söndag 16 april 2017

Glad fortsatt påskhelg!

Efter ett litet blogguppehåll är jag nu tillbaka! Jag riktigt hör hur ni jublar. Eller så har ni hunnit glömma mig...

Förra fredagen, den 7 april, satte jag mig faktiskt ner och knåpade ihop ett inlägg om påsken och hur vi skulle fira den. När jag skrivit färdigt var det dags att gå ut med hunden på promenad så jag lämnade datorn för en halvtimme i skogen. Tillbaka från rundan hällde jag upp en mugg kaffe och skulle läsa igenom inlägget för att kolla stavningen och om det var redo att släppas iväg i bloggen. Samtidigt plingade det till i mobilen. Det var min tonårrsson som messade, han hade gått tidigare från skolan för att hinna med ett tåg från centralstationen. Jag trodde att han ville meddela att han hunnit med tåget men istället möttes jag av en skärmdump om terrorattacken. Precis som för alla andra var det en omtumlande nyhet och jag slog genast på teven och livesändningar. Blogginlägget glömdes totalt bort. 

Vidare ringde jag alla familjemedlemmar för att kolla var de höll hus och i samma veva ringde inredaren och bad mig komma över till henne eftersom vi båda satt hemma och bara väntade på våra anhöriga. Ni vet hur det var där i början när man inte riktigt visste hur omfattande attacken var och om det skulle hända något mer. Då talades det upprepade gånger om skottlossningar på olika platser och eventuella sprängladdningar. 

Inredarens dotter var fast i en byggnad precis vid platsen och poliserna vid entrédörrarna förbjöd dem att lämna lokalen. Min man fastnade också på sin arbetsplats och gick hem först när allt lugnat ner sig. Vi försökte styra upp att han skulle möta upp inredarens skärrade dotter men de missade varandra i trängseln när alla människor försökte vallfärda ut ur stan och fick ta sig hem var och en för sig.

Min yngsta son befann sig i ett köpcentrum tillsammans med klasskompisar men gick hem när han såg hur mycket polis och väktare som började samlas där. Kort därpå stängdes både det och flera andra köpcentrum. Han tog sig direkt hem till inredaren och så satt vi där tillsammans och följde nyhetsrapporteringen samtidigt som vi väntade på våra övriga familjemedlemmar. 

Runt halv sju på kvällen gick jag ut med hunden (ensam, min man hade fortfarande inte kommit hem) och det kändes som en spökstad. Jag mötte inte en enda levande själ och vägarna låg helt öde. Det var ingen trafik alls och tystnaden var total. Tala om postapokalyptisk upplevelse. En fredag vid den tiden är det annars fullt ös i vårt bostadsområde, mycket trafik och folk som kommer hem med sina matkassar eller är på väg någonstans.

Efter det kändes mitt blogginlägg inaktuellt och framför allt illa tajmat så jag lät det gå rakt i papperskorgen. En annan liten detalj var att vi egentligen hade planerat att närvara på en tillställning inne i stan kvällen efter. Det är en kompis till oss som flyttat till USA men som skulle förbi Sverige på blixtvisit och ville samla de närmaste vännerna på en restaurang på lördagskvällen. Jag är inte supersocial nuförtiden så det blev en massa velande men till slut tackade vi ja och sade att vi skulle komma förbi en stund. Jag har inte träffat den här kompisen på fem år så jag ville verkligen fånga tillfället och såg fram emot att få umgås. Men det behövs inte mycket för att stjälpa mig och jag var helt slut efter fredagen som inte blev någon vanlig fredag. Bara det här att ringa runt, oroa sig över alla och vänta tills de var i tryggt förvar hemma gjorde mig helt utslagen. Så vi lämnade återbud till bjudningen. Och sedan stod påsken inför dörren. 

Det blev en riktigt fin påsk i alla fall. Eller är, den är ju inte slut än. Eftersom jag är hemma om dagarna hade jag möjlighet att knalla runt överallt för att nosa reda på de bästa fynden. Till skillnad mot julen är det ju ingen presenthysteri och det går att hitta roliga saker för en billig peng. Jag lade ner en del jobb på att hitta så roligt och fint godis som möjligt till påskäggen. Dessutom utnyttjade jag både en värdecheck (50 kr) och presentkort (200 kr) på Åhléns. På så sätt kunde jag köpa påskäggen och en del godis utan att lägga en krona ur egen ficka. Min svärmor älskar sådana där punschknappar och på Åhléns köpte jag en superfin liten retroask punschknappar för 29 kr. Tala om fynd! De hade en förvånansvärt bra godishylla måste jag säga. Jag köpte även fint förpackad fransk choklad i lite mer vuxen stil till de vuxna som skulle få påskägg. Ska lägga in bilder på förpackningarna eftersom jag anser att det är prisvärda och bra presenttips (för den som fortfarande äter socker). Se det inte som reklam för Åhléns på något sätt, detta är en helt reklamfri blogg och med största sannolikhet finns varorna att få tag på även på andra ställen. Men bra tips är bra tips! 

