Inget nyårsfirande utan eftertanke

Nu har jag jobbat i två dagar och det är helg igen. Så skulle alla arbetsveckor se ut. 

Dessutom är det dags för en storhelg till med allt vad det innebär. Jag har lite tankar kring storhelger, eller rättare sagt årets stora mathelger: jul, nyår, påsk och midsommar. Självklart ska man fira och ta vara på festtillfället. Det mesta av livet är vardag och vi behöver högtider att se fram emot för att bryta enformigheten. Samtidigt är det en ekonomisk fälla för många. Det är lätt att allt möjligt åker ner i kundvagnen och att man får en smärre chock när man står i kassan och ska betala. Oj, det blev dyrt. Inte sällan vill man ha något nytt och snyggt att ha på sig också. Oj, det råkade bli dubbeldyrt. 

Som man brukar säga, jul är för familjen men nyår är för vännerna. Därför vill man gärna att det ska vara extra glamoröst och lyxigt på nyårsafton. Man vill imponera på sina gäster med en flashig fest och dyra delikatesser. På nyårsafton är endast det bästa gott nog. För de allra flesta är det naturligt att dela på kostnaden för mat och dryck men även splittad nota kan svida i plånboken. För oss sparare kan dessa helger nästan bli ett litet stressmoment när man ser till omgivningens förväntningar. Man vill gärna hänga på för att inte vara annorlunda och det kan vara svårt att försöka dra ner kostnaderna när det är många inblandade. Jag är sådan som anpassar mig och går med på det mesta när andra erbjudit sig att hålla i planeringen. Så om festfixaren säger "Nu chartrar vi ett plan och drar till Barbados" är jag liksom inte typen som föreslår att vi kanske ska nöja oss med att ta tåget till Motala istället. Det är något jag kommer att få jobba med framöver nu när jag är mer mån om att inte styras av yttre förväntningar.

I fjol kostade nyårsmaten 800 kr för oss och då delade vi totalkostnaden med våra medfirande vänner. Med andra ord ingen jättekostnad men ändå värt att uppmärksamma eftersom vår totala matkostnad numera kan hålla sig runt 4000 kr/månad. Tänker man så blir 800 kr mycket pengar för en endaste måltid. 

"Men det är ju bara nyår en gång om året". Exakt. Och det är jul en gång om året. Och påsk. Och midsommar. Och semester. Och födelsedagar. Därför vill jag höja en liten varningsflagga för att det sammanlagt blir en icke föraktbar summa så det gäller att göra dessa helger till det du själv vill att de ska vara.

Den här gången slipper vi fundera så mycket på det eftersom vi väljer att stanna hemma i år. Vi vet inte hur hunden reagerar på alla smällare och fyrverkerier så det bästa för honom är att få vara i sin trygga hemmiljö och slippa utsättas för stress i onödan. Det blir alltså varken Barbados eller Motala för oss det här årsskiftet. Det får bli en god middag utan överdrifter och så kan vi följa nyårsfirandet på TV för första gången någonsin. 

I övermorgon har första sparåret gått i mål! Känslan på den är svårslagbar. Vid den här tiden i fjol var jag faktiskt lite osäker på om det här skulle vara genomförbart eller hålla ett helt år men det gjorde det ju. 

Ett beslut har fattats

Jag filar och filar på mina planer. Det är något speciellt med att avsluta ett år och påbörja ett nytt. Lite som att få ett nytt skrivhäfte när det gamla är fullklottrat och pärmarna blivit nötta och slitna. Jag avskyr nyår eftersom det är en påminnelse om hur tiden rinner iväg alldeles för fort men jag älskar känslan av nystart. Att fokusera på det nya årets möjligheter är roligare än att ställa sig framför spegeln och leta nya ålderstecken.  

Idag har jag funderat på vårt bolån. 

Finns det någon tråkigare sparform än att amortera? Tveksamt hörrni.

Att spara på ett sparkonto är jättekul. Att se pengarna växa och förränta sig. Okej, de förräntar sig not so much för tillfället men de finns där och man kan leka lite Joakim Von Anka och ta ett mentalt bad i den klirrande pengahögen. Pengarna finns där som en härlig möjlighet och jag kan komma åt dem om jag vill, jag skulle kunna plocka ut dem och göra vad jag vill med dem.

Aktier och fonder är också jättekul. Dessutom är det spännande att gambla lite med sina med möda förvärvade pengar. Aktiekursen kan stiga uppåt och vips känner man sig lycklig över att pengarna faktiskt jobbar åt en. Det är en fin känsla. En annan fin känsla är när aktieutdelningen kommer. Klirr klirr.

Det här är vad sparade får sina kickar ifrån.

