söndag 17 maj 2015

Fast i bostadsfällan

Att flytta är något vi pratar mycket om här hemma.
Eller, om jag ska vara helt ärlig är familjen uppdelad i två läger: för och emot. Minstingen och jag är för medan min man och tonåringen är emot. Tonåringen skulle jag lätt kunna få över på min sida genom att - i smyg - lova honom t ex ett eget playstation i hans nya rum. Naturligtvis skulle jag aldrig använda mig av sådana fulknep och jag tog upp det som exempel bara för att förtydliga att tonåringars röster inte borde räknas eftersom de helt enkelt inte är tillförlitliga. Alltså är vi tre mot en, men min man är envis som synden.

Vilka är anledningarna till att jag vill flytta?
Det finns egentligen två anledningar. Den ena är kommunens byggplaner för den lilla skogsdungen bakom huset. Alla boende protesterar mot dessa byggplaner men vi vet ju hur det är, det är kommunen som i slutändan bestämmer över marken. Och jag är helt osugen på att bo i en bullrig och dammig byggarbetsplats under flera års tid. 
Det andra skälet är längtan efter förändring. Jag har helt enkelt bott för länge på samma ställe och då kommer längtan efter något nytt. 

Min man hade bara bott på två ställen i hela sitt liv innan vi flyttade hit så sådant som förnyelselängtan är rena kinesiskan för honom. Däremot kan han verkligen inte se sig själv bo kvar här om de ska gräva upp hela området, skövla skog och bygga. Han kan tänka sig en flytt - förutsatt att skogsskövlingen och bygget blir av. 

Området är hotat men ingenting är klubbat än så jag vet i nuläget inte om jag pratar om en en nöjesflytt eller en måsteflytt. 
Det största problemet med en flytt är kostnaden. Det är dyrt att flytta. Själva flytten kostar givetvis pengar, särskilt om man inte hinner eller orkar göra allting själv, men det som oroar mig mest är priserna på bostadsmarknaden. Priserna har fortsatt att stiga kraftigt och här omkring är det ont om objekt att köpa så det blir galna budgivningar. Senast idag hörde jag om några som sålde sin trea, med enligt mig ganska halvkasst läge, för 4 Mkr. Är det vettigt för en medioker lägenhet med tre rum och kök? Nej, det är helt hysteriskt.

Jag kan inte tänka mig att flytta till något som blir dyrare så vi är oerhört begränsade.
Idag är vi nere på under 50% belåningsgrad och jag sätter månadsvis undan 5000 kr helt i linje med mitt amorteringslöfte för 2015. Då blir man lagom glad när man upptäcker att enkla fyror med sämre läge drar iväg två miljoner kronor mer än vad man överhuvudtaget kan tänka sig att betala. Vad ett trevligt litet radhus går loss på ska vi bara inte tala om. 

Med andra ord känns det som att vi är i ett låst läge på bostadsmarknaden. Det är dessutom ett högre pris för nyproduktioner samtidigt som priserna på 60-talsbyggnader inte har ökat i samma takt så utjämningen är alltså inte tillräcklig för oss med en bostadsrätt i en äldre fastighet. 

Jag är väl medveten om att flyttdrömmarna inte är förenliga med spareriet men vad fasiken, man är ju inte mer än människa. Och när till och med Mr Money Mustache flyttade nyligen...



6 kommentarer:

  1. Flytta nu. Eller bli boende för lång tid framöver.
    Du är rädd för att köpa dyrt nu, det kan jag förstå. Men hur lätt tror du det är att sälja din nuvarande bostad på en kall marknad med en byggarbetsplats som närmaste granne?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet, jag vet... Det är ju exakt det som är problemet. Samtidigt är det inte bara att "flytta nu". Vi måste hitta något i rätt prisklass också, som fungerar... Och DET är inte det allra lättaste.

      Radera
  2. Även om jag inte direkt vantrivs, så kan den där känslan av ofrihet komma över mig, när jag känner att rörelsefriheten är begränsad av dagens bostadsmarknad. Kan förmodligen aldrig flytta tillbaka till Stockholm och få ett något så när skapligt boende. Däremot så är fördelarna med den här lilla orten som jag bor på, att lånen är betalda för att det var så billigt. Jag kommer nog aldrig att få en stor byggarbetsplats i närheten för det lönar sig inte att bygga här! Jag har skapligt nära till Stockholm och kan åka in över dan och roa mig:) Men ibland vill jag bara dra från småttigheten - för alltid! Jag vet att jag ska vara glad över att jag har tak över huvudet - men världen blir ju inte bättre av att jag slutar längta och drömma om förändring!
    En stor byggarbetsplats i närheten med allt vad det innebär kan ju demoralisera vem som helst .Lite mutor i det skarpa läget, kanske är förlåtligt? Stora lån är ju heller inte kul, skulle åtminstone få mig i gungning av oro. Hur man än väljer att göra, så har man ändan där bak. Inte mycket till tröst och råd. Känns ju lite pest och kolera, å andra sidan kanske båda alternativen visar sig vara en bra lösning i slutändan, vilket ni än väljer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du beskriver det så bra, känsla av ofrihet it is.
      Och din förståelse skänker faktiskt tröst!
      Jag skulle egentligen inte ha något emot att flytta en bit utanför Stockholm men det finns en hel del saker som försvårar en sådan flytt. Min mans företag och arbetstider är en sådan sak. Han behöver bo högst 30-40 min från arbetet för att smidigt kunna ta sig till jobbet på grund av obekväma arbetstider. Att vi valt bort bil är en annan käpp i hjulet.

      Jag har ingenting emot att flytta, tvärtom - det vore kul, spännande och stimulerande. Det är bristen på objekt i rätt prisklass som saknas. Vi har tittat i flera år och varit på en del visningar men vi har inte lyckats hitta något som fått oss att ta steget. Och jag är SÅ osugen på att dra på mig mer lån.

      Gaah! Det här är ett sådant dilemma.

      Radera
  3. Jobbigt läge coachen, inte kul med hur mycket lån som helst, men fördelen med bolån, är att de ofta tenderar att minska i takt med att bostadspriserna går upp, så bostäder är investeringar, helst i områden med bostadsbrist. Betungande dock att ligga flera mille i skuld, har äntligen själv kommit ner till en acceptbel nivå, nästan hälften i lån mot husets värde, och nu stiger kåkarna bra här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra jobbat med bolånet! Alltid härligt att hamna under 50%- nivån när det gäller bolån.

      Vi har inte särskilt höga bolån, cirka 1,3 Mkr (det måste vara oerhört lite med tanke på att vi pratar om Stockholm) och det är dessutom under hälften av bostadens värde. Problemet är ju att vi knappast hittar ett nytt boende med den låga kostnaden....

      Radera