tisdag 10 juni 2014

Vem vill att chefen läser bloggen?

Många gånger har jag funderat på om jag ska hänga ut hela min ekonomi på bloggen. Dvs. hur mycket jag har i lån, lön, aktier, fonder och på sparkontot. Det är inte utan att jag blir frestad eftersom det är lättare att driva en sparblogg om man skriver hur mycket man faktiskt sparat. Många ekonomibloggare lägger upp sina tillgångar/skulder i olika sammanställningar för att visa att det går framåt och att allt slit och sparande ger resultat. 

De bloggar anonymt så det borde kännas tryggt. Men även om läsarna respekterar din anonymitet är det ingen garanti. Idag läste jag en blogg som fick mig att fundera. Bloggen tillhör en person som bloggat anonymt om både jobb och fritid. Absolut inga negativa omdömen eller skitsnack om arbetsplatsen men ändå, små detaljer i vardagen på jobbet. Men det visade sig att ledningen på arbetsplatsen hade gått in i den anställdes arbetsdator och hittat bloggen. Personen bakom bloggen bröt aldrig mot lojalitetsplikten eftersom det inte fanns några specifika detaljer om jobbet som gjorde att någon kunde gissa sig till vilken arbetsplats det gällde men kände sig såklart totalt blottad och utelämnad. Alla tankar, känslor och funderingar hade mist sitt skydd i form av anonymiteten. Små ynkliga detaljer om att man inte vill gå till jobbet på måndag morgon kan tolkas som kritik mot organisationen eller som att man inte bryr sig trots att man bara ville förtydliga att man haft en underbar helgledighet. 

Nu bloggar jag inte om mitt jobb och skulle heller inte komma på tanken att använda arbetsplatsens datorer till att blogga på. Det är inte heller det jag vill få fram. Det jag menar är att jag inte vill offentliggöra alla uppgifter om min ekonomi. Det ska aldrig kännas som en katastrof om någon i min närhet hittar min anonyma blogg. Det kan tyckas fånigt att det går bra att dela sitt inre men inte att visa saldot på sparkontot. Jag förstår det, men det senare skulle orsaka mycket onödigt skvaller och jag har ju valt att vara anonym av en anledning. 


10 kommentarer:

  1. Lite klantigt att vilja vara anonym på en annans dator.. Samtidigt, vilken arbetsgivare tror att alla anställda längtar till jobbet alla dagar?
    Jag skulle såklart vilja se precis allt som läsare men jag skulle inte vilja dela med mig av hela mitt liv. Det finns så många knäppskallar därute. Kan du inte använda ett indexsystem? Det visar ju tydligt förändring?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tänkte faktiskt samma sak. Det är säkert inte ovanligt att ledningen checkar datorns historik.

      Jag har valt att skriva ut det sparbelopp jag får över varje månad eftersom jag tycker att det är relevant information och det är möjligt att jag följer upp det totala sparandet med ett indexsystem (bra tips, tack!).

      Radera
  2. Jag förstår verkligen din tvekan inför att lämna ut mer på bloggen trots att du är anonym!!!

    Största anledningen till att jag inte bloggar är att det visat sig att man inte kan vara helt anonym heller. När jag äntligen skulle starta en blogg för drygt en månad sedan upptäckte jag att även om man skaffar ny mailadress kopplad till den så är den ändå kopplad till den dator jag startade den och därigenom till mig via mina andra mailadresser. Dessutom är alla t ex gmail-konton sammankopplade, även numera med mina andra konton på andra ställen. Nyligen var jag tvungen att sammanlänka hotmailkontot till annan mail för att få ha kontot kvar, det gick inte att logga in annars "för säkerheten" menade hotmail. Skitsnack. De har testat detta i över två år och efter en vecka har mailkontot funkat trots mina ickeåtgärder av deras påtryckningar. Nu gick det inte längre och jag gav dem min gmailadress och då kunde jag logga in igen för att "ändra säkerhetsuppgifter" vilket jag aldrig begärt eller känt behov av. Det stör mig att man vill åt så mycket info som möjligt och inte drar sig för att stänga ned kontot för att man vill kunna sammanlänka olika delar och få ut mer info. Det har fått mitt förtroende att dala och jag lämnar inte ut något i onödan och vill absolut inte starta någon blogg. En bekant som jobbar på Ericsson visade mig hur lätt det är att ta fram en nedlagd blogg. Jag hade en blogg 2007 (att starta en då krävde mindre info) och han tog fram den på ett kick utan min vetskap. Jag blev smått chockad, oerhört illa berörd! I hans position kan man kolla upp massor på nätet som andra inte har tillgång till. Min tilltro har rasat totalt till det mesta som har med nätsäkerhet och "anonymitet" att göra.

    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här med nätanonymitet är ett intressant ämne. Facebook samlar in personlig data, ip-adresser kan spåras och det är svårt att vara helt anonym på internet. Allt det bör man känna till och alla måste göra en individuell bedömning. Jag bryr mig inte särskilt mycket om något av det eftersom jag aldrig skriver saker på nätet som jag inte kan stå för. Det är nog värre för alla näthatare och troll :)

      Skillnaden för mig är att jag struntar fullkomligt i om alla mina bloggläsare skulle veta att jag är "Anna Svensson från Bärkebygd", det enda jag inte vill är att alla på min arbetsplats, grannar, mostrar, fastrar, kusiner, barnens lärare och annat nyfiket löst folk ska kunna printa ut hela min privatekonomi och diskutera den med kreti och pleti. Någonstans måste man dra gränsen och alla drar den utifrån från sitt eget sätt att se. Om min blogg skulle läcka ut gör det mig ingenting om omgivningen får kännedom om att jag fyndat billig tandkräm eller lyckats spara ett par tusenlappar en månad, det är sådant jag skulle kunna berätta hur som helst. Men att blotta hela aktieportföljen känns mer privat.

      Radera
  3. Vi bloggar anonymt men har hela tiden sagt att kommer det ut så är det ingen katastrof. Då hanterar vi det när det händer. Vi är medvetna om att anonymitet i princip inte existerar på nätet.

    En chef som går in och läser sina anställdas historik är ingen bra chef och antagligen ingen jag skulle vilja jobba med. Det är inte okej bara för att det kanske är vanligt.

    Alla måste dra sina egna gränser och din blogg funkar finfint utan några siffor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att det är ett märkligt beteende från en chef och jag anser att det är ett övertramp.

      Radera
  4. Jag har en tänke om att starta en blogg och har gjort ett eget profil på min dator. Det begränsar en del risker att göra fel men IP-adressen är samma. Jag kommer inte att kolla bloggen från jobbet. Jag har inte tid heller för det :-)
    Efter oavsett om man är anonym eller inte ska man vara försiktig om vad man säger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gränserna suddas ut hela tiden, folk lägger upp mer och mer privata saker på sociala medier utan att skänka det någon närmare eftertanke. Det ligger i tiden. Tror att det är klokt att tänka ett varv till emellanåt.

      Radera
  5. Tips såhär nu efter ett par år. Använd en proxyserver om du vill ha kvar din anonymitet. Ta även för vana att rensa cache innan du loggar ut. O

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Bättre att bra tips kommer sent än aldrig :)

      Radera