måndag 11 april 2016

Att strunta i två kronor

Vilken enorm respons på förra inlägget! KUL! Det har varit så roligt att läsa alla era intressanta kommentarer och åsikter. Jag hade ingen aning om att ämnet skulle väcka en sådan uppmärksamhet och höll på att dratta omkull när jag såg hur många som engagerade sig. Mina underbara fina sparvänner som skänker mig så mycket glädje!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att ni verkar låta grejerna självdö innan ni är intresserade av att byta ut och köpa nytt. Någon var dessutom väldigt händig och verkar laga och fixa det mesta själv. Tyvärr är jag inte typen som skruvar isär en trasig laptop och byter ut ett par komponenter och så vips, fungerar den igen. Tråkigt nog. Jag har inte ens en symaskin så att jag kan laga en fåll som släppt.

Helgen här hemma förflöt utan större händelser. Det enda anmärkningsvärda var väl tonåringens lilla...öh, överraskning. Han och hans flickvän lämnades ensamma hemma på förmiddagen och när vi kom hem låg det en liten oväntad gåva på köksbänken. En present, vad sött tänker ni nu. I wish. Det var en post it-lapp med texten "Jag och A köpte frukost. Jag betalade med mina födelsedagspengar." fäst på ett kvitto. Underförstått: betala tillbaka. 

De hade handlat för 146 kronor. Ett storpack (det gäller att passa på antar jag) Philadelphiaost med den lockande texten NOW EVEN CREAMIER, ciabatta från bageridelen (30 kr), tekakor (26 kr) och lite annat smått och gott. Ingenting av detta var på extrapris, naturligtvis. Ciabatta och tekakor när vi har bröd i brödburken och ännu mer bröd i frysen? För att inte tala om all annan frukostmat vi hade hemma...flera sorters flingor och pålägg. Till och med O'boy, vilket vi aldrig har annat än i samband med barnens födelsedagar. 

När jag träffade sonen frågade han om jag sett att de varit och köpt frukost. 
- Jaha, var det till er? utbrast jag förvånat. Jag som trodde att det var till kungafamiljen. 

Men det är bara att hosta upp och betala, försöka förtränga. Samtidigt som jag inser hur lite bortskämd han är alltså. Idag berättade han att flickvännen får hela barnbidraget + 500 kr. Hon är 15 år. Jag vet inte vad som anses rimligt men det känns som mycket fickpengar. Eller så är jag bara gammal och mossig, för att inte tala om bitter, som i samma ålder fick rasta hundar i hela grannskapet för att tjäna ihop lite fickpengar. 

På tal om att rasta hundar så var jag ute med hunden för ett par timmar sedan. Det var en solig och fin kväll och när vi gick förbi en av bänkarna som står utmed promenadstråket såg jag att någon lämnat två burkar 50 cl starköl på marken alldeles bredvid. Urdruckna förmodar jag (kände inte på dem). Och då tänkte jag på några av er som samlar pant, bland annat Miljonären. Där stod alltså två kronor och glänste frestande i kvällssolen. Jag tog dem inte men det lustiga var att jag ändå tvekade ett ögonblick innan jag gick vidare. Jag hade ingen påse att bära dem i och jag kan bara tänka mig hur många av grannskapets barnfamiljer jag skulle kunna möta på väg hem till min bostad bara för att jag håller en ölburk i varje hand. Hej hej, här kommer jag och mina ölburkar. Jag kanske ser städad ut men som ni ser häller jag i mig ett par starkbärs innan jag går hem och lagar middag åt familjen. Typ. 

Min gräns har gått vid samla pant men som sagt, man blir mer påverkad än vad man tror. Jag vill inte plocka tomma ölburkar, det kan någon annan få göra men det där ögonblicket av tvekan säger en hel del om hur kapabel man är att hela tiden ta sparandet ett steg längre. För övrigt önskar jag att folk kunde plocka bort sitt skräp efter sig. Även om tanken kanske var just att lämna panten åt någon bättre behövande så har man faktiskt gjort sig skyldig till nedskräpning. Just sayin' 







22 kommentarer:

  1. Det kanske är dags att göra budget med barnen. 'Om ni vill handla lyxfrukost på helgen räcker inte pengarna till att åka på semester.' Jag har de diskussionerna med barnen varje vecka. 'Hämtpizza, visst! Men då får vi stanna hemma på semestern. Vad vill ni göra?'
    Cirkeldiagram fungerar. Det är lättbegripligt och går att göra i flerfärg. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tips men åh, barnen är SÅ medvetna och SÅ "utbildade" av stränga mamma Snålcoach att det här snarare var en slags tonårsrevolt. Han passade på helt enkelt.

