fredag 26 december 2014

Mindset

God fortsättning kära läsare!
Här är jag igen, pigg och utvilad. Peppad som en dopad häst.

Jaha...då klagar vi lite över att vi åt för mycket och för fet julmat, riskerar att behöva kasta bort stora mängder mat och spenderade alldeles för mycket pengar. 
Eller?

Den här familjen firade jul till ett rimligt pris, om vi bortser från att min man köpte en alldeles för stor julskinka. Nu kommer vi att få laga mat med rester av julskinkan i flera veckor. Fullt förståeligt varför vi bara ger oss på en sådan massiv bit gris en gång om året. Som tur är finns det en hel del recept på nätet om vad man kan ta sig till med överbliven julskinka. Julen blev trevlig på alla sätt och vis men jag är glad att den är över. Det är dagarna efter som är bäst, när det är fritt fram att hasa runt i mjukisbrallor och återhämta sig. När man är totalt utmattad efter alla släktkalas och allt överflöd av mat. Jag är redan less på allt som hör julen till så idag lagade jag en utsökt kryddig morotssoppa till middag. Ingredienserna fanns hemma i kylskåpet så det var bara att koka och mixa. Snabbt och gott. Hittills har jag inte behövt handla någonting sedan lönen betalades ut och det känns bra att börja på ny kula. Min man däremot, har smitit ner till mellandagsrean två gånger. Dels för att köpa någon slags träningsutrustning till tonåringen, dels för att köpa en ny jacka till samma son som växer som ett ogräs. Båda sakerna var nersatta till halva priset eller mer så jag gav efter och godkände inköpen. 

Vi har alltid haft gemensam ekonomi i den bemärkelsen att pengarna studsat som pingpongbollar mellan våra gemensamma konton och det har varit oväsentligt vem som betalar vad. Jag var den som slösade mest pengar medan han var mer måttlig och återhållsam i sin konsumtion. Nu är rollerna ombytta och jag ser inte med blida ögon på hans lättvindiga inställning till ekonomi. Okej, nu kanske jag överdrev lite men jag vill banka in mer snåltänk i honom. Nu syftar jag inte på fynden från mellandagsrean utan i största allmänhet. Jag fick blodad tand under det lärorika året som varit och vill förbättra resultatet under kommande år. Det känns angeläget att ha koll på varenda krona som kommer in på mitt konto och jag vill få honom att spara mer pengar varje månad.

Det är nu ganska exakt ett år sedan jag fattade beslutet som förändrade min syn på tillvaron. För att inte tala om mina framtidsplaner och relationen till pengar. Jag säger det igen, kunde jag så kan alla. Visst, jag var aldrig skuldsatt och hade redan hamstrat en hög pengar på banken så jag har ingen tårfylld framgångssaga att bjuda på men ändå. Nästan hela lönen gick åt varje månad och jag hade NOLL respekt för ett par tusenlappar hit eller dit. Idag är varje krona avgörande för min framtid. Jag vägrar vara en löneslav som sitter fast i ett system där allt går ut på att vänta på nästa löneutbetalning för att dra runt allt en månad till. Förmodligen är jag en löneslav i många år framöver men med en ekonomisk trygghet som ger mig möjlighet att välja hur jag vill leva. Ni vet, Fuck You Money. 

Jag mår bättre och livet har blivit roligare. Det kanske låter klyschigt, men det är sant. Jag tror absolut att man kan köpa ett visst mått av lycka men det bygger oftast på att man har så mycket pengar att det aldrig svider i plånboken. Så fort vi känner av våra utgifter puttas vi tillbaka ner i ett underläge där vi är beroende av andra och blir fjättrade vid plogen igen. Det spelar ingen roll hur hög inkomst man har om allt ändå går åt till utgifter. 

En stor del av syftet med bloggen var att visa att även en medelinkomsttagare med familj kan förändra sin ekonomi och spara en hel del pengar. Det känns så himla bra att visa att det går och att rätt inställning och vilja verkligen ger resultat. Bloggen skänker så mycket glädje och bidrar till att hålla fokus. Andras sparbloggar skänker gemenskap och inspiration som gör att jag får ut både nytta och nöje av innehållet. 

Jag ser fram emot att snart sammanfatta året som gått och köra ännu hårdare framöver. 

Kom ihåg, It's all about the mindset.