Att amortera...nej blä, vad tråkigt. Det skrivs spaltmeter om huruvida det är smart eller inte att amortera. Eller rättare sagt, de allra flesta är nog ense om att det är smart att amortera ner sina lån men diskussionerna brukar handla om det är mer lönsamt att spara på andra sätt. Vad man tjänar mest på och vilken strategi som är mest framgångsrik.Jag tänker inte ens ge mig in i den debatten och jag tänker inte heller lista för- och nackdelar eftersom det redan stötts och blötts och förklarats så många gånger. 

Jag vill uppehålla mig vid det som jag nämnde tidigare i inlägget: hur tråkigt det är att amortera och binda kapital i bostaden. Pengarna syns liksom inte och blir instängda. Att logga in på banken och fippla lite med pengarna är ju halva nöjet med sparandet. Att logga in och kolla bolånen är bra mycket mindre upphetsande.

Trots hög tråkighetsfaktor har jag nu kommit fram till att nästa års tuffa sparbudget kommer att innehålla en månatlig amortering på 5000 kr. Av min inkomst alltså, maken kommer inte att komma undan utan han åker också på att kasta in ett bidrag. I nuläget amorterar vi hundralappar så det är en rejäl ökning vi snackar om.

Alla pengar jag kan undvara utöver dessa 5000 kr kommer att gå till de vanliga sparformerna: aktier, fonder och kontantspar.

Det finns ett par månader om året då jag kan ha svårt att få ihop dessa pengar på grund av min knäppa rörliga lön som varierar kraftigt beroende på säsong men då kan jag kompensera underskottet en annan månad. Det viktiga är att 60 000 kr av min inkomst har gått till amortering vid årets slut.

Beslutet är fattat och det känns rätt. Det kan tyckas korkat att skruva upp amorteringen nu vid låg ränta men jag ser till helheten och tänker långsiktigt. Jag har fått ihop ett kontantspar som inte behöver ökas på alltför mycket för tillfället och eftersom mina pensionsspar upphör känns detta som en vettig övergång till en egen form av sparande inför ålderdomen. Och för att jag ska ha varit överallt och petat och pillat med mitt spardille. 

Sammanfattning: att amortera må vara aptrist men att inte ta tag i bolånet känns ännu tråkigare. 

Mindset

God fortsättning kära läsare!

Här är jag igen, pigg och utvilad. Peppad som en dopad häst.

Jaha...då klagar vi lite över att vi åt för mycket och för fet julmat, riskerar att behöva kasta bort stora mängder mat och spenderade alldeles för mycket pengar. 

Eller?

Den här familjen firade jul till ett rimligt pris, om vi bortser från att min man köpte en alldeles för stor julskinka. Nu kommer vi att få laga mat med rester av julskinkan i flera veckor. Fullt förståeligt varför vi bara ger oss på en sådan massiv bit gris en gång om året. Som tur är finns det en hel del recept på nätet om vad man kan ta sig till med överbliven julskinka. Julen blev trevlig på alla sätt och vis men jag är glad att den är över. Det är dagarna efter som är bäst, när det är fritt fram att hasa runt i mjukisbrallor och återhämta sig. När man är totalt utmattad efter alla släktkalas och allt överflöd av mat. Jag är redan less på allt som hör julen till så idag lagade jag en utsökt kryddig morotssoppa till middag. Ingredienserna fanns hemma i kylskåpet så det var bara att koka och mixa. Snabbt och gott. Hittills har jag inte behövt handla någonting sedan lönen betalades ut och det känns bra att börja på ny kula. Min man däremot, har smitit ner till mellandagsrean två gånger. Dels för att köpa någon slags träningsutrustning till tonåringen, dels för att köpa en ny jacka till samma son som växer som ett ogräs. Båda sakerna var nersatta till halva priset eller mer så jag gav efter och godkände inköpen. 

Vi har alltid haft gemensam ekonomi i den bemärkelsen att pengarna studsat som pingpongbollar mellan våra gemensamma konton och det har varit oväsentligt vem som betalar vad. Jag var den som slösade mest pengar medan han var mer måttlig och återhållsam i sin konsumtion. Nu är rollerna ombytta och jag ser inte med blida ögon på hans lättvindiga inställning till ekonomi. Okej, nu kanske jag överdrev lite men jag vill banka in mer snåltänk i honom. Nu syftar jag inte på fynden från mellandagsrean utan i största allmänhet. Jag fick blodad tand under det lärorika året som varit och vill förbättra resultatet under kommande år. Det känns angeläget att ha koll på varenda krona som kommer in på mitt konto och jag vill få honom att spara mer pengar varje månad.

