförening. Naturligtvis hade vi kunnat kontakta fler banker men jag blir direkt nervös när vår bank inte anser det vara säkert nog för dem. Vi bor i en av Stockholms absolut bästa kommuner (i alla mätningar). Det gör att det är ett hårt tryck på bostäder och ingenting verkar svårsålt, oavsett skick och läge. Jag har varit aktivt intresserad av bostadsmarknaden de senaste 10 åren och anser mig ha bra koll. Området är populärt och föreningen välskött med god ekonomi och skulle klara räntehöjningar. Men nej. Tvärnej.
Avslutningsvis var det endast två (!) budgivare och den steg knappt i pris.
Det tog hårt och jag undrar fortfarande om vi gjorde rätt eller fel som inte vände oss till en annan bank. Det är närmast omöjligt att besvara frågan. Vart tog alla andra spekulanter vägen? Jag har aldrig sett så mycket folk på en visning tidigare. Nekades alla lån? Varför bara två budgivare? Har svårt att släppa det faktiskt. När jag sökte upp områdets säljhistorik såg jag att andra objekt gått för mycket mer per kvadratmeter. Det finns alltså ingen annan förklaring än att föreningen blygsamma storlek ligger bakom att priset trycks ner.
Vi hade alltså fått lägre boendekostnad för ett större, bättre och attraktivare boende men i en pytteliten förening. Därutöver hade vi med största säkerhet fått ut flera hundratusen mer för lägenheten vi bor i nu. Det är mycket pengar. Men något gjorde ju att det inte blev någon aggressiv budgivning i slutändan.
Har ni några tankar eller teorier kring det här får ni gärna hjälpa mig i mitt grubblande.
Det fanns en artikel i DI eller var det DN nyligen om svårigheten att få lån till bostäder i mindre föreningar. SBAB som jag själv använder kräver har ett minimum antal lägenheter i brf i sina krav liksom de flesta andra banker. 8 lgh tror jag var SBABs gräns. Själv vill jag inte ha alltför få lägenheter för det ökar de ekonomiska riskerna. Det påverkar ju också värdet av lägenheten om det är svårt att få lån utan att vända sig till nischbanker.
SvaraRaderaDet stämmer, när jag väl började googla ämnet upptäckte jag att det skrivits en hel del om det. Men eftersom vi lagt våra flyttplaner på hyllan de senaste åren har jag helt enkelt inte uppmärksammat den typen av artiklar på samma sätt som jag hade gjort annars.
RaderaHåller med om att det troligtvis kan påverka värdet (i alla fall i dagsläget när så många banker vägrar godkänna lån i små föreningar). Men som jag skrev i blogginlägget vet jag fall när kvm-priset blivit högre för att det är en attraktiv boendeform.
Det här är ju verkligen högst intressant!
SvaraRaderaHar ju bott i hyresrätt i alla mina år men för ett halvår sedan bestämde jag och sambo KTM oss för att flytta.
Vi var på en rad olika visningar och såg buden stiga som aldrig förr. Sedan var vi på en lägenhetsvisning där vi tyckte att själva lägenheten och läget tilltalade oss mest.
Vi var beredd för en hård strid under budgivningen, men den här gången skulle vi inte ge oss!
Det slutade med att vi var ensamma om att bjuda på lägenheten, varav jag gav ett skambud långt under utgångspriset. Köparen accepterade att gå halvvägs och vi fick lägenheten.
Allt känns lite random för mig om jag ska vara ärlig. Men nu har ju mäklarna börjat sänka utgångspriset för att trissa upp priserna ännu mer :)
Tack för ett bra inlägg!
Först av allt: grattis till ett bra bostadsköp! Det är ju drömmen, att få lägga skambud och slippa budgivning.
RaderaJag finner det också intressant, särskilt med tanke på att jag aldrig tidigare varit på en visning som dragit så mycket människor. Och då har jag har jag varit på i runda slängar ett 50-tal visningar de senaste åren (inte bara för egen del utan följt med vänner och släktingar).
Tror dock inte det handlade om lockpris denna gång utan att mäklarna (de var två stycken som brukligt när det är hus och bostadsrätt i ett) var väl medvetna om hur restriktiva bankerna blivit och att lånebiten kunde bli ett problem.
Precis detta hände min vän som skulle sälja. 7 intresserade men bara 2 som fick lån pga. föreningens storlek.
SvaraRaderaDet är nya tider nu. För 5 år sedan vann vi budgivningen på ett parhus i en nybildad (!) förening med fyra bostadsrätter och banken var helt med på noterna. Det var inga som helst problem att få lån! Då var ränteläget ett annat också. I slutändan blev det inget köp för vår del men det hade ingenting med bolånet att göra.
RaderaTror att du ska släppa de där tankarna om rätt/fel och bara konstatera att det inte var meningen att ni skulle köpa just den lägenheten just då. Förmodligen är det nåt bättre på ingång (OBS min erfarenhet, ej vetenskapligt belagt! ;-) ).
SvaraRaderaMen går era tankar i den riktningen att ni skulle vilja förändra er boendesituation? Eller var det bara en tillfällighet att ni tittade på lägenheten?
/Anna
Vi har varit väldigt inställda på att flytta och det var ju ett av våra huvudmål med sparandet innan jag införde mitt köpstopp. Vi har ett väldigt bra boende men alltid saknat några saker dock. Flyttplanerna lades på hyllan när min sparplan drog igång och nu som sjukskriven är det naturligtvis inte lika aktuellt längre. Det som hände var att rätt objekt dök upp (inte en lägenhet utan ett radhus/kedjehus) och att det skulle innebära lägre boendekostnader för oss!! Uppskattningsvis ca 2000 kr i månaden vilket blir mycket pengar på ett år.
Radera