      Jag är inte arg och har inte skällt på honom, istället kör jag med lite skojiga pikar. Det tar bättre ;)

      Radera
  2. Att köpa mat för man var sugen på nåt speciellt, när det redan fanns mat hemma. Det fick mina tonåringar gärna göra, men de fick betala själva! Sen kan man visst göra undantag om det sker ytterst sällan.
    Mina tonåringar fick barnbidraget från de började gymnasiet. De fick också hjälp med dyra vinterkläder/ytterkläder eller sportattiraljer. Allt annat fick de betala själva eller jobba extra för att kunna köpa.
    /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klokt av dig. I det här fallet ser jag det som undantag och han behöver inte betala själv, helt enkelt för att vi inte kommit överens om det i förväg och det känns fel att han ska behöva lägga sina födelsedagspengar (från andra än oss) på frukostmat.

      En del saker som han vet att vi tycker är onödiga (t ex älskar han Loka Crush och naturgodis) köper han faktiskt för egna pengar.

      Det känns viktigare än någonsin att lära barnen ansvara för pengar med tanke på hur de curlas med dyra ipads, tv-spel och mobiltelefoner medan de bor hemma. En femhundring är ju småpengar i ungdomarnas ögon...

      Radera
  3. Jag har faktiskt börja samla pantburkar på senare tid. Inte så att jag går och gräver i suptunnorna men däremot om det ligger några burkar kvar vid en parkbänk så lägger jag dem i påsen (som jag alltid har i fickan). Det är nytt för mig men numera kommer jag sällan hem från en promenad med mindre än 3-4 kronor i påsen.

    Det intressanta är ju att ungdomar och "alkisar" här i trakten verkar tycka sig ha råd med att bara kasta dessa medan FFF med avbetald villa, bilar och några miljoner på banken tycker att "härligt en krona den kan jag sätta i arbete". Man är kanske lite sjuk men det är en sjukdom jag gärna har:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag säger också Heja FFF!!

      Den där sjukdomen har nog jag också som inte längre klarar av att betala 2 kr för en påse på mataffären, det har blivit otänkbart! Att plocka pantburkar ur diket är däremot ett större steg för mig. Jag vet inte riktigt varför jag känner mig obekväm med det men det gör jag. Jag försöker se det från ytterligare ett perspektiv, att jag gör en insats för miljön och hjälper till att hålla naturen ren och fin. Men det är ändå svårt.

      Radera
  4. Kom ihåg inför hundpromenad: två påsar medtages - en påse för hunden och en påse för burkar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det, jag hade behövt en större påse. Hundpåsarna är för små för de där långa 50cl burkarna. Men som jag skrev ovan, det gäller att komma över den där spärren också och acceptera att man blir lite mer som Burk-Curt för varje dag som går...

      Radera
  5. Jag brukar (till mina tonårsbarns förfäran) plocka upp pantburkar som ligger i min väg, när jag ändå är ute med hunden. Så jag har oftast en påse för hunden och en för burkar. Kan faktiskt inte förstå varför man slänger bort pengar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina barn skulle aldrig följa med på en enda promenad till om de såg mig plocka upp en burk ur diket. De har svårt nog för medhavd påse till mataffären...

      Jag förstår faktiskt inte heller hur man kan slänga bort pengar men ännu mindre förstår jag hur man kan skräpa ner i naturen. Där vi bor är det hyfsat tätt mellan papperskorgarna och trots detta ser man burkar och tomflaskor på marken lite då och då.

      Radera
  6. Minns ettöringarna som man kunde hitta en hel del när jag var liten. Icke att förakta fick jag lära mig då, många bäckar små...Slänga enkronor omkring sig i form av pantflaskor och burkar, känns fel!
    Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är absolut fel, även av miljöskäl. Varför kasta dem i naturen när de kan återvinnas OCH du till och med blir belönad för att göra det liksom... knäppt!

      Och du har så rätt! Ser man en enkrona tror jag att de allra flesta böjer sig ner och automatiskt plockar upp dem. Därför borde det vara samma sak med en tomburk!