Det är nu ganska exakt ett år sedan jag fattade beslutet som förändrade min syn på tillvaron. För att inte tala om mina framtidsplaner och relationen till pengar. Jag säger det igen, kunde jag så kan alla. Visst, jag var aldrig skuldsatt och hade redan hamstrat en hög pengar på banken så jag har ingen tårfylld framgångssaga att bjuda på men ändå. Nästan hela lönen gick åt varje månad och jag hade NOLL respekt för ett par tusenlappar hit eller dit. Idag är varje krona avgörande för min framtid. Jag vägrar vara en löneslav som sitter fast i ett system där allt går ut på att vänta på nästa löneutbetalning för att dra runt allt en månad till. Förmodligen är jag en löneslav i många år framöver men med en ekonomisk trygghet som ger mig möjlighet att välja hur jag vill leva. Ni vet, Fuck You Money. 

Jag mår bättre och livet har blivit roligare. Det kanske låter klyschigt, men det är sant. Jag tror absolut att man kan köpa ett visst mått av lycka men det bygger oftast på att man har så mycket pengar att det aldrig svider i plånboken. Så fort vi känner av våra utgifter puttas vi tillbaka ner i ett underläge där vi är beroende av andra och blir fjättrade vid plogen igen. Det spelar ingen roll hur hög inkomst man har om allt ändå går åt till utgifter. 

En stor del av syftet med bloggen var att visa att även en medelinkomsttagare med familj kan förändra sin ekonomi och spara en hel del pengar. Det känns så himla bra att visa att det går och att rätt inställning och vilja verkligen ger resultat. Bloggen skänker så mycket glädje och bidrar till att hålla fokus. Andras sparbloggar skänker gemenskap och inspiration som gör att jag får ut både nytta och nöje av innehållet. 

Jag ser fram emot att snart sammanfatta året som gått och köra ännu hårdare framöver. 

Kom ihåg, It's all about the mindset.

GOD JUL!

En riktigt God Jul på er alla sparisar! 

Ta hand om varandra, ät gott och njut av julen!

Kram

Lite snubbel på mållinjen

Hardcore-sparare köper givetvis julpapper när de reas ut direkt efter jul men jag var inte så smart att jag tänkte på det ifjol. Jag hade fullt upp med att försöka förstå vad mitt köpstoppsår skulle innebära och att rusa iväg och fynda julgrejer fanns inte med i tankarna. Istället spårade det såklart ur när jag köpte julpapper häromdagen. Jag kunde inte motstå frestelsen att köpa glittrigt metallicpapper i guld och koppar med matchande presentsnören. När jag stod i kassan och skulle betala kändes det nästan som om sparpolisen skulle dyka upp och haffa mig. Så stark var känslan av att göra något förbjudet. Lite som att vara med i "Du är vad du äter" och så dyker Anna Skipper upp precis när man sätter tänderna i en flottdrypande pizza.

Glitterpappret blev naturligtvis scheissedyrt eftersom dessa rullar med lyxpapper alltid bruka räcka till att slå in ett halvt paket och det går åt ganska många rullar när man har fler paket att slå in. Jag kan inte hjälpa att jag älskar att skapa vackra paket och tycker att utsidan är nästan lika viktig som insidan. Det är bara jul en gång om året och i januari kommer jag att ta igen det jag förlorat.

Imorgon kommer lönen för de flesta men jag kommer inte att behöva nalla en enda spänn från den för något som gäller julen och då känns det ändå som att jag befinner mig på en godkänd nivå. Jag har haft telefonkontakt med mina kompisar och de flesta är inte helt färdiga med sina inköp och en av dem planerar att storhandla maten imorgon när det blivit påfyllning på kontot. Idag fick jag däremot åka iväg och köpa ett par småsaker. Min yngsta son tittade förebrående på mig och undrade besviket varför valpen inte får några julklappar. Det är inte helt lyckat att säga "hundar firar inte jul och de fattar ändå ingenting" till ett litet barn. Det var bara att pallra sig iväg till stormarknaden och plocka ihop ett par hundleksaker på djuravdelningen. Små bitleksaker kostar inte många tior och det var dessutom 20% rabatt på alla hundsaker. Kanske bäst att tillägga att de inte kommer att bli inslagna i något lyxigt inslagningspapper.

På stormarknaden var det k a o s. Uppskärrade människor plöjde fram med fullastade kundvagnar och det var kö till brysselkålen på grönsaksavdelningen. Jag kunde knappt motstå lusten att vinka glatt när jag passerade med min lättburna kundkorg på armen. 

Det finns inte mycket mer att säga om dagen. Imorgon tänker jag ha en välförtjänt pyjamasdag och leka lite med mina bankkonton. 

Den sociala stegen

Vi är vad vi arbetar med och vi är var vi bor. 

