lördag 21 februari 2015

Barn och pengar

Härlig lördagskväll när familjen satt och moffade i sig pizza triple cheese medan jag sörplade i mig en tallrik morotssoppa, toppad med en klick keso, och en skiva rågbröd. Det blev lite krystat när de ansträngde sig så för att prata om annat och absolut inte utbrista i lovord över pizzan.
- Blev din soppa god, mamma? känns inte helt äkta när det kommer från ett barn som har munnen full av smält ost. Men jag bet ihop och visualiserade mig själv när jag elegant struttar runt i ett par skinny jeans om ett par veckor. 

Apropå familjen, jag har ju två avkommor. Den enda egentliga likheten är att de är av samma kön, i övrigt är de olika som bär. Vi kan kalla dem Spara och Slösa, hehe.

För så här är det ju, tanken är att de ska formas till ekonomiskt självgående och ansvarstagande individer. Grunden läggs i hemmet och föräldrarnas ansvar är stort och jag vill verkligen inte se dem medverka i Lyxfällan om ett par år.
Det är stora grejer det här med att lära ut privatekonomi. Sedan en tid tillbaka har barnen åldern inne för vecko- eller månadspeng. Men så var det det här med olika bär. Det större barnet är Slösa. Han har alltid ätit upp allt sitt godis på en gång medan den lille tillhör de där tråkiga som sparar sitt godis i veckor. Den stora bränner sina pengar direkt medan den lille sparar på hög. Sanningen är att minstingen inte gärna gör av med en krona i onödan. I julas rasslade det till rejält när släktingarna var givmilda och gav bort pengar i julklapp. Några dagar senare var vi på affären och sonen hamnade vid serietidningarna. Han ville köpa en tidning och jag sade att han i så fall får ta av julklappspengarna för att betala den. Då tittade han på mig som om jag hade tappat det helt och sade med avsmak i rösten:
- Nej, då vill jag inte ha någon. Jag tänker inte ANVÄNDA mina pengar.

Även om mitt lilla sparhjärta gjorde en kullerbytta av glädje så köptes det ingen tidning. Jag är alltid extra sträng efter jul och födelsedagar då jag anser att man fått tillräckligt för ett tag framöver. Hur som helst, den stora har haft månadspeng. För närvarande två separata utbetalningar varje månad, 150 kr/gång. Först fick han 300 kr på ett bräde men ni kan säkert gissa er till vad som hände då: pengarna var slut efter några dagar och det blir jobbigt för alla inblandade när det är så mycket månad kvar. Vi betalar lördagsgodis och (rimligt antal) biobesök så det finns inte mycket fickpengarna behöver gå till och tanken var att större delen skulle gå till att spara till tv-spel och liknande dyra saker som han vill ha. Det fungerar inte så bra och vi försöker komma på en bättre metod som ska väcka lite mer ansvarskänsla men det är svårt. Alla tips mottages tacksamt. 

Minstingen har inte haft någon månadspeng eftersom han knappt gör av med några pengar. Jag avskyr när kontanter ligger och dräller överallt, framför allt i byxfckor och jag gillar inte tanken på välfyllda spargrisar i barnens rum. Istället får han pengar när han behöver och ber om det. Vilket är ytterst sällan, det handlar inte ens om 50 kr i månaden. Jag fick mig en liten tankeställare i fredags när han berättade att några klasskompisar börjat gå till affären eller gallerian någon gång ibland för att köpa något ätbart efter skolan och att han valt att inte följa med för att han aldrig har några pengar på sig. Och han ville inte säga något om det till oss. Vi kom överens om att han hädanefter ska ha en peng i jackfickan för dessa tillfällen så att han kan följa med sina kompisar. 

Allt känns lite ostrukturerat och ogenomtänkt. Ska det vara rättvist mellan barnen eller är det bättre att fortsätta anpassa sig efter deras personligheter?

Många av er som läser kanske inte har barn eller har mindre barn men ni kan ju råka sitta på ett supertips i alla fall. Kanske hur era föräldrar gjorde när ni var tonåringar. 