      Radera
  7. Vet inte hur tonåringar har det nu, men när jag var tonåring (för sisådär femton år sedan) fick jag barnbidraget och det skulle räcka till alla kläder utom jackor och skor. Skidor och andra fritidsgadgets önskade jag mig i present. Kände spontant att "jag skulle aaaaldrig ha betalat frukosten" men sen stoppade jag mig; min son är ju fortfarande en liten plutt. Inser att det nog är lättare sagt än gjort att vara så hård. Jag lär ju veta om några år!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina barn har inte fått barnbidraget. Inte ens den äldre av dem, tonåringen. Han kommer att få studiebidraget när han går på gymnasiet. En av anledningarna är faktiskt att han, i alla fall hittills, varit den typen av barn som äter upp hela godispåsen på en gång om du förstår hur jag menar.

      Förut fick han månadspeng med två utbetalningar per månad och det är vad som fungerat bäst. Sedan ville han ha gymkort + möjlighet att åka tåg till sin flickvän i en närliggande stad så då fick han prioritera och det blev mindre fickpengar till nöjen. Det har också fungerat jättebra men det är väl lite därför det blev den här "revolten". Och flickvännens föräldrar är inte Snålcoacher så där råder en annan syn på pengar vilket kanske bidrog till att sonen kände att han behövde få gå wild 'n crazy en gång.

      Radera
    2. Glömde att tillägga att min första tanke var att han skulle få betala ur egen ficka, särskilt med tanke på att han kunde ha ringt oss och frågat först.

      Några minuter senare bestämde jag mig för att det är trevligare och mer pedagogiskt att förklara att han får betala själv om han känner för att gå och spontanhandla fler gånger. Om man inte kollar med oss föräldrar först, vill säga.

      Radera
  8. Eftersom ni inte vad jag förstått tvingas leva ytterst sparsamt utan sparar för sparandets skull liksom . Tyckte jag att du nog borde varit tacksam för initiativet din son tog glädja honom med att ni uppskattade tanken . Att det är en lyx som ni trots allt har råd med och att han inte gjorde fel i tanken. Inga men i detta läget men att inför kommande dagar ge honom mer inblick i hur ni tänker ta inte bort glädjen i att han ville glädja er om det nu inte var så illa att det bara var tull honom och tjejen för det var det ju inte ,
    Jag med facit lite i hand känner att sparande får inte bli snålhet det är en balans gång och brödet i frysen ligger kvar , Helena hoppas du förstår min mening ingen kritik mot dig alls själv varit där och inte visat tacksamhet utan snålhet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt i allt du skriver och jag tar absolut inte illa upp. Framför allt har en viktig poäng i att man egentligen ska berömma det fina initiativet och att vi faktiskt har råd med den lilla lyxen.

      Nu var frukosten faktiskt bara till honom och tjejen (även om de inte åt upp allt) men det spelar ingen roll. Det var gulligt och fint att de gick tillsammans och valde ut vad de ville äta. Absolut, det kan jag hålla med om.

      Men vi hade generöst med frukostalternativ hemma och jag känner min son! Han passade på och jag hade inte sagt ett ord ifall de hade kvistat ner och köpt en grej de blev sugna på, eller två, men här tog de verkligen ut svängarna. Och jag håller fast vid att han kunde ha ringt och frågat först (eftersom det inte var någon överraskningsfrukost till familjen, vi andra var inte ens hemma då).

      Men en sak kommer jag att bära med mig som ett litet ordspråk: visa tacksamhet och inte snålhet. Bra formulerat!

      Radera
  9. Men du måste ju lära dig sy upp en fåll! Behövs ingen symaskin, bara nål och tråd. Det är lätt! Kläderna håller sig fräscha mycket längre om man håller efter dem med sånt och syr fast knappar som sitter löst. Går dessutom bra att göra samtidigt som man tittar på TV.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, jag brukar... *rodnaden sprider sig över mina kinder*... lämna grejerna till min mamma som lagar dem. Och när sonens jeans gick sönder lagade hans faster dem.

      JAG ÄR I ALLA FALL ÄRLIG OCH ERKÄNNER :D

      Radera
    2. Men då så! Då löser det sig ju på ett alldeles utmärkt smidigt och billigt sätt! Alla sätt är bra utom dom dåliga... Hi hi!

      Radera
    3. De skulle ha gjort syslöjden roligare... *skyller allt på skolan*. Haha

      Radera