Känner ni igen er? 

Då och då träffar vi nya människor i olika sammanhang och det slår aldrig fel att samma frågor kommer hela tiden. Den första frågan man brukar få är vad man jobbar med. Tätt följt av frågan var man bor. Är vi verkligen intresserade av att få veta detta eller frågar vi av andra anledningar? Mest sannolikt är väl att vi frågar för att vi är artiga och vill visa intresse men också för att vi är nyfikna och inte kan låta bli att jämföra oss med andra. Det finns ett behov att värdera och gradera andras ekonomiska situation.

Jag kom att tänka på detta när jag var på julfest i helgen och träffade ett tjugotal för mig nya människor. Det var den typen av fest där de flesta hade finkulturell anknytning och ingen lallade runt i strumplästen inomhus. Festen hölls i ett hus som ligger i ett villasamhälle från 1900-talets början med villor i jugendstil och området är klassat som riksintresse för kulturmiljövården (vilket i korta drag betyder att fler än husägaren blir jätteledsna om något hus brinner ner). Med det sagt fick festen alltså den här lägenhetsfamiljen som exotiskt inslag i den kulturhistoriska faunan. Som en skock katter bland hermelinerna. Inom loppet av en timme hade jag minglat med alla och varenda en frågade undantagslöst var jag bor och vad jag jobbar med. Det som var mest intressant var att boendet tydligen var viktigare än sysselsättningen, då frågorna annars brukar ställas i omvänd ordning. 

Jag har funderat mycket på det här. Varför det är viktigt att ha svaren på dessa frågor innan vi själva hunnit bilda oss en uppfattning om en människa vi möter första gången? Naturligtvis bedömer vi människor när vi träffar dem även om vi inte alltid själva är medvetna om det. Vi bedöms utifrån hur vi ser ut och det sätt vi talar på men av någon anledning är vi i behov av att ta genvägar i vår kategorisering. Vid sidan av de mest uppenbara kännetecken är titel och boende det som till stor del verkar avgöra var vi placeras på den sociala stegen.

För vissa är det mer viktigt än för andra var man befinner sig i den sociala hierarkin. Jag har skrivit om det här tidigare, i inlägget http://spardiet.blogspot.se/2014/05/hur-du-valjer-att-visa-upp-dig-for-andra.html. Människans behov av att visa sin framgång för andra. Bostaden är den främsta klassmarkören och yrkestillhörighet hjälper oss att uppskatta hur mycket pengar personen i fråga drar in i lön. De flesta förutsätter att alla spelar samma spel där inkomsten styr konsumtionsvanorna och vi bor så dyrt vi bara klarar av och lever en livsstil anpassad efter våra ekonomiska möjligheter.

Jag tror att vi hårdsparare gör vår grej och bryr oss inte så mycket om hur vi uppfattas, i alla fall inte i det avseendet. De flesta sparare gör ett aktivt val att leva under sina tillgångar och förflyttar sig medvetet nerför den sociala stegen. Jag har märkt att ju mer jag förändrar mitt liv och min ekonomi, desto bättre självkänsla får jag. Vad andra tycker spelar inte lika stor roll längre.

Kalas och bakverk

Det är härligt att ha kalas men det är inte utan att man känner sig duktigt manglad efteråt. Fint ändå, att få samla nära och kära runt ett dukat bord och äta en massa god mat och umgås. Det blev en lyckad fest, alla kom och sonen blev ordentligt uppvaktad. Min man hade gjort en chokladtårta och hans syster hade med sig en överraskning, en helt gudomlig marängglasstårta med färska hallon. Trots dubbla tårtor blev det bara lite kladdiga rester kvar på faten och gästerna rullade hem. 

Jag gör alltid för mycket mat men försöker tänka smart så att det går att att använda upp allt som blir över. Några gäster fick en doggybag med sig hem. Jag skickade med dem välfyllda påsar med saffranskaka, bullar och annat fika. Resterna av maten har vi kunnat blanda in i vår vardagsmat. Igår fick Skagenröran bli förrätt på rostat bröd. Fetaoströran och oliverna passade bra till en pastarätt (matlådor till maken) och salamin och ostarna tjänstgör nu som lyxig frukostmat. Det är inte varje dag man lägger tryffelsalami på frukostmackan i dessa spartider. 

Kalasen avlöste varandra. Som jag skrev tidigare så var vi bortbjudna på en större tillställning på kvällen också. Det visade sig vara ett praktiskt upplägg, vi var redan festklädda och redo att bara byta lokal. Däremot var vi små i maten på kalas nummer två. Tonåringen som annars brukar sakna botten fick inte i sig en matbit förrän på slutet när det blev vickning. Min man imponerade stort med att lyckas pressa ännu en tårtbit, denna gång en bit fikontårta. Jag hoppas innerligt att vi inte framstod som oartiga gäster när vi ratade alla bakverk som värdparet hade radat upp på bordet. 