34 kommentarer:

  1. Har själv en spara och slösa :) och det är bara 1½ år mellan dem, så det har inte gjorts så stora skillnader. Nu har de gått ut gymnasiet och även flyttat hemifrån. De har alltid haft vecko- eller månadspeng sen 6-års åldern. Att den yngre inte behöver få någon för han sparar den, tyckte jag var konstigt. Jag hade gett peng efter ålder. Här är mitt förslag.
    Öppna ett varsitt bankkonto om de inte redan har det. (nu menar jag till sådan här saker) Den lille sätter ni in månadspengen till och ger honom kontanter när han behöver för t.ex fika med kompisarna. Då för ni av de pengarna från hans konto. Skriv i överföringsmeddelandet vad det var till, så blir det aldrig frågor.
    Den äldste kanske skall gå tillbaka till veckopeng, tills pengarna räcker lite längre? Eller börja dela ut reklam, sälja kvällsposten för att dryga ut kassan? Hoppas nåt tips var användbart. / Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att öppna ett bankkonto och sedan skriva av pengar var ett toppenbra tips som jag vill ta upp till diskussion hemma!

      Det kommer att dröja lite innan stora killen kan börja jobba, som det ser ut nu finns inte tid och möjlighet att dela ut reklam eller sälja tidningar. Men han är ivrig och positivt inställd till att börja extrajobba för att tjäna egna pengar så småningom. Tveksamt om det är en bra lösning att gå tillbaka till veckopeng. Det blir då ett lägre belopp som försvinner snabbt. Även om jag som förälder inte har rätt att lägga mig i vad han gör med sina egna pengar så blir det ett jobbigt läge när pengarna är slut och det tjatas om mer pengar till saker (inte sällan dyra spel m.m). Tanken är ju att barn ska lära sig hushålla med pengarna.

      Radera
  2. Jag fick hjärtklappning nästan av det du skrev. Det handlar förstås om mina egna barndomserfarenheter. Men göra skillnad på personligheter? Just så gjorde mina fosterföräldrar med resultat att jag absolut inte ville göra av med en 25-öring i onödan då jag visserligen fick samma summa men inte lika ofta dvs inte varje månad, som min yngre bror fick "för att han använde pengarna direkt". Sparivern började i samma minut (ett medvetet beslut i 8-årsåldern) min bror för första gången fick mer än jag då jag för första gången hade råkat spara min tia utan att tänka på det. Glömmer inte den stunden! Stämpeln snål sattes på mig och jag skulle minsann inte be om något i fortsättningen. Inte ens på gymnasiet gick jag och fikade med kompisar efter skolan mer än två gånger trots att skolan låg alldeles i centrum. Blev så paff Snålcoachen att du/ni resonerat så här. Varför är en full spargris i ett barnrum fel om du själv lägger på hög?

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej, då tycker vi olika. Jag kan inte riktigt se varför det skulle vara fel att ha olika system för syskon. Det är så mycket som spelar in, ålder/behov/rörelsefrihet. Jag skrev om deras personligheter för att ventilera mina tankar och jag tycker ärligt talat inte att det är fel att ta hänsyn till sådant när man ska försöka hitta ett fungerande system.

      Den stora är 14 år och han har naturligtvis andra behov och vanor än vad lillebrorsan har. När man går i högstadiet får man t ex lämna skolans område på håltimmar och raster. Den lille går i småskolan och får överhuvudtaget inte lämna skolans område under skoltid. Det är först nu som dessa småttingarna börjar få lite rörelsefrihet och kan gå och köpa sig något efter skolan och det är ju därför det behövs nya rutiner kring fickpengar här hemma! Tidigare har han inte haft behov att ha egna pengar på sig eftersom han inte varit i köpsituationer utan vuxet sällskap.

      Angående spargrisen är det bättre och säkrare att ha pengarna på banken istället för att de ligger hemma. Ja, jag samlar på hög - på bankkontot!

