lördag 15 november 2014

Upplevelser eller saker?

Nu blev det en sådan där obehaglig bloggpaus igen. Förlåt. Det är förkastligt att jag slarvar på det här sättet men ibland fattas det några timmar per dygn. Jag har inte struntat i att blogga för att pilla mig i naveln utan för att göra min plikt på diverse olika områden. 

Tonåringen har behövt läxhjälp och vips sitter man fast och försöker begripa märkliga skoluppgifter (för er som inte har skolbarn: nej, man fattar inte barnens läxor. Trots att man inbillar sig att man är åtminstone normalbegåvad). Jag älskar att skriva men den genen har han då inte ärvt av mig. Det arma barnet får akut skrivkramp om någon ber honom skriva utifrån hans egen fantasi och han behöver en sidekick som hjälper honom att komma framåt. Det var roligt men tidskrävande och jag är nästan lite besviken över att jag inte får vara med i klassrummet och redovisa. Kanske få ett betyg att skriva in i min CV.

Idag fyller min svärmor år. Min man och hans syster har bjudit ut henne på middag och sitter alltså och proppar i sig as we speak. Det är det här klassiska med äldre människor som "har allt" och vad man ska ge dem på bemärkelsedagar. Eftersom min svärmor är änka och lever ensam tänkte vi att hon skulle uppskatta en utekväll med god mat på en acceptabel restaurang. Och eftersom alla i den där släkten har en tendens att komma klungvis tänkte vi att hon skulle gilla att få tillbringa kvällen med bara sina egna barn. Det är inte ofta de träffas bara de tre. 

Det är lite intressant det här med upplevelser kontra materiella ting. 
Jag skäms faktiskt för att erkänna det men jag brukar föredra att lägga pengar på materiella ting. Helst saker med ett bestående värde. Av någon anledning anses det finare att värdera upplevelser högre men jag har svårt för det. Det här går långt bak i tiden, före mitt köpstopp. Det sägs att alla är snåla på något och i mitt fall handlar det nog om att betala utan att få något varaktigt. 

Upplevelsekostnader är därför alltid förenat med slöseriångest för min del, bortsett från ett fåtal tillfällen. Det spelar ingen roll om restaurangmaten eller spa-vistelsen är fantastisk och minnesvärd, slöseriångesten kommer över mig i alla fall. Givetvis finns det undantag men de är få. Även om jag blir nöjd med en utekväll, njuter av den så länge den varar och kan uppskatta de fina minnen den bär med sig så tänker jag likt förbannat på hur pengarna gått upp i rök. En tanke som jag kan leva med om jag är helt nöjd men tänk alla gånger man inte blivit det. Är fortfarande besviken över den rad dåliga eller halvdana upplevelser jag upplevt i mina dagar som sammanlagt skulle kunna motsvara en praktfull Patek Philippe på min handled resten av livet istället.  

Det är därför jag inte alls mår lika dåligt över de kommande innerdörrarna som jag hade gjort om vi hade köpt en resa till Kanarieöarna istället. Nu låter det som om jag avskyr att resa eller äta ute, eller uppleva något överhuvudtaget. Att jag bara vill sitta hemma och fånglo på en klocka men nej, i så fall har ni missförstått. Det jag försöker säga är att jag har svårare att lägga pengar på upplevelser - Inte att jag aldrig vill göra det. Det handlar mer om hur jag tänker kring det här. Det handlar mycket om huruvida upplevelsen verkligen är värd det. Framför allt kan jag tycka att mat och dryck ofta är gravt överskattat. Det är klart att jag uppskattar ett lyckat restaurangbesök men ändå, det är kul tills man är jättemätt och notan kommer. Samtidigt kommer också den lite beska eftersmaken, roligt är kort och pengarna är borta. För övrigt kan jag tycka en annan sak när det gäller mat och det är att jag hellre skulle lägga pengarna på att gå på en av världens finaste restaurang en gång istället för att besöka ställen ur det slabbiga budgetsegmentet trettio gånger. 