Igår var det dags för firande nummer tre och den här gången skulle en kompis uppvaktas. Vi hade skramlat till en present och jag tog på mig uppdraget att handla födelsedagsgåvan. Fördelen med att ge sig ut i julrusningen var att jag hittade en perfekt presentförpackning på Kicks med produkter som jag visste skulle uppskattas. Jag köpte dessutom med mig fika på vägen från ett kaffehål i närheten. Det märks att jag inte längre fikar ute eftersom jag är helt vilsen bland alla nya trendiga grejer som finns att välja mellan. Jag köpte Mini Muds och Cronuts och alla utom jag visste vad det var för något. En Cronut är tydligen en hybrid mellan croissant och munk och Mini Muds är någon slags dekorerad kladdkaka i små portionsformar. Inget hälsokäk med andra ord.

Nu känner jag att det räcker med kalas och sockerstinna sötsaker för ett bra tag framöver. Jag vill bara äta frukt och grönsaker fram till jul. Helst skulle jag dessutom sova fram till jul men jag har åtminstone semester. 

Spartips: håll dig frisk

Jag är ensam hemma medan killarna i familjen kickar igång födelsedagshelgen genom att se den nya Hobbitfilmen på bio. Själv inledde jag min egentid med en effektiv powernap. Jag vinkade hejdå till familjen, ställde alarmet på 20 minuter och tvärslocknade innan huvudet nådde kudden. Vaknade pigg och utvilad eftersom tricket är att sova mindre än 30 minuter.

På tisdag börjar min välbehövliga semester. Jag tänker verkligen passa på att vila upp mig ordentligt och hoppas att det främjar hälsan. Det är dyrt att vara sjuk. Jag har en kollega som varit sjuk tre gånger i rad sedan november. Hon berättade att det har slagit hårt mot den redan ansträngda decemberekonomin. Det blev inte bara utebliven lön för flera karensdagar och sjuklön utan även kostnader för läkarvård och mediciner. Några dagars frånvaro på jobbet märks i plånboken och en längre sjukdomshistoria gör att ekonomin påverkas ännu mer. Så ett bra spartips är att försöka sköta om hälsan och hålla sig frisk. Att äta sin spenat och sova mycket.

Alla jag känner är eller har varit förkylda så jag förstår inte hur jag har kunnat klara mig så här länge utan att drabbas *peppar peppar*...

Jag blir sällan sjuk och får nästan aldrig feber. Dessutom verkar jag vara född med plåtkista eftersom jag aldrig har drabbats av någon form av magsjuka. 2009 hade jag min första och hittills enda influensa när jag fick den berömda svininfluensan. Eftersom jag aldrig haft influensa tidigare så hade jag heller ingen aning om hur överjävligt sjuk man blir och att det tar veckor för kroppen att återhämta sig.

Istället brukar denna, i övrigt kärnfriska och exemplariska kropp, åka på 3-4 förkylningar varje vinter men eftersom jag inte får feber har jag svårt att stanna hemma. Jag brukar göra mig skyldig till sjuknärvaro och tycker att jag lika gärna kan sitta på jobbet och hosta med betalt istället för att sitta hemma och hosta. Lite pinsamt att erkänna men sant. Däremot har jag en gräns för hur förkyld jag tillåter mig att vara. Går förkylningen att dölja något så när = jobba. Känner jag mig som en vandrande bakteriehärd = stanna hemma. Vi har låg sjukfrånvaro på mitt jobb men det handlar mer om att personalen går till jobbet när de är halvkrassliga än att de är friskare än genomsnittet. 

Nedlåtande slösare

I kommentarsfältet hittade jag följande fråga från signaturen Fröken Spara: http://frokenspara.blogg.se/

"Hur gör man för att skaka av sig andra människors icke förståelse för den förändring man håller på med? Jag tycker att vissa människor kan vara mer nedlåtande än andra. Man får gärna tycka olika och komma med kommentarer och frågor men det beror mer på hur det sägs. Tonfall och mimik. Jag läser in allt. Jag tycker det är svårt!"

Jag tycker det är så intressant att jag vill dela det med er. 

Det här är mitt tips: man måste våga leva efter sin övertygelse. Naturligtvis blir det lättare om man verkligen TROR på det man gör. Att det är många som aldrig kommer att förstå får vi sparare nog räkna med och just försöka skaka av oss. Det handlar om det här med långsiktiga och kortsiktiga mål. Alla har inte förmågan att relatera till långsiktiga planer och även små förändringar kan vara svårt för en del. Vad jag finner mest intressant kring detta är behovet av att förlöjliga andras val. 