      Radera
  3. Samma här, en Spara och en Slösa. Sparan samlar och sen när hon väl handlar, då kan det rassla till rejält - men det är alltid genomtänkt. Och hon är generös när hon har lust, men inte på ett korkat sätt. SOM jag önskar att hon aldrig ändrar sig!

    Slösa däremot har vi fått jobba lite med. En bra, väldigt effektiv grej, var när han ville ha en ny speldator. En ny dator skulle han behöva förr eller senare och det är fortfarande vårt ansvar. Speldator är INTE vårt ansvar. Så vi sa att om han jobbade ihop halva, så skulle vi stå för andra halvan. Den han ville ha kostade ungefär dubbelt så mycket som en rimlig vanlig, så det kändes helt okej att göra så. Och jag har aldrig sett honom slita så hårt och få ihop pengar så fort!

    Så nån form av bidragsmuta om han sparar till något större?

    Sen har de "låsta konton" på "mammabanken" (dvs en bankbok på gammaldags sätt som går till typ min plånbok/mitt konto så vi slipper joxa med egna konton till dem, men det funkar som om man gick till banken). De ska vara låsta till något speciellt, som hans speldator, men nu har de varsitt resekonto, med varsin utlandsresa inplanerad. Där får man ingen bonus och man får inte heller plocka ut pengarna till nåt annat. Jag tror de båda njuter av att se summorna där växa, och när det är tillräckligt mycket för att de ska känna rörelsefrihet på det öppna kontot, så kommer de båda och vill göra överföringar till det låsta. Det går så bra sååå! =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jösses, varför är inte jag så där smart och påhittig? Vilka bra sparmetoder ni har. Jag är djupt imponerad och det är oerhört fiffigt med öppna och låsta konton.

      Bidragsmuta låter som bästa metoden! Nu gäller det bara att invänta nästa dyra pryl som han vill ha...!

      Jag vidhåller att det svåraste för oss är att de är så olika. Det är knepigare än åldersskillnad och olika intressen eller behov.

      Radera
  4. Jag har inga bra tips på hur ni ska göra mer än att vara konsekventa och är pengarna slut så är de, men jag förstår att det kan bli himla jobbigt för er med tjat om mer pengar... När jag och min bror var små var han en riktig spara (sparade lördagsgodis i hela månader tills det bara var att kasta) medan jag slösade pengar på godis, skivor etc. Nu som vuxna är det nog precis tvärt om och kanske kan det vara bra att gå igenom en slösa-fas när man är relativt ung och inte har så stora summor att röra sig med. Att inte ge pengar till det yngre barnet eftersom han inte använder pengarna känns orättvist precis som Eva skriver ovanför. Vad sägs om att ge det äldre barnet 150 kr uppdelat i två omgångar, dvs 75 kr/gång och "sätta" in resten på ett konto där barnet villkoras en viss fördelaktig ränta om det sparar en viss tid (ni lägger till 25-75 kr/mån om barnet sparar minst 6 månader t.ex.). Självklart erbjuder ni samma sak för det yngre barnet! När jag var liten fanns alltid möjligheten att tjäna extra pengar i hushållet genom att göra småsaker som att plocka ur diskmaskinen, laga mat, städa toaletten, rensa grusgången (utöver de sysslor som ingick i ens vardagliga uppgifter), det kanske kan vara ett sätt att få det äldre barnet att ändå få ihop pengar om de tar slut för fort...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ränta är också oerhört fiffigt och smart!
      Självklart är det svårt att vara konsekvent och säga nej när pengarna är slut och barnet riskerar att inte kunna hänga med kompisar på saker. Och då är man där och sticker till, trots att man vet att man inte borde.

      Jag är glad att ni påpekar att vi varit orättvisa mot den lille (jag tar till mig av kritiken) samtidigt som ingen i familjen nog riktigt uppfattat det så. Framför allt inte barnet som det handlar om. Precis som jag skrev till Eva så har barnen haft olika livsstil på grund av ålder. Det är först nu som minstingen behöver egna pengar att röra sig med och det är ju en av anledningarna till att vi tar tag i månadspengsfrågan! Nu vill vi ju hitta en toppenlösning som passar båda och känns rättvis.

