Monday funday?

Jag känner mig helt slut. Måndagar är de mest hektiska dagarna på mitt jobb och hur jag än försöker hinner jag aldrig ta mig igenom pappershögarna, för att inte tala om telefonterrorn. Det känns som om det enda folk har gjort hela helgen är att vänta på att det ska bli måndag morgon så att de kan ringa mig. Det är då längtan efter frihet gör sig påmind lite extra. Och när arbetsdagen äntligen lider mot sitt slut vill man helst av allt bara gå hem och söva ner sig själv i ett par dagar. Men det skulle man ha tänkt på innan man skaffade man, barn och hund. Jag kommer hem och kliver - så att säga - på kvällsskiftet. 

När jag kom hem orkade jag inte rensa så jag gav mig själv ledigt. 

Däremot handlade jag maten till min lilla bjudning. Att sladda runt mellan hyllorna inne på matbutiken är så nära en shoppingrunda jag kan komma nu för tiden. Till slut lyckades jag bemästra min beslutsamhetsångest och bestämde mig för att italienskt är ett säkert kort på middagsbordet. Jag kommer att svänga ihop en klassisk Bolognese. Äkta vara, ej att förknippa med vanlig köttfärssås. Jag använder mig av rotfrukter, pancetta, oxbuljong och vin men skippar överkursmomentet lever. Ett litet tips, om ni någonsin blir sugna på att laga denna fantastiska pastasås så använd vitt vin och inte rött. Det blir så mycket godare. Sedan måste hela härligheten stå och puttra i fyra timmar. Jag tänker servera den med tagliatelle, nyriven parmesan och en Caprese (tomat- och mozzarellasallad). Jag har till och med köpt smaksatt flaskvatten. Japp, flaskvatten. Det har totalt spårat ur, men är det fest så är det fest. Snart är det vardag och kranvatten som gäller igen. 

Nu längtar jag mest av allt efter att återförenas med min kudde. Ni behöver inte känna att ni missar något eftersom jag ändå har ägnat mig åt lyxigt dekadent slöseri.