Det man däremot kan göra är att hålla koll på vem som är nedlåtande och fundera över varför. Där tror jag att man ibland kan hitta en förklaring till varför vissa är mer nedlåtande än andra. Jag har nämligen gjort följande intressanta iakttagelse: det är oftast den med kass ekonomi som hånar, förlöjligar eller gör sig lustig över andras sparsamhet. Vi kan ta min egen bekantskapskrets som exempel. De som är ekonomiskt trygga är själva sparsamma, om än bara inom vissa områden. Detta för att istället kunna lägga pengarna på sådant de verkligen gillar. Men ändå, de är sparsamma på sitt sätt. De har pengar på banken och tar ansvar för sin privatekonomi och kan därigenom känna igen sig, i alla fall lite grann. 

Nu har jag inte direkt outat exakt hur sparsam jag egentligen är men det är självklart att beteendeförändringen är märkbar. Jag har tidigare tagit upp hur jag förr brukade shoppa kläder, smink och tidningar på lunchrasten och att kollegorna givetvis reagerade när jag plötsligt slutade nöjesshoppa. Hur som helst, den person i min omgivning som inte kan sluta göra sig lustig över min nya livsstil har själv en väldigt skör (läs: crappig) ekonomi och noll besparingar. Därför drar jag slutsatsen att det handlar om att personens egna tillkortakommanden lyfts fram. Min gissning är att personens frustration och avundsjuka ligger bakom de halvspydiga skämten. Jag har så svårt att se någon med ett välfyllt sparkonto som inte skulle kunna förstå vitsen med att även andra försöker spara ihop till ekonomisk trygghet. 

Vad tänker ni andra om det här? 

Efterlängtade dörrar

Minns ni att jag beställde nya innerdörrar? Även om det var tal om en eventuell leverans innan jul så var jag inställd på att vänta till slutet av januari. Man har väl varit med förr...

Ni skulle bara veta. Jag har haft mycket att göra med hantverkare genom åren och vissa har varit väldigt bra, andra...eh, verkligen inte. 

Det finns nog inga hantverksområden kvar som inte varit anlitade till den här bostaden för att utföra ett jobb. Jag tror jag har varit med om det värsta: stölder, saker som blivit förstörda i bostaden, fellevererade grejer och extrema leveransförseningar. Allt utom att de råkat bränna ner huset typ. Jag har stått utan både badrum och kök och sett utlovad tidsplanering gå käpprätt åt helsike. Med andra ord är jag luttrad. Och lite misstänksam. Då är det extra roligt att bli glatt överraskad. 

I förrgår ringde dörrfirman och sade att jag skulle få dörrar denna vecka eller senast nästa. Beställning i specialmått enligt utlovad leveranstid, wow! Jag frågade om jag kunde få veta vilken vecka eftersom vi inte vill stå utan dörrar till toaletterna under helgens kalas. De lovade att återkomma men samma kväll drog jag iväg ett kort mejl och frågade om det fanns någon möjlighet att få dem denna vecka, eftersom det vore smutt att ha fina dörrar till kalaset. Jajamänsan, superduper-firman fixar. Så igår hämtades fyra av dörrarna. Två lämnades kvar, den till badrummet och tonåringens dörr. Idag monterades de nya dörrarna och de två sista hämtades och byttes ut inom loppet av ett par timmar. 

Tyvärr visade det sig att tonåringens dörr är feltillverkad (felhängd, öppnas åt fel håll). Vi fick välja mellan att ta den eller vänta på en ny. Alltid är det något, men ärligt talat blir jag inte ens upprörd eftersom de är så otroligt serviceinriktade och trevliga. Fördelen med att ha en gammal skruttdörr som hänger kvar när resten är nya dörrar är att skillnaden blir enormt påtaglig. De nya dörrarna ser så himla fina och fräscha ut. Tonåringens enda kommentar - Skönt, nu kan jag få smälla i dörren ett tag till!

Citroner hör väl julen till?

Det rullar på bra nu...

Jag är klar med allt nätshoppande. Det svider onekligen lite att jag alldeles nyss klickade hem något jag själv gärna vill ha, men som är en julklapp till min svärmor. Det är hårt att ha köpstopp. Jag hoppas att tanten har förstånd att förstå att det här är en smärtsam uppoffring. Som jag ser finns två alternativ, antingen blir hon glad och jag får öva på att dölja min avund eller så passar den henne inte alls och då kanske jag råkar glömma att returnera den i tid. Skämt åsido, det känns bra att jag hittat något jag är nöjd med och att jag inte behöver spendera en enda minut till på olika nätbutiker. 