      Jag är lite kluven till att betala barnen när de hjälper till hemma. I ett hushåll ska alla hjälpas åt men visst, jag kan tänka mig att betala när det gäller arbete utöver vardagssysslorna.

      Vi har faktist redan gett dem något extra ibland när de tagit hand om hunden medan vi jobbar och det är uppskattat.

      Radera
  5. Hej!
    Har inga egna barn men jag reagerade också på att de fick olika belopp beroende på personlighet/slösaktighet!
    Jag anser att barn bör få lika mycket oavsett vad de gör av pengarna. En viss ålder, en viss peng - oavsett om de väljer att spara eller slösa bort den.

    Tack för en intressant blogg och lycka till med barnen!
    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Anna.
      Jag förstår att det kan uppfattas som orättvist men det blir även en snedvriden sanning.

      Från början hade minstingen veckopeng men sedan när pengarna låg och skräpade överallt och ramlade ur alla byxfickor så började han be oss att ta hand om dem. Precis som han gör med de kontanter som han får i julklapp eller födelsedagspresent. Att istället få pengar vid behov var ett ömsesidigt beslut som funkat bra fram tills nu när han blivit större och fått större rörelsefrihet.

      Men jag gillar att ni säger vad ni tycker och jag jobbar på att lösa pengafrågan.

      Radera
    2. Hej igen!
      Tack för ditt svar. Tänkte mig ett förtydligande av vad jag skrev ang. det där med pengar till barn. Mina föräldrar gjorde flera tokiga saker men en sak som jag gillade var deras rättvisa mellan mig och mina syskon. Jag var yngst men fick ändå samma veckopeng som de andra fått när de var i min ålder. Sedan om någon av oss barn slösade upp alla pengarna direkt eller sparade dem - det fick vi själva bestämma. Flera av oss hade extrajobb från tidig tonår.
      Känns det jobbigt med att din minsta sons pengar flyter omkring i huset/fickor/jackor -skapa ett bankkonto till honom så kan de finnas där när han vill ha dem. Samt tror jag som någon skrev, prata med honom om hans behov.

      Jag kan känna igen det där beteendet själv som barn, jag bad sällan om något - mest för att jag visste att vi inte hade så mycket och våra medel skulle räcka till alla. Än idag har jag faktiskt svårt att känna behov.

      En anledning tror jag till att flera här har i kommentarerna reagerat på att de får olika summor beroende på personlighet/behov beror nog på det som många upplever i sin barndom att det är orättvist. Någon får mer än en annan, det blir lätt man som barn känner sig mindre värd för att man får mindre.

      Radera
  6. Än så länge är det bara stora killen som får veckopeng. Vi är tydliga med vilka inköp han skall ansvara för (lördagsgodis) och att han kan spara pengen om han vill köpa något utanför sin födelsedag. Det har hänt att pengen gått åt till annat och då blir det inget godis.

    När jag var liten handlade jag dockskåpsmöbler och barbiekläder för hela månadspengen. Sedan hade jag inga pengar kvar till nöjen, godis etc. Det lärde jag mig mycket av. Det är nog tufft som förälder dock att vara hård och konsekvent när barnet sitter utan godis på lördagen när övriga familjen smaskar. Mitt råd är alltså att vara tydlig med vad månadspengen skall räcka till och att inte ge extra pengar när pengen är slut. Hur tufft det än är. Och att ha samma villkor för bägge barnen även om det ena bara lägger pengarna på hög. Det är hans val.

    Lycka till och kom gärna med en uppdatering

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att det här blev en så stor grej beror nog till stor del på att barnen inte behöver köpa sitt eget lördagsgodis. Eller betala biobesök + snacks och andra aktiviteter som kostar pengar.

      Därav olika behov av pengar. 14-åringen har kunnat gå och fika, gå på McDonalds eller liknande för sina fickpengar. Saker som minstingen börjat med först nu och det är därför han känner behov av egna pengar på ett annat sätt än tidigare.