15 kommentarer:

  1. Alltid kul att läsa vad du skriver. Som du skriver är det ett nöje att inspireras av dig och andra sparbloggar. Hoppas verkligen att både ni, jag och de andra får mer fuck you money i plånboken under 2015 ;)

    God fortsättning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag känner att, om allt går enligt planerna, kommer 2015 att bli ett lysande sparår. För egen del handlar det mycket om att jag är ett år klokare och ett år mer erfaren. Även om jag inte är någon big fan av nyår i sig så är det ett utmärkt sätt att ställa om räkneverket och utmana sig själv ytterligare ett år.

      Radera
  2. Nu har jag sträckläst din blogg från början till slut och jag älskar den! Du skriver om ekonomi, men också om livets andra aspekter, vilket är nog så viktigt. Vi är ju så många saker. Mamma, sambo, arbetstagare och livet är ett sammelsurium av detta. Min resa mot en bättre ekonomi är påbörjad och du bidrar med sann inspiration! God fortsättning/ AnnA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej AnnA!

      Helt underbart att du orkat ta dig genom allt i bloggen, tack! När jag började blogga var min tanke att bloggen skulle innehålla annat än uträkningar och sifferkolumner. Sparandet är min vardag och en stor del av mitt liv så det blir naturligt att skildra tillvaron som den faktiskt är. Det är i det lilla som det stora sker. Det är små vardagshändelser som påverkar sparandet och det känns angeläget att beskriva hur jag gör och tänker i alla dessa situationer.

      Radera
  3. Det är samma för mig. Förut var det jag som var slösan och min sambo som hade stenkoll på sin ekonomi och sparade varje månad, (vi har alltid haft delad ekonomi fast han betalar mer när det kommer till gemensamma räkningar och ibland när vi gör saker tillsammans). Han blev superglad när jag berättade om min fröken spara blogg och min förändring som jag tänkte/tänker göra. (Förstår inte hur han kan ha orkat leva med den slösan jag var ;)). Men nu är det jag som säger: "Behöver vi verkligen det där?" Han har fortfarande kontroll och sparar (mer än mig) men jag tycker han kan gå ett steg längre, nu är det mer han som är slösan i vårat förhållande. En kontrollerad slösa kan man säga! Konstigt hur det kan blir... hihi.

    Jag mår faktiskt också mycket bättre när jag har kontroll över min ekonomi. Jag mår bra över att se min förändring och glad över att jag faktiskt kan. :)

    Ser framemot din sammanfattning! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst mår man bättre när man har kontroll över sin ekonomi och sitt sparande!
      När man slipper den där ekonomiska baksmällan som kommer när man slösat för mycket pengar och vet att det är mycket månad kvar i slutet av lönen.

      Roligast är ju att jag brukade kalla min man "snål" när han stod i affären och jämförde kilopriser eller ännu värre, när han brukade åka kommunalt hem från tågstationen och jag ba "Äh, ta en taxi istället".

      Jag tror att anledningen till att Spara-män står ut med Slösa-kvinnor är för att kvinnor jobbar hårt för att vara självständiga och tjänar egna pengar. Kanske är det som blockerar och gör att männen inte "vågar" lägga sig i när vi kvinnor shoppar och slösar bort pengar. Förstår du hur jag menar? Överallt serveras bilden av hur vi kvinnor har så mycket press på oss: att göra karriär, vara attraktiva, ha det perfekta hemmet och dessutom hinna med barn, hushåll och helst oss själva också. Lite svårt för en man att höja fingret då och komma med synpunkter på om vi verkligen behöver fler par jeans...
      Förmodligen finns samma skillnader mellan individer i samkönade relationer så jag vill inte generalisera för mycket utifrån kön men det är ändå en teori jag har.

      Min man tycker dessutom att mitt sparande går till överdrift och det är något jag är öppen med eftersom jag inte tror att jag är ensam om att få höra det. En del hårdsparade verkar ha gjort detta till ett helt gemensamt projekt där de är helt överens om hur varje krona i hushållet ska spenderas. Jag tvivlar på att ALLA har hittat den balansen men desto bättre att min blogg medverkar till att lyfta fram att det inte fungerar så hos alla :)

      Radera
    2. Jag tror att anledningen till att min sambo har orkat leva med mig som slösa (låter kanske hemskt) är för att vi har delad ekonomi. Jag tror att det hade varit jobbigare om vi hade haft gemensam ekonomi. Jag tror dock att din teori kan stämma väldigt bra!