I helgen vankas det kalas x 2. 

Ett här hemma och ett bortbjudet. Det gäller att inte stressa upp sig men jag kommer förmodligen att vara alldeles sönderkalasad när helgen är över. Jag tänker försöka hålla det på en rimlig nivå. Rimlig = kostnadsmedveten utan att behöva stå där med en självlysande snålstämpel i pannan. När det gäller present till värdparet funderar jag på hemgjort. De är anspråkslösa när det gäller prylar men de gillar mat. Att veva ihop en enkel Lemon curd är väl ungefär vad jag klarar av men det är gott och jag kommer att plocka fina husmorspoäng. Att göra egen senap är också lätt och skulle kanske passa bättre i jultider men personligen avskyr jag senap och kan inte tänka mig att smaka av den. Tyvärr slängde vi alla tomma glasburkar vi hade under den stora köksrensningen (Otroligt Ordningsamma Oktober), vilket vid närmare eftertanke var rätt korkat. Nu måste jag gå och köpa en ny glasburk. Man ska inte vara alltför ivrig när man rensar och strävar efter minimalism.

Om någon av er sitter och trycker på ett lättlagat, billigt och gott recept på något hemgjort-ta-med-stuff så håll för all del inte inne med det. Jag ska handla ingredienserna på torsdag så än finns tid för ändrade planer. Kom bara ihåg att det är enkla grejer som gäller. Det är inte Mat-Tina eller bak-Leila som skriver den här bloggen.

Smart shopping

Jag kan inte direkt påstå att jag lider av julstämning dessa regndassiga dagar men the show must go on och enligt instagram bakas det julbullar för fullt i de svenska hemmen. Själv har jag ägnat mig åt julhandel istället för att mjöla ner i köket. 

Hittills har jag lyckats undvika butiksträngsel och kassaköer. Det var verkligen ett smart drag av mig att nätshoppa julklapparna. Inte nog med att jag kunde ligga hemma i soffan och kika runt i lugn och ro, jag kunde även jämföra priser och fundera igenom mina inköp ordentligt innan jag gjorde dem. Igår ägnade jag hela kvällen åt research och idag gjorde jag en sista koll innan jag genomförde köpen. Nu hoppas jag bara på leverans vid lovad tidpunkt så att tomten slipper komma tomhänt på julafton. 

Alla julklappar till syskonbarnen är grejade och - tadaaa - det hamnade 165 kr under budgeterad nivå. Något jag inte alls är så säker på att jag hade klarat om jag hade stressat runt efter liknande varor på stan. Då finns alltid risken att man tröttnar och krafsar ihop något bara för att få det undanstökat. Och självklart googlade jag efter rabattkoder (man är väl ingen rookie). Det blev en större utmaning än väntat då föräldrarna meddelat att de undanber sig leksaker och böcker för att de redan har för mycket av bägge delarna. Och det blir väl inte så jättekul för det större barnet att bara få kläder. Jag fick anstränga mig lite men det blev fyra paket per barn, varav två och två hör ihop. Jag menar, hur perfekt och genomtänkt är inte det? 

Apropå presenter har jag ytterligare en sak som jag stoppat undan i mina gömmor. 

Under veckan hade vi ett företag som lånade lokal på min arbetsplats för en reklamplåtning. De vände upp och ner på allt och tog plats men det var mödan värt. Som tack för besväret fick vi nämligen varsin liten gåva. Först hade jag bara tänkt ta hem den och glatt langa upp den framför familjen. Men plötsligt slog det mig att det är en perfekt sak att ge till en familjemedlem som kommer att uppskatta och ha användning av den. Kanske låter fräckt att ge bort något som man själv har fått men eftersom det stannar inom familjen tycker jag att det borde anses vara socialt accepterat. 

Känns skönt när man kan plöja fram genom december utan stress och jag har inte gjort mig skyldig till ett enda oplanerat köp. Däremot börjar det trilla in oplanerade utgifter: födelsedagspresent till en kompis (insamling) och utöver det är vi bortbjudna på adventsfest (aldrig gå bort tomhänt). Det är inga stora utgifter men de ska likväl räknas in.

En sak vi diskuterar just nu är julgran. Julgran med en valp i huset? Tror inte att det är någon toppenidé. Han har nyligen lärt sig att lyfta på benet och jag är inte helt säker på att han förstår skillnaden på träd i skogen och träd i vardagsrummet. Dessutom är jag orolig att han ska få för sig att allt som hänger i granen är hundleksaker och skada sig om han råkar ha sönder julkulorna. Med mitt städmani kommer jag inte att gråta om jag slipper dammsuga barr i ett par veckors tid och plånboken blir glad över en utgift mindre...

