onsdag 26 november 2014

Julklappskultur

Nu har den kommit, novemberlönen. Den är ju lite speciell för de allra flesta eftersom det är i samband med den som julhandeln brukar dra igång på allvar. 
Själv blev jag mest upprörd över att jag hamnade ynka 19 kr från att få 40.000 kr (brutto alltså, måste jag väl tråkigt nog tillägga). Så otroligt irriterande och jag fick behärska mig för att inte ringa lönekontoret och be dem lägga till de sista kronorna för att få frid i OCD-själen.

Nu ska vi prata jul. Min plan är att vara smart och genomtänkt, att göra en julbudget och faktiskt hålla den. Varje år skriver jag en lista på de personer jag ska handla till och antecknar vad de ska få. Sedan går jag raka vägen och handlar just den prylen och struntar i allt krimskrams som butikerna bullat upp med i sin kamp om julklappskunderna. 

Tanken är att julen ska vara glädjens högtid och inte enda stort ekonomiskt och känslomässigt lidande. Alla vet det och ändå drabbas folk av samma julångest år efter år. Dagarna före julafton ser de flesta ut att kunna drabbas av hjärnblödning vilken sekund som helst oavsett om de är inne på bolaget eller i något varuhus. Varför beter vi oss som vi gör år efter år? Att vi aldrig lär oss.

Jag är varken någon överdriven julälskare eller inbiten julhatare utan tycker att julen kan vara riktigt mysigt om man håller allt på en rimlig nivå. Min man fullständigt älskar julen och vill helst ha en riktig Disneyjul. Om vi bodde i hus så skulle vi ha ett överdåd av amerikanska juldekorationer med julljus på hela fasaden och självklart skulle en blinkande tomte med rensläde pryda taket. Nu får han nöja sig med att hänga upp alla möjliga ljusslingor på balkongen. Fördelen för mig är att jag inte behöver fundera en sekund på varken julpynt, knäckkok eller marsipangrisar. Han fixar allt. Till tonerna av varenda julskiva ni någonsin hört talas om. Jag har infört en regel: ingen julmusik före första advent. Detta för att jag ska stå ut resten av december. På min lott faller att köpa alla julklappar som inte är från elektronikkedjorna. Och det är ju inte många med tanke på att jag är pojkmamma. Är rätt nöjd med arbetsfördelningen runt jul faktiskt. 

Ett år firade jag jul i Italien. Då var jag inneboende hos en familj med tre tonårsbarn och av lite olika anledningar åkte jag inte hem den julen. Det blev ingen vidare jul eftersom jag upptäckte att jag trots allt saknade våra svenska traditioner. Jag var där för att läsa språk och hade inte så mycket pengar att röra mig med men kände att jag ville bidra till julfirandet. Så jag tog av mina sparpengar och kostade på mig personliga julklappar till var och en i den italienska familjen, fem personer. Inköpen gjorde ett rejält hål i min skrala kassa men jag kommer ihåg hur stolt jag var över mina julklappar. Och visst blev de glada. Väldigt glada. Själv blev jag mindre glad när jag fick en julklapp tillbaka - ett par billiga och alldeles för stora skojtofflor i form av tigertassar i plysch. Sådana såldes på varenda marknad och kostade ungefär en 50-lapp i svenska pengar. 

Vilket osökt för oss in på det här med julklappar och vad som är en rimlig nivå att lägga sig på. Olika familjer har olika traditioner när det kommer till julklappar, för att inte tala om olika ekonomiska förutsättningar.

Min mans familj har genom åren dragit på högsta växeln när det kommer till julen. Den ska firas och det rejält. När min mans lillasyster och hennes man var dinkys (Dual Income, No kids Yet) skämde de bort våra barn något rejält. De fick så otroligt påkostade, genomtänkta och fina presenter att vi givetvis kände oss nödgade att matcha detta och ge lika fina saker till dem och vips blev allting väldigt uppskruvat. Systerns man hade en del problem med det här i början eftersom han i sin tur kom från en familj där man ger varandra långkallingar och kokböcker, men det var bara för honom att hänga med i julkarusellen. Nu har de byggt hus och fått två små barn så deras ekonomi är mer begränsad än tidigare. Skönt tycker vi som känner att det blir mindre hysteriskt. Före mitt köpstopp tänkte jag kanske inte så mycket på pengarna som flög iväg utan mer på julklappsångesten. Hur vi skulle kunna matcha deras genomtänkta och fiffiga presenter. 