Resten av godiset köpte jag på en stormarknad som även har mängder av amerikanskt godis (min man älskar Reeses och min yngsta son älskar askarna med Willy Wonka Nerds). Roligt att få men ingen större kostnad egentligen. Vi brukar inte köpa nya påskägg överhuvudtaget. I källaren ligger en påse med påskägg som vi återanvänt flera år i rad och för den som arbetar heltid är det såklart skönt när sådant redan finns hemma. Men eftersom jag nu är sjukskriven så tyckte jag det skulle vara roligt att kunna göra det lilla extra i år och slå på stort med nya ägg. Jag var ute i god tid och alltid på förmiddagarna när det var som minst folk i butikerna. Det var välgörande med ett litet projekt. Ända sedan jag blev sjukskriven har jag varit ganska rejält avslagen så det här kändes helt klart som ett steg i rätt riktning. Förstår om det låter egendomligt i en sparblogg, att man mår bra av att gå runt i olika butiker för att köpa godis (haha) men det handlade om att orka ta sig för något och genomföra det. Och tycka det är roligt dessutom! 

Jag hoppas att ni alla haft en fin påsk och naturligtvis att terrorattacken inte drabbade er personligen. 

Punschknappar, som äldre tanter älskar!
(Bild snodd från Åhléns hemsida)

Nickel i underbar retroask. Alla gamlingar får något lyriskt i blicken :)
(Bild snodd från Åhléns hemsida)

Fantastiskt fin choklad, 59 kr
(Även denna bild är snodd från Åhléns hemsida)

Chokladen jag hade velat sätta tänderna i själv
(gissa var bilden är snodd ifrån... Rätt svar: Åhléns)




28 kommentarer:

  1. Så kul att du är tillbaka! Jag kollar varje dag, så det blev en glad överraskning :) . Skönt att du mår lite bättre och grattis på påsken! Hälsningar Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, härligt att vara efterlängtad. Bara det ger ett välbefinnande som i sin tur gör att livet känns något enklare och humöret pekar uppåt!

      Radera
  2. Skrev världens längsta kommentar och råkade fippla bort den med min tumjävel. Happ.
    Skönt att ni är hela - och att jag får läsa. Mindre ensamt i universum med en snålmamma till. Kram på dig! /Jublande(typ) Jess

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, I feel you! Hänt mig ett antal gånger i både det ena och andra sammanhanget. Är expert på att råka radera saker. Kram tillbaka!

      Radera
  3. Undrar när gränsen går för punschknappar. Om man bara vaknar en morgon och har åldern inne för att gilla dem eller om det går stegvis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, brukar själv tänka i de banorna. Inte gjort det specifikt med just punschknapparna men andra old people-saker...

      Själv älskade jag för övrigt en pralin som fanns förr. Jag har för mig att den hette punschpokal och den innehöll en tjock mumsig gegga. Den såldes framme i kassorna på kiosker och mindre butiker men sedan försvann den :(

      Radera
  4. gillar din blogg! Är själv sparande tonårsförälder men denna månad har varit galen. Tonåringen svårt sjuk i flera veckor och jag befann mig på Drottninggatan, dock inomhus, men likväl skräckfilmskänsla i flera timmar innan evakuering.
    Men när sånt här händer, och man oroar ihjäl sig för sitt barn, läkarbesök o ambuans och provtagningar stup i kvarten.
    När man har en sån här månad, då rinner pengarna mellan fingrarna, taxi, hämtmat, tröstgrejor och inte kunna jobba, då är ma enormt glad att ha varit en spara och har en rejäl ekonimisk buffert att luta sig mot, och eftersom sparivern är så stor vanliga månader så blev den enda skillnaden att hela lönen gick åt till konsumtion. Nu är barnet nästan frisk- ta i trä, och jag börjar återhämta mig, omskakad och lit småchockad över hur livet kan ställas på ända. Och nu är jag mer motiverad än någonsin att spara, men slutmålet att sluta jobba och leva på marginalen känns längre bort än någonsin :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken skräckläsning men härligt att höra att barnet är på bättringsvägen. På ett par sekunder kan livet verkligen förändras och det är hemskt att bli påmind om det.