      Än så länge har min sambo inte sagt något till mig om att mitt sparande har gått till överdrift men det kanske kommer! :)

      Radera
    3. Om inte förr kommer det när man börjar försöka begränsa dem i deras djupt rotade vardagstraditioner och intressen "Kan ni inte nöja er med en sorts chips på fredagarna?" eller "Nej, du behöver inte nya högtalare. Jag hör fortfarande ljud komma ut ur de som du redan har".

      Radera
  4. Jag tycker din blogg är helt fantastisk! Underbart humoristisk och utan pekpinnar - inspirerande på flera sätt. Keep up the good work! Hälsningar Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh, tack!
      Nej, pekpinnar är inte min grej. Däremot tror jag på att ärligt dela med sig av med- och motgångar, tips och tankar. Vi är så många som är trötta på att vara fast i våra vanliga spår och att ni läsare finns är det största beviset på detta.

      Radera
  5. Jag är också peppad inför 2015!
    Känner också att jag mår bättre och bättre ju längre jag kommer med min ekonomi. Och med tanke på det så tänker jag hur bra det kommer kännas om ett år, då jag bör vara skuldfri och äga mitt egen lilla plätt på jorden.
    Och som du säger "kan jag så kan alla" fast i mitt fall handlar det inte om att gå från slösa till spara, utan med tanke på att jag är låginkomsttagare och ensam om ekonomin och även då kan man uppenbart komma långt, bara man bestämmer sig och är påhittig :)
    Påhittig ja, jodå, jag är nog lite matrest-expert ;) Lärde mig mycket av min mormor och säkert en hel del hemma när jag växte upp. (fler idéer i min blogg nu :)
    I ditt skafferi "ser" jag havregrynsgröt eller egengjord musli och varm choklad till frukost (och chokladen är gjord på grädde och vatten, mjölk eller egengjord mandelmjölk eller nötmjölk, beroende av vad man har hemma) till frukost. Lunchen och middagen består väl då av pasta med tomatsås, makaronilåda eller en matig paj (i alla alternativ kan man ju ha i diverse småslattar från kylskåpet och grönsakslådan plus julskinkan då ;)
    Till kaffet kan man säkert få ihop någon liten havrekaka eller mjuk chokladkaka och ett bröd till kvällsmålet. :)
    Har man rester av risgrynsgröt eller ris a la Malta så är det jättegott att steka risplättar (mjölk, mjöl och ägg tillsätts...)

    Ja, God fortsättning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ensamstående låginkomsttagare är de verkliga hjältarna i ekonomivärlden!

      Ni brukar dessutom ha en enastående förmåga att vända och vrida på varenda krona. Även om jag själv ser mig som "sparare" så är det ju många tankar och åsikter om pengar som även fungerar för den som inte har så mycket kvar när räkningarna är betalda. Jag avstår från att springa in på Pressbyrån och köpa en flaska läsk när jag blir törstig för att det är en onödig utgift. Sedan kanske det finns någon som hittat våra bloggar som inte kan göra det valet, pengarna räcker helt enkelt inte till sådana impulsköp. Det är två helt olika situationer men då kan vi och den personen mötas i att läsken egentligen är totalt onödig att slänga ut pengar på, hur som helst. Kanske ett dåligt exempel men förhoppningsvis går andemeningen fram ändå. Tankar och tips kring sparande är för alla som får ut något av att läsa om det!

      Tack för alla dina tips angående maten. Jag håller med om att mitt skafferi innehåller många möjligheter men det är så lätt att tycka att ingenting finns hemma trots att där finns massor. Det gäller bara att lära sig öppna ögonen och se det.

      Radera
  6. Det här blogginlägget kommer jag läsa flera gånger under 2015, då motivationen tryter (för det gör den ibland). Känner att det var mycket inspirerande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...hälsar den ekonomiske dyslektikern :)
      http://denekonomiskedyslektikern.blogspot.se/

      Radera
    2. Härligt! Kom ihåg att vi kämpar tillsammans alla vi sparare och vi upplever nog alla dagar som känns som en brant uppförsbacke emellanåt. Men tillsammans är vi starka :)

      Radera