      Uppdatering kommer absolut! Jag har kallat till stort familjemöte i veckan :)

      Radera
  7. Vi har också en av varje. Vi har valt att behandla båda lika. De hade vecko/månadspeng när de var små, men när de började sjuan fick de hela barnbidraget. Vi hade råd att göra så och jag förstår verkligen att inte alla har det (redan när de föddes bestämdes att den äldre generationen, dvs mormor och morfar, sköter det långsiktiga sparandet till dem). Reglerna var tydliga: pengarna ska räcka till kläder och nöjen, och att de delas ut förutsätter att man sköter sina sysslor och skolan (de drogs in vid ett tillfälle och varken storebror eller lillebror har glömt den läxan). Att vara hel och ren ingick också, dvs man kan inte låta bli att köpa en tröja när den gamla ramlar i bitar för att man hellre lägger pengar på godis.

    Vi är nöjda med resultatet, trots att man fått bita sig i tungan några gånger för att inte gå i taket :). Den äldste, Sparan, får vi ibland hjälpa att våga använda pengarna för att ha något sorts liv alls. Den yngre, Slösan, har en förmåga att fortfarande slösa men han har uppenbarligen lärt sig att också dra in pengar på extrajobb av olika slag. Det är liksom svårt att hävda att han inte får köpa något komplett värdelöst onödigt när han tjänat pengarna på att laga kompisens pappas scooter...

    Moralen i det hela har blivit att vi alla lärt oss något. Barnen tänker ekonomi på ett bra sätt utifrån sina personligheter och föräldrarna har lärt sig att ha tillit till att de faktiskt fixar sina ekonomiska liv även om de gör det på alldeles olika sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojoj, jag är nog inte redo att ge ut hela barnbidraget än. Jag kan tänka mig hur vansinnig jag skulle bli varje månad den 25 när det är slut... :)
      Här var det samma beteendemönster månad efter månad och då har man som förälder svårt att se att barnet dragit lärdom av tidigare misstag. Det blir lätt ett gnissel kring pengar och det känns så tråkigt och onödigt. Och på ett sätt orättvist mot den stora snarare än mot den lille då den lille alltid har pengar kvar.

      Det var väldigt fint det du skrev på slutet, sista stycket. Det gick rakt in i hjärtat och jag förstår att ni lyckats bra med er ekonomiska uppfostran. Jag hoppas att även vi kommer att hitta en bra lösning.

      Radera
  8. Spännande ämne! Jag var en spara och min syster en slösa när vi var små. Hon hade inte pengarna kvar medan jag sparade och sparade och insåg att de pengarna kunde jag faktiskt varit bättre på att spendera när jag var liten på saker jag ville ha. Med andra ord finns det fördelar och nackdelar med båda tycker jag, så båda kan säkert behöva lite coachning från föräldrar.

    En sak som var lite av ett problem för mina föräldrar var att min lillasyster önskade sig tusen saker i julklapp medan jag önskade mig typ två. Några år fick jag typiska "nödjulklappar" utöver det jag önskar mig men ett år så satte sig mamma ner med mig och sa som det var, att "det känns orättvist dig att vi kommer lägga mer pengar på julklappar till din syster. Kan inte du säga vad du skulle vilka ha istället? Kanske är det en upplevelse, eller att ha kompisar över och få någon speciell mat eller att hela familjen gör någon utflykt?" Hon tog upp det och förklarade läget vilket var mycket bättre för alla inblandade. Jag började i den vevan med fler fritidsaktiviteter än min syster och åkte iväg på läger vilket kostade mer pengar och då förklarade helt enkelt mamma och pappa att jag det året kanske fick lite färre julklappar då en del av de pangarna gick till aktiviteterna.

    Det finns vägar runt det mesta om man förklarar, speciellt en "spara" tror jag förstår läget ännu mer och kan få tips att önska sig annat än prylar.

    Hemma hos oss fungerade det bra att få lite extra betalt för hushållssysslor, win-win.