Här skulle jag vilja peta in ett exempel till. Folk som aldrig kostar på sig en riktigt fin delikatess för att det är "så dyrt" men varje vecka fyller de en varukorg med en massa billig skräpmat. Jag hör till dem som hellre köper en fin godsak en gång i månaden istället för ett par liter läsk, chips och godis varje fredag. Men det är ju jag det. 

Nu kanske det här blev lite rörigt och osammanhängande men så kan det bli när tankarna vandrar. 

Tillägg: nämnde jag inte att min mans släkt gärna kommer i flock? Nyss nåddes jag av informationen att min svärmors bror lyckats snoka reda på vilken restaurang de åkt till och kom dit för att delta i festligheterna. Jag är inte förvånad.


8 kommentarer:

  1. Väntar alltid ivrigt på dina uppdateringar. Under dina uppehåll har jag tänkt att du är en klok kvinna som prioriterar dig själv och din familj och inte är på bloggen i tid och otid. Tar det som ett budskap att jag ska äta frukost och njuta och inte varje morgon se om du gjort nya inlägg. Så m.a.o. även din tystnad coachar mig :-)
    Kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill kunna lägga lite tid på bloggen varje dag men det är inte alltid jag får till det och då får det vara så. Jag känner mig aldrig stressad över att jag "måste" skriva ett inlägg om dagen. Det är en av fördelarna med en blogg som är inriktad på ekonomi och inte dagens outfit...

      Blir däremot väldigt glad över att det finns läsare som väntar på uppdateringar, det är så mycket roligare att blogga då. Tack :)

      Radera
  2. Det är ju intressant det där med upplevelser vs materiella saker, för min del har jag nog inte riktigt bestämt mig ännu vad jag föredrar. Eller jo, egentligen föredrar jag väl att inte spendera pengar på något, annars vore jag inte Snålmor! :) Jag handlar mycket second hand men hittar jag inte det jag behöver där föredrar jag nog kvalitet framför billigt skräp även om det tar emot att betala massor med pengar istället för en liten summa. Alltså, det här var ju så intressant så jag måste göra ett eget blogginlägg och reda ut vad jag tänker; tack för uppslaget! Håller för övrigt med anonym här ovan, jag följer med stort intresse det du skriver och tycker att du är både välformulerad och smart, keep it up!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord! Det är roligt att vara uppskattad. Jag ser fram emot ditt blogginlägg och ämnet ÄR verkligen intressant. Det är så många som tjatar om att upplevelser gör oss mycket lyckligare än prylar men jag håller inte alltid med om det. Ibland ja men inte alltid. Jag har lättare att hålla med om att tid är viktigare än prylar. Och kvalitet är viktigare än kvantitet.

      Radera
  3. http://urplay.se/Produkter/183857-Sanningen-om-konsumtion

    Tips för den intresserade...

    Och det där med att du tycker att saker av hög kvalitet är roligare att lägga pengarna på än flyktiga upplevelser. Det är nog vanligare än man kanske tror. Det är väl bara att just detta med upplevelser har blivit mer uppmärksammat sedan många redan är trötta på saker för att det är lätt att handla många produkter relativt billigt. Det blir då status att åka långt bort och "uppleva" och naturligtvis inte bara status utan kanske mer intressant. Man har ju oftast ändå råd till det materiella ändå. Att resa är visserligen relativt billigt numera också så man kan se det på olika sätt förstås. Tycker din inställning är sund och ekologiskt mer hållbar dessutom!

    När jag var tonåring skulle jag och min bror få 10 000 kr till en speciell sak. Han ville ha motorcrosscykel och fick det. Jag ville ha språkresa till England eller Tyskland. Det fick jag inte. Då jag inte ville ha någon sak som hade ett andrahandsvärde så blev det inga pengar alls. Där har vi en tydlig skillnad i värderingar. Jag planerade för min framtid av språk och möten med andra människor utanför den lilla stad i Norrland jag bodde i. Detta skulle också användas i framtida språkundervisning. (Jag fick dock åka på en kort resa till Sovjet som tonåring för mina egna ihoparbetade sommarjobbspengar. Vilket äventyr!)

