måndag 11 maj 2015

Det här med snabba cash

Häromdagen skrev jag ett långt blogginlägg som jag sedan raderade. Igår gjorde jag ett nytt försök - skrev och raderade. Jag visste vad jag ville berätta men hur jag än formulerade det så blev det fel. Framför allt innehöll det en rad avslöjanden som jag kände gick utanför gränsen för min anonyma blogg och jag vill helst undvika att dra åt mig fel personers intresse. Nu gör jag ett nytt, sista försök, och hoppas att andemeningen når fram även utan att jag behöver lämna ut några känsliga detaljer.

Snabba och långsamma pengar påverkar ekonomin på olika sätt. Snabba pengar i den bemärkelse att man får pengar på kort tid, oftast utan större ansträngning. Inte sällan oärligt förtjänade (i alla fall om man frågar Skattemyndigheten). Långsamma pengar är alltså motsatsen - ärligt förtjänade pengar. Ersättningen står ofta i proportion till arbetsinsatsen eller prestationen. Det är väl lite så jag har det. Jag jobbar och sparar. Det går långsamt framåt men så är det också långsamma pengar som kommer in.

Snabba pengar går allt som oftast till överdådig konsumtion. Ibland kanske det inte finns så många alternativ eftersom skurkarna vill undvika misstankar om penningtvätt. Men jag tror ändå inte att någon skaffar kriminella pengar för att sedan göra en amorteringsplan och öppna ett långsiktigt fondsparande inför framtiden. Det handlar enbart om att det är snabba pengar och då är det snabbt in och snabbt ut som gäller. 

Vidare finns det halvskurkiga pengar. Någon som jag känner fick för ett tag sedan ett nytt jobb som märkligt nog verkade ligga ett snäpp över personens kompetensnivå. Redan där ringde den första varningsklockan. Det här jobbet erbjöds via kontakter och gällde ett företag som såg ut att roa sig med väldigt mycket pengar ut trots att ingen utomstående riktigt kunde begripa hur pengarna kommer in. Jag tyckte att lönen lät hög för den tjänsten men vem är jag att ifrågasätta? Men det stannade inte där, det rullade på med generösa förmåner och de har milt uttryckt högt i tak när det kommer till exklusiva gåvor. Jag och en gemensam kompis pratade en del om det här och var helt överens om att något verkar fishy, helt klart. Många reagerade men ingen verkade säga något. Ni vet hur det är, de som ifrågasätter riskerar att ses som avundsjuka och missunnsamma. Det var uppenbart att pengarna var snabba - och satt löst. Känslan av att någon lever över sina tillgångar och denna någon är företagsägaren. Vår bekanta åkte med på ett hörn. 

Månaderna gick och för ett par dagar sedan satte jag morgonkaffet i halsen när jag läste näringslivsdelen. Företaget är under utredning och det finns misstankar om brott. Jag blev förvånad men ändå inte eftersom jag känt det på mig hela tiden. Det företaget är misstänkt för och det som jag reagerat på är två helt olika saker men bottnar i samma glada pengafest. Jag roade mig med att googla runt lite och ser man på, bakom företaget hittar man några riktiga skummisar som varit i blåsväder upprepade gånger. Jag fattar inte ens hur det är möjligt, att ingen reagerat tidigare? 

Frågorna är många och spekulationerna likaså. Kände vår bekant till det här men valde att strunta i det då pengarna blev för frestande? Hur hade jag själv gjort? Hade jag låtit mig ryckas med och struntat i varningsklockorna eller hade jag avstått? Rent spontant tror jag att jag inte hade vågat bli inblandad i någon ljuskygg verksamhet. Jag är en ganska harig person som är mån om att saker och ting ska gå rätt till. 

Jag önskar att jag kunde skriva ut alla snaskiga detaljer men vågar inte göra det då jag vet att min bekant har som uppgift att bevaka allt som skrivs på nätet om företaget och jag vill inte att denne råkar hitta hit genom en enkel sökning. Utåt sett verkar människor i företaget, trots alla skriverier, totalt oberörda och det är business as usual. Personen vi känner lyxar till det lite extra som vanligt på Facebook och ingen oro märks bland de inblandade. Men snart kanske pengafesten får ett abrupt slut? Jag följer detta med spänning. 







9 kommentarer:

  1. Spännande..! Skriv gärna hur det hela utvecklar sig, hur diffust du vil, jag förstår att man vill hålla sig anonym :)

    Jag har ofta avundats de som kan ta det där med att slira lite på moralens kant med ett sånt lugn. De gångerna jag själv gjort något fel, eller typ missat en räkning i tid så får jag såå dåligt samvete och det kan gnaga mig i veckor. I 99 fall av 100 går det ju dock att lösa helt utan problem!

    Jag är helt enkelt the worrying kind, men försöker zooma ut ibland och se saker i ett större perspektiv. Oron skyddar mig dock säkert ifrån liknande jobb som det ovan som faktiskt kan ge riktiga problem. Jag har svårt att tro att människor kan glida vidare på samma linje utan den minsta lilla ångeststen i magen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fungerar som du men alla andra gör inte det. Många har inga som helst problem att slira ganska rejält på den där moralkanten. Dessutom är jag övertygad om att det är lätt att ryckas med när det strösslas pengar och exklusiva vanor. För stunden lätt att glömma att det kan bli ett högt pris att betala...

      Radera
  2. Och den klassiska repliken "Om nånting verkar lite för bra för att vara sant, så är det oftast precis det" kan nog tillämpas här också...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade faktiskt en tanke på att peta in just de orden i blogginlägget. Vet inte varför jag inte gjorde det eftersom de passar in perfekt :)

      Radera
  3. Och jag har precis tackat nej till fortsatt jobb med hyfsat bra lön, hos en arbetsgivare som låg alldeles för ofta i gråzonen till vad som kändes moraliskt riktigt. Vi gör alla våra val, men jag tror som sagt på karma... /AnnA

    SvaraRadera
  4. Heder är viktigt. Om man vill kunna hitta ett jobb efter måste man visa att man har en viss jobbmoral.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant, men det är ju inte jobbmoralen som brister i det här fallet. Och det går nog alltid att hävda att man tog jobbet i god tro...

      Radera
  5. Jag vet fler som tog livet av sig på sjuttiotalet, för att de hade varit med fingrarna i "syltburken" på sina arbetsplatser. Omgivningens dom var hård. Det var så skamligt på den tiden. Inte önskar jag någon att ta livet av sig! Men nuförtiden verkar en del inte skämmas över något alls, varken över att röra sig i gråzon, stjäla eller ha skumraskaffärer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, idag är det många som inte skäms för att de ägnar sig åt ekobrott och diverse skumraskaffärer. Intressant om moralens gränser förr och nu.

      Radera