måndag 29 maj 2017

Skenet bedrar

Allt är inte vad det ser ut att vara. På sociala medier har man kunnat följa min härliga långhelg i sus och dus. Bilder som är långt från den snåla och asketiska livsstil jag egentligen praktiserar. 

I torsdags gjorde vi en utflykt till en nyrenoverad gastronomisk restaurang i ett hundraårigt timmerhus. Inredning helt i min smak med tak öppet till nock, målade timmerväggar, gedigna takbjälkar och en stor öppen spis. De har verkligen lyckats och den oansenliga utsidan visar inte vad insidan döljer. Jag lade ut ett par bilder och har väl aldrig tidigare blivit så snabbt översköljd av ivriga frågor om var vi är någonstans och kommentarer i stil med Ta med oss nästa gång! "Behind the scenes" var däremot att vi inte alls var där för att äta utan för att kosta på oss en liten förfriskning innan vi skulle hem igen. Nu är vi inte så snåla att vi aldrig kan tänka oss att äta på restaurang men vi hade med oss hunden så vi hade blivit förpassade till uteserveringen i vilket fall. Och ska jag någon gång kosta på mig att äta där så ska jag åtminstone sitta inomhus och njuta av takbjälkarna. 

I fredags besökte vi en stor välskött hästgård som ligger fantastiskt fint. Det är så vackert när landskapet öppnar sig och man ser ut över ängar, hagar och betesmarker. Jag satt i evigheter i gräset bredvid hästarna och lyssnade på ljuden när de betade och frustade förnöjt i den varma sommarsolen. Inga trafikljud, inga röster. Bara fåglar och det monotona ljudet när pållarna rev av gräs och tuggade. Det finns ingen avslappningsövning i universum som kan mäta sig med det och jag kan inte minnas när jag senast känt mig så avstressad. Men som sagt, det är en påkostad anläggning med dyra tävlingshästar och det såg onekligen flådigt ut. "Behind the scenes" den här gången var ju att att vi åkte kommunalt och fick traska en bra bit längst en tråkig asfaltsväg för att ta oss dit. 

Dagen efter tillbringades vid poolen hos goda vänner och jag roade mig med att lägga upp flera små filmsnuttar på Instagram. Både på hundarna som badade vid badbryggan och på alla barnen som badade i poolen. Stim, stoj och skratt. Livet var som en reklamfilm för badkläder. Till fikat bjöds det på hemkokt saft. De gör nämligen sitt eget saftkoncentrat på röda frukter och bär som de sedan fryst in i små byttor. När det är saftdags vid poolen hämtar de en fryst "saftpuck" och en karaff vatten. Slänger ner pucken i karaffen och vips har man iskall läskande saft. Jag tog en snygg närbild på den immiga byttan med handskriven etikett. Varför berättar jag det här? Har jag ett stort hävdelsebehov? Är det månntro ett uppdämt bekräftelsebehov? Svaret är givetvis NEJ. Härda ut lite till så knyter jag ihop det här, för er som inte redan räknat ut vad jag försöker säga. Vi hade ytterligare en minnesvärd dag och det var härligt att få hänga där istället för att sitta i en kvav lägenhet och känna sig som en torkad kaktus. 

Sist men inte minst, eftersom det var Mors Dag igår bjöd vi ut min svärmor på en liten utflykt. Vi gick till ett ställe som har blivit en lokal favorit och som vi vet att hon uppskattar. Kaffet är knappt drickbart (!) men deras mat och bakverk slår alla förväntningar. De serverar bara enklare rätter som soppa, sallader och smörgåsar men de lyckas få allt att se så otroligt gott ut! Allt är så aptitretande och instagramvänligt att man häpnar. Leila bakar-snyggt om ni förstår vad jag menar. Ni anar inte hur svag jag är för färgexplosiva sommarsallader. Eller maffiga lite kladdiga bakverk med pudrat florsocker och färska hallon och blåbär.

Vi var där strax efter öppning, vilket var tur eftersom kön ringlade sig långt utanför dörrarna redan före lunchdags. Det var mammor överallt, i alla åldrar. Det var fint att se hur många sällskap det var med flera generationer. Inte en plats ledig på uteserveringen längst med vattnet. Tråkigt nog fick vi inte med oss våra egna barn. Minstingen hade blivit erbjuden lite trädgårdsjobb (att tjäna egna pengar uppmuntras) och tonåringen hade träningstid att passa. 

Det var fyra händelserika dagar med utflykter och sevärdigheter. 
Vad kostade då detta? Nästan ingenting! Allt som allt cirka 400 kr. För hela helgen alltså, tutto-balutto inklusive transportkostnaden. Egentligen borde jag kanske räkna med att vi kostade på oss en god hemmamiddag igår också. Jag fick välja mat och det blev pastasallad med färdiggrillad kyckling, fetaost, oliver och en massa grönsaker. Självklart valde vi allt som fanns till extrapris och middagen gick på 160 kronor men då blev det mat för oss alla (+ en matlåda). Fortfarande väldigt billig om man skulle jämföra med ett restaurangbesök. 

Då för att komma till min poäng med det hela kan vi observera en sak: sett utifrån kan man inte märka att jag lever (på vad de flesta skulle kalla) under fattiggräns. Skenet bedrar verkligen. 