Visdom visar vägen

Jag är egentligen inget fan av alla dessa skyltar med visdomsord som finns överallt, men det här passar verkligen in på oss hårdsparare. 

Olika skyltar för samma pris...

När man som jag handlar på samma stormarknad flera dagar i veckan lägger man märke till en del saker. En sak som jag noterat är exponeringar av varor och att samma erbjudande på vissa varor dyker upp med jämna mellanrum. Bara att vänta ut dessa tills prissänkningen dyker upp igen och aldrig köpa dem till ordinarie pris. 

Idag lade jag märke till något annat kul. 

I mittgången på hygienavdelningen har man valt att specialexponera schampo och balsam från ett varumärke. Ett stort bord med varor och erbjudandet "Ta två för 30 kr". Ett vanligt försäljningsknep men synar man prislappen ser man att rabatten bara blir ett par ynka kronor, trots att det framhävs som ett supererbjudande som man inte bör missa. Bordet med erbjudandet har stått där i cirka två veckors tid.

Nåväl. Idag när jag traskade förbi såg jag att bordet och hårprodukterna stod kvar precis som tidigare, men nu med nya skyltar! De hade bytt ut "Ta två för 30 kr" mot större skyltar där ordet "KLIPP" lyste mot mig med ilsket röda bokstäver: 

KLIPP! 

14,90 kr/st. 

Alltså, samma pris som tidigare eftersom 2 x 14, 90 kr = 30 kr men nu vill man göra ett nytt försök att få snurr på försäljningen. 

De flesta av oss är pålästa och väl medvetna om alla dessa små trix och fix som används för att öka försäljningen men jag tycker att det här var ett så himla tydligt exempel på försäljningsknep.

Nu ska jag ägna en stund åt att surfa runt efter roliga julklappar åt min mans syskonbarn. Att köpa presenter åt mindre barn är faktiskt riktigt kul och behöver inte bli dyrt. Tänker mig en lite större leksak och 1-2 små roliga utfyllnadspaket per barn. Funderar på denna som ett av utfyllnadspaketen: http://renlyx.se/happy-soap-barntval/happy-soap-zoo.html

Budget och önskelistor

Försöker göra en budget för december månad. Det går trögt. 

Inte heller har jag varit inne på banken och fört över några pengar till sparkontot. Det är svårt att göra en lista på hur mycket pengar som går åt till månadens kostnader och det är svårt att uppskatta hur mycket som blir över till sparande. Det är inte bara jul utan även födelsedagar som sätter käppar i sparhjulet. Ett av mina barn valde att komma till världen vid en tidpunkt när alla redan har fullt upp med att leta julklappar. Naturligtvis råkar det vara det presentgalna barnet som själv älskar att köpa gåvor och ordna små överraskningar till alla andra. Eftersom han bara har en chans om året att skriva en önskelista är han noggrann och filar länge på den. Till skillnad mot många jämnåriga kompisar önskar han sig få men dyra saker och förhållandevis lite leksaker. I fjol önskade han sig ett kamerastativ och ett macro-objektiv (kanske bör tillägga att han fick stativet men inget objektiv).

Release för årets önskelista var i söndags och den skickas ut via sms.

Så här ser önskelistan ut:

Hörlurar Beats By Dr Dre 

Handkontroll Camo till PS4

Brain Blazterz spray 

Brain Blazters godis

(Upphovsmannen förbehåller sig rätten att uppdatera och komplettera listan fram till 23 december).

Förresten, längst ner på listan fanns även en skärmdump. En annons på en selfiepinne för 299 kr att fotografera sig själv med. Jag, häpet: - Men du tar väl aldrig några selfies? Minstingen - Nä. Ville bara skoja lite.

Tonåringen önskar sig ett hemmagym i julklapp. No more, no less. Det låter värre än vad det är, han är mer än nöjd om han får en träningsbänk och en pull up bar. Hantlar har han redan. Det var inte billigare förr när de önskade sig stora Legobyggen med en miljon legobitar. Däremot kommer jag absolut inte att köpa det där äckliga godiset Brain Blazterz. Nej. Jag avskyr sådant där giftigt godis som innehåller mängder av färgämnen och Gud vet vad annat. Jag får försöka hitta något annat kul istället. 

Har sett att en del sparbloggare kör mer eller mindre snålmånad i december men det varken vill eller kan jag göra. Istället vill jag fira min ekonomismartaste jul någonsin. Målsättningen är att bara göra aktiva och medvetna val och undvika att ryckas med i någon köpiver. Jag är ganska karaktärsfast så det borde inte bli några problem. Att göra en budget känns som en större utmaning.