      Det finns ju tillfällen i livet när sparande och snålerier får stå tillbaka, när pengar är av underordnad betydelse. Naturligtvis råder undantagstillstånd när barn blir sjuka. Då gör man det som behöver göras för att alla berörda ska klara att ta sig genom dagen och det är inte ens något att fundera på eller använda samvetet till. Det kommer nya tillfällen när man kan spara.

      Däremot är det EXAKT som du säger, en oerhörd lättnad när det finns pengar på banken och man slipper oroa sig över det också on top of it liksom.

      Ta hand om er!

      Radera
  5. jag tillhör väl de äldre, men punchknappar känns mer som något min farmor gillade och hon var född 1897. Minns barndomens matinéer på biografen Prisma, för en tvåkrona fick man se Tarzan och andra filmhjältar. Nickel var mitt favoritgodis när jag gick på bio, men förpackningen var inte alls lik den på bilden. Då var varje karamell inlindad, i typ smörpapper, sen var det ca 8-10 bitar, ihopslagna med papper om. Ett avlångt oansenligt litet paket, inte alls så fint som det på bilden.58:an

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer! Även om det kostade mycket mer än två kronor att gå på bio så är jag tillräckligt gammal för att ha köpt Nickel och de låg mycket riktigt på rad i ett avlångt paket!

      Radera
  6. Du är inte bortglömd men har saknat dina inlägg!! Retroaskar är perfekt ge bort-present, så snygga!
    Skönt att ni är välbehållna!!!
    Hälsningar från Gotland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack! Och ja, det är verkligen den perfekta ge bort-presenten! Så slipper man stå där med en trist Noblesseask eller vinare som alla andra... :)

      Radera
  7. Jag är född 1981 och jag gillar punschknappar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh nej!! Vad har du då kvar att gilla på ålderns höst? Särskilt nu när pralinen med körsbärslikör är borttagen ur Aladdin-asken ;)

      Radera
  8. Åh, det är ju precis så punschknappar ska vara förpackade; i en pappask istället för i en plastpåse!! Nostalgi!!! Vid ett tillfälle i barndomen hade jag och en kompis köpt varsin sådan, och sen åt vi tills vi mådde illa! På riktigt - iallafall jag... Men jag älskar såna fortfarande - hur det nu är möjligt!? ;-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du måste vara tant ;)

      Jag är nog mest förvånad över att knapparna hamnat i lösviktshyllan bland allt "småbarnsgodis" där ungarna härjar fritt med de där stora skoporna. Kan inte vara jättekul att vara sju år gammal och råka sätta tänderna i en punschknapp...



      Radera
    2. Så klart jag är tant!! ��

      Sedan jag skrev den här kommentaren i våras har jag tittat in på din blogg då och då. Och nu de senaste dagarna har jag faktiskt läst alla inlägg ända sedan du startade den! Så fantastiskt rolig och inspirerande läsning!! Håller tummar och tår för att du återfår hälsan och din energi, och kan börja jobba igen vart det lider. Om det är det du önskar och vill då, alltså! ☺

      Radera
  9. Välkommen tillbaka. Snålgrisen närmar sig 40 och tycker fortfarande punchknappar är vidriga, så vi får väl se när det klickar till. En snigel på ögat till Cloetta som har dragit in de två enda godissorterna som Herr Snålgris äter/köper: Viva lakrits och Salta Björnar. Skäms!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Viva lakrits pärlorna, varför försvann de?! Trist, de var verkligen jättegoda!

      Jag kan äta punschknappar men det är knappast något jag sitter och längtar efter om jag känner mig godissugen. Jag älskar choklad och salt lakrits. Har lite svårt för alla färgglada varianter i lösviktshyllan, bara en massa läskiga kemikalier och färgämnen.

      Radera
    2. Blev nostalgisk nu, vid minnet av den gula tablettasken med Smurf saltlaktrits! GODASTE tablettasken som funnits.

      Radera
  10. Jag har alltid gillat punchpraliner! Fast jag tycker bäst om de som kallas "punchkottar" som är lite större och mer avlånga i formen (autokorrekt ville kalla dem lunchpraliner resp lunchkottar, vad nu det kan vara ;) ). Min man påstår att jag gillar pensionärsgodis överlag - tydligen räknas allt med punchsmak, Noblesse, Marianne och Bridgeblandning dit också. Jag kan till och med tänka mig att äta såna där marmeladfrukter och gröna marmeladkulor i mindre mängder om det erbjuds. Men jag är också en godisråtta av stora mått, så det kanske är därför. Eller att jag minns det där godiset från när jag var liten och mormor och farmor hade det hemma...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du såg väl Mickes kommentar ovan? Troligtvis har du en poäng i att det är ett nostalgiskt gillande pga fina barndomsminnen.

