Går saker aldrig sönder?

Jag följer ju några sparbloggar och en sak jag reflekterat över är att ingen någonsin verkar köpa några nya kapitalvaror, vitvaror eller hushållsprodukter. Nog för att jag förstår att sparare väljer att inte byta ut saker som fortfarande fungerar eller rantar iväg för att köpa senaste modellen bara för skojs skull. Men är det verkligen aldrig någons kylskåp som lägger av eller brödrost som börjar brinna? 

År efter år och månad efter månad fungerar alltså tvättmaskinen, köksfläkten, strykjärnet, kaffebryggaren och elvispen? Bara för att nämna några saker. Okej, de flesta kanske klarar att leva utan elvisp eller kaffebryggare men strunta i detaljerna, det är själva grejen jag menar. Även en minimalist har väl ett basutbud av saker som behövs för att få vardagen att fungera, eller åtminstone underlätta den. Och någon gång borde grejer skära ihop även hemma hos en supersnålsparare? 

Mörkas de inköpen för att de inte passar in i bloggen? Eller köps det verkligen aldrig någonting? Jag kan inte låta bli att fundera över detta. Det är aldrig någon som skriver att det behövs ny säng, för att nämna ett exempel. Det kanske låter som att det inte hör hemma i en sparblogg men det gör ju faktiskt det. Både för att jag är tämligen övertygad om att behov uppstår förr eller senare och för att läsare ska kunna känna igen sig i att mer eller mindre oförutsedda utgifter uppstår i allas liv. 

Jag balanserar ju upp det här bloggläsandet med att besöka en och annan livsstilsblogg som fungerar precis tvärtom:

 "Oh no, jag har inte renoverat något på två veckor! Dags att bygga om köket igen" eller "Har jag verkligen bara bloggat om tre nya vårjackor och en vårkappa i år? Jag måste köpa minst två kappor till för att kunna få till bra dagens outfit nästa vecka!"  Där köps det nytt och mer i inlägg efter inlägg. Fråga mig inte varför jag överhuvudtaget får för mig att gå in på dessa hysteriska konsumtionsbloggar men jag antar att det är samma mekanism i hjärnan som gör att många anorektiker älskar att läsa recept. Jag är allvarlig nu och raljerar inte utan att ni för den sakens skull behöver få för er att jag förminskar de som drabbats av en så allvarlig sjukdom. Men nu var det inte det som det här skulle handla om, utan den totala avsaknaden av inköp. I sparbloggarna hittar man den totala kontrasten: ingen renoverar eller köper någonting. Någonsin. Det går knappt hål i ett par skor. 

Det hade ju varit givande om sparbloggare hade berättat hur de går till väga om de behöver köpa till exempel en ny tvättmaskin. Köper man nytt eller begagnat? Handlar man online från Polen för att de kostar mycket mindre? Plockar man pengarna från något slags buffertkonto eller vill man snåla in kostnaden på kommande lön genom att köra en 30 dagars lök- och böndiet? Det är själva resonemanget jag är ute efter.