    SvaraRadera
  9. Kom på en annan sak som jag bara måste skriva också.

    Jag har delvis haft mer samma prioriteringsordning på pengar som mian föräldrar. Resor är prio 1, men då gärna lite längre och lite billigare. Alltid uppmuntrats att satsa på detta.

    Min syster har haft prio kläder/inredning/smycken och då detta är mina föräldrar helt främmande har det inte varit alls lika "okej" att lägga pengar på. Krasst sätt kan man ju säga att en resa får man aldrig tillbaka pengarna för medan däremot ett par skor har ett andrahandsvärde, men föräldrarna har varit lite för stela i sin syn på vad pengarna skall läggas på. Det resulterade i att min syster fick intrycket att allt med kläder osv var "fel", inte att det var bra sak att lägga pengar på, men att ha ett övre tak.

    Förstår du hur jag menar? Känner att man inte ska försöka göra sig förstådd efter kl 1... hmm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, du lyckas göra dig förstådd.
      Och nej, jag lägger inga som helst värderingar i barnens intressen eller spenderarområden. Jag aktar mig noga för det eftersom jag vuxit upp med en mamma som tyckte att nästan allt (som jag ville ha) var onödigt. Det ledde bland annat till att jag köpte absurda mängder tidskrifter i många, många år efter att jag börjat tjäna egna pengar.

      Personligen föredrar jag att köpa saker framför att betala för saker med ett andrahandsvärde (mao är jag lite lik din syster på den punkten) men mina barn måste få leva sina liv, ha sina intressen och göra sina egna val. Ett val som känns bra för mig behöver inte nödvändigtvis vara bra för någon annan.

      Radera
  10. Jag upplever att det är rätt vanligt att barn är olika när det kommer till ekonomi.

    Man kanske kan ge båda lika mycket vid samma tillfälle eller ge lite mindre pengar till den yngre och sedan spara lite åt honom på ett konto. Eller låta honom ta hand om hela summan man väljer och följa med honom till banken så han får sätta in de pengar han själv har sparat varje månad eller varannan månad. Hur gammal är den yngre? Det är ju tyvärr inte lika vanligt att gå till banken med sitt sparandet, vilket är bra på många sätt men är man yngre kanske man lär sig på ett annat sätt.

    Min sambos föräldrar sa till barnen när de var kring 10 och 13 år, (de minns inte riktigt hur gamla de var), två killar, att om de inte tog ut en del av sin månadspeng utan sparade lite av den varje månad så skulle de få ränta på sina pengar. De förklarade hur det fungerade. Banken=föräldrarna. Jag vet inte vilken summa det var och vad räntan låg på men det var inte så mycket. En liten summa pengar fick de alltid och sedan fick de välja om de ville spara den andra delen. Föräldrarna ville lära dem hur det fungerar. I slutet av varje månad frågade föräldrarna om de ville ta ut sina pengar men svaret blev alltid nix, pix. De såg ju för sitt inre hur pengarna växte. Problemet blev ju istället att de aldrig ville ta ut sina pengar och tillslut fick föräldrarna ändra reglerna, de hade inte räknat med att barnen aldrig ville ta ut sina pengar. Man kan ju säga att det gäller under den och den tiden, 6 mån eller 1 år. Men även de är väldigt annorlunda när det kommer till ekonomi och de har fått fickpengar beroende på åldern. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt det här att ni är så många som tycker att barnen ska ha lika mycket. Minstingens månadspeng kanske måste höjas när han är 14 år pga inflationen...?

      Det här med att ge ränta är ett tips som jag tar till mig. Jag tycker att det verkar vara ett oerhört smart att motivera barnen att spara. Kanske inte så att de aldrig vill ta ut pengarna men som du skrev, kanske under en tidsbegränsad period. Jag kan nämligen tänka mig att vår spara - minstingen - skulle triggas att INTE ta ut några pengar om han dessutom får ränta...

      Skrattar lite åt tipset "gå till banken och sätta in pengarna". Vi har inte längre någon bank med kontanthantering där vi bor...!