Kanske bäst att tillägga att jag inte försöka visa upp någon slags falsk fasad för så är det verkligen inte. Tror man det har man missat hela poängen. Jag struntar fullständigt i vad andra tycker och har inget behov av att bli beundrad. Vanligtvis har jag inte mycket att visa upp på sociala medier och Facebook använder jag inte till annat än att gratulera bekanta som fyller år. Det jag menar är att snållivet inte behöver innebära att man sitter hemma och suger på en barkbit i sin ensamhet med stämpeln udda kuf. Summan av kardemumman är att jag hittar sätt att roa mig med liten plånbok utan att det behöver sticka ut. 

Ingenting av det jag hade på mig under de här dagarna var nyare än tre år. Jag använde ett par shorts som är fem år gamla. De såg ut som nya eftersom jag knappt använt dem (de har alltid varit lite för stora men nu sitter de perfekt) och klassiska basplagg går inte ur modet. 

Jag fattar att inte alla ser på det som jag gör, att man kanske ställer högre krav på sina upplevelser men för mig var det mer än tillräckligt. Det är inte för att visa andra. Men nästa gång någon scrollar i flödet och möts av en bildström där alla andra verkar ha det så himla glassigt och tror att alla andra lever så lyckade liv så kan man komma ihåg att allt inte är som det ser ut på ytan! Återigen, jag känner ingen som lever lika knapert som jag och ändå både såg och smakade det lyxigt.




10 kommentarer:

  1. Härlig läsning! Så jäkla skönt när vi kan nyansera sociala medier en aning. Tack för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja sociala medier är verkligen på gott och ont. Men ju mer alla "kändisar" kör med reklam, desto mer uppskattar jag vanliga människors vanliga bilder...

      Följer inte längre någon som sysslar med reklam/samarbeten/spons på instagram och DET känns oerhört bra!

      Radera
  2. Härligt inlägg! Tack för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Lena, både för att du läser och för att du lämnar ett avtryck. Uppskattar det så himla mycket :)

      Radera
  3. Låter som en underbar helg! Tror det är som du säger, att saker och ting ser glansigare ut på sociala medier. Många av mina bekanta har dessutom vanan att spara en massa bilder från flådiga semestrar o dyl för att portionera ut de senare med enkla bildtexter, typ #rivieran. De gör det nog till skillnad från dig just för att ge intrycket av ett spännande liv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh fy, det är så irriterande! Har sett en hel del sådana bilder långt efter semesterns slut och det känns verkligen bara som show-off.

      En annan rolig sak är vuxna människor som lägger upp bilder på sig själva framför lyxyachter eller väldigt lyxiga bilar när man vet att de är borta på en helt vanlig charter. Varför? Ska vi tro att plötsligt blev medbjudna på en tur eller att de hyrt den där båten/bilen på semestern? #töntigt

      Radera
  4. Sådär är det ju med det mesta egentligen, att det vi väljer att visa utåt är en annan sak än hela sanningen. T ex tror jag inte att särskilt många i min omgivning (annat än de jag valt att berätta för) har noterat att jag framlever mina sjukskrivna dagar som en skröplig trött hög, som mest ligger på soffan och måste vila stup i kvarten. Utåt ser jag ut som vanligt, låter som vanligt och bemöts som vanligt - de ser ju bara de korta stunder när jag måste skrapa ihop den lilla energi som finns för att t ex följa med barnen någonstans eller handla. Vad gäller sociala medier, så visar jag en helt annan bild där också. Jag visar hellre upp bilder på de få tillfällen när jag sitter på altanen i solnedgången och dricker champagne än när jag viker tvätt och tar hand om disken (vilket jag lägger oändligt mycket mer tid på totalt sett). Jag tänker väl att jag vill se tillbaka på och minnas de där tillfällena när tillvaron är lite extra bra, snarare än vardagslunken. Den kommer jag ihåg ändå tror jag, då det är så stor del av min tillvaro. Precis som jag tänker att jag nog lär minnas tjafs och bråk med och mellan barnen också, även om de ler snällt på foton ;) Som ett exempel på det där med sociala medier, så har min man för vana att checka in på de filmer han ser och vi får båda ofta kommentarer som "Men hur hinner ni med att se sådär mycket film?!" Svaret är att han troligen inte spenderar mer tid framför TV:n än andra. Det är bara det att han inte lägger in övriga aktiviteter (som t ex jobbet och hushållssysslor) på sociala medier. Då kanske det kan se ut som att allt man gör är ser på film...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade kunnat vara mina ord. Jag varken vill eller tror att andra vill att jag ska visa upp min händelsefattiga vardag. Istället passar jag naturligtvis på de få gånger jag faktiskt träffar någon, gör något eller ser något annat än hemmets väggar. Roligare både för mig och för den som följer mig.

      Själv har jag aldrig riktigt gått på den där bilden (och trenden!) av "perfekta liv". Alldeles för många som försökte lite för mycket på Facebook och Instagram gick sedan skilda vägar eller andra saker som visade att allt inte var vad det såg ut att vara. Så jag tycker man har lärt sig se med krassa ögon.

      Och jag förstår precis vad du menar med filmtittandet. Om jag bara skulle lägga ut bilder på när jag tar ett glas vin så skulle det snabbt se ut som om vin vore mitt enda intresse i livet :) Eller att jag är sjukskriven pga alkoholproblem...

      Radera
  5. Jag lyssnade på en av Menys podcasts och där fick man veta att maten smakar bättre om man fotograferar den först :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tror det ligger mycket i det. "Om det inte instagrammas så händer det inte" sade en väns dotter till oss och det är ju lite samma sak... :)

      Radera