    Om föräldrarna (fosterföräldrar som du vet) hade varit mer uppmärksamma (nåja så illa var det inte kanske ) på min läggning och intressen så hade jag haft delvis andra erfarenheter inför vuxenlivet redan när jag gick ut gymnasiet. Deras idé var att skaffa ett hem, saker och en familj "för att känna trygghet" som pappa sa. Inget av detta fanns i min tankevärld som eftersträvansvärt. Trygghet för mig har alltid varit något som byggs i det inre för att kunna göra något i den yttre världen, inte tvärtom. Summa summarum: Föräldrar ska vara känsliga inför sina barns uppenbara och långvariga intressen/läggning då de aldrig kommer att kunna se sina barn lyckliga på andra områden än där de är sig själva.

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för länken! Jag ser fram emot att beta av alla avsnitt under veckan. Som du märkt är jag intresserad av ämnet :)

      Tack även för dina kloka och insiktsfulla tankar kring föräldraskap. Självklart behöver barn upplevelser och erfarenheter för att utvecklas och förstå sin omvärld. När jag skrev inlägget fokuserade jag på vuxnas nöjesupplevelser (t ex krog- och spabesök) och inte familjeaktiviteter som ger barn viktiga erfarenheter eller inspirerar dem att hitta sina egna intressen. Att resa är nyttigt för barn men jag är inte helt övertygad om att en all inclusive-charter på ett hotellkomplex ger dem så mycket mer lärdom än att det var fri tillgång till glass och varmt i solen...

      Avslutningsvis har jag lite svårt att smälta att du gick lottlös när din bror fick en motorcykel... Det låter djupt orättvist och beklagligt.

      Radera
  4. Intressant inlägg. Jag är rätt annorlunda än du, jag lägger gärna pengar på resor och krogbesök, men känner ändå igen mig så väl i den generella problematiken. För mig är det mataffärer som ställer till det. Jag har aldrig varit särskilt road av matlagning och kan inte låta bli att känna att det är slöseri att laga komplicerade rätter med många dyra ingredienser. Går det inte lika bra med blodpudding, eller rent av en macka? När jag ändå köper mat har jag extremt svårt att köpa annat än de allra billigaste råvarorna, med några undantag - ägg t.ex. brukar jag alltid köpa ekologiskt. Men annars kan jag liksom inte motivera mig själv att köpa krossade tomater för tio kronor, när det också finns för fyra. Jag vet ju att det antagligen är bättre för både kropp och själ med lite bättre råvaror, men det är ju på lång sikt, matbudgeten går på månadsbasis...

    Grejen är ju inte att jag har problem med att äta eller nåt sånt, tvärtom, det är bara svårt att motivera utgifter som inte känns värt det. Behöver jag det där glaset med apelsinjuice på morgonen? Det går väl lika bra med vatten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är olika men ändå lika. Jag känner så väl igen mig i det du skriver om mat, med ett litet undantag gällande råvaror. Jag föredrar de lite bättre råvarorna om jag nu ändå måste köpa dem. Vi gjorde ett intressant smaktest när vi öppnade en lågpristetra krossad tomat och en finvariant. Sedan tog vi en sked av varje för att jämföra och JÖSSES vilken smakskillnad! Den ena vattning, blaskig och smaklös medan den andra var otroligt god och smakrik. Däremot känner jag också att det är onödigt att laga komplicerade och alltför dyra rätter till vardags när man kan äta sig mätt på enklare alternativ. Eftersom vi är en familj med barn fungerar det inte riktigt med "en macka" men målet är att vardagsmaten ska vara så enkel och prisvärd som möjligt. Dessutom har jag märkt att just den enkla maten som är tillagad med få ingredienser blir så mycket godare när den innehåller riktigt bra råvaror. Bara ett tips :)

      När det gäller krogbesöken är jag mer svårflirtad. Avskyr att få in en halvdan rätt. Varför betala överpriser för mat oavsett om jag slapp laga den själv...

      Det är som jag skrev i mitt inlägg, mer värt att gå på gourmetrestaurang någon gång ibland än att regelbundet slänga ut en massa pengar på medioker krogmat.

      Radera