      Radera
    2. Inflatioin... Ja, om man som familj vill ha det så... varför inte, men det blir mer besvärligt! :) Jag skulle nog inte dra det så långt men förstår vad du menar.

      Jaha... kan man inte... hihi, där ser man.
      Jag går till banken och sätter in pengar ibland. Men jag kan tänka mig att det kommer försvinna mer och mer eftersom de flesta har internetbanken och bankkort nuförtiden. :)

      Radera
    3. Någon gång ska jag skriva ett blogginlägg om min syn på dagens banker...T ex om den gång jag och min man skulle göra en kontantlös, elektronisk, överföring på en bank. Från en bank till en annan. Hur vi fick åka över halva stan för att hitta en bank där detta är möjligt. Det kommer att bli skoj att skriva om...

      Radera
  11. Jag har försökt få min son att köpa ngt så att han fattar att när han får någonting då kostar det pengar. Men han är inte intresserad. han börjar dock att förstå att det kostar pengar. Men är mer spara än slösa. iaf nu.

    SvaraRadera
  12. Bra inlägg och intressanta kommentarer!
    Vi har inte börjat med några pengar till vår son men när vi gör det kommer jag tänka på många saker som sagts här.
    Jag tror dock att fickpengar ska barnen ha för att de är medlemmar i en familj som har råd med det. Inte som lön för att de städar sina rum eller tömmer diskmaskinen. Att städa, fixa hemma och bidra till hushållet vill jag istället ska vara ett ansvar som kommer med att vara just en del av familjen. Inte att man "hjälper" föräldrarna för att få pengar. Det tycker jag blir lika snett som om mannen i familjen "hjälper" kvinnan för att vara juste. Det handlar inte om att hjälpa någon som har huvudansvaret utan om att tillsammans skapa en fungerande familjevardag.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är väldigt intressanta kommentarer! Jag har läst och tagit till mig av varenda en. Barns ekonomi är verkligen ingen lätt fråga. Jag tycker att det ger helt fel signaler att betala barnen för att hjälpa till hemma och du beskrev det så bra, tillsammans skapar man en fungerande familjevardag.

      Radera
    2. Våra barn fick månadspeng, men också en slant för varje middag som lagats utan hjälp samt för varje tvättad och hängd maskin.

      Alla i familjen hade varsin middagsvecka. Barnen fick assistans av vuxen om de ville, men klarade de sig själva så fick de 20 kr per gång. Och det var bara pengar som de fick för att jag blev så glad för att få sätta mig vid dukat bord. Det var alltså "restaurangpengar" för mig.
      Likadant med de 5 kr som man fick för en tvättad maskin. Tvättstugan var öppen för alla och ingen kunde sura för att någon annan inte tvättat "mina" kläder.
      Familjens slösa tvättade allt i flera år tills hon flyttade hemifrån.
      Spara hade inget att invända mot att det kostade 20 kr att få hjälp med att hacka lök.

      Radera
    3. Haha, vad underbart! Det är så kul och inspirerande att läsa, 20 kr för att få hjälp med att hacka lök :). Jag tar till mig av dins tips och får klura på hur vi ska göra. Jag har ett barn som älskar att laga mat och ett barn som avskyr det...

      Radera
  13. Mitt barn är bara fyra men vi var på banken och gjorde den första insättningen av spargrismynt nyligen. Det blir det konto hon fritt får förfoga över, pengar att "träna" med tänker jag. Det kanske gör att vi får en uppfattning om hur hennes ekonomiska sinne utvecklas när hon blir större. Vi sparar åt henne varje månad på ett annat konto och de kommer hon inte få tillgång till förrän vi ser att hon kan hantera det, eller så använder vi pengarna att skjuta till när det är vettiga investeringar som körkort etc. Jag önskar att mina föräldrar gjort likadant. Jag fick ett sparkonto på 18-årsdagen, poff sa det! Borta. Samma sak med ett arv jag fick när jag var 20. Poff! Borta. Jag fick aldrig LÄRA mig, när jag var 37 (för två år sen) ramlade poletten ner. Men tänk vad dessa bortpoffade pengar hade kunnat förvaltats och växt för att sedan användas när vi tex köpte hus för 10 år sedan. Nä, då fick jag låna kontantinsatsen av snäll pappa. Men det hade varit ännu snällare att lära mig som barn och tonåring vad pengar ÄR.