De senaste två åren har vi helt valt bort julklappar till oss vuxna - med ett undantag och det är min svärmor. Dels för att hon lever ensam men också för att hon alltid ställer upp och passar alla sina barnbarn så fort någon frågar henne. Nuförtiden gäller det inte bara barnbarnen utan hon har även ställt upp och rastat hunden när det kört ihop sig på makens jobb. Att ge henne några gåvor till jul blir ett sätt att visa uppskattning. 

Min egen mamma går sin egen väg när det gäller familjen. Hon är ingen presentperson (ni som varit med ett tag vet att hon avskyr att gå i butiker) och hon har fem barnbarn. Hon har löst det hela genom att hon gett varje barnbarn den första barnvagnen och den första riktiga cykeln. Eller rättare sagt, de nyblivna föräldrarna får välja ut den vagn eller cykel som önskas och så för hon över pengarna. Och varje år sätter hon in 1000 kr på varje barnbarns sparkonto. Naturligtvis kan hon köpa presenter vid andra tillfällen men inte mer än vad nöden kräver. En liten banköverföring är liksom mer hennes grej. Och jag tror att barnen kommer att tacka henne varmt när de får körkorten betalda med dessa sparpengar. 

Oj, det blev ett litet sidospår så nu går vi tillbaka till julen. 

Här kommer mina bästa jultips:

  • Var klar med alla julklappar före Lucia. 
  • Glöm inte bort de som lever ensamma och gör något extra för dem. 
  • Överdriv inte maten. Alla gillar ändå inte allt på julbordet och det suger att behöva äta de där tråkiga resterna i en hel vecka efter julhelgen. 
  • Önskar sig barnen något dyrare så kan man gå ihop med några andra släktingar. De brukar enbart bli tacksamma över att slippa jaga runt efter ytterligare en klapp att köpa.

Följ mina råd så kan vi luta oss tillbaka och slappa medan andra stressar runt med julångest i blicken. 





10 kommentarer:

  1. Trevlig blogg!

    Får man fråga vad du jobbar med?=)

    SvaraRadera
  2. Mitt i prick som vanligt vad gäller de goda råden, hade inte kunnat säga det bättre själv. Jag tycker väldigt mycket om att ge andra presenter men vill att det ska vara vettiga saker som passar mottagaren och inte något värdelöst krafs som köptes bara för att. Och med värdelöst menar jag inte att det var nödvändigtvis billigt, jag förärades ett år en fruktansvärt ful ljushållare i kristall av en tacksam bekant. Det visade sig när en annan bekant kom på besök att åbäket kostade flera hundra kronor. Det var väldigt generöst och snällt men så lite jag och känner man mig så vet man det. En bra bok för en tia från en loppis hade gjort mig så mycket gladare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det absolut. Jag blir mycket gladare för något jag har användning för än för någon dyrare opersonlig pryl som ska stå och damma någonstans.

      Tips: Sälj ljushållaren på Blocket och köp ett par bra böcker för pengarna :)

      Radera
  3. Hehe, good for you som man säger. Här trillade härliga 5213 kr in på kontot, thank you CSN (nä, jag tar inte fullt lån så jag får nalla på sparpengarna och tänka att om bara 2,5 år är jag färdigpuggad..)