      Min mormor hade ALLTID rullar med choklad hemma (Marabou, de finns fortfarande efter alla dessa år) samt hårda fruktkarameller i en glasskål. Sådana som såg ut som apelsin- och citronklyftor och som alltid klibbade ihop. Och ibland lyxade hon till det med Bridgeblandningen som du nämnde.

      Radera
  11. skönt och roligt att se dig här igen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, härligt att vara här :)

      Radera
  12. Superglad att höra ifrån dig! Min farmor hade samma skål, apelsinklyftorna, bridgeblandning, ibland kungen av Danmark och så klart polkagrisar. Vi höll på och röjde i vårt förråd nu i veckan, jag fingrade på skålen och bestämde mig för att jag måste ändå ha kvar den. Gud så mycket godis man ätit ur den..

    Efter långt påsklov drömmer jag om jobb och inkomster typ. Mitt nya jobbprojekt genererar ingen lön ännu och i mitt andra bolag kan jag inte jobba så mycket att jag får till lönen. Jag andas, tackar gud för de sparade medlen och ser framåt. Jag är hoppfull inför framtiden, inser att det tar tid att starta upp den typen av verksamhet vi håller på med och är glad att vi hankar oss fram med makens lön. Jag längtar SÅ efter att få sätta igång sparandet igen, jag visualiserar hur jag sätter över stora summor pengar till kontot och bygger ut huset :-) Allt för att hålla ångan igång.

    Önskar dig en finfin söndag. Jag ska ta mig ut i stormen och röra på mig, det håller humöret uppe på ett makalöst sätt har jag märkt. Det har verkligen sina mörka dagar när ekonomin är tuff, det gäller att fokusera på de ljusa och försöka få dem fler till antalet. Det finns ju en risk att jag ramlar in i deppläget jag var i när jag var sjukskriven, men än går det bra. Jag får tillbaka på skatten runt midsommar och jag har lite pengar på gång i mitt gamla bolag så om en månad ska det åtminstone vara lugnt en tre månader framöver med privatekonomin.

    Men, vi är friska i familjen, jag älskar vårt hem. Jag har ett fint äktenskap och det är aldrig tomt i kylen.Så tacksamheten för allt jag har bär mig genom bristen på pengar.
    Kram
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer att ordna sig finfint för dig och dina företagsplaner, det märker man direkt. Du har en så himla beundransvärd grundinställning till allt och jag inser hur driven och framåt du är. Så jag oroar mig inte :)

      Som vanligt är du spot on och sätter fingret på något väsentligt. Pengar ÄR inte allt, långt ifrån. Däremot är för lite pengar ett jäkla elände och livet blir bra mycket enklare när man slipper ångest över ekonomin också. Det hade inte direkt främjat tillfrisknandet om jag hade behövt ligga sömnlös och oroa mig över räkningarna och om man har råd att bo kvar. Tack vare mitt flitiga snålliv sitter vi säkert i båten och det är oerhört skönt. Hade inte pallat pengastress på all annan skit som jag måste hantera just nu.

      Men jag är också kolossalt tacksam över mitt äktenskap och stödet från familjen så jag förstår precis vad du menar. Det gäller att se vad man faktiskt redan har, inte bara vad man vill sträva efter att få.

      Förresten, undrar vad kommer att ha i godisskålen om jag får uppleva lyckan att bli farmor... Trist om det skett en generationsförändring så att man inte har typiskt tantgodis längre utan kommer att säga att socker är narkotika och servera någon slags hälsosam chiapuddingsskit till barnbarnen istället...

      Kramar <3

      Radera
  13. Ack, gammeldags nickel! Så gammal är jag inte men så glad att de är tillbaka även om de på sitt omijövänliga vis var lättare förpackade förr, med plast om varje tablett så de inte klibbade ihop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu öppnade jag ju aldrig Nickelasken eftersom jag gav bort allt godis jag köpte (inte en grej till mig själv, så går det när man är snålis) och nu håller jag på att smälla av så nyfiken är jag på hur det såg ut i den där asken. Måste ta reda på det. Har svårt att se att de skulle ligga helt lösa i asken just för att de borde klibba ihop så att man knappt får loss dem?

      Radera