torsdag 5 februari 2015

Olyckan var framme

Bloggandet har fått stå tillbaka för bekymmer och tråkigheter. 
Vår hund insjuknade allvarligt och för ett par dagar sedan blev han inlagd på djursjukhuset. Han ligger fortfarande kvar där och får dropp och mediciner och jag vill inte ens tänka på vilken sorglig syn det måste vara. Min man sade att han tyckte att sjukhuset borde ha webbkameror så att man kan få se sina husdjur men jag svarade att jag inte kan tänka mig något värre, jag skulle bryta ihop fullständigt. 

Vi har inte en aning om vad som hänt men möjligen har han blivit förgiftad av något som han hittat ute. Vi har en unghund på 10 månader och tyvärr är hans omdöme helt åt helsike. Han smakar gärna på allt han hittar ute och ju ruttnare och äckligare, desto roligare att tugga på. 

Det började med att han blev rejält dålig i magen och det blev många vändor ut under söndagsnatten. Naturligtvis kontaktade vi veterinären och gjorde som man ska, gav pytteportioner kokt ris med torsk och någon medicin som vi hämtade ut på djurkliniken. Till en början såg han ut att repa sig men efter ett dygn vände det och plötsligt blev han mycket, mycket sämre och det var bara att åka in akut till djursjukhuset. Då var han riktigt dålig. Oroväckande dålig. Att behöva säga hejdå och lämna honom där utan att veta om vi skulle få återse honom var naturligtvis fruktansvärt. 

Det har varit ett par oerhört påfrestande dagar för oss i familjen och rädslan har haft oss i ett järngrepp. Tyvärr har det inte sett så ljust ut men idag fick vi äntligen - äntligen - beskedet att det ser ut att börja vända. De vill behålla honom för observation en natt till men imorgon eftermiddag kanske han får komma hem. Hoppet börjar återvända och den hårda ångestklumpen i magen börjar så smått att släppa. Vi vill bara att han överlever detta och stannar hos oss. 

Tänk att man fäster sig så mycket vid en hund. Ett djur är en familjemedlem och som djurägare tar man på sig ett stort ansvar. Djursjukvård är dyrt och detta blir inget undantag. Akut inläggning med dropp, vanlig röntgen, kontraströntgen, blodprover och medicinering kostar ohyggliga summor innan reglering hos försäkringsbolaget. Att ha en försäkring är ett måste.

Jag är glad att jag har pengar. Att det här inte innebär någon egentlig kostnad för mig. Jag är tacksam och lycklig över att min syn på ekonomi har lett till att jag har ett par hyfsat välfyllda bankkonton att ta av i det här läget. Om jag skulle halka efter en månad eller två i sparplanen är liksom helt oväsentligt. Vad spelar det för roll när det handlar om något av det man prioriterar mest i livet? 

Som vi saknar det lilla kräket. Nu är det så tomt här hemma. 
Jag vågar egentligen inte ropa hej innan han är hemma men jag ville berätta för er varför jag varit frånvarande från bloggen. Idag är första dagen som jag orkat berätta. 

Nu hoppas vi på glada besked under morgondagen. 



18 kommentarer:

  1. Åh fy! Vilken mardröm!
    Ja, nu håller vi tummarna för glada besked!
    Styrkekramar till hela familjen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Mardröm var ordet, har varit sjuk av oro och vågar inte riktigt slappna av än även om det känns bättre nu.

      Radera
  2. Krya lilla hunden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jaaa, nu hoppas vi att han blir frisk fort!

      Radera
  3. Stackars! Hoppas han nu blir kry snabbt när det börjat vända.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hoppas att han repar sig snabbt. Han är fortfarande dålig även om det inte är kritiskt längre. Tack och lov.

      Radera
  4. Ugh kostnader rusar lätt iväg. Jag var också glad att vi hade försäkring för vår lilla katt när han blev påkörd. Det slutade lycklig, nu lever han och är helt återställd.

    Håller också tummarna för glada besked!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Påkörd? Fy vilken mardröm! Vilken tur att allt gick bra och att kisse blev återställd.