    Som student kan man alltid förklara att man vill dra ner på julklappshysterin då man är "pank" (vilket jag inte är, men jag har ingen lust att lägga massa pengar på julklappar då jag helst inte vill ha så dyra julklappar själv heller). Det måste vara svårare när alla ens vänner (eller syskon) är Dinkys (fantastiskt uttryck, fnissar lite när jag skriver det) och det är oskrivet med en viss nivå på presenter. Hur brukar man "förklara sig"? Med familj kan man väl diskutera saken men med vänner eller ytligare bekanta som det ska köpas saker till?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så som jag ser det är det bästa att helt enkelt säga "Jag har inte råd" när det gäller presentinköp där andra förväntar sig att man ska lägga en för stor summa pengar (uttalat eller outtalat). Det är lite svårt för andra att argumentera mot det lite känsliga ämnet... ;)

      Ju äldre jag blir desto mer onödigt och meningslöst tycker jag att det här pengabytet mellan vuxna är. Det är en sak att man vill vara generös och uppvakta nära och kära men man behöver inte överdriva. Presenter till barn känns så mycket mer meningsfulla. Hellre något lite finare på födelsedagen till vuxna (då är det EN persons dag och DEN personens dag) och symboliska julklappar när det ska delas ut till höger och vänster.

      Radera
  4. Först så måste jag säga... du skriver så bra!
    Med det sagt så måste jag även säga att din plan är bra, den ska jag sno, skriva en lista och följa den. :)

    Jag har ett problem med att jag köpa för mycket saker. Jag behöver verkligen sätta mig ner och tänka igenom vad jag ska köpa för vettigt.. Det handlar om mina syskonbarn och min sambo så det är inte många så det är skönt. Jag förväntar mig inte att få dyra presenter, kanske mera genomtänkta och saker från hjärtat, typ. Det gör mig mera glad än dyra prylar! Inget fel med dyrt heller men helst genomtänkta.

    Jag ska ta med mig dina jultips men det som fastnade mest hos mig var: "•Glöm inte bort de som lever ensamma och gör något extra för dem." Superbra tips! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för beröm, jag blir jätteglad att du gillar!

      Utan lista blir det lätt att man köper på sig för mycket och fel saker. Jag brukar faktiskt anteckna direkt när jag snappar upp något och då sparar man en massa tid. "Aha, Faster Ingrid skulle verkligen behöva en liten såskastrull" eller "Morfar gillar fisketidningar men säger att de är hutlöst dyra att köpa". Det är så enkelt att använda anteckningsfunktionen i mobilen och bara knappa in "Ingrid - såskastrull, morfar- tidningsprenumeration, fiske."

      Förresten, ett par år gav jag bort väldigt mycket tidningsprenumerationer. Jag tyckte att det var jättekul med något som varar lite längre och det är en rimlig kostnad. Det brukar vara bra erbjudanden månaden innan jul.


      Radera
  5. Lite kommentarer till dina rader (en halv tel.katalog igår, nästan)

    Min svärmor var också shoppinghatare, kanske för att hon arbetade på NK:s herr. Hopplösa herrar som hon var mamma/flickvän till. Varje jul fick barnen ett tråkigt vitt kuvert med en sedel i som jag på den tiden 90-talet sparade i Nordeas fonder.

    Lönedag var det visst, 5900:-- netto. Fd. hemmafruns pension. Återigen, skall inte hemmamammas arbete räknas? Ärligt talat, jag har arbetat mera än en 8-16 arbetare/kontorsråtta. (hemmet, barnen, makens bokföring, allt) Inte ens sjukpenning har jag.
    Klarar mig bra ändå med Avanzas sidor, vilka veckor det har varit ! om man lyckats pricka rätta papper.
    På tal om toapapper som var på tapeten för ett tag sedan läste att rullarna i ett Skarabibliotek chipmärkts, gissa varför...
    Julstressen här puts väck.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är beklagligt och sorgligt att en hemmafrus pension är så låg och jag förstår att det är tufft ekonomiskt. De lägsta pensionsnivåerna borde absolut höjas. Tyvärr är det väl så krasst att trots att hemmafruarna jobbat minst lika hårt som anställda utanför hemmet så räknas det som att man inte bidragit genom att dra in skattepengar. Obs! Det här är inte min personliga åsikt utan bara en tanke om varför garantipension och lägstanivån är så låg. Det blir väldigt tokigt då det inte är bättre att ha en stor grupp äldre människor som hamnar i fattigfällan utan möjligheter att påverka sin situation.

      Vill också tacka för dagens skratt, chipmärkta toarullar! Hahaha. Jag kände inte till detta och finner det faktiskt hysteriskt roligt. Att det ska behövas...

      Radera