    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan bara instämma!
      Tyvärr fick jag inte lära mig något om pengar och ekonomi under min uppväxt. Min mamma hade svårt att förstå tonåringars behov att ha egna pengar att röra sig med och vi båkade mycket om pengar tills jag lade ner allt tjat och började jobba ihop mina egna pengar istället. Av den anledningen känns det extra viktigt för mig att inte bråka med mina barn om pengar och att vi kan kommunicera med varandra.

      Vi har testat allt från spargris till månadspeng. Vissa saker har fungerat bra i perioder men mindre bra efter ett tag. Inte för att vara sådan men spargris fungerade jättebra på sonen innan han kom i tonåren ;)

      Nu känns det som en brytpunkt igen och vi måste hitta nya sätt att lösa det här med barnens ekonomi.

      Radera
  14. Spontant tänker jag att "slösa" borde få hela månadspengen på en gång. Och om det sen är väldigt mycket månad kvar innan nästa slant - ja, då lär man sig något av det. Det funkar ju dock inte om det skjuts till pengar för biobiljetter och liknande under tiden. Jag minns själv i högstadiet när jag fick hela barnbidraget varje månad - mamma och pappa hjälpte till med "större" inköp, typ vinterskor, vinterjacka, innebandyklubba etc., men resterande 1000kr var mina att spendera på smink, kläder, nöje etc. Jädrar vad skillad man blir efter några månader på att få pengarna att räcka! Det jag kunde göra med en tusenlapp på den tiden, det önskar jag att jag fortfarande kunde. Men det är ju en lång process om man är en renodlad slösa, själv har jag nog alltid varit en "spara för att sedan spendera vilt", även om jag kommit från det på senare år och blivit mer ekonomiskt. Men jag tror att det jag vill komma till är att eget ansvar (från det att man börjar högstadiet) är viktigt, och så får man gemensamt komma fram till vad föräldrarna ska/bör hjälpa till med (dyrare klädesplagg, ridläger etc) och vad man själv ska bekosta (t-shirts, hårspray, bio). När man sen ser att barnen hanterar det bra, då kan man ju vara generös och sticka till en femtiolapp nån gång ibland för fika och liknande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka ord! Vi valde att testa att gå från att hela månadspengen betalades ut till att dela upp den och det senare fungerade ju faktiskt bättre. Men inget är hugget i sten och det går ju att ändra vartefter mognadsprocessen fortskrider.

      Det kostar en hel del att gå på bio och därför valde vi ett upplägg där vi betalar för båda barnens biobesök. Det är något som fungerar bra och som vi inte har några planer på att ändra på. Om de ska få en månadspeng anpassade efter ålder känns det inte riktigt rättvist att de ska behöva betala för biobiljetterna själv.

      Radera
  15. Jag har också 2 barn i samma ålder som SC och jag ser tydligt att de har olika behov av pengar att röra sig med varför vi bara har öppnat Ungdomskonton med månadspeng för den ene. Jag tänker att den yngre kommer ju också komma dit med sina behov och får månadspeng att röra sig med då och den store kommer ju inte att få veckopeng hur länge som helst...så sammanlagt blir det ju lika lång tid de får veckopeng men olika tidpunkter. Inte rätt mot den store heller, om han ex flyttar hemifrån och den lille fortfarande får veckopeng , då han han ( den lille:) fått det längre......
    Kul dock med så mycket synpunkter på detta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äntligen någon som fattar!! ;)
      Du lyckades förklara det så bra med det där om lika lång tid men vid olika tidpunkter. Tack!

      Nu ska jag googla "ungdomskonto".

      Radera