      Ja, jag förstår inte hur någon vågar ha sina djur oförsäkrade. Vår kanin var också försäkrad. Jag skulle nog försäkra en guldfisk om jag hade en... :)

      Radera
  5. Fy, vad hemskt! Jag har varit i samma sists själv när jag hade häst, och man är otroligt tacksam över att ha försäkring. Det borde vara obligatoriskt, som trafikförsäkringen. Det är faktiskt en annan individs liv man ansvarar för. Jag hoppas verkligen att det går bra för er lilla vovve :)
    Hälsningar Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Häst är ju verkligen något som kan skena iväg (hehe, ordvits) kostnadsmässigt...!

      Och jag håller med dig, försäkring borde vara obligatorisk just med tanke på att det handlar om liv. Jag skulle varken vilja eller våga ha ett oförsäkrat djur.

      Radera
  6. Usch vad det kramar åt runt mitt hjärta för er skull! Föräldrarna har vår hund hemma och som lill-matte jag kan bara tänka mig hur ni har det.. Håller alla tummar och tår för den lille krabaten! Så skönt att inte behöva tänka att hyran halkar efter för att något annat måste prioriteras, det är ju precis därför man sparar.

    De som kritiserar oss sparare brukar ju säga att man bara tänker på pengar, men kan det bli tydligare än i er situation? Man sparar för att i n t e behöva tänka på pengar, för att livet och kärleken ska få fokus istället.

    Styrkekramar till er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för alla snälla ord och tack även för att du sätter fingret på EXAKT det jag tänkt på under de här dagarna. Jag har nämligen aldrig känt mig rikare, friare och mer tillfreds med mitt sparande. Det kostar nämligen, även om man har en försäkring.

      Det är tungt nog ändå, utan att man ska behöva oroa sig för räkningen. Precis som du skrev: man sparar för att INTE behöva tänka på pengar.

      Det var så skönt att inte behöva oroa sig över räkningen. Och jag kan inte någonstans se att jag har "förlorat" dessa pengar som veterinärvården kostar. Tvärtom. De var bara en nödvändig investering i vår kära hund. Kram tillbaka!

      Radera
  7. Otäckt och jobbigt. Å visst sjutton är djuren familjemedlemmar.


    Här i Halmstad är det tydligen någon som går runt i hundrastgårdar och lägger ut något med gift i. Massor av hundar har blivit magdåliga. Detta är andra omgången sån idioti vi hart här, för inte så längesedan var det någon som spred ut bacon med glykol på, som hundar hittade och åt. Det har även lagts ut bröd med glykol, som fåglar ätit och dött/blivit väldigt sjuka av. Idioter finns liksom överallt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Folk är inte riktigt kloka! Varför vill man medvetet förgifta andras husdjur? Och i en HUNDRASTGÅRD av alla ställen?! Hoppas verkligen att de får tag i den där idioten i Halmstad och att han blir ordentligt straffad.

      Människor är så grymma :(

      Det var någon annan som nämnde just glykol för oss. Det händer tydligen ganska ofta att hundar blir glykolförgiftade. Tydligen smakar det smaskens också, så att de glatt slickar i sig.

      Tråkigt nog kommer vi aldrig att få veta vad vår hund råkade få i sig, annat än att det var väldigt farligt för honom.

      Radera
  8. Hoppas på det bästa för er och hundens skull!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla, det värmer i hjärtat! Nu är hunden hemma igen, fortfarande dålig men på bättringsvägen. Vi hoppas att det går åt rätt håll nu.

      Radera
  9. Usch vad tråkigt! Jag vet precis hur det känns, jag har själv varit med om något liknande! Djur är ju en del av familjen och det blir så väldans jobbigt när något händer!

    Hoppas att det kommer att bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har varit ett par fruktansvärda skräckdagar. Inte minst när barnen varit så ledsna och oroliga. Deras fina kanin dog efter cirka ett år så du kan ju tänka dig nu när hunden blir så sjuk innan den hunnit fylla ett år... "Ska vi aldrig få ha ett husdjur i mer än ett år?"

      Hunden MÅSTE bli återställd. Så är det bara.

      Radera